# Prata om det Author: Sarah Kanske har ni sett "rörelsen" som satts igång efter Assange? Det handlar om sex i gråzoonen, de gånger det inte är helt ok men blir sex ändå. Jag tror att de flesta har varit med om det, men att det ofta är lite jobbigt eller pinsamt att prata om det. Efter att varit här inne några år så ser man att extremt mångas erfarenheter finns i gråzoonen. Så, jag tänkte att vi kanske ska prata om det här med. Jag tycler att det är jätteviktigt att det kommer ut att det alltid är ok att säga nej och att det inte är ok med tjat etc. Så, jag börjar. När jag var 15 träffade jag en kille som var 20. Jag föll handlöst och gjorde allt för honom. Jag blev av med oskulden till honom. Han tittade mycket på porr och fick mig att tro att den typen av sex var normalt. Man skulle ha sex fem gånger om dagen, annars var man konstig. Att det blödde och gjorde ont, var väl inte så farligt. Han tjatade och tjatade, allt han gjorde var för att få sex. Efter ett tag så slutade jag ställa upp och såklart blev det massor av bråk om sex. Trots det stannade jag. När han inte fick sex på dagen började han ta sex då jag sov. Jag vaknade många gånger av att han hade sex med mig. Mer bråk. Jag grät ibland då vi hade sex och han slutade aldrig. Efter drygt ett år hade vi bokat en resa 6 månader fram och han började på en ny utbildning. Jag tyckte att han var patetisk som bönade och bad om sex jämt men ville ändå inte förstöra resan och utbildningsstarten så jag stannade tills efter resan. Jag har svårt att se varför jag gick med på allt detta och har ingen annan förklaring än att jag var så rädd att förlora honom. Något år senare träffade jag mitt livs största kärlek. Så kär har jag aldrig varit. Killen tyckte att det var konstig att jag inte villa ha sex så mycket i början, men förstod då jag förklarade. Men även han började tjata och tjata och tjata och jag ställde upp och ställde upp. Han hade dålig självkänsla och trodde till slut att det berodde på honom. Han blev mer och mer svartsjuk på mina killkompisar och allt eskalerade då jag fikade med en killkompis utan att berätta. Han blev galen av svartsjuka. Den dagen han bestämde sig för att "förlåta" mig hade vi sex. Han var hårdhänt och jag grät hela tiden. Efteråt rullade han av och sa inte ett ord. Alla gånger ovan, utom då jag sov, har jag sagt ja. Hundratals gånger efter påtryckningar. Hundratals gånger då killen har kännt att det inte varit helt ok men gjort det ändå. Det här har satt sina spår såklart. Visst, jag har gett mitt medgivande, men ändå inte. Nuvarande killen är den som får lida av det i perioder då jag är stressad med mera. Det har gått nästan 10 år sen jag ställde upp som mest, men jag gör det ibland ändå, man kommer ju igång... eller ngt. Jag har "tagit tillbaka min sexualitet" men de här händelserna i gråzoonen har skadat mig oerhört mycket. Prata om det ni med, det hjälper att få ur sig. ## Comment 1 Author: Aviendha Jag tycker att det är ett otroligt viktigt ämne och en välbehövd diskussion som uppkommit kring detta. Den behövs! Det är så lätt att hamna i den gropen, man tyckte lite synd om honom, han var ju så snäll egentligen, jag kommer nog igång efter ett tag, jag hade ju just levererat ett trist besked, jag hade väl egentligen ingen vettig ursäkt till att inte vilja, jag har ju sagt ja ända hitintills så det är ju inte sjysst att avbryta nu etc. Jag avskyr att jag gett efter för övertalning. Inte övertalning i den bemärkelsen att killen på olika sätt gjort mig upphetsad så att jag själv ville det minst lika mycket som han utan orden, det muntliga övertalandet som egentligen är så avtändande att man borde resa sig och gå. Kanske utstrålade jag en osäkerhet som gjorde att det kändes mer okej att tjata på mig om det? För de gånger då jag verkligen inte ville så sade jag ju nej och det respekterades alltid. Men de där gångerna då jag snarare sade "njaa". De gångerna då jag inte riktigt vågade säga nej av rädsla för vad han skulle tycka då, för att jag skämdes över att jag inte var sugen. Det var ju inte ett "ja!" så som det borde vara, men det var ju inte heller ett nej. Och ibland så gjorde ju tjat att det förvandlades till ett "okej då". Och det är egentligen inte okej, allra minst okej mot mig själv att det faktiskt blev ett okej. Någonstans där så blev sex en handeslvara, en isbrytare, ett förlåt, ett plåster på såren, ett sätt att få den uppmärksamhet jag var så svältfödd på. Jag kan inte klandra dem, det var jag som inte respekterade mig själv, och jag kan inte heller klandra dem för vad som sedan komma skulle för min del. Det som skulle förstöra så mycket, det som skulle jaga mig så länge (och fortfarande gör), men det är väl en annan historia. Jag önskar bara att jag inte var den som var för snäll, den som inte rev ifrån, den som uppfostrats till artighet och givmildhet så till den sjuka grad att jag mer än gärna tillgodosedde andras behov på egen bekostnad. Jag hade behövt att jag stod vid min egen sida då och lugnt, sakligt, bestämt konstaterade _"nej, jag tycker faktiskt inte att det är okej, och då är det inget mer med det. Kom så går vi"_. ## Comment 2 Author: Strumpan88 Jag känner igen mig mycket i #1. Det var min första stora kärlek och jag var hur kär som helst. Han tog min oskuld och i början tyckte jag att det var kul med sex. Men med tiden så blev det mer och mer ett krav, nåt som man alltid skulle ställa upp på trots att man inte ville. Sa jag nej så tjatade han. Tjat, tjat, tjat. Det mest avtändande var att han låg och gned sig mot mig när vi kollade på film. Samtidigt som han tjatade. "Men jag behöööver det, jag mår inte braaa annars". Och givetvis gick jag med på det, gång efter annan. Det ledde till att min sexlust totalt dog. Likaså mina känslor för honom, jag blev äcklad av honom och tålde inte att han tog i mig. Jag klarade inte av att sitta nära i biosallongen eller hålla handen på stan för jag förknippade all fysisk kontakt med att han skulle tjata om sex. Det ledde i sin tur till att han blev ännu mer klängig och jag ville slita av mig mitt skinn för det kändes som att han satt i det. Till slut dumpade jag honom, men vi fortsatte att ses som vänner. Då våldtog han mig på riktigt. Han lyckades få av mig byxorna och trosorna, bända i sär mina knän och trots att jag grät(mest av ilska faktiskt) och sa nej, nej, nej så fortsatte han med sitt "jag mår inte braaa annars, du har gjort slut och jag är sårad nu" och fullbordade våldtäkten. Jag har fortfarande problem med att slappna av vid sex och bli riktigt upphetsad. Nu är jag gravid, men jag får ändå dåligt samvete när jag nekar min pojkvän sex. Jag känner så igen det du skriver Aviendah, att man ska behaga andra trots att det kränker hela ens väsen. Och det är något vi måste jobba med, men varför får de inte dåligt samvete av att ha sex med någon trots att de vet att hon egentligen inte vill? ## Comment 3 Author: [Borttaget] Blev antastad sexuellt av en manligt god vän till min mamma när jag var 9 år. Ingen våldtäkt eller så, men övergreppet har satt sina tydliga spår. Jag har fått kämpa väldigt för att få tillbaks min sexualitet och bli en person som gör vad hon har lust med, inom sex. Jag har mycket svårt med när en man är för ivrig i sina sexuella närmanden, för påstridig, vill erövra mig. Det skrämmer mig. Jag vill helst själv vara den som styr. Annars känner jag mig kvävd. ## Comment 4 Author: line84 #0 Hur har du gjort för att ta tillbaka din sexualitet? Väldigt bra ämne att ta upp! ## Comment 5 Author: Salladshataren Hörru, bergspuman, finns killar som gillar kvinnor som styr och ställer i sängen ![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 6 Author: mco92 usch vad jag känner igen mig.. Hade det så i första förhållandet och vaknade ofta att att han hade sex med mig.. Och jag minns att jag försökte vrida och vända på mig för att säga "snart vaknar jag"  för att se om han skulle fortsätta och det gjorde han.. Och senast igår med min nuvarande pojkvän kan man säga att jag blev utnyttjad. Låg som en död fisk och kollade på tv medans han tillfredsställde sina behov. Varför gjorde jag det? Jag sa NEJ jag vill inte flera gånger och förklarade varför men på nåt sätt slingrade han in sig ändå.. Fy... Ikväll blir det prat på allvar.. ## Comment 7 Author: Sarah #4 Sättet är kanske inget jag rekomenderar som en lösning för alla... Jag har "konsumerat" män. Dejtat massor och varit initiativtagande till sex, många one-night-stand där allt varit på mina vilkor. Jag har alltid varit ärlig och skulle säga att ingen har blivit sårad. Men just att allt varit på mina vilkor var viktigt. Med onenigthstands var det grejen att jag faktiskt ville ha sex och bara sex.Insikten om att jag är en sexuell varaelse kom som en chock för mig själv ;) Nu är jag lugnare och är ganska näjd med mitt sexliv, även om killen ibland kan tjata ändå. De fattar inte att tjat inte bara behöver komma ur munnen. #6 Du är 10 år yngre än mig och precis så gjorde jag för tio år sedan. Ta det där pratet på allvar. Du är inget hål som står till hans förfogande. Se till att stoppa det nu så att du kan ha en relation som bygger på respekt och tillit. Du vill inte hamna i situationen där man känner att man inte ens vill ge en puss för att killen ser det som en invit att tjata om sex. De såren sitter kvar tills man blir äldre. Lycka till! ## Comment 8 Author: mco92 7# Det värsta är att jag redan tröttnat på pussar och allt det dära.. Och vi har alltid haft helt olika närhetsbehov vilket jag också har förklarat för honom men på något sätt förstår han det inte.. Men nu ska jag slå till och denna gången ska det gå... Måste. Kan ju egentligen inte bli värre ändå. ## Comment 9 Author: Sarah #8 det kanske är dags att gå vidare och börja om på nytt med en ny kille. Har du lessnat på allt det redan och han har sex med dig fast du inte vill... du kommer nog inte kunna se på honom utan att tänka på det och känna äckel framöver. Jag vill inte uppmuntra till sönderfall av relationer ;) men är man 18 år och redan upplever relationen så, det finns bättre situationer och bättre killar. ## Comment 10 Author: mco92 #9 Det har ju gått i perioder som det har varit såhär och denna har varit i kanske en vecka bara.. Jag vet att det här inte är bra för mig men jag har några anledningar som gör att jag ändå vill fortsätta försöka och kämpa.. Men det det åt pipsvängen då finns det ju bara en utväg.. ## Comment 11 Author: Sarah Ok, då önskar jag dig all lycka. Kom ihåg att det aldrig är ok för killen att tjata eller "lyckas slinka in" :) ## Comment 12 Author: Sarah #2 Väldigt bra fråga, varför får de inte dåligt samvete? ## Comment 13 Author: pyromanen Oj vad knasigt!  Intressant att läsa, men så svårt att förstå för mig hur det kan bli så och dessutom verkar vara inte helt ovanligt!?  Hur kommer det sig att man går med på det från första början? inte säger nej, gör slut, gråter eller annat för att vara tydlig med vad man uppskattar och inte?  Och lika förvånande att killar kan göra så!  Det kan väl inte vara särskild häftigt med en tjej som sover, tittar på tv och är helt "icke med"....  Undrar hur en sån kille tänker och känner. ## Comment 14 Author: Sarah #13 Jag skulle nästan säga mer norm än ovanligt. Tyvärr. Av alla jag pratat med om liknande saker genom åren skulle jag säga att 99% av mina tjejkompisar har samma erfarenheter. Jag tror att tjejer uppfostras till att ta hand om andra och inte ställa till med bekymmer. Det kommer fram i tonåren och man vågar inte säga nej. ## Comment 15 Author: Aviendha #13 Egentligen, hur många gånger har man inte pratat några minuter längre med en vän trots att man kanske inte riktigt hade lust just då, hur många gånger har man inte hjälpt någon att bära saker/laga mat/städa etc. bara för att vara snäll mot personen fastän man inte själv hade valt att bära/laga/städa just då om det inte vore för den personen som man ville göra det för. Jag ser inget underligt i att det blir så att man "ställer upp" fast att man bara är "95% sugen". Ingen fara i det, man kommer ju igång och det är ju inte så att man inte själv får ut något av det, men det kan väl lätt bli mer än så. Nu menar jag inte att detta är den enda vägen som det kan bli knasigt på såklart! ## Comment 16 Author: Sarah problemet är ju när man ger sin kropp fast man är 0% sugen. 95% sugen är ju ganska ok ;) ## Comment 17 Author: Aviendha #16 Det har du rätt i, men det är ganska lätt att det trillar på av sig själv. Nästa gång kanske man är nere på 90, sen 87, sen 80 etc. Mer en illustrering att det kanske inte alla gånger går från att vara okej/bra till att man ligger där med tårar i ögonen med en kille ovanför som tillfredställer sig med ens kropp fastän man sade att man inte ville egentligen. ## Comment 18 Author: Sarah mycket sant. ## Comment 19 Author: pyromanen #15 tankeväckande jämnförelse.  Men jag tycker inte riktigt det är rimligt att jämföra änddå. Att jämföra städning med sex t.ex. Sex med någon är för mig nånting ömsesidigt, nåt man gör tillsammans. Visst en kan från början vara 0% sugen och den andra 100%. Det som då blir fel är ju om 0-%aren ställer upp på att genomföra änddå. Något helt annat att "ställa upp" genom att vara positiv till att försöka ändra 0 till 100 eller nästan 100 med rätta insatser (lära känna varandra så bra att man vet hur man gör för att förändra dedär 0% erna till nära 100 för båda, tillsammans. Att gå vidare utan att båda är på nästan 100 och med på noterna tycker jag verkar underligt. ## Comment 20 Author: Sarah Skulle säga att det är lika underligt att den som är 100% tjatar på den andra... ofta är det att folk ger upp. Man orkar inte höra tjatet och gör det för att slippa det. ## Comment 21 Author: Aviendha #19 Jag menade aldrig heller att det skulle vara en jämförelse som tål vetenskaplig granskning ;) Mer för att illustrera att man gärna vill vara till lags i många olika situationer och därför gör saker som man kanske själv inte är så sugen på/intresserad av för den personens skull. Jag håller helt med dig, sex borde vara något ömsesidigt men problemet är ju när det inte är ömsesidigt, när det blir just så underligt att den ena ex. tjatar på den andra så att det fullbordas utan att det är gemensamt, utan att båda är lika mycket med på noterna. ## Comment 22 Author: pyromanen #21 Att det kan handla om att "vara till lags" förstår jag nu du menar. Och då undrar jag: Hur blir det så att en dels bild av sex är sån att det är nåt man ibland ska "ställa upp på"? Istället för nånting "jättehärligt för båda som man tillsammans ibland får till" ?  Någonstans är man ju samtidigt väldigt oärlig om man låter sex hända fast man inte vill ## Comment 23 Author: Sarah #22 Jag får en känsla av att du skyller på den som ställer upp... att den personen vilseleder den som tjatar. Utan att kunna förklara bättre så tycker jag att det är helt fel sätt att se på det här problemet på. Det här är framförallt unga tjejer som från början hamnar i situationer de inte kan hantera. Som för mig som bara försökte vara normal och som alla andra och som blev utnyttjad pga det. Att sedan skuldbelägga tjejer som blir omkulltjatade, lever med ständig påtryckning om att ha sex gör bara problemet värre. Jag skulle säga att det stora problemet ligger i det faktum att många killar inte har tillräcklig respekt för tjejer att de accepterar ett nej. För det gör de inte. Ett nej betyder inte nej, det betyder ja. Ja till att tjata vidare, ja till att försöka fysiskt, ja till att gnälla och visa hur jobbigt det är att vara kåt och att tjejen måste ta hand om det, ja till att ta sex om det går riktigt illa. ## Comment 24 Author: pyromanen Hej, nej jag är inte ute efter att lägga skulden någontans, utan försöker fatta vad det är som händer.  Hurdet kan bli så?  Är det nånting i uppfostran av tjejer som innebär att de ska "ställa upp" är det bilden på sex som förmedlas av medier som är på nåt visst sätt som gör att tjejer tror det är normalt att inte känna efter men ställa upp.  Om felet enbart ligger hos killarna, varför har det blivit fel hos dessa då?  Är dom uppfostrade till att inte respektera tjejer? Hur går det till?  Eller får dom en bild av sex utifrån medier/porr att det allrig blir nej? Inte vet jag, men omdet är så vanligt förekommande som det verkar i denhär tråden så tror jag definitivt det är viktigt att prata om och viktigt att ta reda på hur det blir såhär för att kunna ändra på det. Har personligen alldrig upplevt nånting sånt och inte hört om det från nära väninnor.  Visst har det funnit tillfällen där en kille velat men inte jag, men då har det blivit att han antingen fick jobba lite på att få med mig på noterna eller så blev det inget. Därför tänker jag att om det är första killen, båda är oerfarna, och tjejen är oärlig (mot sig själv och mot honom) genom att "ställa upp" då lär han sig ju inte att det är fel, då blir det någon sorts mönster där båda bidrar. Och vad tusan blir det för relation!?  Eller om det nu hände änddå, då skulle väl tjejen efteråt berätta hur det blev fel, att hon borde inte gått med på det och han borde inte pressad så, för hon ville egentligen inte och mådde inte bra av det och vill inte et ska bli så igen och att man kommer överens o att kommunicera bättre och inte gå vidare om inte båd verligen vill. Kan man inte prata såpass med den man är tillsammans med tycker jag inte man är mogen att ens ha sex med varandra. ## Comment 25 Author: BranDuir Mycket bra diskussion...och ett ämne som berör... Jag är väl av den åsikten att i dagens samhälle har sex profaniserats så till den milda grad att man nästan mår illa...jag har själv stått och hört på en kille lgå fram till en tjej på en pub och säga. "Du är snygg, jag är kåt..ska vi knulla" ordagrant....tio minuter senare gick de iväg... Överallt pratas det om att "ligga"...radions P3 nämner sex i någon  form var tredje minut typ.... Tänk om folk kunde göra sex till något **fint** mellan två människor igen...inte något man gör för att man har tråkigt... Lusten kommer ju dessutom bra mycket lättare om man har något att se fram emot, något att längta till...inte fan är det porrfilmssex man är ute efter tjo hej och pang på....utan närhet, ömhet och enhet... Att gå med på det i ett förhållande bara för att en har en snedvriden syn på det ...nej fan det är inte ok...visst kan lusten falla på på och man sliter kläderna av varann hej vilt....men då ska det ju vara en gemensam vilja. God Jul! ## Comment 26 Author: Sarah Det har ju diskuterats lite ovan. Ja tjejer är uppfostrade till att ta hand om och sätta andra före dem själva. Ja killar får en bild av sex som inte är naturlig genom porr. Killar blir mer curlade än tjejer och är mer vana att få som de vill. Ja jag generaliserar lite :) Sen finns det en generell bild att killars lust är mycket större och med tjat så tror tjejer att det är deras problem och det är enklare att ställa upp än att lyssna på elendet. Det är ju synd om killen annars. Börjar det här mönstret i tidiga tonår så fortsätter det lätt tills man blir äldre. Att man inte är mogen att ha sex är inte mycket att göra åt. Det går längre och längre ner i åldrarna och kunskapen minskar. Idag har 14-åringar analsex för att det är ngt man ska göra. Sverige är ett väldigt "trendigt" land där folk ser likadana ut och gör samma saker. Har en kompis analsex ja då har du det med. Gå in på ex prataomdet.nu eller .se och se fler som skriver, hur många som helst har dessa erfarenheter. ## Comment 27 Author: Aviendha Jo, jag har aldrig försökt skylla det på någon annan. Visst hade det inte hänt en del gånger om jag inte tjatats på (för i mitt fall har det sällan rört sig om den typen av tjatande som jag inte kunnat värja mig från om jag inte verkligen velat göra det). Jag vågade bara inte pga. egen osäkerhet. En enda gång har jag gått med på det av rädsla, jag vet inte vad som hänt om jag inte gått med på det då om jag ska vara helt ärlig.. Så ja, jag har varit oärlig, jag har "vilselett" killar genom att falla för tjat, jag har använt sex på ett icke "vi delar det tillsammans som något fint" sätt. Stackars killar! Men även stackars mig, faktiskt. I förlängningen började jag självskada på den vägen och aldrig, aldrig har jag klandrat andra för det. Jag är högst medveten om min skuld och den tynger mig, antagligen mer än den borde. Jag bär mina skador efter det, jag bär "missledda killar" på mitt samvete. Men, jag vill inte skuldbelägga någon med min berättelse, med mina upplevelser. Jag vill att andra (som jag vet finns) ska känna att de inte är ensamma. Jag vill inte längre gå runt och plågas under det här oket som jag burit i så många år och som jag i år även försökt bearbeta. ## Comment 28 Author: pyromanen #27  Finns det nåt man som förälder kan göra för att ens döttrar inte ska få uppleva det ni berättar om?  För det låter verkligen som en sorts självskadebeteende och som att man (både tjejer och killar) missar den bästa och finaste poängen med sex om det börjar på det sätttet ni beskriver. Andra sorters självskadebeteende har ju tydligen också blivit mycket vanligare nu jämfört med för 25 år sedan när jag var i den åldern.  Hänger det ihop?  Och varför ser det ut så? ## Comment 29 Author: Sarah Jag önskar att jag visste vad man kan göra. Sexualiseringen av samhället är ju svår att stå emot. Precis som Paulina säger är det en typ av självskadebeteende, men jag är inte beredd att ta på mig lika mycket "skuld". Att vara svag och osäker är inget jag känner att jag bär egen skuld i. Inte heller vill jag lägga ngt på min mamma. kanske lite på pappa som valde att flytta till andra sidan världen då jag var 11. Men generellt så vill ju tonåringar passa in och samhället blir hårdare, precis som allt annat så blir ju saker balsé och man höjer insatserna på det mesta. Nu har vi nått en punkt då det gör att folk mår däligt. Hur man kan komma ifrån det eller stå utanför det hoppas jag att jag kommit på den dagen jag får egna barn. ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vet inte varför det blev fet stil ovan :) ## Comment 30 Author: pyromanen Tycker inte det med att placera skuld är så intressant.  Om jättemånga tjejer är med om samma sak då är det ett mönster och man kan inte längre säga att det är var och ens eget fel vad som händer, då är det nånting i samhället kanske som måste tas tag i.  Men för att kunna göra det vore det ju himla bra om man visste vart det är det blir fel. ## Comment 31 Author: [Borttaget] Jag tror att det är den allmänna rädslan för att såra någon, att säga nej, att hävda sina egna behov som spelar in. Tjejer uppfostras inte till att framhäva sina egna behov utan att tänka på andra i första hand. Och det blir faktiskt FEL i många fall. Visst är det viktigt att lära sig bli en inkännande individ som har förmåga att ha empati och som kan sätta sig in i andra människors känslor. Men det får inte bli så på bekostnad av ens egna behov, att man kör över sig själv. Det är kvinnor som i högre utsträckning än männen, drabbas av depressioner och utmattningssyndrom. Jag misstänker starkt att det är det här fenomenet, tjejer uppfostras till att köra över sina egna behov till förmån för andras behov, som ligger i botten. Jag lider själv av det här, det är svårt att säga nej med kraft och hävda sig själv. Men nu är jag så pass långt uppe i åren att modet och bitchigheten kommer pga mognad och erfarenhet. Nu fräser man bara ifrån och tänker inte så mycket. Men det är betydligt svårare för en ung tjej att hävda sig, hon har ju nyss lämnat barndomen bakom sig. Jag vill nog bara säga: STÅ PÅ ER OCH SÄG NEJ! Behövs det, smocka till karlen så han fattar att det inte är OK. Vill du inte så låt bli. Och har han sex med dig ändå, fös bort honom. Nyp honom hårt i k'en så att det gör ont på honom också. Jag är ledsen om det här låter brutalt, men i vissa fall (långt ifrån alla, men förmodligen i några fall) kan åsamkad smärta vara det enda som får en tjatmåns att begripa att det han gör är FEL. Jag tror att föräldrar (utan att skuldbelägga eller generalisera, men jag måste ju uttrycka vad jag tänker) behöver uppfostra döttrar till större tuffhet och egoism och sina söner till större hänsyn och empati. Kanske skulle de här problemen minska då. ## Comment 32 Author: Aviendha Jag har inte en aning, i mitt fall så hänger det mycket ihop med allt annat och jag är kanske inte ett representativt exempel givet min historik av dåligt självförtroende, låg självkänsla, självskador och depression sedan barnsben. I mitt fall så känns det faktiskt inte märkligt när man ser till övrig historik i livet. Jag vill dock tro att man måste lägga mer krut på att pusha tjejer mer som små, visst ska de vara snälla och givmilda (som alla människor bör) men de bör få en dos av stärkt intigritet med, lite mer "jävlar anamma" som mamma skulle ha sagt ;) Även om tjejer verkar vara överrepresenterade så tror jag att det inte är isolerat till oss tjejer. Antar att det finns en hel del killar som varit med om samma sak, som farit illa av samma sak, men kanske är det svårare som kille att prata om det? Killar har ju sitt ok att bära, de ska vara tuffa, klara sig själva, osårbara och alltid sugna. Och killar "kan" ju inte utnyttjas i mångas ögon. Jag tror att en kille har svårt att hantera och prata om att han tjatats till sex av en tjej. De ska ju gilla sex, jämt, alltid, hela tiden. ## Comment 33 Author: BranDuir #32 Jag tror faktiskt att det handlar om att de flesta yngre idag har missat att sex handlar om lust...ömsesidig lust....och med lusten föds glädje och tillfredsställelse... Ungdomar idag "knullar"  som vore det ett tvspel...."pling" du sa det ordet   "gå i säng, gå direkt isäng utan att passera gå" sex har blivit en umgängesform...istället för en fika, och det där med uppvaktning och flirt har försvunnit från agendan... detta gör att killar tycker det är ok att propsa på sex, tjejerna ställer upp...några av faktisk lust men de flesta för att de tror de måste...alla är de offer...för medias ilder, för sån skitsom "sex and the city", Paradise Hotel" osv....helt enkelt indoktrinerade...tills de en dag plötsligt vaknar opp och inser att de blivit missbrukade, likväl som de missbrukat själv... då vaknar också de svåra och mörka känslorna....smärtan... Tyvärr... ## Comment 34 Author: JossanH Jag har ställt upp många gånger! I mitt första förhållande när jag var 16 så tjatades det jämt om sex. Det var iof ett tjat som gjorde att jag kunde säga ifrån. påtryckningar utan ord är mycket svårare. Då ska man gå in och säga NEJ utan att någon har öppnat munnen. I mitt första förhållande kunde jag inte ta egna initiativ. Gjorde jag det fick jag alltid höra att han inte hade haft lust då men ställde upp för mig så nu var det minsann min tur. Idag, 10 år senare, har jag pratat med honom om detta. Att han var sexfixerad och att när jag sa till honom att det nog inte skulle funka mellan oss låg han ändå hela natten och tjatade om sex.. Så mycket var "förhållandet" värt. Det var bara värt i sexuellnjutning från hans sida. Varför ställer vi upp så mycket? För att vi från början får veta att ett "normalt" par har sex ofta. Tjejen är tråkig om hon inte vill. Det ska vara händelserikt i sängkammaren. Tjejer ska vara vilda och bidra till vilda sexlekar, precis som i porrfilmer. Vem vill inte vara en tjej som alla vill ha? En tjej som lever i ett normalt, underbart lyckligt förhållande som innehåller allt (mycket sex med andra ord)? En tjej som har en kille som stolt visar upp henne för sina kompisar som den perfekta partnern?..... Inte konstigt vi ställer upp så mycket som vi gör! Och det är ju skandal! ## Comment 35 Author: nagithas Men om man nu säger att man blivit "missbrukad" eller blivit en slags korvstoppnings maskin hela livet och sedan träffar en normal person som har värderingen att sex skall vara något fint och så vill han inte lika ofta som man blivit in tutad att man ska ha sex. Så blir det bara fel i hjärnan. Har också blivit behandlad så här när jag var yngre enda tills jag träffade min nuvarande sambo som hade en syn som skiljde sig verkligen från mängden. Han ville inte ha sex med mig för att han var rädd för att vara för påstridig och han ville att sexet mellan oss skulle betyda något och vara en ömsesidig lust och fägring stor för oss båda. Då blev det allvarligt konstigt i huvudet på mig. Men sen kan man undra varför? Hans värderingar är ju hundra gånger bättre än vad mina är och det får mig som tjej att börja skämmas? Varför ställa upp när man liksom inte har lust? Hittar man en kille som inte kan acceptera ett nej utan att tjata och gnida sig mot en. Så förtjänar han ingenting över huvudtaget. Det har LenaHanden de kan nog tusan använda den om de inte mår bra av att tömma det de ska tömma. Ställ inte upp om ni inte har lust... verkligen inte lätt, men ställ ett ultimatum då, jag slickar på dig och du slickar på mig annars blir det inget. Njutningen ska vara till för båda. ## Comment 36 Author: Baconost Jag slänger bara in mina tankar kring ämnet här. Tror inte att detta problem är något generellt problem mellan könen utan snarare ett individuellt problem. Jag tror att de mer "hänsynslösa" killarna söker förhållande i yngre ålder alternativt med de lite yngre tjejerna medan de killar som bryr sig och visar mer empati inte vågar lika mycket och hamnar utanför relationsgruppen. Försiktigare killar vågar mindre och vinner mindre, måhända har de kanske utseendet emot sig med och det gör ju inte det lättare för dem att komma in i ett förhållande så de gör inte direkt något märkbart intryck på denna debatten just eftersom när de tjejer som haft förhållande i ung ålder växer upp står de där och talar om vilka svin killarna varit och i de flesta fall även om hur alla killar då är svin. Det är inget fel i att generalisera kring en grupp eller ett ämne om allt man haft är negativa erfarenheter av det, det är inte heller något jag dömer folk i utan endast en observation för när man är 14-16 så är det väldigt svårt att vara livserfaren. Jag själv hade ett förhållande när jag var 17 år gammal och det var mitt första, jag växte upp som en av de oönskade killarna som var lite försiktigare så jag blev väldigt glad när jag träffade denna tjejen och vi spenderade ett par år ihop. Under hela förhållandet så var hon otrogen flera gånger, något hon berättade om när vi bråkade och mest för att tala om för mig att jag inte kunde tillfredställa henne. Vi hade sex väldigt ofta och oftast på hennes initiativ, min fokus låg till 100% på att hon skulle ha det skönt och jag lyckades väldigt väl tyckte jag själv eftersom hon kom upprepade gånger men hon brydde sig inte. hon brydde sig bara om sig själv och förbrukade mig totalt, när jag långsamt gled in i en deppression blev hennes svar att hånande ifrågasätta varför jag var ledsen när jag hade en så fin tjej som henne. Vårat förhållande tog slut när hon träffade en bättre kille som hon bestämde sig att lämna mig för när han satt i på behandlingshem för att han misshandlat flera personer i samband med någon knarkaffär eller något i den stilen. Nu efter ett par år har de flesta utav mina förhållanden varit likadana, även om de är kortare och jag är mer avlägsen. jag har inte träffat en tjej hittils varken på dejt eller i förhållande som satt mina behov framför hennes egna utan snarare tvärtom har jag träffat tjejer som förbrukar killar så problemet är inte direkt ensidigt utan kan ses från väldigt många håll. Har jag varit missnöjd med sexet som det varit? nej absolut inte för det var som jag ville ha det, som normal kille vill man se tjejen njuta också och det man söker är lusten hos henne och inte det mekaniska egotänkandet. Däremot hade jag velat och vill fortfarande ha lite mer kärlek från tjejerna jag träffat och att de visar lite mer empati men något jag fått höra numer när jag vuxit upp är tänket att "Killar har ju inga känslor så var inte löjlig" vilket troligtvis är en rest från en dålig uppväxt. ## Comment 37 Author: Pytteliten Tack och lov tror jag inte alls på siffran 99% (av alla tjejer har upplevt detta). Jag har det då definitivt inte och har inte hört någon kompis berätta om det heller. Däremot är alkohol en stor bov i dramat. Många har sex, säkert både killar och tjejer, på fyllan som de inte skulle ha haft om de var nyktra. Det oroar mig djupt när det gäller mina egna barn. Det man som förälder kan göra där är självklart att prata, prata och prata. Även när det gäller sexet ska man givetvis prata med sina barn. Varför lämna en sån viktig detalj åt slumpen? Eller låta killar som de ovan beskrivna ge min dotter sina första sexuella erfarenheter. Aldrig! Och med mina pojkar kommer jag att prata mycket om kärlek och känslor och sex i detta sammanhang. Tack och lov har jag inte svårt att prata med dem! Son föräldrarepresentant i skolan ligger jag även på dem om att man bör tidigarelägga sexualundervisningen (den ligger oftast i sexan)och även prata mycket om värderingar och t ex retuschering av bilder som visas i media och reklam. Något annat som slår mig när jag läser den här tråden är att man nog ofta fastnar för en viss typ av kille/tjej. Då riskerar man ju också att få gå igenom samma sak i förållande efter förhållande. Klassikern är ju alkoholisthustrun som träffar en ny alkoholist efter att den första är ute ur bilden. ## Comment 38 Author: JossanH #37 problemet är nog att man inte pratar om det.. Man anser det inte vara ett "problem" att ligga när den andra parten vill det så mycket hellre än en själv. Man har vant sig och bara ställer upp för att förhållandet ska fungera. ## Comment 39 Author: Pytteliten Så kan det absolut vara. Tror inte jag skulle prata om det ifall det hänt mig. Men jag tror ändå inte på siffran 99%! Är man lite restriktiv med vem man har sex med så tror jag det är stor chans att slippa springa på dessa puckon till killar! Och det skriver jag inte för att skuldbelägga någon. ## Comment 40 Author: Sarah #37 det är inte alls på fyllan som är det vanligaste. De jag känner (många många) har upplevt detta i sina relationer. Med killar de älskat. ## Comment 41 Author: nagithas #40 har varit med om det flera gånger då inte på fyllan, karln tjatar tills man blir gråhårig och man ställer upp som en jäkla madrass och låter han hållas medans man tänker på något spännande som att gå och diska. De ger sig liksom inte det ska bara ha. Men visst existerar det på fyllan också, då gör folk lite hur som helst. ## Comment 42 Author: [Borttaget] Men - är det inte något fel på dem som tjatar om sex? Hur roligt är det att ha sex med någon som inte vill? Hur kan man TJATA om sex? Jag begriper inte det. ## Comment 43 Author: nagithas Jo kan väl tycka att det inte skulle vara så jäkla roligt att ha sex med någon som inte vill och som har tankarna på disken i köket. Men tror ändå att de yngre killarna inte bryr sig. Det handlar nog om en mognads fråga. ## Comment 44 Author: Sarah #41 Precis. Klart att det händer på fyllan, men går man hem med ngn då så är man ju ofta med på det. Annars är det våldtäkt. Det vi pratar om här i tråden är ju just i gråzoonen. Men att sitta och säga att folk borde välja sina sexpartners bättre och tro att ens egna döttrar aldrig skulle vara med om detta. Det är både blåögt och dömande i ett. ## Comment 45 Author: elouise Jag ställer upp på sex regelbundet fast jag inte tycker om det alls. Jag gör det för att annars skulle vårat förhållande ta slut. ## Comment 46 Author: [Borttaget] **\# 43** Du säger att det handlar om mognad, jag tycker att det handlar om sunt förnuft! Även om man är 14 år och ska ha sex för första gången eller om man är 37 år så _vet_ och _känner_ man när den andra personen inte vill. Jag är så urbota less på alla dessa åsikter om att det handlar om att man inte är mogen nog i sitt tänkande som ung. Det är alldeles för lätt att hitta kryphål och saker att skylla på, men man kan aldrig skylla på att ett nej inte lyssnas på pga man skulle vara för ung. Ett nej är ett nej oavsett ålder och oavsett hur det uttrycks. Begreppen ja och nej och vad de innebär lär man sig tidigt i livet och som 14-åring vet man att ett nej inntebär att någon inte vill. Åldern är ingen ursäkt. ## Comment 47 Author: Sarah #45 mår du verkligen bra i den relationen? ## Comment 48 Author: elouise #47 Jag mår bra i relationen i övrigt, älskar min sambo, men gillar inte sexet men jag ställer upp för hans skull ## Comment 49 Author: Sarah #48 Vet han om att du ställer upp hela tiden? ## Comment 50 Author: line84 #48 Vad är det som gör att du inte gillar sexet? Kan du inte berätta hur du vill ha det så att du också blir nöjd? Jobbigt om du ska behöva ha det så här resten av livet.. :( ## Comment 51 Author: [Borttaget] **\# 48** Om du ställer upp trots att du inte vill och din sambo är medveten om att det är så, ja då har ni ett enormt stort problem i er relation... ## Comment 52 Author: elouise Ja absolut, vi pratade mycket om det i början. Han tycker det är jobbigt i perioder men vi ser ingen annan lösning på det. Jag inser ändå att han är den "normala" av oss. Jag har aldrig varit förtjust i sex i någon relation och jag har alltid blivit lämnad pga detta. ## Comment 53 Author: Sarah Ok, ja är ni medvetna och det "funkar" för er så, vad ska man säga. ## Comment 54 Author: [Borttaget] **\# 52** Jag har samma "problem", dvs att jag inte känner mig peppad och har blivit lämnat i två långa förhållanden pga ovan nämnda anledning. Nu är jag så urbota less på att inte bli accepterad för de tankar och känslor jag har att jag mer än gärna lever ensam tills någon kan acceptera mig för mig. Att gå med på saker man inte vill för att göra någon annan till lags är aldrig bra. Aldrig någonsin. Det är min högst personliga åsikt utifrån egna erfarenheter. ## Comment 55 Author: elouise Ja ni kanske tolkade det som att han är en sexmissbrukare som kräver sex flera gånger om dagen. Så är det absolut inte. Han tvingar mig inte till något. Det är snarare jag som är ointresserad av sex och då blir det så att jag ändå  ställer upp emellanåt ## Comment 56 Author: Sarah Nej absolut inte ;) mest att jag och fler vet hur dåligt man kan må av att ställa uopp, oavsett hur sällan. ## Comment 57 Author: [Borttaget] **\# 55** Jag tolkade det på det sätt du beskriver, att du är ointresserad och att din partner inte är det och att du därför går med på något du egentligen inte bryr dig speciellt mycket om för att vara honom till lags. Min åsikt är att det är fel och att det leder till problem. ## Comment 58 Author: pyromanen Båda måste ju vara förlorare i såna relationer som beskrivits ovan.  Killen kanske ytligt sett verkar få det han vill ha, men det handlar ju om okunskap, han går ju miste om hur det skulle kunna vara och lär sig inte.  Och har man en sån relation ett tag börjar man väl tror det är så det ska vara.  Kanske finns här även en del av förklaringen till varför många unga tjejer inte får orgasm vid samlag .. om man "genomför" utan att egentligen vara riktigt helt med? ## Comment 59 Author: elouise #57 Ja det är självklart fel att ställa upp då man egentligen inte vill. Men jag har helt enkelt inte lyckats hitta en kille som är som jag i den frågan (förmodligen är det ganska få killar som är ointresserade av sex) Min nuvarande sambo är ändå den mest tolleranta hittills. Han skulle helst vilja ha sex ett par gånger i veckan och jag skulle helst vara utan det som sagt. I snitt ställer jag väl upp 2 ggr/månad.  Det är en ok kompromiss för oss båda. ## Comment 60 Author: [Borttaget] \# 59 Jag har haft två långa förhållanden som båda slutat efter drygt fyra års tid och där just den intima biten varit en påverkande faktor. Så tycker jag inte att det ska behöva vara. Det är en sak att mysa och vara nära på ett sätt som inte behöver leda fram till sex och en helt annan sak att kompromissa sig fram till sex för att det ska kännas som en fungerande relation. Om man måste kompromissa om något som är så intimt och nära så känner i alla fall jag att det inte är en fungerande relation. Det hela skulle kunna gå att lösa på många andra sätt än att den ena parten måste ge vika och göra något som han/hon inte känner sig bekväm med. Givetvis kan vi tänka helt olika om saken, och tur är väl kanske det ![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 61 Author: Pytteliten #44 skrev _"#41 Precis. Klart att det händer på fyllan, men går man hem med ngn då så är man ju ofta med på det. Annars är det våldtäkt._ _Det vi pratar om här i tråden är ju just i gråzoonen. Men att sitta och säga att folk borde välja sina sexpartners bättre och tro att ens egna döttrar aldrig skulle vara med om detta. Det är både blåögt och dömande i ett_." Jag menar inte att det som TS (du) skriver om handlar om tillfälligheter på fyllan. Det är mycket mer än så. Jag menar att jag inte tror (är övertygad om motsatsen faktiskt) att 99% av alla tjejer har varit med om förhållanden där killen regelbundet tar för sig helt på sina egna villkor. Det jag menar är att sex utan direkt medgivande är vanligt på fyllan, och det har nog (alldeles säkert!) flera varit med om. Jag säger heller absolut inte att min dotter aldigt skulle kunna råka ut för det. Jag diskuterar mer kring vad man kan göra som förälder för att det inte ska hända ens egna barn. Det verkar ju trots allt inte var någon ovanlig företeelse, och då måste det finnas saker man kan göra för att minska risken att ens kära ska hamna där. Om min dotter träffar en sån kille hoppas jag innerligt att jag/vi/hennes uppväxt har gett henne självkänslan och styrkan att gå.   Tycker inte det är blåögt av mig. Precis tvärtom till och med! Dömande tycker jag snarast den var som slänger ur sig att ungefär alla tjejer (99%) har varit med om detta. Det dömer ut en stor del av det manliga släktet! ## Comment 62 Author: Sarah Jag säger inte att 99% av alla tjejer har varit med om detta, jag säger att 99% av de jag har pratat med, ganska olika saker. Angående killarna, vi se ju i #36 att otrevliga upplevelser även är killars. Sen betyder det inte att alla tjejer blivit utsatta för olika killar. Många har en eller två dåliga upplevelser och resten bra, den eller de två dåliga killarna har säkerligen varit med fler än en tjej. Men att fler och fler tjejer blir av med oskulden tidigt och har grövre och grövre sex tidigt tror inte jag beror på att de vill ha sex tidigare och då gärna analsex, jag tror att de pressas till det, antingen av unga killar eller av samhällsnormer. ## Comment 63 Author: [Borttaget] Måste bara inflika med att de här problemen finns i såväl hetero- som homoförhållanden ## Comment 64 Author: Pytteliten Och jag vill göra något åt det, på de sätt jag kan. Det är väl varken fel eller blåögt? ## Comment 65 Author: Sarah Nej det är bra att man vill göra ngt åt det. Det är blåögt att tro att det är ovanligt och att ens döttrar inte kommer vara med om det. ## Comment 66 Author: [Borttaget] jag har faktiskt motsatta problemet. I min relation är det min kille som inte vill ha sex, av olika anledningar. Jag tjatar inte om att få sex, däremot att vi måste hitta en lösning till problemet, vilket jag är medveten om är en form av press. Det är svårt för jag vill inte sätta någon press på honom men samtidigt har jag ett behov av sex och jag kan absolut inte tänka mig att leva utan det. Jag är fortfarande kvar i relationen för att jag hoppas på en förändring, då hans problem med sexet främst är psykiska, men det är jätte svårt. Vad har jag för alternativ? Jag varken vill eller kan tvinga honom till sex, kan inte/får inte ha sex med någon annan då vi är monogama, men jag vill ju inte heller leva utan. Betyder detta att det är kört för oss då? Har han rätt att kräva att jag ska leva utan sex för att vara med honom men jag har inte rätt att kräva sex för att han ska vara med mig? Jag är frustrerad och ledsen över detta och har inte bestämt mig för hur länge till jag ska ge det för det mesta vi har i övrigt i vårt förhållande är bra och jag älskar honom, men hur länge kommer jag göra det som flickvän innan det går över till kompiskänslor? Det känns extra jobbigt för allt man hör hela tiden är hur alla andras pojkvänner alltid vill och alla skämt om det men min kille vill inte. Jag vet att det är vanligare än man tror men jag har hittills inte pratat med någon som någonsin har upplevt samma sak... ## Comment 67 Author: [Borttaget] **#66** Problemet blir absolut inte mindre jobbigt för att du befinner dig i motsatt situation till det som beskrivits av så många andra här inne. Men ingen har rätt att kräva någonting av någon annan mot dennes vilja. Jag tror inte att det är kört för ert förhållande, men jag tror att ni har en jobbig uppförsbacke att ta er över innan ni kan släppa problemet och njuta av det ni har tillsammans. Du skriver att din killes problem är psykiska och jag undrar då om han får/vill skaffa någon terapeutisk kontakt för att jobba med de problem han har? Du svarar på de frågor du själv vill, men jag tror att mycket kanske kan lösas eller att ni åtminstone kan nå en slags större förståelse för varandra om du/ni kan få hjälp utifrån genom att prata om det. ## Comment 68 Author: [Borttaget] #67 du har givetvis rätt, ingen kan kräva något av någon, jag bara ventilerade lite frustration. Han går i terapi men det kan ta åratal... vet inte hur jag ska göra för jag vet inte vad som känns mest rätt. Jag vill inte vara utan sex men kanske gräset inte är grönare på andra sidan? Nästa förhållande kanske är sämre på de delar vi har idag som är bra... Just nu är jag inte beredd att lämna, jag önskar bara att jag kunde ventliera detta med någon som gått igenom samma sak - och som det gått bra för - så jag blir av med lite känslor och så jag kunde få konkreta råd som bygger på erfarenhet. Just nu känner jag att det byggs upp en massa ångest som jag inte vet hur jag ska bli av med. Jag hatar att inte veta vad jag ska göra och att det ligger utanför min kontroll. ## Comment 69 Author: pyromanen Jag tycker man kan kräva att både gör vad man kan för att lösa gemensamma problem.  Självklart kan man inte kräva att nån ska ha sex mot sin vilja, men man kan kräva att nån medverkar till att försöka få det bättre i relationen. Skulle ni inte kunna söka hjälp som par också?  hos sexolog eller parterapi?  Om det blivit nån låsning mellan er kanske det inte bara är att vänta på hans psykiska hälsa ska bli bättre. ## Comment 70 Author: [Borttaget] #69 vi går i parterapi men det har inte hjälpt alls... vet inte vad mer man kan göra. Sexolog låter intressant men var får man tag på en sån? ## Comment 71 Author: [Borttaget] **#68** En bruten arm läker efter några veckor, men en trasig själ kan man få jobba med hela livet... En del bitar faller på plats snabbare än andra och jag förstår din frustration men tror, precis som du själv skriver, inte att gräset är grönare på andra sidan. Om ni har en fungerande och bra relation i övrigt och din kille får den psykologhjälp han behöver så kanske det kan leda er framåt vad det gäller biten med sex. Ett tips är väl att du själv kanske skaffar dig en terapeut av något slag som du kan ventliera dina tankar och känslor med, för givetvis är situationen inte enkel för dig heller. Jag har som sagt bara erfarenhet av att vara den där nej-jag-vill-inte-sägaren och det är otroligt ångestskapande och pressande men med min fd kunde jag åtminstone prata om känslorna och tankarna och det gjorde att jag fick en ökad förståelse för mig själv. Ökad förståelse innebär inte alltid en lösning men det kan släppa på en del av pressen, stressen och irritationen som skapats och framförallt så gör det att framtida konfrontationer inte blir lika ångestladdade. Min fd valde att lämna mig efter ett fyra år långt förhållande och jag vet att just de här problemen som det talas om här är en stor del i det hela vare sig h\*n vill erkänna det eller ej. Det gör jävligt ont och gör mig jävligt bitter att inte få större förståelse och framförallt tid med att jobba med det hela som ju faktiskt är ett problem för mig. Jag tror att man måste vara väldigt lyhörd åt båda håll i en sån här situation hur frustrerande och jobbigt det än må vara. ## Comment 72 Author: [Borttaget] det är en jätte svår situation. det känns som min kärlek för honom som mannen jag vill leva med sakta men säkert håller på att bytas ut mot kärlek till en nära vän. Utan sexet tycker jag det är svårt att behålla gnistan och faktiskt även kärleken. Jag kan inte hjälpa att jag känner så och han kan inte hjälpa hur han känner. ibland känns det så omöjligt och ibland känns det ok. jag tror det var dr phil som sa något i stil med att när sexet är bra i ett förhållande är det 10% och om sexet är dåligt är det 90 % och så känns det verkligen. JAg har aldrig tidigare känt att sex är så viktigt förrän nu när vi inte har det. Men det kanske oxå beror på att killarna i mina tidigare förhållanden alltid velat ha mer sex än mig så jag har aldrig fått känna efter. Jag försöker fokusera på alla hans goda sidor men jag sörjer att vi saknar den där biten, jag vill så gärna ha det med honom. Intimiteten som kommer av sex med den man älskar fattas ju. Jag hoppas att det löser sig med tiden men det känns hemskt att om vi/ jag inte fixar det, att tänka sig att han kanske kommer känna som många av er gjort när ni blivit lämnade pga att sexlivet inte fungerade. Samtidigt är vi kanske inte rätt för varandra om vi inte är kompatibla på det området? fast å andra sidan är det nog väldigt sällsynt att två människor vill ha det exakt lika ofta, på samma sätt osv... ## Comment 73 Author: [Borttaget] **#72** Det är jättesvåra frågor att brottas med, oavsett om man är den som vill ha mer sex eller den som inte vill ha det alls. Om man har förståelse för varandras behov och känslor kan man nog jobba sig fram till en lösning. Men det kräver ju kanske också att man är beredd att ta till hjälp utifrån i form av terapeuter eller annat när man nått en punkt i förhållandet där det känns som att det är vinna eller försvinna som gäller. Finns kärleken där är det åt fanders om man inte kan hitta en fungerande lösning. Det gör lika ont i mig varje gång som någon berättar om att den här typen av problem splittrar ett annars så bra och fungerande förhållande ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag hoppas att du och din pojkvän kan hitta en bra lösning tillsammans! ## Comment 74 Author: [Borttaget] #73 Just den här problematiken var ju det som sabbade mitt eget äktenskap. Jag försökte i det längsta att väcka min mans intresse på nytt, men han gav bara halvhjärtat gensvar. Jag låg på och föreslog saker, han sa Tjaa Mjaa Njaa OK då, men hur kul är sådant. Jag kände mig bittert ensam. Jag föreslog t o m att vi kunde ha ett öppet äktenskap och jag skaffade mig en älskare för att hålla mig nöjd, men han avslog det - menade att då försvann hela grunden för vårt förhållande. Han förstod nog inte att han var i full färd med att sabba vårt förhållande ändå, genom sin sexvägran. Efter den här läxan har jag lärt mig att det blir ohållbart i längden om två personer som lever tillsammans, har så kapitalt olika sexbehov. Naturligtvis finns det fall där man hittar en lösning. Jag tror alla gånger att vissa par kanske löser det med ett fritt förhållande eller en "tyst" överenskommelse. Vissa kanske hittar ett slags kompromiss. Vissa kanske förmår lösa upp knutarna genom parterapi. Men så finns det fall, som mitt, och några till. Där det bara inte fungerar. Att läsa om sådana här problem gör ont i mig också, jag har ju varit där själv. Har ni i grunden en bra relation är det djupt sorgligt om det här ska splittra er. ## Comment 75 Author: [Borttaget] **#74** Som jag skrivit tidgare så har jag erfarenhet av det här jag med, men som den som inte har lika stort behov som min partner. Och det har i sin tur (tillsammans med en del annat) lett fram till att två långa förhållanden kraschat, senaste totalkraschen för drygt tre månader sedan. Så jo då, det finns erfarenheter här inne på tråden från alla olika håll och det är nog både nyttigt och viktigt att vi alla delar med oss av våra erfarenheter för att öka förståelsen från båda håll. Jag tänker nog som din fd man gällande det där med ett öppet förhållande/äktenskap, men där är vi alla helt olika och huvudsaken är att man kommer fram till någonting som funkar för båda parter. En fråga, som du naturligtvis är helt fri att svara på, fick din man någon slags terapeutisk hjälp? Funderar på om hans vägran som du beskriver den sitter djupt rent psykiskt? Så är det i mitt fall och har så varit genom alla mina förhållanden. Psykiska spärrar som försöker lösas upp av ens partner på diverse mer eller mindre lyckade sätt kan sluta jäkligt illa. Så var det för mig både en, två, tre och fyra gånger. Att två människor som lever tillsammans har olika behov är enligt mig inte konstigt och behöver absolut inte innebära några problem. Mycket av det jag själv varit med om hade kunnat lösas om jag fått tid, förståelse och rätt hjälp. Istället bemöttes jag av irritation, frustration, ilska, bråk, ledsamheter och indirekta hotelser. Det har inte hjälpt mig att lösa upp några knutar eller bidra till att jag kunnat jobba med det hela som jag ju själv finner är väldigt jobbigt. Tvärtom, jag har tryckts längre ner och isolerats inom mig själv.