# Känner mig ensam Author: LitenPyssling Igår var jag hos mamma, vi pratade om allt egentligen. Bland annat om hennes f.d sambo som ljuget för henne och använder sig nu utav utpressning dessutom. Mamma är jätte fattig och ska få pengar av denna man som han är skyldig henne, MEN enligt honom så ska mamma ha kvar ett lakan och en handduk som är hans. Mamma har förbjudit denna man att stiga in i lägenheten igen och därför lade hon alla hans saker i en låda och la det i källaren där han fick hämta det. Då påstod han detta trots att mamma inte hittar något mer som är hans. Han hotade då med att om han inte får sin handduk och sitt lakan så skulle hon inte få pengarna som han är skylldig. Låter helt sjukt i mina öron. Inte nog med det, jag fick veta en hel del annat också som jag ännu inte fått in i mitt huvud riktigt. Det angår min pappa och jag kan absolut inte säga att det är en bra sak, jag trodde aldrig detta om honom! Jag vill inte säga något då jag mår fruktansvärt dåligt av det trots att jag inte fått in det ännu. Det är helt tomt i mitt huvud och har varit så sedan jag fick veta detta. Igår när jag kom hem ifrån mamma så gick det inte länge innan jag ringde henne och pratade, jag fattar ingenting och mår dåligt. Jag berättade att jag var rädd för hur jag skulle reagera när pappa kom hem men mamma lugnade mig genom att säga att oavsett vad - om jag så stänger in mig totalt eller liknande - så ska jag få göra det. För sådant här kräver tid, enorm tid. Pappa kom hem under den tiden jag pratade, jag kunde inte andas utan mina luftvägar blev enormt trånga kändes det som. Jag fick inte i mig luft alls nästan och jag fick dessutom hjärtklappning. Detta slutade inte förren 30-60min efter att pappa kommit hem. Jag drar mig fortfarande ifrån pappa och är helt annorlunda och det märker jag själv, pappa märker det med för han frågar hela tiden om det är något och så vidare. Men jag säger att jag antingen fryser eller är trött. Det har dessutom varit skit väder ute, annars hade jag stuckit iväg med hästen över dagen. Jag orkar och kan inte vara hemma, men jag stängde i min istället. Äter ingenting heller och har just nu gått ner och troligen fortsätter det så. Igår vägde jag 56kg, idag efter att jag ätit midda vägde jag 56,2kg och det beyder att jag i morgon kommer väga kring 55,2-55,4kg. Vet inte om det kommer fortsätta att gå ner så det märks på det viset med att jag mår dåligt eller om det kommer stanna så det bara märks på mitt beteende. Ingen aning. Pojkvännen är den enda som jag känner mig avslappnad vid nu, jag vill ha honom nära hela tiden så jag kan lugna ner mig lite. Men han är med sina vänner, liksom igår, och hör inte av sig och svarar minst 30min efter att jag skickat något. Normalt svarar han direkt och idag har jag dessutom inte skickat något alls typ, inte heller igår så han borde ha märkt på det viset då vi annars är pratsamma av oss. Han vet inget än och jag vet inte när och om han ska få veta det, knappt så jag vet själv då jag inte fattat något. Jag vet att jag inte kan lägga skuld på honom eller liknande, han vet ingenting och även om han visste så måste han få göra som han vill och känner för. Jag kan och ska heller inte tvinga honom till annat. Ändå känner jag mig så enormt ensam, känns som om han inte vill vara med mig. Antagligen är jag väldigt känslig nu så det är därför jag känner så, men det gör verkligen ont i mig när han säger att han kommer samma tid som igår (mellan 23:00 och 00:00 någon gång). Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill sova men jag kan inte somna utan honom då jag redan testat - därmed skriver jag här istället och skriver av mig lite. Lyckas jag somna så kommer jag sova oroligt och vakna för minsta lilla, igår somnade jag med honom bredvid mig och jag sov jätte bra. Sist jag blev så här (och det var inte ens i närheten av lika allvarlig situation) så somna jag och vakna sedan 10min efter och så var det hela natten och alla nätter som jag inte hade honom där. Han ger mig ett sådant lugn, ingen har tidigare lyckats med detta men han gör det. Nu vet jag inte vad jag ska göra längre, om jag ska måla eller något. Men jag vet inet vad jag ska måla, ska jag sitta här och kolla runt medan jag väntar? Ska jag försöka sova trots att jag redan testat? Mina insomningspiller är i lägenheten så något sådant kan jag heller inte ta för att iaf få en liten bättre chans att somna. Känner mig ensam, men det var iaf skönt att skriva av sig. Jag undrar vad pojkvännen gör, hoppas han har roligt iaf. Det förtjänar han verkligen, min lilla älskling!<3 ## Comment 1 Author: LitenPyssling Apropå ingenting så vill jag verkligen ha en sådan där Delux glass. En jätte stor glass strut, jag och pappa åt en sådan var förr (liknande iaf) och herregud vad den var stor och god! Man blev verkligen mätt av den, den var enormt mäktig. Undrar om jag ska köpa en sådan när (och om) de kommer ut i butikerna och inte enbart finns i glassbilen. Då ska jag köpa en sådan och bjuda älsklingen på, vi kan dela på den. Är den så stor som den jag och pappa åt (en varsin) så kommer en sådan gott och väl räcka för oss båda. Jag hatar verkligen hårda våfflor som de har som glass strutar, jag vill ha de mjuka för då är det garanterat ingen himla choklad i botten. Jag hatar den chokladen! Och dessutom är de mjuka enormt mycket godare. Ja, det var väl ett spontan inlägg antar jag. Men men... Vad ska jag göra? ## Comment 2 Author: LitenPyssling Jopp, igår när jag aknade vägde jag som sagt 56kg, nu idag när jag vaknade så vägde jag 55.1kg. Så det har absolut gått neråt. Får se hur dagen fortsätter, pojkvännen är här så jag känner mig ganska lugn även om allt inte är bra. Pratade även med min halvstorebror (mammas sida) som också vet om allt detta, det var ganska skönt. Tur man har en förstående bror, han är den enda egentligen av mina syskon som jag känner att jag kan prata om allt med. Han känns som min bästa vän i princip. Nu ska jag och pojkvännen gå ut till kaninerna och städa lite burar. Hörs sen! ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Först och främst måste du se till att äta fast du mår dåligt. Mat och sämn är jätteviktigt för vårt mående. Så jag hade faktiskt kontaktat en läkare för hjälp med både sömnen och maten. Ju tidigare ju bättre, så det inte hinner bli ett större problem. Och sover du och äter bra så är det lättare att må bra i tankarna också. Det verkar ju  vara något sotrt som du har fått veta, och känner du att det inte hjälper att prata med din mamma och bror kanske du behöver prata med någon utomstående. Kanske bara ett samtal till någon stödlinje räcker. ## Comment 4 Author: LitenPyssling #3 Jo, jag försöker. Min pojkvän försöker också få mig att äta mer normalt, men det är svårt! =/ Sömnen ska jag försöka prata om då jag alltid haft väldigt svårt för att sova och somna. Ja, det är inte litet i alla fall. Jag vet faktiskt inte om jag kan prata om det med någon just nu, jag har knappt fattat det själv så jag håller mig nog till bror och mamma än så länge om det är något.