# hur klara kris?????? Author: [Borttaget] har andra än jag upplevt kris i sin relation och hur har ni kommit över den, har ni kommit över den helt tillsammans, alltså kunnat stanna, eller varit tvungna att lämna relationen för att må bra???? vi hade kris för flera år sen, bara pga för mkt konflikter, o sen pratade min man om skilsmässa, o vi hade nog båda funderingar på att skiljas efter flera konflikter, men har fortsatt vara tillsammans, men jag har inte kommit över krisen ännu, och attraktionen har minskat, och har tappat mycket av min tillit till min man o att han älskar mig, även om han nog är trogen, men han kan vara lite "övertrevlig" i sitt sätt att prata med andra kvinnor, o förrut hade han en kvinnlig vän han ibland träffade eller pratade med i telefonen, men de har ej kontakt mer. jag vet inte hur jag ska kunna bli nöjd med vår relation. visserligen hade vi nog alltid rätt stormigt ibland, men förr hade vi i alla fall mer attraktion, säkert min man också, och så litade jag mer på honom före krisen. hoppas jag kan komma över krisen snart, för jag grubblar för mycket på relationen och känner ofta oro. ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Det är svårt om man inte känner tillit till sin partner, det är väldigt viktigt. Och attraktion är viktigt det med. Har ni funderat på samtalsterapi? Kan vara bra att få någon utomstående att se era problem från ett annat håll. Ibland går det att rädda, och ibland så finns det helt enkelt inget mer. Men är man beredd att jobba kan det då, om båda verkligen försöker. ## Comment 2 Author: Sarah Vi klarade vår kris genom att flytta isär, ta en paus, långa samtal och ett aktivt beslut från bådas sidor att vi vill att det ska funka. När det tog slut var det inte för att ngn av oss trodde att det skulle bli vi igen, vi pratade inte med varandra på månader. Men hade en resa inbokad tillsammans och sågs på flyget. Men reste sen åt olika håll. Då insåg vi iaf hur mycket känslor som fanns kvar. Det innebar att vi båda var tvugna att släppa en del saker från tidigare, lägga saker bakom oss och se framåt. Vi pratar fortfarande om de sakerna, men utan att det är ångest inblandat och utan ältande. Vill man så går det. Vi tvingade fram en del saker som kanske inte kändes naturligt för båda, men som idag är norm mellan oss. Småsaker, att ligga och prata i sängen innan man somnar. För mig är det den bästa stunden på dagen, men han har aldrig haft det och aldrig förstått poängen. Nu har jag "tvingat" igenom det och vi ligger ofta och småpratar om viktiga saker innan vi somnar. Han älskar det. Kan tyckas vara en skitgrej, men det är de små sakerna som gör det. Men, båda måste vilja arbeta på relationen, ordentligt. ## Comment 3 Author: [Borttaget] tack för råden, har gått ensam till rådgivning för familjer förrut, känns lite dumt att gå dit igen, även om jag skulle behöva det. vill mest av allt bli av med min oro, de e ju hemskt om man ska känna oro i sin relation, o de kan inte bara ha att göra med att jag e en känslig person o ibland oroat mig för t ex hälsan, för de e bara pga relationsproblem som jag fått ångestkänslor, o ibland känns det som jag e mer orolig när min man e hemma än när han e på jobbet! ibland lättar oron helt då han e borta. börjar undra om han kanske e nå´n sorts energivampyr, han verkar ju ha massor energi. (om man tror på sån´t) men samtidigt så kan de ju va mitt grubblande och kanske han på nå´t sätt blivit en trigger för min oro efter alla konflikter. jag kanske e för negativ av mig. visserligen kan han va lite auktoritär, men han menar väl antagligen inte nå´t illa med det. om jag bara kunde tänka positivt hela tiden kanske oron skulle lätta och allt bli bättre. ## Comment 4 Author: [Borttaget] sarah, hade nå´n av er alltså ångest av relationen innan pausen? har själv funderat på en paus, eller att va särbo, men vet ej om jag skulle klara vara ifrån barnen, o e rädd att de skulle välja va med min man hela tiden o att jag kanske skulle må sämre istället för bättre, men undrar ju om oron skulle va kvar ändå. o om man tog paus kanske min man skulle hitta nå´n annan , vem vet, så de måste man ju va beredd på, så då vore kanske de bättre att va särbo, om jag klarar va ensam. skulle bväl knappast ha råd med så stor lägenhet heller, eftersom jag inte har jobb. skulle gärna ha tagit en resa, ensam, men det kostar ju också. blir väl bara kortare resor i så fall. föresten, ibland pratar vi också lite i sängen, men problemet e att vi mest pratar ibland då vi äter eller annars råkar va i samma rum, för om han ser på tv, så vill han ju ej att vi ska prata, även om vi myser tillsammans framför tv-n, o på kvällen i sängen så vill han ofta sova direkt så om jag säger nå´t så säger han ofta tyst, eller sch,nu ska vi sova, eller nå´t, så då vill jag helst ej prata för jag gillar ej att bli tystad. ibland tystar han mig då han ser tv också. ok, förstår om han vill höra va de säger i en film eller tvserie, jag har nog själv sagt ifrån ibland, men inte så ofta. kanske vill jag prata vid fel tillfällen ibland. dessutom e det nog oftast han som pratar mest av oss två. ## Comment 5 Author: [Borttaget] föresten undrar jag lite ibland om vi ens älskat varandra nå´n gång, de va ju ej så att det pirrade då man såg honom, men vi hade rätt mkt attraktion, rent fysiskt, o så tyckte jagatt han va snygg o blev glad då jag såg honom. kanske har jag stängt mitt hjärta efter stark kärlek då jag va yngre som ej va besvarad, eller så va de bara så att jag tyckte mer om den killen än han tyckte om mig. men ibland då min man o jag  kyssts så har jag ändå känt nå´n pirrande känsla, o de kanske e kärlek. även om jag känt stor förälskelse och inte bara lust för min man då vi träffades så hade ju säkert den förälskelsen minskat också, antar att inte så många är förälskade hela livet. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Känner som så här att har man väl pratat om skilsmässa en gång så blir det svårt att anförtro sig till sin partner igen. Men visst kan det funka men inte för alla. ## Comment 7 Author: JossanH Har haft 2 förhållanden som varade i 3 år. Båda gångerna har jag/vi kommit till en punkt då jag får lite panik, känner mer för någon annan, vill göra något annat och så har jag lämnat förhållandet och en förkrossad pojkvän efter mig.. Det har varit tuffa beslut men tror att båda gångerna har varit bra för oss alla som varit inblandade. Nu är jag i mitt 3e längre förhållande och vi har varit tillsammans i 3,5 år snart. Vår kris hade vi vid 1,5-2 år redan. Det var omständigheterna utanför vår relation som höll på att ta död på relationen. I vanliga fall hade jag nog bara vänt mig om och sprungit men det kändes inte "dött" denna gång. Båda ville men orkade inte just då. Vi höll ihop och tog det gemensamma beslutet att ändra på hela situationen. Vi flyttade och började på ny kula på annan ort och det var det bästa som kunde hända! Pusselbitarna föll liksom på plats. Kärlek, sexlust och attraktion kommer och går i vågor. Ibland uppskattar man inte varandra tillräckligt och ibland är man som nykär igen. Han jobbar på annan ort nästan varannan vecka och det gör att vi får tid till att längta och vänta, vilket gör att man verkligen uppskattar varandras sällskap och närhet. ## Comment 8 Author: [Borttaget] men då kanske ni även känner en psykisk närhet då han ej e hos dig, jag känner mig ofta ensam då han e borta, som att jag förlorat nå´n sorts psykisk närhetskänsla. kanske pga att jag förlorat tillitskänslan, ej vet om vi verkligen älskar varandra, kanske bara ibland då attraktionen tillfälligt återvänder. men vi har ju barn, hade vi ej det vet jag inte om vi skulle vara tillsammans nu. känns som jag hamnat i en berg o dalbana där det växlar mellan hopp och förtvivlan, mest förtvivlan. ## Comment 9 Author: Gur4m1 Låter merst som att den där krisen du talar om inte är ordentligt bearbetad. Tillit är viktig på så sätt att man mår riktigt dåligt om den inte finns där- vilket den inte verkar finnas för dig. Du litar inte på din flirtia kille eller på hans intentioner med dig eller andra kvinnor. Som någon redan sagt så är samtalsterapi säkert bra för er. Själv anser jag att en reltion blir starkare om man gneomgår en kris och ALLA relationer gneomgår kriser av olika slag. Det är då man kan visa att man verkligen finns där för varandra- det är nog det ni måste utforska hos varanda. ## Comment 10 Author: [Borttaget] hoppas verkligen man blir starkare av detta, men vet ej hur, om jag inte bara blir svagare. grubblar säkert varje dag över relationen, tar mycket energi. ja, jag ahr verkligen tillitsbrist, klarar knappt att gå med min man på affären för att jag är orolig att han ska titta på andra kvinnnor eller prata för trevligt med någon kvinna, till exempel de som tar betalt. kan nämna att jag inte var så misstänksam innan vår kris. och ändå har han nog inte varit otrogen. men om jag inte vet om vi älskar varandra, hur ska jag då lita på honom. det kan ju ha lite med min själskänsla att göra, men som sagt hade jag mer tillti innan krisen och min självkänsla var nog inte större innan dess, i så fall bara min självkänsla angående relationen.   de e ju ej så att jag tycker de e bra att va misstänksam, men jag kanske har nå´n sorts idealisk, romanstik syn på relationer och enligt det synsättet så borde de som är tillsammans inte titta efter andra eller vara för uppmundrande mot andra, även om de bara vill vara trevliga då de försöker få andra att känna sig omtyckta. jag kommer ihåg att jag för flera år sedan , då jag kanske var cirka 19 år, såg att en gift man tittade efter andra kvinnor, då tyckte jag det var dumt att han gjorde det. jag kan även tycka att män som har en partner men ändå verkar flörta med andra är patetiska, och tycka synd om deras partner. men ändå är jag ju inte helt oskyldig, för efter vå rkris va jag nog rätt flörtig med några andra män än min man, antagligen för att jag ville få uppmärksamhet och uppskattning hos andra eftersom jag inte tyckte att jag fick tilräckligt av min man då. ibland har han säkert sökt uppskattning hos andra av samma skäl, att han inte tyckte att jag uppskattade honom tillräckligt mycket. men de va ju inte så att vi var otrogna, vi bara pratade med andra, och ibland  sa snälla saker till andra. ## Comment 11 Author: Gur4m1 Vikten är att din kille FÖRSTÅR att detta inte bara är ett problem hos dig utan även någonting som han msåte jobba med- att ORD inte äcker långt om hans handling inte följer dem. Kärlek, hur stark den än är, överlever inte vad som helst. Men en stor del kan du göra för dig själv. Tex bestämma dig för att sluta oroa dig för din man och elt enkelt bara lämna skitstöveln om du kommer på honom med att bedra dig på riktigt. Vissa människor ÄR flirtiga utan att det behöver ha med dig eller er relation att göra. Antar att er kris berodde på otrohet från hans sida, får jag fråga hur långt det gick- flirt eller flera möten i hemlighet? Hur du upptäckte det, eller gav han sig tillkänna pga skuld? Du verkar svartsjuk :) och ja, självklart har det med din självkänsla att göra- du borde fråga dig vad som har förändrats, varför du plötsligt är så rädd att förlora honom? Jag är också misstänksam, jag är inte naiv, jag håller lite koll för att bevara min ro ;) Faran är ju när det STYR ditt liv och alla dina tankar i vardagen. So what om han tycker att en annan, främling är attraktiv- du blir inte mindre attraktiv för det. So what om han är lite trevlig och social och förmodligen använder det som en liten ventil med att prata med andra kvinnor- så länge det stannar vid just det! Ta problemen när de kommer, lev inte med att bara vänta på dem. I en sådan situation där man är så känslig och ja, lite kvävande mot sin partner- så är det nog även svårt att forsätta vara en attraktiv person i sin partners ögon. förstår du? All din energi går till fel saker för du vågar inte släppa taget för du är rädd för något som kan- men inte har skett- och därför dödar du  både dina känslor för honoma (självbevarelse och skydd) er relation (genom att stöta bort honom). Däremot tycker jag att din man ska vara repsektfull nog att inte FLIRTA inför dig med andra kvinnor!! Men samtidigt är detta med "flirtande" något som bara sker av ren instinkt hos många, både män och kvinnor och det har sällan att göra med att man skulle vara missnöjd med det man redan har. Hur ofta jag själv bara tyckt att jag varit trevlig men fått höra att jag minsan flirtat med någon annans kille. Men ja, han borde kanske fundera på hur hans beteende kanske sårar dig- om han framställer sig som tillgänglig, om inte annat ska du iallafall kunna kräva att han är så mot dig med ;) gärna inför andra  ;D Huvudet på spiken- många flirtar för att få bekräftelse man inte kanske får hemma. Uppskattar du din man på rätt sätt? Känner du dig uppskattad? Ni kanske ska börja reda ut det där. Jag tror inte detta handlar om bristande intresse eller kärlek- snarare att ni går om varandra- ni vill nog samma sak, ni behöver samma sak men ni vet kanske inte ur ni ska ge den/få det av varandra? Kanske du mår bäst av att acceptera att allt inte går att kontrollera. försök minnas känslan när du flirtade med andra- det rörde väl sällan att du inte gillade din man- bara att du hade ett behov att uppfylla, att det fick dig att må bra. Kanske det är okej att han flirtar med andra? Men att ni kan jobba med att få varandra att må bra utan att behöva blanda in andra, oskyldiga betraktare ;) Detta är mina tankar om saken... ## Comment 12 Author: [Borttaget] "11" klokt svar! han har troligen alltid varit så där "uppmuntrande" mot kvinnor. (även om han ju inte går runt och säger fina ord till alla kvinnor vi träffar. de e bara ibland jag tycker han verkat "flörtig".) men jag tolkar det väl som att han inte är nöjd med mig.  och så tror jag att jag tar det hårdare nu än före krisen, som föresten startade pga  konflikter om struntsaker, inte pga flörtande eller otrohet. vi hade väl kommunikationsproblem, och har det fortfarande ibland, vilket ledde till att vi betedde oss respektlöst mot varandra och båda funderade på skilsmässa. de va nog jag som först funderade på det, och säkert pratade om det. men då han pratade om det på allvar, så blev jag rädd. det kanske var först då jag såg allvaret i det hela. men vi har fortsatt att vara tillsammans, men jag har väl inte kommit över vår stora kris. ja, de e kanske olika vad man ser som flörtande. min man tycker nog att han bara är trevlig. men samtidigt är det väl så att just trevlighet kan vara sådant som får kvinnor att "tända". alla gillar väl positiv uppmärksamhet och fina ord. men de e ju inte så att han aldrig säger snälla saker till mig, ibland säger han fina saker till mig, som att jag har fin kropp eller är bra på att laga mat. jag har väl antagligen bara lättare att koncentrera mig på det negativa, tyvärr. kan irritera mig på minsta sak ibland. så jag är nog inte heller så lätt att vara med alltid, antar jag. har svårt att bara släppa minsta kritik jag får. han kan vara lite auktoritär och jag har väl lite svårt för det, även om han nog inte menar något illa med det. han är väl lite perfektionistisk av sig och vill att saker sak vara på vissa sätt. ja, vi kanske båda känner att vi inte får den uppskattning vi behöver. även om vi haft konflikter så tycker jag ändå om min man och antar att han tycker om mig också. det är ju inte så att jag vill säga att han är en hemsk person, jag vill bara bli mer nöjd och glad. borde väl försöka strunta i allt som jag ser som negativt, och koncentrera mig mer på det positiva, försöka tvinga mig själv in i ett mer positivt tänkande. om han någon gång gnäller så behöver det ju inte betyda att han inte tycker om mig för det, precis som mitt gnällande inte heller behöver betyda att jag inte tycker om honom. egentligen är det dumt att folk i nära relationer säkert gnäller mer på varandra än på främmande folk, när man ju borde vara extra snäll mot de personer som verkligen betyder något för en. men det kanske är så att man ställer mer krav på en partner än på andra, ibland säkert för stora krav. ## Comment 13 Author: Gur4m1 Tycker du ska fkusera mer på vad du kan göra för dig själv för att bli mer lycklig just nu, när du mår bättre så kanske det vänder i er relation- eller du har ork och inspiration att ta itu med er kommunikation. Fokusera mindre på allt det där negativa som du säger, försöka att inte tolka saker negativt osv. :) Hitta andra sätt att se sakerna på- ## Comment 14 Author: Kalendula Har ni prövat att kommunicera o prata om hur ni känner o sedan utgå från det o faktiskt hitta en lösning tillsammans? Många gånger ser man ju felen hos ens partner o anklagar i stället för att hitta lösningar. ## Comment 15 Author: [Borttaget] ja, jag har nog haft för lätt att sätta mig i en sorts "offerroll" och se saker i svartvitt och uppförstora  vissa saker och kanske förminska andra saker, och ibland katastroftänka. tyvrr hjälper ju sådant tänkande sällan. o så kan man väl inte kräva att en annan person ska göra en lycklig, se en annan som ens största källa till lycka. det är nog ofta lättare att se fel hos andra än hos sig själv, och så kan ju alla tolka saker som händer olika, beroende på vad man själv upplevt i livet. tolkandet sker antagligen i hjärnan, för jag antar att hjärnan är som en sorts dator som tar in information och sedan när något händer så letar den upp liknande händelser från tidigare bland all sin information för att se hur man borde tolka denna händelse, om den kanske är bra eller utgör en fara. tyvärr är nog inte den där hjärndatorns tolkningar alltid så bra eller hjälpsamma. vissa kallar det kanske egot, och jag antar att egot sitter i hjärnan som den självbild som man byggt upp om sig själv genom sitt liv. om man tror på själen så antar jag att den , till skillnad från egot, är en del som överlever den kroppsliga döden, och som enligt de som tror på reinkarnation även kan ha funnits innan man föddes till jorden i sin nuvarande kropp. ibland när man tänker logiskt, eller försöker se allt mer objektivt än subektivt, så kan man inse saker som man kanske ändå har svårt att leva efter när man är i sitt negativa tänkande och påverkas av sitt ego. (precis som man ibland kan läsa kloka texter i böcker, eller på andra ställen, men ändå kan ha svårt att följa alla kloka råd.) man kan ju undra om den fria viljan kanske handlar mycket om att kunna se alla alternativ och inte enbart följa sitt egos infall eller följa allt som andra råder en att göra.  visst, man kan ju följa andras råd, om man verkligen anser dem bra, för innerst inne är det väl bara en själv som vet vad man själv vill, hur man själv vill leva sitt liv. det gäller väl att veta vad man vill, och när det gäller relationer kanske det även kan vara bra att veta vad andra vill. relationer måste vara något av det svåraste, men även viktigaste, i livet. det är väl antagligen i relationer man lär sig mest om sig sjäv och om andra. egentligen har man väl förutom relationer med andra även en relation med sig själv. kanske är det den viktigaste relationen av alla, och ändå så tar man nog inte alltid så bra hand om just den relationen. även om man tycker att man borde vara snäll och tolerant mot andra så kanske man inte alltid är det mot sig själv. vissa säger ju att man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan, och det kanske stämmer. ## Comment 16 Author: [Borttaget] ok, tack för alla bra råd!!!!!!!!!!! ska fundera över dem. särskilt tack till Gur4m1!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ## Comment 17 Author: Kalendula Många gånger är det så att man vill rätta till fel hos sin partner för att det ska ske en förändring. Jag brukar faktiskt försöka att analysera vad jag gör för fel o rätta till dem. Vill man ha en förändring så ligger förändringen ofta i sig själv, själv skulle jag aldrig kräva av någon att ändra på sig. Utan det man i så fall kan göra är att önska med ord. Tex. jag önskar att vi i vår relation kunde... ## Comment 18 Author: Gur4m1 Denf ria viljan handlar om huruvida du kan påverka allt eller inget. En vilja har vi ju- men hur kan du tex påverka i vilken fmailj du föddes i eller hur din kemi fungerar? Tex människor med kronisk depression (alltås inte den där låga känslan när allt går emot en-) som inte beror på saker som skett i ens liv- utan pga saker man inte kan påverka. Kemin och instinkter som påverkar ur du upplever en partner genom dofter och kroppsspråk- små signaler som berättar saker och påerka oss utan att vi aktivt tnker eller väljer. Därför tror jag inte på en fri vilja. Även om "själen" skulle existera så är vi ju inte medvetna om dess erfarenheter från tidigare liv. Sm #17 säger så kan du ju försöka uttrycka hur du vill att relationen ska vara- eller visa att du är öppen för att veta hur han vill ha det. Vet inte om din man har lätt för att sätta ord på sina tankar och känslor eller är typen som aldrig vill prata om sådant. Är han det sistnämnda är det nog extra viktigt att försöka ge tid och verkligen lyssna. ## Comment 19 Author: pyromanen Om ni inte prioriterar att ha bra samtal av kvalité kontinuerligt kanske det kan vara en förklaring till att ni inte kommer ur krisen.  Om tillfällen inte "dyker upp" av sig självt i vardagen så tag tag i detta och kom överens om att träffas vid vissa tillfällen. Till en början kanske det behövs mer tid om ni inte är så vana och mcyket samlat sig på hög. Senare kanske det räcker med en kvart varje kväll eller nåt sånt.  Det viktiga är att båda är måna om att vilja ha det bättre och båda deltar aktivt i att bli bättre på kommunikationen. ## Comment 20 Author: Kalendula Jag skulle aldrig ge mig in i en relation utan att först prata om hur (Vi) önskar ha det i relationen. Har gått på för många nötter o idioter som bara kräver en massa, som tror att dom kan göra om o forma en som dom vill. Rekommenderar alla att läsa: Kärlekens fem språk av Gary Chapman. ## Comment 21 Author: [Borttaget] kanske vill vi ibland båda göra om den andre, och har båda svårt för att prata om vad vi inte gillar utan att anklaga eller känna oss anklagade. för de e ju klart att alla ska få vara som de är, men om vissa saker får någon annan  att känna sig sårad och respektlöst behandlad så kan man ju undra om det är bra för relationen att bara tiga och stå ut, och kanske vara arg inom sig. det gäller inte bara  flörtande, eller inställsamhet eller vad man nu ska kalla det, som man kanske borde tåla (?) så länge det inte går till kärleksförklaringar eller fysisk kontakt, och så länge man även själv får vissa uppskattande ord från partnern, men det gäller ju även annat, som att man ska behandla varandra med respekt i övrigt också. ex. inte säga elaka, nedlåtande ord , då måste man ju ha rätt att säga ifrån. problemet är väl att det känns som om han har mer rätt att säga ifrån och kräva att jag ska ändra beteende, men att jag inte har rätt till att säga ifrån och kräva att han ska ändra vissa beteenden, att han tycker sig ha rätt att bete sig som han gör, även om det hänt att han sagt förlåt ibland. men det bästa är nog om man kunde säga ifrån direkt och sedan släppa saken, men jag har ju ofta svårt att släppa saker, o det kanske inte bara beror på att jag blev sårad av vissa saker, kanske ibland tolkade det som värre än det var, men även på att jag kanske känner att vi inte klarade upp saken på ett bra sätt, att det kanske känns som om om han bara "viftat bort" mina känslor gällande något, o bara lagt "problemet" hos mig, att jag är för känslig, har för dålig självkänsla, misstolkar honom, att han inte menade något illa, eller att han hade rätt att bli sur. ibland kan han ju ha rätt, men ibland kanske inte, och ofta tror jag "problemet" ligger hos båda. kanske han är mer äkta mot mig än mot andra kvinnor, mot dem kanske han bara spelar nå´t sorts trevlighetsspel, o så kräver man väl ofta mer av en partner än av andra, och tycker kanske att de ska tåla mer också. men ändå så tycker jag att man borde behandla varandra med respekt, både i ord och handling. sedan kan man ju inte utplåna sig själv för att uppfylla allt den andre önskar av en, då visar man ju inte sig själv respekt heller. precis som man nog inte visar sig själv respekt om man står ut med precis vad som helst utan att säga ifrån. det gäller väl att veta var ens gränser går och sedan säga ifrån när någon inte respekterar de gränser man har. sedan kan man ju alltid ifrågasätta sina gränser, men vissa gränser borde man väl ändå ha. ## Comment 22 Author: Gur4m1 Varning!!Långt inlägg! Tror när det gäller flirtandet så får du ta ställning för di själv- antingen accepterar du det, intellektuellt och så småningom kanske även hjärtat följer efter- eller så får du lämna honom, det är inte rättvist att ställa de kraven på en sådan sak, så länge det enbart handlar om trevligt beteende- då är man inte bättre än en hustrumissandlade som skäller på sin kvinna för att hon är trevlig och social mot andra män. Jag vet att mång kvinnor har väldigt svårt att acceptera att deras män är trevliga och "flirtiga" men det är en egenskap som är rätt vanlig hos oss som människor. Det är som att be någon att sluta andas, lika självklart, lika märkligt. På den här fronten tror jag du mår bäst av att söka förändring i dig själv! :) Däremot tycker jag absolut att du ska få samma uppmärksamhet själv från din partner! Flirtar och uppmuntrar han andra så kan hn gott göra samma för dig- men inga sura miner eller krav och gnäll när han gör det med andra, fokusera inte på vad han ger andra- utan på vad han faktiskt ger DIG! Ingen vill ge om de känner att det är ett krav. Man vill känna sig uppskattad men även känna att det man erbjuder är uppsattat. Tex anser \_jag\_ att du inte ska behöva tåla regelrätt flirtande inför dig- men enbart en trevlig, fullkomligt social konersation om vädert eller var hon är på väg att resa är ju acceptabelt. Mitt ex ar likadan, folk började prata med honom på tåget, bussen, på skolan och ibland helt öppet på stan- han var helt enkelt inbjudande i sitt sätt och andra sociala människor kunde se det och tog kontakt. Men jag sa ifrån när han flirtade- tex om ha sa "fy fan vad snygg den där tjejen var, såg du hur hon tittade på mig- hon vill ha mig" så kunde jag bli väldigt sur om jag inte var på humör ;) Vilket jag anser att jag har rätten till, då behandlade han mig som en vän- inte hans livskamrat. Han har mer rättighheter på så sätt att hans beteende inte är "fel" :D Hans beteende grundar sig i att han är social, framåtdriven, trevlig, självsäker. Ditt problem med hans beteende grundar sig i dålig självkänsla, osäkerhet, besvikelse, otrygghet- vem tycker du har behovet av att ändra sig? Ska han ändra sig utifrån dina parametrar som är ganska negativa och dålig för er båda- eller knske det är bättre för er båda om du försöker ändra dig själv. En sak du behöver jobba med- med eller utan din make. Nedlåtande ord och elakheter kan man ju ibland få under bråk men man gör nog bäst i att låta gmmal vara glömt och om det dras upp- försöka vara den större och ignorera det som en desperat attack från sin partners sida- Man kan ha överseende ibland men inte alltid! Självklart! Slag och ständigt kränkande saker i ord och handling ofta eller dagligen är inget man ska behöva stå ut med!! Säg ifrån att du uppskattar att han är social men gärna vill slippa flirtande inför dig. Men då msåte du ju också börja skilja på flirtande och normal konversation. Sårad, sviken, dålig självkänsla. Du har svårt att egentligen såt upp för dig själv eftersom du är osäker på dina känslor, osäker på om du har rättigheten till dem osv. Arbeta med dig själv. Ibland behöver man bara bestämma sig. "NU ska jag sluta vara svartsjuk" och helt enkelt påminna sig om det nästa gång: Han är kär i mig, det är mig han är med, han har valt mig, jag är inte svartsjuk, jag är inte svartjsuk. Ja, det är lite som hjärntvätt men det är effektivt. Det gäller att reflektera över och bryta negativa tankemönster som uppstår varje gång du hamnar i en sådan situation där du mår dåligt- där oflk normalt inte mår dåligt- till den grad att det blir ett problem. Jag är alltid orolig när min kille är med andra tjejer på tu man hand, men man kan inte leva så. Jag kan inte straffa honom och mig pga saker andra män gjort mot mig. Inte kan jag heller ta ut framtiden i förskott. Jag brukar tänka; Händer det så händer det ch fram tills dess är han oskyldig. Jag tänker även att det är MIG han älskar, MIG som han valt, precis som jag valt honom. förut lät mina tankar mer: Tänk om ha hittar någon bättre, någon snyggare, tänk om hon blir intresserad, då släpper han mig! Dvs, jag gav inte vår relation speciellt höga tankar och tänkte negativt. enda lösningen i en sådan situation är att hindra att han har någon kontakt alls med motsatta könet och det förstår ju vem som helst att i det svenska samhället är det ganska omöjligt :> Atthan säger att någon är trevlig förminskar ju inte att han säger samma sak till dig! :D Men ja, att vara social är ett spel, självklart! Precis som det för många är ett spel i början när de dejtar någon eller sööker ett ragg. Man säljer in sig, man gör allting positivt- allt negativt skalas bort. En partner måste tåla mer sanning, kritik, problem :D Är jag tjock så blir jag nog ganska ledsen om en främling kommer fram "hej, vad tjock du är", men om min partner kommer en kväll och säger "Du...du har lagt på lite, du kanske ska börja träna igen"- då skulle jag inte ta lika illa upp för min partner känner mig, han är ärlig och jag VET ju att han vill mitt och vårt förhållandes bästa! Främlingen vann inget på att vara "ärlig" och negativ mot mig, förvisso förlorade han heller ingenting..möjligen chansen att bli min vän? Om jag blev sur :> Själv skulle jag nog gilla sådan uppriktighet ^\_^ Speciellt om jag ÄR tjock, menar- varför hymla om det? Man ska inte utplåna sig själv men kraven man har i en relation måste vara rimliga- annars dör relationen av utmattning. Kan berätta om ett nytt förhållande där mannen verkligen var jättekär i tjejen och gjorde allt för henne- i början var det inte en sådan stor grej men allt eftersom den första förälskelsen ick över insåg han att relationen var ohållbar. Kraven var nu kvävande och ohållbara och det tog slut. Är man för olika och det är störande så är kanske det bästa att gå skilda vägar för det ÄR utmattande att vara något som man inte är. Att du ska låtsas att inte vara svartsjuk och för honom att få den "onda blicken" varje gång han gör det som är fullkomligt naturligt för honom- för det är säkert ett beteende som fört honom fram i livet. så just på flirtfronten tycker jag att du kan ställa vissa krav, men aldrig kräva att han ska sluta prata med kvinnor...och vad är iden att prata med främlingar om man inte är vänlig? Och hur är man välig utan att det lätt uppfattas som harmlöst flirtande? JAG skulle dock inte uppskatta att min man ger andra kvinnor komlimanger inför mig- där går min gräns. Då menar jag inte komplimanger som "åh vilken fin tröja" eller "Åh var har du köpt de där fina skorna" utan mer "åååh du har så vackert hår " eller "Gud vac vackra ögon du har, de bara glittrar". Du förstår nog vad jag menar. Min kille skulle få en stekpanna i huvudet..\*ugh!!\*....(viftar med träklubban) ;) ## Comment 23 Author: [Borttaget] Gur.. kunde nog diskutera flera timmar med dig:) men jag e ju lite gnällig i detta ämne, i övrigt är jag inte en så gnällig person, om någon undrar. om krisen går över så lär jag väl inte gnälla mer om detta heller antar jag. de e ju inte så att han går runt o flirtar med andra hela dagarna, ofta e de ju bara vanlig trevlighet. men frågan e ju var gränsen går mellan trevlighet o flirtande o när man ska sätta en gräns. men hans åsikt verkar ju vara att de e ok att flörta så länge den andre ser det. själv tycker jag de e mer respektlöst om den andre ser det. (otrohet är däremot aldrig acceptabelt enligt mig.) men de kan ju räcka att han tittar på andra för att jag ska bli lite irriterad, ex. en gång tittade han rätt länge på en kvinna på en affär, (han visste nog ej att jag såg det, för han stod nog o väntade på mig) o då sa jag nå´t om att jag sett det o undrade vaför han stirrat på henne, han sa att han undrat varför en så vacker kvinna tittade på honom. (hon va fint klädd, o säkert sminkad.) jag tror jag sa att de kanske berodde på att han tittade på henne. ok, på dig låter det som om han vore perfekt, o visst, han e mer social än mig, men han e inte alltid så trevlig hemma som med andra, vilket väl i och för sig gäller de flesta människor, att man ofta är trevligare med andra än med sina närmaste, o det gäller inte bara hans gnällande om att jag är svartsjuk o tar upp saker ur det förflutna, utan även att han e lite auktoritär o perfektionistisk o kan använda rätt hårda ord, även om han kanske sällan menar illla med det. vill ha saker på sitt sätt, är inte så tolerant alltid. så bara för att man e social behöver man ju ej va en perfekt individ. alla har väl bättre o sämre sidor. föresten, det där du skrev att du sa ifrån om o kallade flörtande va inte flörtande enligt mig, om nu ej killen pratade o betedde sig flörtande med tjejen, men om han sen sa att hon av snygg, då av de ju mer att han betedde sig dumt mot dig, kanske ville tala om att han var omtyckt av andra tjejer också, eller se din reaktion, ville kanske göra dig svartsjuk?! hursomhelst har du rätt i att jag behöver bli mer tolerant när det gäller vissa beteenden, alltså när det gäller andra kvinnor, för jag ser ju mig som en rätt tolerant person, så jag borde ju vara mer tolerant gentemot min man också. det har ju en del med min självbild att göra, att lita på att min man vill vara med mig, inte tolka hans trevlighet som att han är missnöjd med mig. men vissa gränser måste man ju ändå kunna ha. ja, nedlåtande ord kan nog lätt uttryckas under bråk, o då e de ju mer förståeligt på något sätt än om de sägs när som helst i vardagen, även om de väl alltid kan vara sårande. jag har inte något emot vanligt prat, bara ibland varit orolig att det ska övergå till "flirtande". e de t ex ok, om han pratar i telefonen med en servitris, som han ej känner,  på en pizzeria, o säger att hon har ett vackert skratt? eller e de jag som tar det som flörtande? svårt veta var gränsen går. men jag antar att en man tex sällan säger till en annan man att han har ett vackert skratt.  (o jag va hemma o hörde.) ## Comment 24 Author: [Borttaget] men visst, ibland har jag också sagt nå´t snällt till nå´n annan man, men oftast då han först sagt nå´t trevligt till mig. men det kanske också kan räknas som flörtande, eller i alla fall kan ju kanske mannen tolka det som det, o det säger ex, att man e trevlig eller snygg o man säger samma tillbaka. (minns ej exakt va jag sagt.) o de e ju klart att jag menade väl inte att jag vill vara med dem resten av livet för det, precis som min man säkert inte heller menar så mycket om han säger snälla saker till nå´n annan ibland. ## Comment 25 Author: Gur4m1 Han är inte perfekt ^\_^ Han verkar faktiskt vara rätt självupptagen ;) Men hans beteende är en del av hasn perosnlighet som du faktiskt valt att leva med. Det är som att vakna upp en dag och inse att ens make är mörkhyad. Kvinna i butiken kan jag ser osm en negativ sak. Han tänkte inte på hur det lät i dina ögon men han menade nog inte illa- men du väljer att tolka det. Jag hade tolkat det negativt också, tyvärr, dock hade jag aldrig sätllt frågan om varför han tittade på en annan kvinna, även om jag sett det- precis som jag skulle AVSKY om min kille frågade om sådant om jag tittar på män- som jag kan göra av många orsaker- snygga, udda, uttråkad ;) Men din man sa det på ett sådntdär sätt: "Varför tittar en SÅN kvinna på mig", där nedgraderade han dig lite. Är inte DU en vacker kvinna i hans ögon? Osv. Klart det blir negativt! Ingen är lika trevlig med sina närmaste som med främlingar. 1. Man tar sina närmaste lättare för given, 2. Man är mer trygg och kan vara sig själv med sina närmaste. Det viktiga är ju att han där emellan ändå får dig att känna dig vacker och älskad. Men ja talade om att den sociala sidan inte är nåot du kan kräva att han förändrar så lägg den dispyten bakom er. Är han auktoritär och dominant så visste du nog det också när ni träffades. Du måste bestämma dig för om du gillar eller avskyr det. Ta upp det med honom. Jag brukar ofta möta min kille med att fråga vad han vill. Lixom..."jag vill detta, vad krävs för att vi ska komma dit?" och "ÄR det något du inte är njd med i vår relation" om han bemöter det så säger jag ju även mina åsikter- man kan kompromissa om vissa saker, andra saker får man helt enkelt vika sig om- viktiga är att det inte alltid är du som måste vika sig, inte heller alltid han. Men svartsjukan du känner är oacceptabel-  :D För din egen skull! för din relation och alla dina eentuella framtida relationer! :) Det är verkligen en bit av dig själv du bör jobba med för din egen skull, inte bara för att maken upplever det som jobbigt. Klart mitt ex ville göra mig svartsjuk, han är tokigt socialt begåvad och omtyckt men lider av ett ENORMT bekräftelsebehov som jag eller någon annan flickvän aldrig någonsin kommer att kunna uppfylla helt. Han hade det som en sport att försöka göra mig svartsjuk och i början gick jag inte på det men sen gick han bara längre och längre och till slut tog det slut för ja, jag klarade inte av att fortsätta älska honom för all tillit var borta och han drev det så långt så att det blev otrohet. Jag sa ifrån men han skrattade bara åt det och tog det inte på allvar. Han respekterade inte mig, tyvärr repsekterade jag inte mig själv nog för att lämna honom innan det gick så långt. Du kan ha gränser, men din gräns just nu verkar gå vid "trevligt pratande" för du är ständigt rädd och övervakande om att han ska gå över gränsen. Sen det där om att han ändå trots allt verkar se på det annorlunda- att "flirtande" inför dig är okej- för i hans värld betyder det "det kan ju ändå inte gå längre om du är där" vet jag inte hur jag ska tolka riktigt- bra eller dåligt...vet ej. Man får minnas som partner att i ett bråk är båda offren :) speciellt om man börjar kasta runt elaka ord och gamla "illdåd". Man får lägga det bakom sig när bråket är över, inte låta saltet tränga in och svida i gamla sår som sedan tas upp vid nästa bråk och nästa... Jag har jobbat på reception och män kommenterade ofta att jag hade trevlig röst etc- ja tog det aldrig som "flirtande", snarare trevlig konversation. Han gjorde servitricen glad genom att ge en komplimang, på det kan han vinna saker- tex bättre priser på pizzerian osv. Skadar aldrig att vara trevlig, då mins folk dig :) börjar han däremot ringa upp kvinnor från nätet, eller hem till servitricens bostad ska du nog kasta ut kräket :P Jag tycker ofta att killar som ringer för att sälja saker låter otroligt trevliga men jag skulle aldrig VÅGA säga det till dem. Din man omfamnar det totalt. PRecis som du säger- det han säger betyder inget. Det är säkert sant att han tycker om hennes röst men han har nog glömt både kommentaren och hennes röst 5 minuter senare...:D \- Det är mig han går hem med, tänker ja när jag känner mig "hotad" av en annan tjej i hans närhet :P Och chansen att det är mig han går hem med ökar om jag kan kontrollera min svartsjuka och oro inför saker han inte alls förstår. Tror samma sak gäller dig. ## Comment 26 Author: [Borttaget] de va hennes skratt han kommenterade, inte för att de e så noga. ja va inte så svartsjuk innan krisen, kanske beror på att jag ej e så säker på varken mina eller hans känslor längre, o vad jag eller han vill, även om de ju verkar som han vill va med mig trots att han ibland pratar om att vi kanske inte kan vara tillsammans, för han pratar ofta om hur vi ska ha det om några år, med boende tex, alltså som att han ser oss tillsammans i fremtiden, så de e antagligen mest jag som ser problem, men de e väl kanske mest jag som ej kommit över vår kris o som har svårt med hans "trevliga sätt" mot andra o hans ibland lite auktoritära sätt eller ibland lite tråkiga, nedlåtande ordval (även om han nog ej menar nå´t illa med sådana beteenden), han har väl mest problem med att jag gnäller över detta hos honom. då jag sa nå´t om att han kanske borde ha en mer självsäker partner sa han att han ville va med mig. håller med om att jag borde sluta gnälla om vissa saker. jag borde kanske försöka se allt mer objektivt lite mera, och från min mans synvinkel. oftast ser man ju det mesta från sin egen synvinkel. tack för alla råd!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ## Comment 27 Author: Gur4m1 Hoppas bara ni kommer förbi detta :) tror ältande är bra men bara till en viss punkt och du verkar ha fastnat i det där, och jag kan absolut förstå varför. Kan sock även se att det inte är bra om ni ska fortsätta ihop ^\_^ Lämna det bakom dig. Testa. Ryt till åt dig själv nästa gång och se om han märker skillnaden också. Att det blir mindre bråk och nedlåtande från hans sida. Jag tror att positiva människor påverkar andra positivt... Man måste bar våga vara den som tar steget. Blir lätt att man väntar på att den andre ska ändra på sig först- ^\_^ Men du verkar ju kapabel till att fudera djupt och ingående så det här löser du nog! Bara du kommer förbi dessa känslor som gnager på dig. förstår att det stjäl energi. Kom ihåg tt du faktiskt främst gör det för din skull!! Och när du mår bättre iomed att du väljer att lita på honom och er kärlek- kommer er relation också må bättre- för han kommer att trivas och må bättre med dig!! ^\_^ Kan bara önska till och hoppa att jag vrit till hjälp under dina funderingar kring detta! Men ja- TA inte skit!! Men också ett väl använt ordspråk som gäller ALLA som är i långa relationer: Välj din kamp! :) Mn måste inte gilla ALLT som ens partner gör men man kan inte bråka å tjaffsa om allt- man måste vävlja vad som är viktigt nog att faktiskt bråka om, där man kan stå på sig eller vill finna kompromisser. mmh. Lycka till! ## Comment 28 Author: [Borttaget] ja, du har rätt, o man borde ju strunta i vissa saker. såg på youtube intressanta råd av Abraham-hicks-andliga råd. de ger råd i oika ämnen, t ex relationer, o de e rätt bra råd, oavsett om man nu tror på en andlig verklighet eller inte. själv tror jag på att vi är mer än bara vår fysiska form. det handlar en del om att se det positiva hos sin partner. kanske har jag varit lite öppen om allt detta, men de e ju svårt att få andras åsikt utan att berätta något. de gäller väl att veta va man ska acceptera och vad man ska ignorera. även om den andre kanske ej menar illa kan ju vissa ord vara sårande, o då måste man ju ha rätt att framföra att man inte gillar sådana ordval, eller vid kritik man ej tycker man ska behöva så ska man ju kunna säga ifrån o kanske gå därifrån, o sedan klara att strunta i om den andre kanske fortsätter gnälla över att man är sur istället för att förstå ens reaktion, eller säga förlåt. jag antar att många har svårt att ta både kritik och "motkritik". anklagande leder ju ofta till anklagande, och de e ju inte alltid lätta att strunta i anklagande eller nedlåtande ord, eller bemöta dem på ett bra sätt, med att t ex säga -det där sårade mig, jag tycker inte om (accpeterar inte sådana)  nedlåtande ord/ jag tycker själv att jag är bra på det/ om det inte duger kan du ju göra det själv/ jag tycker /jag tycker inte... jag blir ledsen då... av någon anledning tror jag många har svårt för att säga exakt vad de känner, t ex i jag-budkap. det kanske känns för utlämnande. helst ska man väl vara helst lugn också då man framför sin åsikt, då man är arg kan man ju ibland säga dumma saker, kanske styras för mycket av känslorna, vilket kanske bara gör allt värre, o kan göra att man beter sig lika dumt, eller värre, än den man vill framföra sin åsikt till. o då kan ju den andre ha ytterligare något att gnälla över. ibland kan de ju också hända att man själv säger saker som den andre kanske kan ta negativt, men man inser nog oftast inte hur sårande ord kan vara, varken man använder orden som kritik eller inte. man tänker ju inte alltid på hur man själv skulle ta det om andra betedde sig likadant mot en som man beter sig mot andra, om alla tänkte på det så skulle nog världen se annorlunda ut. ## Comment 29 Author: Gur4m1 Själv pratar jag om det emsta med min partnern tyvärr upplever jag inte att han gör samma sak med mig, men han kanske inte har samma behov. Överlåter honom själv att avgöra det. Det är så främmande för mig att en partner ska säga sårande saker till en. Sen får man skilja på sårande saker som är saggda av illvilja- eller "sårande saker" där partnern inte tänkte längre, inte insåg att det VAR sårande- men motagaren är känslig mot jut den kommentaren av någon anledning- men då ska man ju ändå säga ifrån (så det inte msåte upprepas) men inte ta åt sig :D Tror att när man är arg å ledsen bör man backa några steg även om det är som lättast just då att "Explodera i ett fullskaligt bråk" (som sällan ger någon vinst för någon sida). Reflektera över VAD som gjorde en ledsen/arg/upprörd och sedan tala om det med sin partner. Kan man inte det, så är det nog ändå viktigt att lugnt och sansat efter bråket- tala ut om det som skedde. Detta är dock jättejobbigt för många då det är lättare att ignorera problem, lättare tt undvika konflikter och självransakan- specieltl då det är någon annan som uppmuntrar till det :S Eftersom vi alla är så olika så kan man bara till viss del tänka på "hur andra tar det". Jag och min "bästis" bråkar rätt ofta men vi är trygga i det- för vi vet- efter mycket prat- att vad vi än säger- om det någonsin upplevs sårande så är det aldrig menat så. Det viktigaste är att kunna acceptera att man sagt eller gjort fel och sedan kunna be m ursäkt- även när man inte visste att man gjort fel eller menade det. Man måste ändå inse att det var ens handling, och att be om ursäkt är ett sätt att visa respekt för den man gjorde fel mot och att visa "Jag ser dig, jag godtar att du mådde dåligt över det jag sa". Så känner jag. Av mig och min partner är nog jag "hethuvudet" som mest kan råka slänga ur sig "fulheter" även om jag sällan kastar gammal skit, men ja, jag är ofta den som initierar till "bråk". Min kille är "cool" med det och jag frågade honom hur fan han står ut, varför han acceptera det. "Därför du kommer alltid till en insikt och ber om ursäkt när du inser att du gjort fel...de tär bara så du är". Det är för mig...kärlek ^\_^  Jag är inte perfekt, långt ifrån- men min pojkvän sedan flera år har funnit ett sätt att förlika sig med vår främsta olikhet- dvs att han hatar konflikter och bråk och jag älskar att diskutera och vara en idiot :P Hans lösning är att se mig som en bra människa "trots allt" iomed att jag gottgör honom. Så han väntar hellre på mina ursäkter (som blivit många med åren) än att gå in i diskussionerna och bråken. Vet att många skulle hantera det annorlunda. Vet många som skulle dumpat mig vid första bråket ^\_^ Men för \_mig\_ är att tollerera en del, riktigt dåliga sidor, hos dem vi sagt att vi älskar- kärlek. Därför tycker jag att kriser även kan stärka en relation. En kris är en plats i relationen där man msåte reflektera över vart fan man är på väg och du måste jobba med dig själv men din kille måste nog också bli mer lyhörd för du verkar väldigt rädd att bli kallad för gnällig- vilket han säkert ofta kallar det för. Det är ju inte heller rätt. Speciellt inte om du försöker låta bli att vara anklagande. För att jobba med relationen måste man prata med varandra- smått och stort. ## Comment 30 Author: [Borttaget] ja, man måste nog vara lite tolerant, de gäller ju bara att veta hur tolerant. ibland måste man ju säga ifrån, det kan ju gälla båda parter i en relation. bättre säga ifrån än gå o vara missnöjd utan att ala om varför. men det gäller väl att säga ifrån på ett bra sätt. kanske även fråga den andre om det är något denne tycker är jobbigt som man själv gör, så att man vet om det. jag kan nog vara anklagande, tyvärr säkert för ofta. känns som jag irriterar mig på för mycket ibland. man borde ju koncentrera sig på det positiva mer och inte vissa saker så allvarligt, för jag är väl inte heller perfekt, och jag är tycker att man växer mer av uppmuntran än av kritik. ibland inser man ju även själv om man gjort eller gör något som inte är så bra, utan att någon annan talar om för en att det var ett dumt betende. jag kan nog vara rädd att bli kritiserad överhuvudtaget, t ex att få höra att man är gnällig eller sur. särskilt om den andre också kan vara gnällig och sur ibland. tycker det är lite dumt om folk klagar på saker som de själva också gör, men säkert så gör jag själv också det ibland. det är ju ofta lättare att se andras fel än sina egna. det är nog viktigt att båda vill att allt ska vara bra, och tror på att det kan vara bra. att man försöker ändra på vissa saker, främst i sitt eget handlande och tänkande, (för det är väl lättare än att ändra på någon annan) för att förbättra en relation. men man kan ju framföra vad man tycker är jobbigt som den andre gör också, och hoppas att den andre kan förändra det, om det nu är något den andre kan förändra. man kan ju inte utplåna sig själv heller. vissa saker måste man väl acceptera både hos sig själv och andra. men om man inte ändrar på något så kanske ingen förändring kan ske. det är kanske lite som om man t ex skulle vilja ha ett visst jobb men inte gör något för att få det, varken berätta för andra om sin vilja, söka information om hur man når dit, tro p¨å att man kan nå dit, utbilda sig eller söka jobb. då är nog sannolikheten inte så stor att man får jobbet. o så måste man väl hålla sig till sin plan för att nå målet, inte ge upp vid minsta motgång eller tvivel. det är nog det som är jobbigt, att verkligen handla, inte bara vänta på att saker ska förändras utan att man gör något för att det ska bli en förändring. det kanske blir en förändring ändå, men kanske inte den man vill ha. detta sätt att tänka borde jag följa mer själv också!