# Kan inte behålla vänner? Author: [Borttaget] Hej. Det senaste året har jag haft kontakt med en del människor... Har gärna velat ha en bra, och betydelsefull vän. Endast en har stannat... Antar att jag själv inte blivit så fäst vid de andra heller, utan saker har blivit lite krångliga, man har tappat intresset. Så det slutar med att man ger upp kontakten. Varför blir det så att man inte kan behålla så många av vännerna? Lägger man ned tid på att börja känna någon annan är det ju inte alls roligt när de sedan försvinner. Är väl intressant att träffa nya också, men ska inte fler än en person stanna?! Själv vet jag att jag kan vara ganska intensiv, och har lätt för djupa diskussioner som kan röra upp en del känslor. Jag går ofta lätt in i den andre, och vill liksom räta till saker, vilket kan göra den andre irriterad, eller att den tar mig som påfrestande. Även går jag ganska djupt på en gång, vilket kanske blir fel? Ett problem är att de jag får kontakt med ofta bor långt bort så de prioriterar sådana som bor närmre... Annars vet jag inte vad jag gör för fel? Börjar bli trött på att människor kommer, och försvinner. Det kan ju vara intressant, men vill gärna behålla fler än en vän! ![Rynkar på näsan](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 1 Author: Maria Jag tycker du pekar ganska bra själv på problemen. Jag skulle bli helt vansinnig om någon försökte gå "in i mig" och rätta till saker och ting. Framförallt om det är en vän jag inte kännt så länge. Vänskap grundar ju sig i att man trivs med varandra och känner sig trygg med varandra precis som ett förhållande. Man kan inte dundra på som en flodhäst i början utan det handlar ju om att ha roligt ihop. Har man sedan kommit varandra lite närmre så vet man ju "hur långt man bör gå" Vänskap är ju någonting som man långsamt bygger upp och en riktig vän kan tåla att man har dåliga dagar eller inte orkar ses. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Ja, jag kan förstå detta. Kanske är det så att jag gärna gör så med mig själv, rättar till saker.. Tänker att man borde kunna utvecklas med de andra. Sen är det svårt att ha roligt när man bara skriver till varandra. Då blir det lätt diskussioner, och det är inte många som vill ses. Känner mig rätt värdelös när man inte har intresse av att träffas, och sedan pratar med mig om alla andra man träffar. ## Comment 3 Author: Maria Det kan jag förstå. Det är jättesvårt att lära känna en människa enbart genom skriven text. Kan du inte utveckla något intresse? Eller du kanske redan har något så att man därigenom kan träffa människor i verkliga livet med samma hobby så kanske det ena ger det andra så att säga. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #1 Har förresten svårt att tro att jag beter mig som en flodhäst ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag är ganska avkännande... Men visst kan man uppfattas som något åt det hållet... Kanske en krokodil snarare. Om vi nu ska jämföra med djur... :-P ## Comment 5 Author: Maria _"Jag går ofta lätt in i den andre, och vill liksom räta till saker, vilket kan göra den andre irriterad, eller att den tar mig som påfrestande. Även går jag ganska djupt på en gång, vilket kanske blir fe_l?" Sedan skriver du att du är ganska avkännande??? Det blir lite motsägelsefullt där tycker jag![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4 Jo, jag har funderat på att börja med något igen, som jag gjorde tidigare... Att träna med andra. Men det är lite svårt att göra sådana saker endast för att träffa människor tycker jag. Vet inte var man träffar folk, för har ingen lust att gå till vissa ställen där man behöver dricka för att hänga. Har faktiskt ingen aning längre. Jag kanske är menad att vara ensam. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Okej... Hmm. Äsch, jag vet inte. Förstår mig inte på sånt här helt enkelt... ## Comment 8 Author: Maria #7 Jag tror ingen är menad att vara ensam. Jag har t.ex börjat med Yoga (inte för att skaffa vänner utan för att jag behöver träna) men jag märker ju att där finns en massa folk med liknande intressen och man börjar prata om allt mellan himmel och jord. ## Comment 9 Author: Maria Jag vet inte hur du har det privat. Jobbar du? Läser du? Annars kan ju en kurs på universitetet/komvux ge en massa kotakter. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Det låter jättebra med yoga och träning. Som menat gillar jag att träna, men det har ofta gått åt skogen med det sociala så har inte så roliga erfarenheter av sådant. Sedan är jag inte så bra på att prata om allt möjligt... Vill som sagt gå djuupt annars tappar jag intresset :-/ Just nu har jag det inte så värst bra på det personlig planet... Då jag inte kan bo hemma p.g.a. mina föräldrar. Har inte hittat arbete, inte heller utbildning som gör mig motiverad tillräckligt. Börjar bli utmattad. Har blivit socialt överkörd av alla jag mött känns det som. Inget funkar liksom, jag försöker lyssna, försöker vara ödmjuk, känslokall, känslosam, har till och med provat att vara elak... Snäll. Vet inte vad människor vill ha? ## Comment 11 Author: Karmatarerskanise #11 Människor brukar vilja ha den riktiga personen de möter, inte något den försöker vara. Du får behandla andra som du vill bli behandlad själv. Skulle du gilla om någon försökte rätta till dig? Tyvärr kan det vara svårt att hitta riktiga vänner, eftersom man måste passa ihop. Men ensam tror jag inte någon är menad att vara. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #12 Ja, men om den riktiga personen (jag) inte är så värst trevlig då? Jag försöker behandla människor på ett bra sätt, men förstår inte skillnaden mellan att vara trevlig, och falsk. Om man blir arg, eller irriterad, eller känner något annat då blir det ju att man visar det. _"Skulle du gilla om någon försökte rätta till dig?"_ Där har du nog en poäng, för jag blir faktiskt irriterad så fort nån lägger sig i, och försöker rätta mig. Kanske är det inte menat från mig som en rättelse, utan jag försöker oftast mer förstå, och säger spontana saker. _"Tyvärr kan det vara svårt att hitta riktiga vänner, eftersom man måste passa ihop."_ Märker att det är svårt. Blir snart yr av alla människor som flyger förbi. Beror väl på vad man är van med i och för sig. Tidigare hade jag oftast kontakt med en person väldigt länge. Vet inte hur jag fixade det då. ## Comment 13 Author: Karmatarerskanise #13 Då får du försöka hitta någon som är lika lite trevlig som du ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Skämtar bara. Jag tror inte det är ngt fel på dig, men kanske lite på din syn på dig själv. Självklart ska man få visa om man bli irriterad eller arg, och det klarar en riktig vän av att se. Förstår inte vad det är du inte förstår. Skillnaden är ju just att man kan vara trevlig, och då är man inte falsk. Är man falsk är man inte trevlig. Trevlig är man enligt mig då man är ärlig och inte ljuger, när man är ödmjuk. En falsk person ljuger och är inte ärlig. ## Comment 14 Author: Maria #13 Jag tror du krånglar till det för mycket och grubblar. Träffar du någon du gillar så "kör på" Analysera inte sönder förhållandet.![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 15 Author: [Borttaget] #14 Det är svårt att hitta någon sådan för om jag visar hur jag känner får jag höra att jag får "spel", eller att jag "inte kan kontrollera vad jag säger". Då förstår jag. Ödmjuk var ett bra ord, för då är man ju inte falsk... antar jag... men heller inte otrevlig. #15 Ja, men det är ju det jag har gjort. Om jag har hittat någon jag gillar så har jag varit ärlig, och "kört på", men då får man massa skit för det. Har bara funnit en som kan ta mig som en riktig vän, de andra bara kommer och försvinner. Det börjar jag tröttna på. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jag har bestämt mig för att träna en del kampkonst/kampsport nu under sommaren, och kanske fortsätta till hösten... Kan bli lättare på så sätt än via datorn. ## Comment 17 Author: Karmatarerskanise #16 Det är klart att man inte ska visa sina dåliga sidor det första man gör, det lockas ju ingen av :) Men när man skapat en relation bör man få vara sig själv. Men om man hela tiden är på dåligt humör bör man kanske fundera på varför. För varken du eller jag vill väl umgås med någon som är sur och tvär hela tiden? :) Och man måste ju tänka på vad man säger, även om det är en kompis man pratar med. Som sagt, man säger inte saker till andra som man inte vill att andra ska säga till en själv. Man får hela tiden utgå ifrån vad man själv tycker om. Kampsport är ett jättebra sätt att träffa nytt folk på. ## Comment 18 Author: hus-musen #16 Då skulle jag faktiskt börja fundera över mitt eget uppförande om någon säger att jag får spel och inte kan kontrollera vad jag säger. Det är en sak att tex bli arg och säga ifrån, och en helt annan att få spel i min värld iaf. Men jag kanske missförstår hur du menar? De vänner jag har som jag gillar att umgås med och har ett utbyte av är ärliga och raka, vi kan diskutera saker, hjälpa och stödja varandra och ha roligt tillsammans. Vi kanske inte kommer överens alla gånger, men inte så att det blir bråk och skrik. Ibland får man helt enkelt komma överens om att vara oense innan det urartar. Det är slumpen som gjort att vi träffats, har hittat några via vänner, via jobb osv. Huvudsaken är nog att man faktiskt tar sig tid att lära känna folk, och att man såklart ger sig ut där det finns människor. Man måste våga för att vinna! ## Comment 19 Author: Lyan Om man blir svartsjuk och vill flytta in efter knappt 2 veckors brevväxling och dessutom kallar den andra falsk och elak för att den vill umgås med vänner man inte träffat på månader istället för att sitta och vänta på PM och dessutom säger att man önskar att personen ska lämna en ifred i fortsättningen kan man tyvärr inte förvänta sig att den nya "vännen" stannar ## Comment 20 Author: Karmatarerskanise #20? ## Comment 21 Author: Lyan #21 Det är pga mig tråden startats ## Comment 22 Author: [Borttaget] #18 Ja, jag håller med! Problemet för mig kan vara att jag har haft en svår tid senaste tiden, och har inte förrän nu blivit mer stabil. Jag tror att jag har varit deprimerad större delen av livet utan att egentligen veta... Har ingen kontakt med familj i stort sett, och på gränsen till bostadslös. Träffar inga vänner utanför datorn. Har nyss fått en kontakt med vård som verkar fungerande, jag ska möjligtvis få hjälp av samtal så länge det behövs mycket för att bearbeta saker som har skett. Därför blir varje kontakt viktig för mig, även om det kan bli lite kämpigt. Själv lämnar jag ganska stort rum i en relation, och förlåter om inget väldigt allvarlig har hänt. Vill stanna vid mina vänner in i det sista, och det tycker jag mig ha gjort för det mesta. Därför vill jag gärna få liknande tillbaka från en vän, men tyvärr ger många upp ganska fort verkar det som. :-/ #19 Det kan låta värre än vad det är, för jag säger ändå inte saker som inte har med relationen att göra. Blir jag irriterad på en person som jag ska ha en vänkontakt med vill jag ändå kunna säga det. Stänger inte gärna saker inne, eller tar ut det på andra som inte har med saken att göra. Att få "spel", eller "inte ha kontroll över vad jag säger" är inte så nära sanningen... Möjligtvis kan det verka så för den som inte är så uppmärksam. Vill inte försvara mig, men jag gör inte saker utan vidare och säger inte massa trams! Jag tänker att det inte behöver vara ett bråk, eller konflikt för att man tar upp saker man har "på hjärtat"? Jag gillar att diskutera om det finns något att diskutera om, men vill inte bråka för det. Det kan också vara en uppfattning från andra... Man kan ju ha i tanken att den andre kanske inte menar så illa som det kan se ut, och även fundera på hur man själv är, och om det kan ha med den andre att göra innan man dömmer någons reaktion... Tack för din kommentar! #20... Jag har ju inte nämnt ditt namn i denna tråd, och du tar upp ganska privata saker offentligt. Men visst kan jag diskutera om du nu vill det... Eftersom du inte verkade gilla mitt "ifrågasättande" blir jag osäker... Att jag blivit svartsjuk kan jag inte hålla med om, jag ville mer prata lite med dig om de känslor jag fick. Som sagt är en vän viktig för mig, speciellt i detta nu! Jag har försökt lyssnat på dig, och förstå dig. Då vill väl jag gärna ha liknande tillbaka när det väl gäller? :-( Att jag ville flytta in tycker jag att du drar upp på ett konstigt sätt. Jag frågade dig ganska neutralt om du kunde tänka dig att dela lägenhet med mig, om det inte fungerade med bostadshjälpen. Du vet mycket väl att jag har stort problem med boende! Det var bara en fråga, och jag respekterade ditt svar. Även om jag kanske blev lite besviken att du inte ville träffas innan jag "också blivit neutral"... :-( Det var en sårande formulering tyckte jag. Falsk har jag inte kallat dig, jag har pratat om vad jag tycker om ärlighet, och undrat om du verkligen trivdes med att brevväxla med mig, och om du gillade mitt sätt att skriva... Jag uppfattade även irritation i dina brev som jag inte förstod, och undrade om det hade med mig att göra. Varför du uppfattar att jag tycker du är falsk förstår jag inte, för det har jag inte menat! Är ledsen om du tog det så... :-( Jag kände under ett tag som att jag inte var uppskattad, och att du kanske inte var så intresserad egentligen. Därför bad jag dig att lämna mig ifred när jag kände mig sårad. Jag menade ändå inte att det skulle vara för alltid... Då kanske du och jag inte menar riktigt lika med vänskap? För som sagt vill jag gärna ge mina vänner en till chans om inget väldigt allvarligt skett ## Comment 23 Author: [Borttaget] #22 Det är inte endast på grund av dig. Jag har varit med om liknande saker förr... ## Comment 24 Author: Karmatarerskanise **Fortsatt diskussion om era privata mejl får ni ta privat.** ## Comment 25 Author: Lyan #25 Japp, ville bara ge min sida för jag gillar inte att vara skurken. Ska inte skriva mer nu :-) ## Comment 26 Author: Karmatarerskanise #27 Nu var du ju knappast skurken här, eftersom ingen visste vem det handlade om. **Nu** däremot vet alla att det det gällde dig, vilket är föga intressant för oss andra ;) Tog bort det sista du skrev, eftersom jag redan hade skrivit att det ska tas privat. Så jag hoppas du skriver det till TS privat också, eftersom han inte kan läsa det. ## Comment 27 Author: Lyan #28 Hann inte se ditt inlägg innan jag skickade, annars hade jag inte skickat, ingen fara att du tog bort det :-) ## Comment 28 Author: Karmatarerskanise Bra ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 29 Author: Onni Bara några uppmuntrande ord till TS... Du har fått många bra repliker från andra i tråden. Trist att diskussionen blev så privat, men offentlig för oss alla att ta del av. Bra svarat av dig, dock. Jag har själv haft liknande funderingar som du. Jag har ett sätt som verkar stöta bort människor - jag är rak på sak och ärlig. Jag har inte alltid förstått att jag varit lite för rak, men tränar varje dag på att klara av de sociala koderna. En vänskap börjar på det ytliga planet och letar sig djupare. För att det ska få utvecklas så har jag fått ge processen tid. För tid tar det om man vill bygga en bra grund. Jag närmar mig de 40 och har fått och förlorat vänner. Jag har till viss del accepterat att jag inte drar till mig folk hur lätt som helst. Kommer man nära inpå mig så förstår man hur jag tänker och vilka saker jag alltid prioriterar först (familjen). På det planet kan vi börja utbyta djupare saker. Annars nöjer jag mig med en ytlig vänskap, för den är ganska bra den med. Än så länge har jag inte hittat någon som delar mina intressen eller berikar mitt inre liv till fullo. Ingen jag känner mig trygg med och som jag litar på (nu menar jag någon utöver mig make, som de facto är min bästa vän). Men jag fortsätter att hoppas och det ska också du göra, TS! ## Comment 30 Author: [Borttaget] #32 Tack för din kommentar. Jo, jag börjar förstå att människor inte gärna går djupt, eller vill bli "ifrågasatta". Det kanske är lika med mig om jag tänker efter. Om någon säger något till mig speciellt om det är ganska tungt, då kan det hända att jag vill ta mig tid att försöka förstå hur den menar. Ger man någon viss allvarlig information, för att sedan bli riktigt irriterad om man får respons på det av den andre, och inte endast ett accepterande förstår jag inte riktigt vad man själv vill... Är man uppmärksam så kan man se att saker sker som ett agerande utifrån vad man själv gör. Vill man inte ha frågor, eller ett undrande, då kanske man borde behålla det mesta hos sig själv tills att man kan hantera "ifrågasättandet". Delar man känslig, och djup information, upplevelser, och erfarenheter för att sedan dumpa den andre för ett litet misstag tycker jag att man borde tänka efter! Inte ens över internet är människor några man använder upp, och sedan kastar ut när man får möjlighet?! Detta är inte mot dig Onni jag blir mer irriterad när jag tänker på hur lätt det är att behandla folk som vad som helst, och hur man vill. ## Comment 31 Author: Onni Så är det - människor riskerar att bli konsumtionsvaror både irl och på nätet. Gränser förskjuts och toleransen/förståelsen förändras ibland. Men man investerar ju i relationer med känslor som kapital och där tycker jag att många i min omgivning glömmer hur sårbart det är. Eller kanske är det så att man inte låtsas om det. Det är en anledning till varför jag inte fått Facebook att fungera för min del... Tillfällen för det goda samtalet är för få. För mig är det goda samtalet en överenskommelse när två - eller fler - parter samtalar om något angeläget. Man behöver inte tycka likadant, inte ha samma bakgrund, inte ha krav på att problem måste lösas osv. I det goda samtalet innebär kontraktet att man kan ställa en fråga, stå för den och förvänta sig ett relevant svar tillbaka. Sedan spelar det ingen roll om det handlar om hönsuppfödning eller djupare existentiella frågor. Men just upprättandet av det där kontraktet (underförstått, inte med penna och papper...) är en alldeles underbar bas för vänskap. Här kommer man in på det du skriver, TS, att många inte kan hantera respons. Det sociala spelet med kallprat och ytliga samtal är något jag har svårt för och ibland står jag med haksläpp bredvid min make som är utomordentligt duktig på det här. Jag kan inte göra så naturligt utan måste öva. Men när det kommer till intima samtal och djupare diskussioner, ja, då hanterar jag det galant, medan min make för länge sedan tappat tålamodet och uttråkad vandrat vidare till någon annan att slänga käft med! Viktigt är att inte betygsätta sig själv utifrån hur många vänner man har, hur attraktiv man är i sociala sammanhang eller hur bra man är på att läsa av andra människor - man är som man är. Fortsätt simma, fortsätt simma!![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 32 Author: [Borttaget] ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Det är väl just det... Att kunna kallprata även om djupare saker. Att kanske inte gå för djupt vad man än pratar om... ## Comment 33 Author: [Borttaget] Människor kommer och går i ens liv av en anledning. Antagligen för att man ska lära sig själv att utvecklas som människa. Oftast lär man sig alltid något i möten med människor, antingen om sig själv, eller om de andra. Konsten är bara att stanna upp och reflektera över mötet/mötena efterråt.  ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 34 Author: [Borttaget] #36 Visst är det så, och ett bra sätt att se på det. Börjar själv i alla fall tycka att det är ett synsätt man kan ha tills man har hittat de man kan utvecklas med under längre tid. \--- Förstår inte riktigt varför man ska behöva byta ut de man har kontakt med hela tiden. Då är det ju något fel... Antingen är man rädd för att komma någon närmare, eller så ger man upp för saker som har betydelse för stunden men inte egentligen i längden. Eller så vill man inte ha fortsatt kontakt, och antingen provocerar fram en anledning att dumpa den andre, eller tar första bästa chans att göra så. ## Comment 35 Author: Lyan Eftersom mitt förklaringsinlägg blev bortplockat tänker jag inte skriva mer än att det fanns en mycket god anledning att "dumpa" TS. Sedan vet jag inte vad/hur andra har gjort mot TS Jag har själv väldigt svårt att hitta vänner och efter ett bra tag kom jag på att mycket av det låg i mitt eget beteende även om även jag stött på en hel del idioter genom åren. Jag har blivit uttnyttjad, illa behandlad och sviken. Detta blev jag för att jag inte sa stopp redan vid första varningssignalen och för att jag har låtit folk köra med mig. Att andra försvann var pga att jag var så krävande och energislukande att folk helt enkelt inte orkade. Jag har nu satt stopp för detta. Jag arbetar stenhårt på mitt eget mående och beteende och analyserar varje situation som har hänt/kan hända för att jag ska kunna fungera bättre ihop med andra människor. _Men_ jag har också lärt mig att lyssna när varningsklockorna pinglar och sorterar bort människor som jag känner inte kommer passa ihop med mig, är det en idiot så är det för min skull men är det en helt vanlig människa jag helt enkelt inte kommer överens med är det för bådas skull. Den enda man kan bestämma över och påverka är sig själv, men respekten måste finnas både mot och från alla ## Comment 36 Author: [Borttaget] #38 _"att det fanns en mycket god anledning att "dumpa" TS"_ Anledningen att man är rädd för att finnas när det gäller.... Att man söker egenskaper, och inte människor... Vad andra har gjort mig är främst att försvunnit när de behövs som mest. Att använda den andre och sedan...dumpa...vilket är ett passande ord eftersom det är så det är. Slutanvänd, och dumpad. :-/ Tyvärr skapas sår som kanske läker nån gång, och ger stora ärr. Man är inte värd att finnas för. Då skillnaden att finnas för någon, och använda någon är hur lätt man sedan dumpar, och fortsätter med sitt. Att ta det man vill ha, och försvinna till det "bättre". ## Comment 37 Author: Lyan #39 Jag hänvisar till #20 och sätter härmed stopp för min inverkan i tråden ## Comment 38 Author: [Borttaget] Det du skriver i #20 är din uppfattning... Och behöver som förklarat i #23 inte alls vara nära sanningen.