# Oerhört svartsjuk. Author: Wand Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 14 månader, vi har aldrig bråkat och vi är väldigt speciella personer som båda har socialfobi och ägnar större delen av våran vardag med att vara med varandra/prata med varandra/osv. Vi har ett väldigt speciellt band mellan oss, och jag vet helt säkert att min pojkvän aldrig skulle vara otrogen emot mig, och jag är helt säker på att jag aldrig kommer vara otrogen emot honom, såklart.  Dessutom vet jag att vi inte kommer göra slut, i varje fall inte förrän om ett väldigt långt tag, då vi fortfarande är i en nykär-period! Men jag har ett litet problem. Jag är så extremt svartsjuk. Inte bara emot min pojkvän, utan även emot vänner. Om t.ex en vän säger "bästevän!" till någon annan än mig så kan jag bli så extremt arg och svartsjuk trots att jag kanske inte ens vill vara dennes "bästevän".  Jag blir även arg och svartsjuk när min pojkvän bestämmer sig för att umgås med någon kompis - detta händer då inte ofta eftersom att han har socialfobi.  Men för någon månad sedan så började min pojkvän prata med en tjej på internet som jag alltid tyckt hyfsat mycket om trots att vi aldrig pratat så mycket. Men det är något med henne som gör att jag verkligen inte tål att han är vän med henne. De har en helt vanlig internet vän-relation, men så fort jag läser någonstans att han varit i kontakt med henne eller att han säger något som hon har sagt, så blir jag så arg och förtvivlad att jag inte vill prata med honom mera. Jag är inte orolig över våran relation över huvudtaget, i alla fall inte ifrån hans sida. Jag är mest bara rädd att min svartsjuka (som även visar sig ibland trots att denna tjej inte är inblandad) ska göra att han inte orkar ha med mig att göra trots att han älskar mig.  En person med socialfobi har ju redan ett begränsat liv, och jag vill inte vara den som gör att hans liv är ännu mer isolerat och begränsat än vad det redan är. Men det bara blir så. Finns det någon som känner igen sig? Kanske någon som vet hur man kan få bukt på extrem svartsjuka? ## Comment 1 Author: Gur4m1 Hej! :) Känner igen mig i det du skriver! Nu har inte jag social fobi men både jag och min pojkvän har ett begränsat socialt liv där vi bor just nu och jag har problem med min svartsjuka. Saken är ju att du är på god väg för du har insett att problemet är hos dig, och det är ett stort steg i mina ögon! ^\_^ Jag kör med tankeövningar. Eftersom jag, precis som du vet ju att det egenltigen inte är någon fara, "its in our heads". Man får helt enkelt påminna sig om det. Lära sig se tecknet. Precis osm då när man blir arg- stanna upp och fundera över vad man är så arg på och förhindra att andra får ta smällarna för det. Att man känner som man gör är nog svårt att få bort. Tror svartsjuka av den här sorten är pga att man är ottrygg i sig själv- kanske något i ens självbild eller något som skett när man utvecklades som barn som gör att man har denna orationella rädsla av att bli övergiven. Intellektuellt vet du ju att du och din kille inte skulle göra så mot varandra, så luta dig mot den känslan, försök fånga upp den och låt den styra när du tappar kontrollen över din svartsjuka. Det är de enda tips jag kan ge, som fungerar för mig själv- men ja, det är något jag tränat på- och ännu tränar på. Det tar tid att förändra sina tankemönster- det viktigaste är att du är medveten om att du har ett problem och faktiskt vill förändra det! ## Comment 2 Author: Wand Tack för dina goda råd!  Jag och min pojkvän bor för närvarande ca 60 mil ifrån varandra, och då blir det att vi sitter hela dagarna, från att vi vaknar tills vi går och lägger oss, på msn eller att vi smsar oavbrutet. När han är här så brukar han stanna i 3-4 veckor på raken för att vi ska få så mycket tid tillsammans som möjligt, och jag är hos honom så mycket jag kan med tanke på djur och skola. Så jag vet ju att han inte kan vara otrogen (ens om han skulle vilja) utan att jag kan märka det. Som sagt så vet jag att han aldrig skulle vara det, men ändå. Och när jag får höra saker om just denna person, eller läser deras konversationer på facebook eller när jag vet att han är hos mig och smsar med henne, så brukar jag först tänka till med att "Äsch, jag vet ju att det inte är något" men det är som att jag och min hjärna inte vill samarbeta och hur mycket jag än försöker så kan jag inte låta bli att bli kall och isolerad. Oftast kan jag hålla mig sådan tills jag verkligen känner att han håller på att bryta ihop, och då får jag istället dåligt samvete över att vara en sådan elak och jobbig människa som utsätter den jag älskar för sådana saker. Självfallet gäller det ju att börja tänka positivt, men jag tror även precis som du säger att det kan ligga inom en själv, t.ex i dålig självkänsla.  Jag har adrig varit tillfreds med mig själv med tanke på att jag blev mobbad i lågklasserna och alltid har varit lite överviktig, och som sagt även med socialfobin som gör att jag i andras ögon blir en tråkig och konstig person.  Och då gäller det ju att börja arbeta med sig själv - jag har dock inte riktigt kommit underfund med hur..  Det är jobbigt att bära på svartsjuka och överdrivna känslor.  Jag förstår det som att du är en bit påväg i ditt "positiva tänkande" och hoppas att du lyckas ta dig hela vägen! ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Eftersom det förmodligen grundar sig i hur du mår, i din självkänsla och självförtroende kanske du skulle prova gå till en kurator? De kan hjälpa en med att lära sig hantera sina känslor. För det kan vara svårt att på egen hand komma ur det negativa tänket. Men ur det måste du, för det tär något enormt på ett förhållande. Speciellt när ni bor så långt ifrån varandra. ## Comment 4 Author: Wand #3 Ja absolut. Kurator gick jag till då jag var 15, jag tyckte inte om det. Jag har svårt för att prata med folk om mig själv (förutom på internet..) för då känner jag att all fokus är på mig och blir lite illa till mods.  I skolan har vi ledarskapsutbildning, där vi får lära oss att tänka positivt och att förstärka självkänslan och självförtroendet osv. Det har funkat helt okej, men tyvärr så har det inte påverkat min svartsjuka. Jag är helt övertygad om att svartsjukan grundas av min självkänsla och mitt mående. Men jag har en hemskt dålig drivförmåga och vet aldrig hur jag ska börja eller när jag ska börja, osv. Jag borde antagligen först och främst tala med pojkvännen så att han vet hur det ligger till, trots att jag lite ströigt kan slänga ur mig det ibland. Jag tror inte att han riktigt förstår ändå, hrmf. ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise #4 Ja öppna kort är alltid bäst. Men, angående kurator eller liknande stöd så måste man faktiskt ibland göra det som man inte känner sig bekväm med, trotsa sina rädslor för att komma vidare. annars kan den tråkiga karusellen fortsätta och fortsätta.. ## Comment 6 Author: Gur4m1 Testa kognitiv psykologi istället för kurator- då pratar man inte mycket om sig själv., utan helt enkelt om vad som är problemet- och sedan att öva dig på att lämna det spåret- Ja, det är jättejobbigt att gå runt med överdrivna känslor som man vet...inte är sanna. Smtidit har jag tex blivit bedragen- där killen ljög och övertygade mig om att "allt var fantasier". Frutkansvärt obehagligt- då man redan är osäker på sina känslor- att sedn få bekräftat att de var sanna. Tala med din kille, förklara att det är såhär du fungerar och att han inte ska behöva ta det- men att du behöver förståelse och hans tålamod, att du försöker jobba med det. Positivt tänkande är ju att tex han och den här tjejen är vänner- folk har vänner. Det är väl positivt att han har en vän som han kan tala med- det avlastar nämligen förhållandet avsevärt! Om du själv har en killkompis kna du ju projicera de på dem- de är kille och tjej men de ÄR bara vänner. En tjejkomppis kanske tillochmed är bättre än en killkompis som drar med honom på fester eller liknande ;) Men ja, ja är oerrhört misstänksam mot tjejkompisar över nätet som är singeltjejer. For a good reason. Fast å andra sidan- min bästa vän är en kille- tänk om hans tjej började ställa krav på honom och om hon började hata mig...jättejobbigt :( Min kille litar på mig till 100% därför gör det så mycket enklare för mig att lita på honom. Den viktigaste biten är att du vågar lita på dina känslor- de riktiga känslorna, inte de som blir överdrivna och bygger på osäkerheten. fokusera på känslan som övertygar dig om att han är dig trogen. ## Comment 7 Author: Wand #6 Kognetiv beteendeterapi har jag funderat på att börja med för att försöka underlätta min socialfobi, jag tror dock inte att kognitiv psykologi är samma sak.. men en sak i taget!  Åh, så jobbigt det måste vara att ha råkat ut för det. Hade det hänt mig i ett tidigare förhållande så skulle jag antagligen vara ännu mer paranoid nu.. Ska absolut prata med honom. Får nog ta och göra det så fort vi tar upp kontakten imorgon, så är det gjort. Då jag skrev denna tråd så hade han nämligen precis gått och lagt sig och jag var lika kall och bitter som alltid då svartsjukan tar över hand. Jag har faktiskt ingen killkompis, förutom en superhomosexuell kille som jag känt i några år, men Robin skulle antagligen inte tro att jag och en homo skulle ha något ihop.. hoppas jag!  Men sedan så är ju Robin en sådan som avskyr både fester och alkohol i överlag, så i det fallet skulle jag nog föredra att han hade en killkompis istället för en tjejkompis. Fastän han har båda, men ja, du förstår väl! Jag får helt enkelt bara ta och försöka konfrontera mina negativa tankar och bryta ner dem. Det tar emot något enormt och det är förvånansvärt ansträngande psykiskt att svälja svartsjukan.. men det är såklart värt att kämpa för. Jag får tacka igen för era ord och råd, ska försöka kämpa igenom mig själv! ## Comment 8 Author: Gur4m1 Ja, kognitiv betende terapi- gick hos en psykolog :D Så därför det blev som det blev ;) Hjälpte mig iallafall rätt mycket men kräver att man tar eget ansvar och jobbar med sig själv och problemen. I jämförelse är "prata om saken" nästan enklare egentligen. Men ja, att prata om saken hjälper säkert- men att lära sig hantera sina tankar och beteende är mer givande för mig. Tycker absolut att du ska satsa på det! Bara bra om något var av hjälp för dig, om inte annat slippa känna att du är ensam, för det är du inte! Lycka till! ## Comment 9 Author: Karmatarerskanise Ja kbt har jag hört bra om! Det kan vara något som kan passa ju! ## Comment 10 Author: Sara Jag har varit så där jättesvartsjuk för en del år sedan. Jag kom över det genom att tänka som så att om min kille vill vara otrogen så är han det oavsett om jag känner mig svartsjuk eller inte. Sitter jag och mår dåligt över att han KAN vara svartsjuk så förstör jag bara för mig själv. Är han otrogen så är han och då får jag ta den smällen då istället för att sitta och må dåligt för nått som kanske aldrig händer. Dessutom så tror jag att om man visar för mycket svartsjuka så förstör man förhållandet. Det tog några år att komma ur det men til lslut så gick det. Dock träffade jag en ny kille som var otrogen.. Så nu är jag lite rädd att det har kommit tillbaka igen. Återstår att se när jag träffar någon ny. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag är också en väldigt svartsjuk människa och jag vet att det beror på min dåliga självkänsla och erfarenheter av otrohet tyvärr. Men det går att träna bort, för är det något som kan förstöra så är det för mycket svartsjuka. Det jag tycker har hjälpt är att min sambo vet om mitt problem och även att jag har fått börja ta tag i andra problem som min socialfobi och ocd. Och KBT är helt klart något jag kan rekommendera. För mår du bättre, så blir det lättare med svartsjukan också tror jag. Jag personligen känner att det mesta går lättare när man mår bra. Och sen kan det hända att ju längre ni är ihop, desto mer trygg kommer du bli i relationen och då kanske svartsjukan försvinner lite automatiskt.