# Kommunikationsproblem
Author: ettlitetalias

Vad gör man åt kommunikationsproblem? Jag har jättesvårt att uttrycka mig rätt i situationer där det verkligen räknas, och även i "vardagsfrågor". Det slutar oftast med att han bara mal på, och sen blir irriterad när jag inte kan kommunicera tillbaka eller om jag säger något, så kommer det ut fel.

Det är så svårt att sätta ord på mina känslor, de är för mig så abstrakta och svårplacerade att det blir liksom fel när jag försöker beskriva dem. När jag väl försöker, så blir det mest en halvmesyr av meningar jag hört någon annan säga och hoppas på att det är förståeligt, men det verkar alltid som att det blir fel..

Och att ha raka konversationer stressar mig så otroligt. Säger han A, och förväntar sig att jag ska säga B, så säger jag liksom K, eller ingenting alls. Det tar sån tid att uttrycka vad jag vill ha sagt, och det är alltid fel svar. Inte kopplar jag på att få samma mynt tillbaka heller.

Så fort jag borde säga något vettigt, som att t.ex. be om förlåtelse, försöka visa att jag älskar honom, försöka reda ut ett problem vi har, så blir hjärnan helt blank. Helt totalt kritvit.  
Jag "löser" situationer genom sitta för mig själv i timtal och mala igenom situationen gång på gång tills jag anser mig ha en klar förståelse över den, och sedan vill jag gå vidare och känna som om ingenting har hänt, men ta lärdom av händelsen.  
Medans han vill prata, stöta och blöta och ha saken väl diskuterad och avslutad inom en timme. Inom en timme så har jag knappt börjat processera händelsen, varpå våran kommunikation blir väldigt fokuserad på hans åsikter och tankar då jag ännu inte riktigt hunnit formulera mina.  
Då blir det bråk för att jag inget säger.

Om vi däremot lämnar ämnet en dag eller så, så att jag har tid att köra min egna process och sen tar upp ämnet igen, så blir det igen bråk för att jag inget säger, utan bara har mitt klara svar som jag kommit fram till, och han vill ha mer av en diskussion, vilket igen förvirrar mig..

Så hur gör man?! Jag går redan hos psykolog, men hon säger mest att jag verkar ha svårt för att förhålla mig till folk, vad jag förväntar mig av dem, och vad de förväntar sig av mig. Att jag måste sänka mina krav på mig själv, vara öppen mot mina medmänniskor om hur jag tänker och känner och att jag måste lära mig en balans mellan att ge och att ta. Som det är nu så tar jag mest. Jag tar hans uppskattning, hans kärlek, hans ilska, hans sorg, hans allt, men jag ger ingenting tillbaka.  Men hur gör man? Hur kommunicerar man avslappnat och ostressat? Hur får man hjärnan att samarbeta med förståndet, övervinna stoltheten och sedan få munnen att öppna sig också? Ett av livets mysterier för mig..

## Comment 1
Author: hus-musen

Jag tycker att du tänker rätt.. Bättre att vara tyst och fundera än att bara diskutera utan eftertanke! Jag personligen avskyr folk som ska diskutera, jag säger min åsikt om jag har någon och sen är det bra. Har jag ingen åsikt så är jag tyst. Enligt mig borde fler göra likadant haha![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Min far är som din han som det låter, saker ska diskuteras, stötas och blötas, man förväntas säga b när han har sagt a. Så grymt irriterande om du frågar mig. Jag har väl egentligen inga problem att diskutera, jag är bara inte intresserad av det. Blir oxå blank i huvudet ibland.

Men han måste ha förståelse för att alla inte kan diskutera eller prata på hans sätt. Har du sagt åt honom att han stressar dig så att du inte kan tänka? Om han vill ha en fungerande kommunikation så behöver han backa för att ge dig mer plats. Annars kör han över dig och blir sen irriterad för att du aldrig svarar som han tycker att du ska.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Kan också hålla med om att ibland måste man få tänka över saker och ting för sig själv innan man kan diskutera vidare. Utan bråk helst. Så jag tycker inte heller att det är helt fel det du gör. Alla så fungerar vi olika.

Varför inte skriva ett brev till honom i lugn och ro, så kan han läsa vad du vill ha framfört, utan att du blir avbruten.

## Comment 3
Author: Karmatarerskanise

Det är svårt sånt när man är så olika i vad man behöver. Man får försöka mötas halvvägs.

Man måste både ge och ta.

## Comment 4
Author: coronado

Håller helt med dig..jag har eller hade samma prob..vill säga så mycket men inget kommer ut,o det jag vill säga blir bara en massa bråk som jag inte vill höra eller säga..Allt blir bara fel..sen blir det att jag e korkad o inte förstår..jag kan inte iheller komma på grejer direkt.