# Less Author: twinkygoes Känner mig så himla splittrad just nu, men ändå inte. Har en kille sen ca 3 år tilbaka. Han är 4 år yngre jag är 29. Jag har länge velat att vi ska flytta ihop, i början av vårt förhållande var han också inne på det men sen helt plötsligt kom han på att han ville bo själv ändå. Jag har gjort mitt bästa för att inte puscha honom men nu börjar jag känna att det nog är dags att gå vidare. För 8 månader sedan gjorde han slut med mig med orden att han älskade mig och tyckte att vi hade det bra ihop men att han ville vara fri. Bättre förklaring än så fick jag inte. Trots det kontaktade han mig flera gånger dagligen via msn och sms, ville göra små turer till konserter,  ikea mm. Efter 4 månader tog jag ett snack med honom och frågade vad han egentligen ville med det hela och då sa han att han ångrade sig, att han saknade mig och att han var beredd att satsa på vårat förhållande igen och att han kände att det var dax att växa upp. Jag var lite tveksam först ville inte bli lika sårad en gång till, men jag älskade ju honom så naturligtvis ville jag ge det en chans. Det visade sig ganska snart att han befann sig på samma ställe som innan, han ville fortfarande inte flytta ihop. Dessutom kände jag att vi inte var lika nära som vi varit innan. Innan vi gjorde slut hade han kunnat säga att han älskade mig varje dag, nu sa han det max en gång i månaden. Han frågade inte längre om jag ville följa med när någon i hans familj fyllde år etc och han ville inte följa med när någon i min familj firade. Han började bete sig illa mot mig när han festade, bla kunde han dra ifrån stället vi va på utan att säga till och sen strunta i att svara i telefon när jag sen ringde för att undra vart han höll hus. Dagen efter bad han aldrig om ursäkt "för han mindes ju inte det och han kunde ju inte be om ursäkt för något han inte mindes". Men på vardagarna och de helger han inte drack var allt jättebra, vi bråkar i stort sett aldrig om småsaker och vi bråkar inte ofta överhuvudtaget. Han är grymt konflikträdd och tar sitt pick och pack vis minsta risk för bråk. Jag känner att det här inte funkar längre. jag vill inte ödsla mer av min tid på någon som antagligen aldrig kommer att bli mogen att snacka om en framtid ihop. Jag vill hitta någon att tillbringa mitt liv ihop med, köpa hus och ha ett riktigt samliv. Inte pendla fram och tillbaka mellan två lägenheter och aldrig kunna prata om framtiden. Jag vet vad jag måste göra men det känns så himla jobbigt. Känner mig nedbruten, lurad och allmänt trött på livet. Samtidigt vet jag att jag inte kan skylla det här på honom. Man har alltid ett val, jag hade kunnat ta mig ur det här för länge sedan. Det sägs att hoppet är det sista som lämnar en människa och naiv som jag är har jag hoppats alldeles för länge. Finns det någon som kan ge tips hur man tar tag i sitt liv igen och kommer på rätt bana? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hmm, vilken jobbig situation du tycks ha.  Om du inte lämnat honom redan så tycker jag du skall göra det. Ta bort hans nummer och radera alla bilder ni har tillsammans, på så sätt blir det lättare då du inte kan sitta och snyfta över bilderna iallafall. Prata med nära vänner om detta, att de måste stötta dig, tilllåt dig inte att svara om han ringer nå mer. Umgås mycket med vänner, då tänker du mindre och behöver inte sakna och må dåligt lika mycket. Intala dig att du förtjänar något mycket bättre, att du är en bra tjej som förtjänar en kille som vill dela resten av livet med dig. Skäm bort dig, köp nya kläder och känn hur vacker du är och bli flirtig, försök hitta det roliga med att vara singel, det finns ju faktiskt mycket som är roligare då. Hoppa inte in i något nytt förhållande utan skaffa tid för dig själv. Lycka till ! ## Comment 2 Author: twinkygoes Tack för råden! :) Just nu är situationen som sådan att vi hade ett bråk i fredags och efter det har vi inte setts. Jag tror inte riktigt att han minns så mycket om vårat bråk eftersom han hade druckit då och då brukar han inte minnas så mycket. Men han vet att det inte är som det ska iaf. Så innan jag kan ignorera honom måste jag iaf ta ett snack med honom men just nu känner jag inte att jag orkar det, imorn åker han iväg på semester några dagar så egentligen borde vi kanske prata lite innan... Känner mig ganska handlingsförlamad just nu, antar att det beror mycket på att jag knappt kunnat sova något de senaste nätterna. Kommer på mig själv att jag väntar på att han ska ta tag i situationen, men det kommer nog aldrig hända med tanke på hans oförmåga/ovilja att öppna upp sig och prata känslor. ## Comment 3 Author: [Borttaget] ta tag i det, han kommer aldrig förändra sig. bättre att hitta en kille som ar bra från första början än att försöka hoppas på en förändring. lycka till !