# Analyseringshjälp- Tack
Author: tortellini

Finns det någon som kan analysera mitt trots beteende? Sitter i skolan och skriver det här efter att ha blivit anmäld till min huvudlärare, eller rättare sagt, klassens TVÅ huvudlärare, anmäld till rektorn och snart ringer dom hem. Att dom ringer hem skiter jag fullständigt i. Att dom anmäler mig till rektorn skiter jag också i.

Men anledningen till varför dom gör det stör mig. Varför är jag så stöddig? Läraren jag pratar om sågar ämnet engelska i tråkiga föreläsningar, ännu tråkigare uppgifter och verkar tro att vi i klassen ska bete oss som man gjorde för hundra år sedan. Ett piskrapp om man inte sitter rak i ryggen. Två piskrapp om man pratar utan att räcka upp handen. Skamvrån och avstängning om man har fötterna på bordet. "sådant här tolererar inte jag i min klass!"

NÄHE.

Just därför la jag upp fötterna på bordet och utbrast "Fan, hon har ju sågat hela det engelska ämnet. Förut var det lätt och roligt, nu är det lätt och SUPERTRÅKIGT!" och skrattar retsamt, flinar river sönder alla papper som hon lagt på mitt bord.  
Hon smög runt lite, smög upp bakom mig och sa "Om du tycker att den här kursen är så jävla tråkig, så gå ut! Du behöver inte vara här!"

Jag bara skrattade och förklarade att frånvaro är inget jag vill ha, och att hon möjligtvis kan ha vart dum i huvet.  
  
Lektionen slutar, hon säger barskt, "\*\*\*\*\* Stanna kvar litegrann. Nu." Jag säger "nej" och säger "jo, kan du inte stanna kvar, jag behöver prata med dig."

"NEJ, fattar du trögt eller" skriker jag i hennes ansikte och går.

Mina två lärare hundar efter mig som små kryp och ber om att få prata om allting, men nej förklarar jag "jag behöver ingenting. Ni kan inte tvinga mig till att snacka med er. Jag får gå exakt vart jag vill, om ni vill snacka med mig så sker det på mina villkor" osv.

Visst det låter inte så hemskt, men nu sitter jag verkligen i klistret. Alla vill få tag och snacka med mig, men jag vill inte. Jag pallar inte. Har ett förflutet av trotsande, vilket gjorde att jag hamnade hos socialen. Finns i polisens register, för mer än en sak.

Har ett struligt förflutet och är diagnostiserad deprimerad. Käkar antidepressiva och sömnmedicin, har flera självmordsförsök i bakfickan. Blivit misshandlad av farsan ett flertal gånger, vilket har resulterat i sprickor i foten, blåmärken, svimningar, spruckna läppar osv. Går hos psykolog.  
  
Kan inte komma på något mer, bara att jag vart extremt och allmänt otrevlig mot alla lärare jag mött. Eller inte alla, det finns ett fåtal lärare jag accepterar och faktiskt kan prata med eller vända mig till.  Så varför blir det såhär?  
Varför hamnar jag i klistret med i princip alla lärare som "säger åt en vad man ska göra"?  
De som jag faktiskt accepterar är mesar, snälla mesar.

Skriver med en annan användare än vad jag har vanligtvis här på ifokus, vill inte att folk ska veta vem jag är.

Kan tillägga, är 17 år och går andra året i gymnasiumet, har haft det struligt i skolan i hela mitt liv.

## Comment 1
Author: Karmatarerskanise

Verkar som du saknar respekt för dina lärare efter att jag läst det du skrivit.  
Att en lektion är tråkig är ingen anledning till att vara respektlös.

Jag undrar vad du tror att du vinner på att bete dig så i skolan? Vad får du ut av att bete dig illa?

Hade jag varit rektor hade jag inte låtit dig gå kvar. Gymnasiet är frivilligt, och du visar ju att du inte vill gå där.

## Comment 2
Author: Maria

Min spontana reaktion efter att ha läst ditt inlägg är: Fan, uppför dig som folk.

Sedan har du visserligen en del i bagaget men det är du medveten om själv så det är inget försvar.

Det finns människor som beter sig som skit utan att ha en aning om varför men när man nystar i det hela så finns det ofta en förklaring och då brukar situationen oftast bli bättre.

Här har du helt klart för dig att du har en strulig bakrund men det ursäktar inte att du kan bete dig hur som helst.

Du säger att du "accepterar snälla mesar" Det är klart du gör...de säger ju inte emot dig utan låter dig hållas.

Nej, skärpning säger jag.

Tugga lite på ordet empati...tänk dig in i din lärares situation.

## Comment 3
Author: hurricane

Det kan vara så att du har mycket ilska och frustration inom dig som du inte vet vad du ska göra med, därför tar du ut det på dina lärare.  
Lärarna säger ju åt dig vad du ska göra, det är en del av deras jobb, då säger du emot och tjaffsar och är allmänt otrevlig och taskig för att du måste få ut den där ilksan.  
Är du så här otrevlig mot alla som säger åt dig vad du ska göra eller är det bara lärare?  
  
Att bete sig på det där sättet är inte okej. Det är hemskt respektlöst och otrevligt.  
Du måste inse att världen inte kretsar inte kring dig och allt kan inte vara på dina villkor. När du beter dig så där respektlöst på lektionerna är det inte bara dina lärare som mår dåligt, utan även de andra i klassrummet som tvingas stå ut med din jobbiga attityd. Jag kan tänka mig att du inte heller mår speciellt bra av att betee dig så där. Ingen tjänar på det helt enkelt. Och som dina lärare sa så är gymnasiet frivilligt..

## Comment 4
Author: line84

Verkar ju som att du inte tål när folk säger åt dig vad du ska göra. Kan säkert ha med din barndom att göra. Men du ska veta att alla lärare vill ditt eget bästa. De ger uppgifter för att du ska klara dig igenom skolan med bra betyg. Du kan hoppa av, du behöver inte fortsätta. Men du kommer ångra det i framtiden när du inte får några bra jobb. En bra utbildning betyder väldigt mycket idag! Man kan knappt få jobb utan utbildning. Så skärp till dig, tänk att detta kommer hjälpa dig i framtiden och gör ditt bästa i skolan och framför allt, var trevlig och visa respekt! Lycka till.. ;)

## Comment 5
Author: Gur4m1

Du låter ottrygg och osäker och kanske i behov av uppmärksamhet så du gör en massa saker som du uppenbarligen VET är fel och dåligt mot DIG SJÄLV. Detta sker kanske helt undermedvetet och du kanske förnekar det- För du är ju en bad ass som ingen kan röra.

Allt detta som du gör- gör du bara mot dig själv. Ja för någon minut irriterar du dina lärare, en lektion förstör du för dina klasskompisar (inte schjysst) men den enda som faktiskt förstör för ordetnligt är för dig själv. alla andra går vidare och kvar står du med sabbade betyg och förmodligen bara ett fåtal som vill finnas i din närhet (när de går ut i arbetslivet, skaffar fmailj eller gör karriär och du inte ens kunde ta studenten) - du har att se fram emot mer kriminalitet och arbetslöshet och förmodligen drog eller alkoholberoende och kassa relationer till andra...VILL du detta, vad VILL du- egentligen.

Impulskontroll? Om du VILL få hjälp- så måste du acceptera att du inte kan göra allt du vill göra- allt kan inte vara roligt, Saker är tunga ibland- eller tråkiga. Du kanske även är understimulerad. Men det finnas andra sätt att bemöta det än att försöka göra ner på din lärare- visa att du är smart då! Lös uppgifterna och be om mer? Be om mer utmaning- gör du det rätt så är lärare duktiga på att erbjuda det.... Men kom inte med att lektionerna är för trista. Alla andra runt om dig står ju ut med dem....Det är att gå skola.

"Visst det låter inte så hemskt, men nu sitter jag verkligen i klistret."

Nej du låter jävligt hemsk, precis som din situation och som gymnasieelev kan man bli utslängd för mindre än det beteende du gör... De har ingen skyldighet mot dig, gymnasiet är något man väljer och faktiskt, tro mig- behöver! Såvida du inte vill bli en loser- jaja, en del klarar sig fint utan betyg från gymnasiet- men av tio personer är det kanske 0.0001 person som klarar av det (statistik dragen ur r\*\*\*n.

Det krävs fan slutförd gymnasiebetyg för att få flippa burgare på många ställen.

Så tänk efter- vem gör du detta för, jo för dig själv. För att få hjälp att få ordning på dig själv så borde du inte söka hjälp här på forumet- utan kräv rådgivning! Kräv att få gå till skolkurator eller en psykolog så kan ni tillsammans reda ut detta beteende som mest låter som självdestruktivt och (lite omognad eller revolt) i mina öron.

Även om du upplever att ingen bryr sig om dig- Så måste du börja bry dig om DIG SJÄLV!! :) Tuffa till dig och bli stark som person och sluta agera utåt mot andra, oskyldiga. Ta kontrollen över din situation- gneom att tex slutföra gymnasiet.

De där lärarna som du är så rädd för, de där som du känner att du måste \*bajsa på\*- gör dem till dina allierade. Varför accepterar du bara mesproppar som är snälla och medgörliga och viker sig för ditt agressiva självskadebeteende? lär dig visa respekt så komemr du att känna hur skönt det är att FÅ respekt. Att du inte måste trampa på andra starka människor för att höja dig själv.

Du har mycket på gång, ditt bagage är faktiskt en jobbig grej men inget att "skylla på". Vi alla reagerar olika på dåliga saker som sker i våra liv- det finns folk som råkar ut för värre saker än dig utan att bete sig som du gör (det finns säkert flickor och pojkar i samma klassrum där du sabbar lektionerna osm KÄMPAR som satan för att få allt att gå ihop) - precis som det finns folk som beter sig som dig fast de vuxit upp i en bra miljö med bra föräldrar. Så sluta gömma dig bakom det (sluta använda det som en orsak- försök finna en lösning på nuet istället och försonas med sådant som redan skett- låt inte förflutna förstöra din framtid!!! Detta är jätteviktigt! Och jättejobbigt!!). Acceptera att du är påväg utför nu och så länge du går i skolan har du andra vuxna som faktiskt bryr sig bara du låter dem! Och de kan hjälpa dig att vända på skutan. Du måste bara vilja det.

## Comment 6
Author: Sarah

Väx upp... snart är du myndig och som vuxen kan du aldrig skylla ditt eget dåliga beteende på andra. Det är du som väljer att bete dig såhär. Hade jag varit rektor och du vägrat prata med lärare som vill lösa problemet hade jag kastat ut dig med öronen före.

Ditt agerande, ditt liv, ditt val. Be dina lärare om ursäkt, prata med dem och skärp dig med skolarbetet. Se dessutom till att få hjälpa av kurator eller liknande.

Det är för jävligt det du varit med om i ditt liv, men i slutänden så väljer man sjölv hur man ska vara mot andra människor.

## Comment 7
Author: Gur4m1

Som #6 säger. Jag tror du växer som person om du tar det steget- vbetr dig vuxet och respekterar lärarna genom att be om ursäkt! Även om det tar emot och du är arg! Men de vill hjälpa dig. Om du kunde fatta ur jävla ottacksamt det är att jobba som lärare idag- att det där engagemanget de faktiskt ger dig är på riktigt. Så sluta stöta bort det. G respekt, få respekt, få kontroll över ditt liv och vägra fortsätta gå neråt i spiralen där du inte vill vara.

## Comment 8
Author: oh-la

well, välkommen till livet skulle jag vilja påstå... skulle jag bete mig på det sättet på min arbetsplats, ha fötterna på bordet och tända på alla fyra om någon ifrågasätter mig skulle jag inte bli långlivad... skulle jag kalla någon "dum i huvudet" eller skrika dem i ansiktet här uppe skulle jag inte få ett jobb till i den här branchen för resten av mitt liv. jag hade en kollega för ett år sedan ungefär som betedde sig på det viset, och han jobbar inte kvar kan jag lova.

även om jag älskar mitt jobb, och tycker att det i nästan alla fall är skitkul finns det uppgifter som verkligen är dödstråkiga. det är bara att acceptera. livet är fullt av tråkiga moment som man inte bara kan ignorera. livet är också fullt av människor i auktoritär possition som du INTE kan bemöta med att skrika dem i ansiktet. skolan är inte bara en förberedelse för studier. det är också en plats där du får en första försmak i hur det är att vara ute i arbetslivet, och livet också för den delen. om det är såhär du är skullej ag vilja påstå att du kommer få det riktigt, riktigt svårt.

## Comment 9
Author: loreleideluxe

Det låter som att du har haft det jobbigt i ditt liv, hoppas att du inte bor kvar hos din pappa... Har din pappa fått någon konsekvens för vad han har gjort mot dig?

Har du berättat för socialtjänsten och din psykolog om vad du varit utsatt för? För kanske din ilska bygger på den vanmakt som du kände en gång kände när du var liten? Kanske tar du nu istället kontrollen, förövarrollen, och får andra att känna som du en gång gjorde? Det du måste börja tänka nu på är hur det känns för dessa personer som du utsätter på detta viset! Vill du vara en "förövare", någon som får andra att må dåligt? För även om din engelska lärare kan hålla uppe fasaden framför dig så skulle jag tro att hon/ han mår minst sagt skitdåligt av det som inträffade... Det skulle jag ha gjort... Kanske behöver du hjälp med att hantera din ilska?

Som alla andra också sagt här ovanför så är det i längden mest dig själv som du förstör för.. Det tycker jag är synd för det låter som att du egentligen är en stark person med intelligens och förmåga till insikter. Frågan du måste ställa dig är om du tänker låta det som har hänt dig under uppväxten styra ditt liv? Eller ska du ta tag i styrrodret och bestämma dig för att det trots allt ska gå bra för dig och ändra kurs nu? Använd dig av de resurser som du har kring dig, din psykolog, koppla in socialtjänsten, ta hjälp utav  skolkuratorn etc. Låt denna incident bli en början- börja med att tänka igenom hur du kan hantera den för att mogna och bryta mot ditt "sociala bagage"?  Kanske gå med på det där samtalet med lärarna- för det låter i mina ögon som att de vill ge dig en chans, annars hade de väl slängt ut dig redan..

Lycka till och kramar på dig!!

## Comment 10
Author: pyromanen

Du skriver att du går hos psykolog.

Då tycker jag du ska ta upp frågan med din psykolog.

Det mest positiva jag kan komma på att skriva är att själva det att du tar upp frågan här visar att du förstår att du har ett problem med ditt beteende. Att förstå att du har ett problem kan ju vara första steget till att göra något åt det.

Jag tycker som dom flesta ovanstående att du är helt orimlig mot både lärare och dom andra eleverna som ska behöva störas i undervisningen och behöva utsättas för/höra/se på sånthär beteende.

Jag är ingen psykolog, så jag kan inte avgöra om din brist på respekt beror på att du utsatts för icke-respekt. Och jag tror inte alltid man måste älta hela sin barndom för att förbättra sig. **Hur skulle du vilja bli bemött?  Bemöta andra på det sättet då!!!**

## Comment 11
Author: hus-musen

Ja vad säger man? Väx upp \*\*\*\*\* \*\*\*\*\*\*\*\*. Hade jag varit lärare hade du fått en präktig örfil och sen hade jag kastat ut dig. Ditt beteende är oacceptabelt och hör mest hemma hos en treåring i trotsåldern.

Kan verkligen inte förstå hur du har mage att tycka synd om dig själv heller, du har ju gjort precis allt för att förtjäna det.  
Att någon en gång varit dum mot dig ger inte dig en ursäkt till att vara dum på andra.

Du har attitydproblem och problem med auktoriteter. Du har ingen respekt utan måste hela tiden hävda dig. Du saknar självkontroll. Du är fruktansvärt osäker vilket slår ut i ilska och att du blir deprimerad.   
Du har en hel del att jobba med för att bli en fungerande människa, har du pratat om det med din psykolog? Vill du verkligen ändra på dig eller vill du fortsätta rättfärdiga ditt beteende med dåliga ursäkter?

//_Redigerat av admin. Vi undanber namnkallning.  
_

## Comment 12
Author: [Borttaget]

Har också massor i bagaget, strulig hemmiljö, våldtäkter, droger, massa diagnoser, sömnpiller, antidepressiva/antipsykotiska and so on. Beteer mig inte som ett as ändå, speciellt inte mot lärare. Tycker inte att det rättfärdigar ditt beteende ö.h.t.

## Comment 13
Author: [Borttaget]

Försök att hitta ett annat sätt att få ut dina känslor. Det kan vara allt ifrån att börja spela musik, måla till att hålla på med någon form av träning. Hoppas att det löser sig ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 14
Author: [Borttaget]

Jag förstår att du har haft det mycket jobbigt innan och det tycker jag man måste förstå och respektera och det stödet du behöver tror jag inte man kan få någon vidare hjälp med i skolan eller någon större förståelse av lärarna, dock rättfärdigar det inte på något sätt ditt beteende i skolan, men jag kan förstå varför det blivit såhär.

Det är bra att du går hos en psykolog, men får du ut något bra av det? Du kanske måste prova en annan psykolog om det inte redan fungerar bra?   
Har din pappa fått något straff för det han gjort mot dig?

Jag tror att du ser dig som ett offer, vilket du också är/har varit, men det hjälper inte någon att ta ut sin ilska/depression på lärarna i skolan, de kommer att ge dig ännu större problem. Du måste försöka hålla dig lugn, ta ned fötterna från bordet, tala ordentligt och ta dig igenom kursen även om det är tråkigt! Var glad för att du åtminstonde tycker att det är enkelt med engelska. Hitta en hobby att ta ut din frustration på, kanske meditation, yoga, dans, simning, ha en boxningssäck, jogga en runda eller något annat.

Om du börjar bemöta andra med respekt så kommer du att få det tillbaks. Ditt nuvarande beteende kommer att göra det svårt för dig att få jobb senare osv, så ändra dig innan det blir svårare. Och fortsätt med att gå till psykologen och försök bearbeta ditt bagage. Du kan se dig som ett offer som måste hämnas på andra eller som ett offer som tar tag i sig själv och hjälper sig upp till ytan och börjar ett nytt liv.

## Comment 15
Author: Gur4m1

"ch det stödet du behöver tror jag inte man kan få någon vidare hjälp med i skolan eller någon större förståelse av lärarna" Idag har lärare ne hlet anna utbildning än vad lärare "på min tid" hade- ida måste de bland annt ha pedgogisk utbildning, man måste kunna hantera folk, emptisk förmåga osv.

Alla lärare (pga överbelasning) har såklart inte orken att ta sig an alla elevers problem men självklart kan en lärare vara ett bra stöd och ha förståelse, om inte annat för att hjälpa till att hitta en ny väg- tex kurator psykolog och liknande.

Lärare idag är ju väldigt engagerade och välutbildade mer än just inom sina ämnen, många bryr sig och önskar nog att de hade mer tid och ork att lägg ner mer tid på sina elever som har problem. men de är bara människor.

Men att sluta trckassera sina lärare är ju ett steg i rätt riktning. Då kanske de kan ödsla sin energi på att hjälpa ts istället för att de ska bli ledsna, arg, sårade eller behöva ägna tid åt att göra så att övriga elver inte störs och får lida för det. Men det är min åsikt.