# Klump i halsen och ont i själen. Author: Trollhassel Hur får jag min sambo att satsa på vårat förhållande, att visa  att han uppskattar det jag gör och att vilja spendera tid med mig och vår dotter? Han säger att han älskar mig men allt känns bara helt galet just nu. Det känns som att jag förlorat en närstående. Jag är så ledsen att jag inte kan gråta längre. ## Comment 1 Author: fruktgumman Det låter inte bra. Hur länge har det varit så? Hände det något speciellt i samband med hans föränndring? Har han bytt jobb? Eller har han alltid varit mindre intresserad av er som familj? Har ni kunnat prata med varann tidigare men inte nu? Eller vad har hänt?  Är det nyligt ni fått barn? Och var är han då han inte är med er? ## Comment 2 Author: Trollhassel Vi träffades för 6 år sedan. Har sedan dess varit som gjorda för varandra. Samma intressen (växter och djur) samma musiksmak och många andra likheter. Vi har verkligen haft glädje av varandra på många vis. Jag har varit lite smådeppad till och från (posttraumatisk stress) men det har aldrig kännts som ett stort problem i vårt förhållande förutom att jag tappar sexlusten i perioder. Han har ändå ställt upp för mig och hjälpt mig att må bra. Vi fick barn (oplanerat) för 1,5 år sedan. Graviditeten var hemsk. När jag berättade för honnom ville han inte alls....men jag ville. Vi var "osams" om det ganska länge och kom till sist fram till att vi skulle behålla det. Anledningen till att han var osäker var av olika praktiska anledningar. Ekonomi, jobb etc. De problemen har vi inte fått. Dock började avståndet mellan oss växa under min graviditet. Sen har det pendlat mellan bra och dåligt. jag är utmattad, ensam och ledsen men är ändå oerhört lycklig över mycket. han är altid negativt pessimistisk, sover för lite, surar och vill aldrig umgås med mig och vår dotter, men än kortare stunder när han inte "måste" vattna och plantera om sina enorma mängder växter som bara blir fler och fler. hans hobbys har ballat ur. Vi bor i en stor trea och det är en djungel här. Växter överallt, där jag inte vill ha dem. jag vill inte se dem, är så trött. det intresset är som bortblåst för nu känns det som att växthobbyn är hans älskarinna som han går till dagligen i stället för att ta hand om oss som han har. :( ## Comment 3 Author: [Borttaget] När jag och min man levt tillsammans i 7 år så höll vi på och skilja oss. Fick då höra: _Aha den där 7-års krisen_. Tydligen är det vanligt med denna "kris" runt 7 år som man varit tillsammans. Eran kanske kommit nu vid 6 år. För mig funkade det med att vi (jag och min man) pratade och sen blev vi ihop igen. Kanske något som ni kan göra, prata alltså. Han kanske behöver lite egen tid att tänka? ## Comment 4 Author: Trollhassel Vi försöker ofta prata igenom saker, men det blir alltid bara ett battlande om vem som är det största offret, vem det är mest synd om. Han behöver säkert egentid, lika mycket som jag behöver det. han jobbar för mycket och är nästan alltid upptagen med något när han är ledig, eller så sover han. Om jag ska ge honom med egentid än vad jag gör nu så innebär det att vi ALDRIG skulle ses och att dessutom jag inte skulle få en tillstymmelse till tid för mig själv (vilket jag i princip aldrig har nu heller). ## Comment 5 Author: fruktgumman Jag tror att ni kan må bra av att prata med någon utomstående. Någon som hjälper er att kommunicera på ett bra sätt så ni förstår varandras tankar utan att det slutar med att ni anklagar varandra osv. Han säger att han älskar dig, säger du. Då ska han gå med på att prata med någon om era problem. För problem har ni ju eftersom du (ni?) uppenbart inte mår bra. Vill ni satsa på ert förhållande så prata med någon proffessionell. ## Comment 6 Author: Trollhassel #5 Jag har fört det på tal några gånger förut och då har han inte velat det. Kanske är dax att föreslå det igen. Tack för tipset! ## Comment 7 Author: JohannaEkroth Kan ni inte införa en kväll i veckan när han gör någonting ensam några timmar med eran dotter då du får egentid, eller en stund på helgen om han jobbar, och så en stund i veckan när du har egentid med dottern och han fritid. Det måste vara en tid då ni båda är lediga, så den andre kan njuta av ensamheten. Kan vara 3 timmar tillexempel då man gör något med bara dottern, kan vara picknick, lekparken, titta på djur, hälsa på någon bekant, gå till badhuset etc. Viktigt att det är någonting som inte är där den med egentid befinner sig. Då får han egentid med sin hobby och du kan starta upp någon hobby. Eller personen med egentid kanske väljer att strosa i affärer, klädaffärer, BILTEMA, etc, då kan ju den andra personen vara hemma med dottern och leka och pyssla hemma. Det är otroligt viktigt att man får tid med sig själv och bara vara. Då kommer ni också att ha energi att orka med varandra sedan. Det jag tänker är att banden till han och dottern knyts också utan att du "lägger dig i" ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"), en del karlar gillar inte att bli trampade på eller synade i sömmarna. Och han får misslyckas utan att någon märker. ![Foten i munnen](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") Lycka till! ## Comment 8 Author: Trollhassel #7 Bra idé faktiskt! Skulle kännas skitbra att veta det att man har 3 timmar som är vigda åt något man vill göra. Ska ta upp det med honom! (Men han kommer knappast nöja sig med 3 timmar. Han ska ha 10 timmar i veckan om han ska vara nöjd).