# Älskar, älskar inte? Author: Swars Jag har funderat på en sak en väldigt lång period nu; **hur vet man att man älskar en person?** Jag ser flera som säger att dom älskar någon på en gång i ett förhållande och vissa säger det aldrig. Så när vet man att man älskar en person och när i förhållandet är det dags att säga det? ## Comment 1 Author: Wand Av egna erfarenheter (både ifrån mitt liv och andras) så kan jag säga såhär: Älskar man någon, då **vet man**. Det är en oförklarlig känsla som alla omedvetet känner igen då den väller fram.  Den som är osäker på om den älskat någon, har aldrig gjort det. För man vet verkligen, det känns i hela kroppen, överallt, allt känns. Det är en speciell känsla, inte alls som den där nykära känslan som gör det pirrigt i kroppen, utan.. det är något djupt. ## Comment 2 Author: Gur4m1 Som #1 säger, sen tror jag att folk ofta förväxlar förälskelse och stark attraktion i början av förhållande med "KÄRLEK". Kärlek i sin råaste form är det som finns kvar när det rosa skimmret är borta och man fortfarande står ut / tycker om den andre- trots bråk och oenigheter ibland. Trots attpartnern kanske ger ifårn sig en fjärt eller yttrar en åsikt man själv inte håller med om- sånt man brukar undvika de första dagarna/veckorna eller kanske månaderna när man nyss träffats. DET är för mig kärlek :) JAg visste att jag älskade min nuvarande kille då jag insåg att han är dne första som jag inte försöker eller ens vill förändra- även om jag inte är "nöjd" med allt- sen känslan att även bli helt accepterad och älskad tillbaka förstärker det för min egen del. Man ser ofta en framtid tillsammans med den man älskar, jag tror det är en viktig aspekt- man ser en framtid och \_VILL\_ ha den personen där. Hur det ska kännas är ömöjligt för oss andra att säga då jag tror att det är ganska olika personer emellan som med så många andra saker. Vi alla upplever ju inte ens färger exakt likadant, orgasmer, smakupplevelser. ## Comment 3 Author: hus-musen Kan inget annat än hålla med, älskar man någon så vet man. Om man behöver fundera på saken så älskar man inte fullt ut utan tycker väldigt mycket om. Men många känslor ligger nära att älska, som sexuell attraktion eller stark vänskap, faktiskt så ligger hat inte långt från älska. Angående hur ofta man säger det så är det ju bara bekräftelse, en del vill bekräfta det muntligt, andra fysiskt och andra genom handlingar. Att älska är mer än att bara säga jag älskar dig för mig iaf. ## Comment 4 Author: Wand Den här sexuella attraktionen och nykär-känslan kan som sagt kännas som en förälskelse. Men då känslorna avtar så vet man att det inte var "på riktigt". Däremot, som #2 sa, så kan man verkligen inse att man älskar någon då man inser att man älskar personen trots dess brister och trots bråk om det sker, och trots att man har olika åsikter.  Min vän (som fyller 18 i år) och hennes ex var tillsammans i nästan 5 år. De bråkade jättejättemycket, men de älskade varandra ändå.  Det tycker jag är starkt, med tanke på att de är/var så unga! Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 1 år och 3 månader.. vi har inte bråkat en enda gång. Det är dock lite one of a kind. Men glad är jag! ## Comment 5 Author: Gur4m1 mm...folk är olika skickliga/duktiga/dåliga på att bekräfte sin kärlek och att "kräva" den bekräftelsen. Jag säger det till min partner några gånger i månaden, och han med- men varit med killar som sagt det flera, flera gånger under en och samma dag (själv tycker jag att det bara blir tröttsamt och nöter bort meningen med det) ;)) En väninna till mig hör det kanske en gång om året- som hon upplever det- det blir iallafall värsta grejen för henne när han väl säger "de magiska orden". ## Comment 6 Author: [Borttaget] är inte att älska både pirrandet, sexuell attraktion, stark vänskap och en stark psykisk förbindelse, känsla att höra ihop, att inte vara ensam även om man är ifrån varandra? (och tillit, utan tillit är det nog svårt att älska någon. känner man rädsla kanske det är svårt att känna kärlek på samma gång.) om det försvinner,  alltihop, så älskar man väl inte den andre mer, även om man skulle tycka om personen fortfarande. (sedan börjar säkert inte alla relationer med stor förälskelse, det kan ju börja som väsnkap och övergå till något mer, och kanske vara mer attraktion och samhörighet än pirrande känslor.) sedan kan det kanske vara så att vissa känslor kan komma och gå i vågor i en relation, t ex beroende på hur man behandlar varandra eller på vad man tänker om relationen,eller om relationer i allmänhet. och för de flesta minskar väl de starka känslor man ofta känner i början av en relation, men det måste ju ändå finnas kvar något mer för att man ska kunna säga att man älskar den andre, antar jag, som sexuell attraktion och samhörighetskänsla. man kan ju undra om vissa folk som varit tillsammans jättelänge, äldre folk alltså, och kanske knappt har fysisk kontakt, eller bara har fysisk kontakt på rutin, eller för att de vill tillfredsställa det behovet bara, verkligen älskar varandra. ibland kan man ju undra om sådana par inte mer är "bara" vänner, eller ovänner. eller ibland vänner och ibland ovänner. vissa kanske känner "gnistan" bara sällsynta ögonblick. vissa lyckas nog återskapa kärleken, men troligen måste de jobba på relationen då får att återfå känslorna. ## Comment 7 Author: Gur4m1 "är inte att älska både pirrandet, sexuell attraktion, stark vänskap och en stark psykisk förbindelse, känsla att höra ihop, att inte vara ensam även om man är ifrån varandra?" För mig är pirrandet och sexuell attraktion nästan samma sak, fast ibland komemr pirrandet bara av att jag tänker på "åh snart ska vi ses och fika!! Jag längtar" eller "ååh han var så söööööt i morse!"\*pirr pirr pirr\*. Men det är ju en typ av attraktion, som är mycket starkare och oftare förekommande under första tiden av relationen- för mig. Nu sker det ibland, med jämna mellanrum. Stark vänskap = stark psykisk förbindelse är samma sak för mig. JAg känner mig inte "djupare" med min pojkvän än med min allra bästaste bästis eller syster som jag kännt bra mycket längre än min pojkvän. Däremot blir ju kombinationen med pirrpirr, sexuell attraktion och vänskapen att man känner en helt annan typ av närheht - som man aldrig upplever med någon "normal vän". då jag själv är ateist och inte tror på "själen" som sådan så tror jag alltså inte på "själsfränder" eller att "den enda rätta perosnen för mig" :D Jag tror att man knyter an tillvarandra och lika lätt kan detta band lösas upp om det förekommer allvarliga Svek, lögner och hemskheter i en relation. Jag kan älska någon utan tillit, men bisten AV tillit fösvårar det! Det gör et tugnt och energin går till fel saker! därmed raseras förhållandet för man har inte tid eller ork att fokusera på de saker man behöver ha för att det ska fungera. Brist av tillit väcker bara oro, svartsjuka och skapar drama och dåliga, negativa känslor och tankar runt förhållandet och ens partner. Därför är tilliten så viktig, inte för att tilliten i sig är en helig ko. En partner som inte känner att hans kvinna litar på honom, blir såklart dessutom väldigt sårad om han aldrig gjort någonting fel. Men en man som vrit otrogen eller gör märkliga saker- får nog snällt acceptera att kvinnan inte naivt sväljer allt han hittar på -\_- En del skryter om sina långa, passionerade relationer och sneglar på andra- som i deras ögon upplevs som "trista och vardagliga för att de är för bekväma". Själv föredrar jag relationer som baseras på vänskap. JAg ska KÄNNA min partner- inte bara känna massa saker FÖR honom, utan jag ska veta att han är en bra människa, att han accepterar mig, att han är pålitlig, att vi kan ta oss igenom det mesta, att han finns där när jag behöver honom, inte bara när han känner för det. Han ska finnas där även om sexigheten i relationen falnar av någon anledning (för en tid) osv. Tror tex en relation där attraktion är en stor del av grunden- lätt blir stormigt, speciellt vid graviditet eller om en blir sjuk och sexlivet uteblir. Många älskar och håller ihop hela liv, utan knappt något sex alls- men däremot med mycke närhet i andra former. Man bör därför känna sig själv så man kan hitta det man söker i en man- inte ta första bästa och sen upptäcka att man inte kan vara lyckliga ihop för man vill helt olika saker.' Tex om du vill ha barn så är du väl inte med en man sm inte vill ha barn? Eller om din man MÅSTE ha analsex så komemr du att behöva lära dig att gilla det- Eller göra slut för du kan inte tillfredställa hans sexuella behov :) Man måste ständigt göra val. Rutin och vana är minst lika mycket kärlek i mina ögon.. VAD är kärlek? För mig är det Familj. Min pojkvän blir MIN familj. Precis som min mamma och pappa och mina mor och farföräldrar. Det är inte andras plats att undra varför de är tillsammasn ett helt liv. Det är kärlek för dem även om de i våra ögon kunde ha fått det bättre "på annat håll". Måste man sätndigt känna gnistan och "kicken" av nyförälskelse så kommer man aldrig hat ha ett speciellt långt förhållande. Man måste även klara vardagen och inte få panik om man vaknar en morgon och inte alls är sådär superkär i personen brevid sig- det viktiga är att man inte låter det gå så långt att man blir totala främlingar. Man måste knyta an ibland. Man kan inte ta varandra för given osv, men de tär nästan oundvikligt att det sker ibland- men då säger någon till och man jobbar på det. Ett gammalr par osm ansåg sig fortf vara lika kära som när de träffades beskrev det på följande sätt: Kärleken går i vågor...man änner starkt ibland, mindre ibland, man blir förälskade flera gånger under livet och det viktiga är att man blir förälskade i varandra! om och om igen. ## Comment 8 Author: [Borttaget] klokt skrivet, men om man slutar bli förälskade i varandra så e de ju ej bra. eller? gäller väl att jobba på det, båda två helst. ok,  de e ju en fördel i längden om vänskap finns, men passion måste ju också finnas annars e de ju "bara" vänskap. o skulle passionen tillfälligt försvinna så måste den väl återvända för att de ska va riktig kärlek o inte "bara" vänskap. även om man är troende så e de väl så att vi har en fri vilja, även om man tror på mediala saker så se de väl bara var man står just nu o vad som kan hända om man inte ändrar på något, eller om man ändrar på något. sedan verkar ju vissa säga att man ska träffa en viss person o bekriva denne, så då kan man ju undra om vissa saker är förutbestämda, o andra inte, eller om man har flera möjiga framtider beroende på sina val, om man nu tror på sådant. men de e säkert så att man kan få en bra relation med de flesta, bara man gör sitt bästa för att få relationen att fungera. sedan är det ju klart att om man har speciella önskemål för en partner så är det ju bra att från början vara medveten om vad man önskar och vad man inte kan accpetera, men hur många tänker så då de träffar någon som de tycker extra mycket om. ofta ser man ju mest bara de positiva sidorna i början av en relation. vem vet om man inte kan skapa attraktion i sina tankar, eller om andra genom sitt trevliga, flörtiga beteende kan skapa attraktion för dem hos andra. är det inte så att särskilt hos kvinnor så sitter attraktion mer i hjärnan medan män kanske är mer visuella. för kvinnor kanske förspel kan vara fina ord och handlingar, ex. att få blommor. då kanske även tråkiga ord och handlingar, ex. att vara sur kan vara avtändande. men detta gäller nog även män. det är väl antagligen lättare att gilla glada och snälla folk än sura och dumma. ## Comment 9 Author: [Borttaget] föresten tror jag att själva orden inte behöver vara det viktigaste, ibland kan ju folk säga att de älskar någon men ändå kanske inte älska så mkt. eller kanske någon aldrig säger det men ändå älskar. ibland kanske det tar tid innan man inser vad kärlek är, innan man inser att man verkligen älskar/älskade. så kanske någon som först inte säger att de älskar börjar säga det mer, precis som det kan vara så att någon kan bli osäker på sina känslor och sluta säga att de älskar. jag antar att de flesta är tillsammans med någon i en parrelation just för att de känner mer för denne än för andra, o då är det väl mer än vänskap,o då kanske det viktigaste inte är att säga att man älskar den andre men att veta att man gör det och att den andre också älskar en tillbaka, även om det inte uttrycks i ord. ## Comment 10 Author: [Borttaget] de verkar finnas så många olika relationer, o många verkar någon gång genomgå kriser, o antingen flörta med andra, vara otrogna eller bara sluta vilja vara tillsammans. ibland klarar folk av krisen och kan fortsätta tillsammans, ibland ger de upp. sedan finns ju extrema relationer med misshandel också, och då borde ju parterna inge vara tillsammans överhuvudtaget, i alla fall om det handlar om upprepat fysiskt våld. men även psykisk "misshandel" kan ju gå till överdrift. de kan ju va fint med folk som lyckas hålla ihop länge, t ex om man ser äldre som håller hand. (fast de behöver ju ej ha varit tillsammans hela livet, om de är gamla o håller hand, men många äldre har väl varit tillsammans länge, gissar jag.) men en relation som hållit länge behöver ju inte nödvändigtvis betyda att den är bra. vet folk som verkar va ihop av gammal vana ,eller rädsla att bli ensam. (t ex vissa män som verkat överdrivet intresserade av andra kvinnor än sin egen partner. ) kan både föstå dem, o inte förstå dem, för om man varit med någon länge så har man ju ändå en gemenskap, o är vana att vara med varandra, o att lämna en person man känt länge måste vara väldigt jobbigt, kanske älskar de också varandra innerst inne, men har kanske svårt att visa det.  sedan finns ju par där man hört att den ena varit otrogen, men partnern troligen inte vet om det. kanske var det bara en tillfällig händelse, och då mår väl antagligen partnern bäst av at inte veta om det, antar jag, men det är ändå lite som om man undrar hur många relationer som verkligen fungerar. ## Comment 11 Author: [Borttaget] vissa personer verkar ju också ha lättare eller svårare för att vara trogna, utan att det verkar ha med deras partner att göra. vissa verkar ju tycka de e spännande att va ihop med någon och i smyg träffa andra! men det måste ju va ett fåtal personer, antar jag. men angående att välja rätt person, hur lätt är det egentligen. jag antar att alla personer inte visar alla sina sidor helt öppet direkt, ibland kanske det tar flera månader, eller år, innan man upptäcker att en viss person har vissa negativa sidor. jag talar inte från egen erfarenhet, men gissar bara att det kan finnas personer som kan dölja vissa svagheter. de flesta visar väl mest upp sina positiva sidor och försöker dölja negativa sidor som de tror att folk inte vill accpetera. jag antar att en som t ex börjar slå sin partner inte gör det på första träffen, han eller hon är kanske jättetrevlig ibörjan. ## Comment 12 Author: Gur4m1 Alltså förälskelse är för mig förstadiet av KÄRLEK, tt vara KÄR. Förälskad brukar man ju skriva- det är känsln som kn komm och gå lika fort- eller stanna kvar stadigt i något år för att sedan ersättas av andra, starka känslor i gemenskapen man bygt upp tillsammans. Så även om man inte är "förälskade" så kan mn fortfarande vara kära och känna kärlek för varandra. Vänskap och kärlek..enda skillnaden för mig där är att jag vill ha sex med den jag är kär i ;D Sällan emd de som bara är mina vänner- men jag ÄLSKAR mina närmaste vänner, precis som jag även älskar min familj. Men det är ju helt utan sen sexuella attraktionen- men min bästa vän är i princip "min familj". därför tror jag många relationer dör ut pga 1. Det finns ingen vänskap där i grunden. 2. Vänskapen räcker inte för en eller båda av personerna när "förälskelsen" gått över- alltså finns det vänskap men "ingen kärlek". Kärleken är väl att man fortfarande har attraktion där, en vilja att bygga på framtiden tillsammans, att vara intima både i tankar, känslor och kroppsligt. Detta är det som jag kallar för kärlek. Vad som krävs för en fungerande reltion är så många olika element så det är helt fantastiskt att det ändå finns så mångas om lyckas träffa "mannen" eller "kvinnan"  i deras liv. Idag väljer vi ju helt själva och därför har vi ofta mer än en partner under vår livstid för vi behöver testa oss fram. Vet själv tt frsta gången jaginledde en relation var det av fel anledning- det enda som fanns där var sexuell attraktion och "förälskelse". Tror även att de tär bra att vara "kräsen" men att ha "önskemål" försvårar det och snarare kan hindra dig från att möta den som verkligen passar med dig. Tex vem vill INTE ha en rik, framgångsrik, självsäker, självständig, romantisk, skitsnygg, populär kille som bara har ögonen för dig? :> Ju äldre man blir desto mer diffusa blir kraven oftast, men de blir även fler. när du är ung låter listan mer: "Sexig, snygg, blå ögon, INGA sneakers, Converse, ljust hår, gillar AIK, blårutig skjorta, ACNE, Tycker om Take that och Metallica, hatar tomater, älskar choklad, röstar moderaterna, bo på södermalm, Bisexuell yada yada yada..specifika men helt meningslösa och orealistiska krav". När du blir äldre (och mer erfaren) vill du ha "Humor, vänlig, generös, romantisk, attraktiv, pålitlig, lojal, framgångsrik, etc etc." Mannens ögonfärg och politiska inriktning etc- klart man har "preferenser" även när man är lite äldre för vad man föredrar- men de är sällan avgörande. Träffar du någons om det "klickar med" så dumpar/dissar du inte honom för att han har "fel" färg på håret eller använder sneaker- då är du omogen och inte redo för ett seriöst förhållande ;) Man ser bara positiva sidor för det är vad de visar åt en- precis som du själv helst bara visar en perfekt och bra yta. Alla gånger jag haft SÅÅÅÅ ont i magen på första dejterna för man inte vågar prutta (inte ens smygare för TÄNK OM!). En sådan enkel sak!! Själv är jag oftast burdust ärlig om mina brister just för att skrämma bort dem om de inte pallar trycket. Min pojkvän stannade och blev nog bara positivt överraskad då jag är en helt okej person. Men det är bara mänskligt att "finslipa" sig själv och undvika de dåliga sidorna. Tex skulle jag aldrig börja dejta en kille om jag visste i förväg att han rösstade på SD eller köpt sex från en trippa- men efter ett halvår får jag reda på detta- är det då helt enkelt att bortse från käsnlorna man byggt upp under relationen. Menar klart man blir grovt besviken men han har ju inte ljugit- bara inte berättat om det. Skulle du dumpa honom då, även om han just då är det bästa som hänt dig? Nu tog jag ju rätt grova exempel på när man helt enkelt en dag upptäcker att personen man tillät sig blir kär och starta en tillvaro med plötsligt ändrar form. Man kan alltid LURA kärlek. Du kan låtsas vara något du inte är och lura folk att älska dig- absolut. Är ju detta "the game" bygger på- att lura fram attraktion. Får man attrktion får mn uppmärksamhet och utifrån det kan man spinna vidare och är du en läskig psykopat utan samvetskval så är världen din. Därför undiker jag perosnligen personer som är för perfekta för de är oftast...de största rovfiskarna i pölen :P Den mest normala kille jag dejtat visade sig vara en liten skithög och den värsta upplevelse jag någonsin varit med om i mitt 30åriga liv. Kort smmanfattat. KÄRLEK är något som växer fram. Efterosm vi oftast upplever förälskelse först så sammansmälter det ju och man känner att man känt kärleken sedan dag 1, men det är alltså något som växer fram och förstärks av positiva saker eller av att man genomgår negativa saker tillsammans. Alla relationer har sina egna sätt att uttrycka kärleken som pågår mellan dem. Det är nog en viktig del i samspelet att kommunikationen fungerar dem emellan. Min pojkvän måste inte hela tiden säga att han älskar mig- jag vet nu efter några år tillsammans vad jag ska "titta efter" och även hur jag ska tolka hans ord och handlingar, precis som han lärt sig mig. Hur vi gör är nog inte alls som par 2, 3 och alla andra miljoner gör. JAg tror detta är något som växer fram i relationen och om det misslyckas så känner sig den ena eller andra, eller båda- missnöje för de får int ebekräftelsen de faktiskt behöver- Möjligen ett av de problem ni har. Jag hahr gått igenom en kris men känner bara att min kärlek för honom och hans till mig är större än innan. Tror vikten ligger i att se från sig själv och försöka förstå hur det ser ut från partnerns sida, hur han kan tolka eller känna det. Men det viktiga är att inte sitta ochh tolka och analysera minsta lilla skitsak i vardagen. LEvv här och nu. Relationer där misshandel ingår är annorlunda. de rä fel men kärleken finns ändå där- men det är mer som en knarkares relation till droger än som "riktig kärlek". En person som lever i ett abusivt förhållande blir nedtryckt, blir beroende på att få bekräftelse- minsta lilla, de blir vana vid en verklighet som ter sig helt sinnessjuk för en "normal" person som ser dem utifrån. Det är ofta kvinnor eller män med en jobbig bakgrund som är lätta offer men vem som helst kan "åka dit". En person som blir misshandlad blir ofta manipulerade av personen som påstår sig älska dem. Har själv varit i ett sådant föråhllande och mn VET men man stannar ändå för det är allt man har. Läste en gång om att livet har olika faser. tonåren, barntiden, ålderdomen och alla krävde olika typer av relationer och resulterade i att man därför även hade olika partners 2-3 gånger under livet- eftersom kraven  och behoven förändrades genom livets gång. Kan tänka mig att många, i äldre relationer- speciellt om kvinnan/mannen är deras enda eller en av få sexuella partners- att det kan locka mer på andra sidan det gröna gräset. Ett sexuellt intresse för motsatta könet är för mig inte ett tecken på att deras relation med hustru är dålig eller "av ren vana", men sex med någon annan är inte ett nog starkt arguemtn för dem för att lämna deras "älskade" hustru. De tär väl i dessa fall de kanske väljer att vara otrogna istället- då de kanske kommer fram till att gräset var fanimej inte grönare på andra sidan, eller att "fan, vad har jag missat!!". :> Otrohet är mänskligt, lika mänskligt och "fult" som att kissa och skita. Men ändock mänskligt. Det betyder ju dock inte att vi accepterar det- det är inte socialt eller kulturellt accepterat i vårt samhälle. Själv anser jag att ren, sexuell otrohet inte är något ja oroar mig speciellt mycket över- då oroar jag mig faktiskt mer över att min kille ska anförtro sig och känna närhet med en annan kvinna.