# Att bryta med familjen elr inte? Author: rebeccajansson Detta är ett väldigt låångt inlägg men jag behöver eran hjälp för jag är så ledsen o förtvivlad... Har ett stort dilemma som tynger mig något så enormt. Är gravid i sjätte månaden (är 22år) lever tillsammans med min sambo (26år) sedan 4 år tillbaka. Flyttade hemifrån några månader innan jag tog studentet och bor nu ca 8 mil ifrån mina föräldrar. Men åter till problemet Hade det väldigt jobbigt sista tiden på gymnasiet o kände mig utanför. Varje gång som jag kom hem försökte jag att avlasta så mkt jag kunde för min mamma (är en av 5 barn) genom att diska städa mm mina syskon har aldrig varit särskillt intresserade av att hjälpa till hemma. Man kan väl säga att jag gick igenom brytningspreioden (flytta hemifrån stadiet) vilket gjorde att jag o min mamma bråkade ganska ofta. Många gånger så fick jag skäll för saker som hänt när jag inte ens varit hemma mm. Jag fick inte använda telefonen hemma elr tvätta mina kläder för det kunde jag göra hos min pojkvän mm. Brorsan och hans dåvarande flickvän som bodde gratis i en stuga på gården gick in o ringde från telefonen, hämtade mat ur vårat kylskåp mm och fick aldrig skäll för det. Nu känns det som om det hela håller på att upprepa sig. Jag har jobbat hos min pojkväns pappas företag) sedan 3år och jag hjälper till på alla möjliga sätt o vis. Min svärfar har problem med sitt hjärta så jag försöker att hjälpa honom i hans trädgård när jag inte gör tårtor mm han hatr ett bageri. Jag och min sambo brukar åka hem till mina föräldrar någon gång ibland o då har vi alltid med tårtor/bröd o annat gott men jag får aldrig något tack. I midsommras så gick allting helt åt helvete. På midsommarafton så var vi ca 12 personer som skulle äta o jag hjälpte min mamma i köket gick ut med mat o bestik mm så såg jag min syster samt min brors flickvän (Angelika) sitta ner "o bara vänta på maten" då blev jag irriterad o sa åt dom att dom minsann kunde ta o duka o snygga till. Inte bara sitta o vänta på att bli serverade (som det alltid är varenda gång jag kommer hem spec på högtider) efteråt fick jag skäll av min mamma för att jag varit otrevlig mot Angelika. Sedan var det inte just något mer förens midsommardagen (min födelsedag) ingen sa grattis till mig och jag fick inga presenter. Kl 19.30 på kvällen så blev jag jättelsedsen för att ingen uppvaktade mig förutom min pojkvän o då fick jag skäll av min mamma. Jag var bortskämd, det gick inte att köpa något till mig för ingenting dög, jag var dryg och elak mot alla, skrämde bort Angelicka ifrån huset så att hon inte vågade komma in (observera att hon jämt sitter brevid mig o ser sur ut, har inte ens sagt grattis till att jag väntar barn trots att hon vetat om det under flera månaders tid mm) mamma sa att jag varit elak mot angelica i flera månaders tid vilket jag tycker är jättekonstigt? har aldrig sagt någonting till henne förens just då. Slutade med att jag "firade min 22års dag uppe i lillebrors rum" och åkte hem tidigt morgonen därefter. Några dagar senare på kvällen så var jag o sambon på jobbet o fixade i uteserveringen (klippa gräs, plocka skräp, rensa rabatterna mm) jag lämnade mobilen hemma i lägenheten. När jag kom hem så hade jag 2 missade samtal från min syster. När jag ringde upp henne så skrek hon bara i telefonen o frågade om det inte passade att svara när hon ringde o när jag försökte förklara att jag jobbat i flera timmar så slängde hon bara på telefonen i örat på mig. Sedan började det elaka smsen att komma. Att JAG skulle uppsöka vård för mitt beteende, att jag skulle bli en dålig mamma, att jag som betedde mig som ett barn inte skulle skaffa barn, att jag kunde hålla mig hemma där jag bor nu, att det var synd om mitt barn som har en sådan hatisk mamma som hatar alla, att jag var en bortskämd snorunge som skulle ha spö o att dom skämmdes över mig, att jag var snål och egoistisk mm. Jag vet att mamma o min syster satt o skickade smsen till mig för dom var på travet tillsammans den dagen. Jag bröt ihop helt kan inte fatta varför dom gör så emot mig. Skrev tillbaka att jag tyckte att det var lustigt att just min syster sitter o skriver till mig att jag är bortskämd med tanke på att jag flyttade hemifrån tidigt o började jobba, att jag försörjer mig själv o betalar hyra o skatt. Jag bor inte hemma gratis så som min syster o bror gör tillsammans med sina partners. Och att jag kan städa efter mig. Dom bor i en svinstia hela högen (min syster o brorsans flickvän är arbetslösa o går hemma hela dagarna) o ingen hjälper till med något. Kan inte fatta att dom sitter o skriver att jag är snål som handlat studentgåvor o presenter för 700kr till min syster, har alltid med godsaker hem för flera hundra kronor. Jag skrev tillbaka att jag aldrig mer ville träffa dom igen. Och att dom inte behöver kontakta mig. Gjorde jag rätt? ## Comment 1 Author: moonii Jag tycker du gjorde rätt. Skulle jag ha varit i din situation skulle jag ha gjort samma sak. Fast jag skulle inte ens försöka lika länge som du gjorde.. Jag känner ju varken dig eller din familj, men det känns inte som att du förtjänar det här. Inget utav det din familj gör mot dig. Att kapa kontakten var modigt gjort. Kanske har du tur (eller om du tycker det är otur), så kommer din familj någon gång inse vad dom har gjort och be om förlåtelse. ''Man bör inte vara med människor som gör en ledsen'', anser jag :) Styrkekramar! ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tycker du gjorde helt rätt. Jag står inte ut med sådana människor och jag lever hellre ett liv utan dom även om dom är ens familj! För så beteer man sig inte mot ens familj... Min syster har varit ett svin mot våran familj och krossat mammas hjärta så vi sa upp kontakten direkt och har inte haft kontakt med henne på strax över 7 år. Vet inte ens vart hon bor och hon vet inte vart vi bor. Min mamma ser henne inte ens som sin dotter. (Kanske inte hör hit men...) ## Comment 3 Author: LitenPyssling Jag tycker du gjorde rätt! Sitter i en ganska lik situation, bröt upp kontakten (2a gången) igår med min mamma. Pappa pratar jag sällan med utan jag vänder mig till min farfar, i höst flyttar jag till lägenheten som jag och min pojkvän har tillsammans. Anledninge till att jag inte kan göra det nu är för att jag har 2 kaniner som jag måste sälja (ska ha kvar den 3e) och så har pappa en häst som jag vägrar lämna ensam med honom då hon bara kommer stå och bli dålig (hon blir jätte stel i kroppen om hon inte jobbar, trots att hon är unghäst på bara 5år). Önskar jag kunde bryta upp direkt men livet har motgångar även om det är väldigt många för mig och en del andra. Men jag tycker du gjorde rätt, förhoppningsvis kan de inse vad de gjort. Jag tror det är samma problem som för mig, du och jag är den personen i familjen som faktiskt gör något och så fort vi missat en sak så syns det direkt och därmed får man skäll. Familjen räknar med att man ska ta hand om det och det, de tar en förgiven. Jag är också den som får ordentligt med skäll för saker som jag inte ens är i närheten av att ha något att göra med, tror vi är lika där. Önskar att jag var i din sits, du kunde iaf bryta upp när du kände att det gick för långt - jag är fortfarande "fast" =/ Stå på dig! ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag tycker det låter som att du gjorde rätt. ## Comment 5 Author: Allamej Det finns familjer man föds in i och familjer man väljer, om det inte är samma personer så må så vara. Gå därifrån, finns inget du kan göra annat än att gräma dig. Så ta hand om dig, och bebis i första hand. ## Comment 6 Author: pyromanen Som min kompis sa till mig engång: Familjen är bra att ha ibland! på ett kort nerstoppat i en låda med framsidan neråt. Jag tror du skulle må bra av att sätt upp gränser och ta en paus från umgänget med dom, för att byta de mönster som finns. Du ska inte vara nån som serverar eller utnyttjas. Kanske behöver man inte bryta så man alldrig ses igen, det kanske räcker med en längre paus. Om du blir bjuden hem så kom som en gäst, inte en som ska arbeta och servera. Om dom frågr ig om att komma o vara med på "midsommar" eller vad det nu är så säg nej tack och se till att ordna nåt alternativ, där du umgås med människor du mår bra av att vara med. ## Comment 7 Author: rebeccajansson Jag vet inte vad som är värst? att min mamma ljuger o "vänder kappan efter vinden hela tiden" elr att syrran påstår att jag är snål o självisk trots att jag lagt ner stora summor på henne o hjälpt henne att sälja bla kryddor the o kaffe så att hon kunde få fram pengar till studenten? Kanske är det avundsjuka jag vet inte men jag undrar om det inte är dom som lixom sabbar det för sig själva? vill dom verkligen göra sig ovän med mig o sabba all kontakt elr? beskrev hur min mamma varit mot mig för min kompis o då sa hon att hennes svärmor varit lika dan. Kunde vara jätteförståeénde ena dagen o nästa dag anklaga o hitta på massa elaka saker om henne. Hon var alkis. Tycker att min mamma påminner lite om hennes sätt men men mamma dricker inte. ## Comment 8 Author: quinn Ja,, du gjorde rätt... Bara Du själv vet hur det är att vara Du.  Om Du söker utanför Dig själv förnekar Du effektivt Dina egna beslutsfattande krafter och därigenom förnekar Du Ditt unika arv, Din egen speiciella plats här på jorden. Varje gång Du jämför Dig själv med någon annan misstror Du Din egen förmåga att fatta riktiga beslut. Du handlar utifrån ett offer.   Relaterat medvetande tillstånd och Din självbild blir dålig och kommer fortsätta att bli sämre.    Man behöver inte ha en relation baraför att man är släkt........... //////    " Du är inte ensam" av Maria Scherer...En läkebok för själen... kanonbok många gånger.....    Kram quinn.... ## Comment 9 Author: rebeccajansson Relationen med min mor har väl blivit något bättre. Vi hördes inte av på 3 veckor nu pratar vi någon enstaka gång. Men jag har inte varit hemförbi mina föräldrar sedan 26 juni. Tycker synd om mina småbröder som saknar mig o är jätteglada över att jag skall ha barn men jag tänker inte åka hem o sitta o få skäll o behöva ta emot falska anklagelser av två arbetslösa snorungar utan liv o vill göra livet surt för mig, en mor som prioriterar sin superlata o dryga svärdotter framför sin snart höggravida dotter. Nej jag har det bra nu o det tänker jag fortfarande ha. ## Comment 10 Author: Sarah Jag bröt med min pappa för 8 år sedan. Efter ett tag skrev jag ett brev. Då hade mycket av ilskan runnit av mig. Efter bra samtal medmin dåvarande kille kom jag fram till att jag ville ha pappa i mitt liv, men att vissa saker var tvugna att ändras på. I brevet skrev jag om hur jag kände utan att vara väldigt anklagande och det tog skruv. Vi har idag en jättebra relation. ## Comment 11 Author: Gur4m1 #9 jag är kluven. Delvis verkar du sätta på dig en offerkofta. du verkar göra det klassiska och räkna "rätt ska va rätt". Du lägger stor vikt vid sådant som din familj tydligen inte lägger vikt på (men de flesta andra normalt gör). Tex gör du mycket för din familj- saker som i DINA ögon borde betyda mycket och förtjäna uppskatning och...kärlek?, Du är uppenbart djupt bitter sedan en lång tid tillbaka över att du inte får lika mycket tillbaka. Du sätter sig över dem; "arbetslösa snorungar"."jag betalar minsan skatt", de får göra si men inte jag- men ändå fortsätter du att leka duktig dotter. Menar, sa du sådär så som du beskrev på midsommar så förstår jag att det lät otrevligt som fan. Men det är lätt hänt. du har gått och känt dig orättvist behandlad och säger inget- förens det gått så långt att irritationen är ett faktum och då lät det faktiskt otrevligt- även om det var "din rätt". Då rinner bitterheten över som en äckli syra och folk fattar inte riktigt varför du exploderade just då- du som brukar vara så foglig och "självklar", förmodligen även tagen för given. JA, din syster och svärsyster gjorde fel, men de är tydligen vana att komma undan med det beteendet eller tänkte inte på det. Man kunde bemött det på andra sätt än "Ni ska kan minsan ta o duka o snygga till. Inte bara sitta o vänta på att bli serverade". Det LÅTER otrevligt även om jag förstår att du ansåg dig ha rätten- men varför har du satt dig själv i den positionen? Att du är den som hjälper alla med allting och är "syster duktig" om du känner att du inte får tack för det- sluta bara? Detta beteende får dem inte att älska dig, det är ju uppenbart. Sluta passa upp på dem. Sitt du med. Eller hjälpte dina bröder också? Varför störde du dig just på systern och svärdottern? Man blir fan bitter om man beter sig som du gör, för du vill ju ha tacken och tyvärr är inte alla människor beskaffade med vett och energin att gå genom livet med exakt samma värderingar som dig- så ja, du framstår säkerligen som både dryg och jobbig. Detta säger jag som själv gärna hjälper andra men slutat passa upp- nu får folk be mig om de vill få saker gjorda som jag själv inte helhjärtat vill göra. Då slipper man bli besviken för uteblivna tack för saker man gör för folk- som de inte bett om, eller har vett att uppskatta. En sak är iallafall säker- man kan inte KRÄVA uppskattning, än mindre gnälla eller tjura det till sig. Tyvärr verkar du vara omgiven av rötägg och har det förmodligen bäst om du undiker dem. Beteendet med sms:sen var oförsvarbart. Jag fattar inte att en mor och syster kan bete sig så. Men är du säker på att din mor också stod bakom de elaka sakerna som stod i sms:en. Sluta vara sårad- res dig och sluta pytsa ut av dig själv till dem på det där viset- låt dem vara loosers, klagar de så ge dem en spegel. Men sluta göra saker som bara ger sig en känsla av besvikelse, orättvisa och ouppfylld uppskattning. Vad jag egentligen allra helst vill säga är att dessa personer inte förtjänar dina tårar än mindre din omtanke. ## Comment 12 Author: MimmieM #11 Herrejävlar va bra skrivet! ## Comment 13 Author: Sarah Håller med!! Mycket bra skrivet :) ## Comment 14 Author: rebeccajansson EEEHHHH? hallå? jag är snart höggravid min morsa har knappt ringt elr hört av sig någonting under hela min graviditet det enda hon gör är att prata om hur synd det är om alla andra. Jag tycker verkligen att du skriver fräckt och oförskämt med tanke på hur jag har haft det. Jag handlar som jag är uppfostrad o tycker att alla skall hjälpas åt sedan helt plötsligt så har allt förändrats o ingen behöver hjälpa till med någonting längre. Visserligen är jag kanske bitter men jag beter mig tamefan inte illa. Mitt reagerande är fullkomligt normalt tänk dig själv om du alltid ställt upp på din familj sedan bara skiter alla i dig o ställer inte upp någonting alls. Jag agerar inte som någon duktig syster o bara gör rätt för mig men jag tar ansvar. Kanske har jag för höga förväntningar på folk o det kommer jag att sluta med men att bli falskt anklagad o nertryckt av sin egen mor o syster som jag blivit är inte okej. Och det tycker de flesta i min närhet kan jag tala om för dig. Även om jag bett om andras kommentarer så tycker jag att det är jättekonstigt att så många andra skrivit att jag handlat rätt, att man inte skall umgås med människor som trycker ner en o får en att må dåligt o så skriver du raka motsatsen att jag är elak o beter mig illa. O just de ja mina småbröder är 9 & 11år gamla tycker du att dom skall ta mer ansvar hemma än en som är 21 o en som är 19år? ## Comment 15 Author: Maria #14 Jag uppfattade #11 som ett mycket bra inlägg och som inte alls är fräckt eller ofärskämt. Snarare en tanke om hur man alla reagerar olika. Givetvis har du rätt i att du har och blir orättvist behandlad men när man samlar på sig ilska och helt plötsligt kommer denna fram då uppfattas det kanske helt fel av de andra och de tycker att du är "bedrövlig" trots att du inte är det. Jag håller med om att du gör rätt som tar avstånd men försök att inte vara bitter utan gå vidare med huvudet högt![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 16 Author: Gur4m1 #14 jag kunde omöjligt veta åldern på dina bröder och antog att de var mer nära din och din systers ålder- då du nämnde att din bror och hans flickvän bor i en stuga på tomten och lever på dina föräldrar? Var höll DEN brodern hus då? Som #15 säger så var mit inlägg  inte skrivet i ett försök att vara fräckt, utan nycktert utifrån mina egna betraktelser och erfarenheter då jag själv kommer från en rätt dysfunktionell familj som fått mig att tvivla på mig själv många gånger. Men man tjänar inget på att säga "du gör fel jag gör rätt", man kan bara ändra på sig själv- anpassa sig eller acceptera läget då det vverkar röra hela din fmailj och inte enbart enstaka händelser eller personer. Jag skrev att jag förstår dina känslor det var jag mycket noga med, även att du har rätt till dem, du är inte galen på något sätt men dynamiken verkar rätt rubbad inom er familj. Jag ar rätt så tydlig med att du inte ska låta dem behandla dig sådär eller att du ska ändra hela din person för dem- men helt enkelt undvika dem eller anpassa dig när du är med dem. Precis som jag får göra när jag är med mina föräldrar för jag vill verkligen inte behöva bryta med dem bara för att vi ser på världen helt olika- trots att de är de som uppfostrat mig till livet. Tänk bara på att du väntar barn och trots din fmailjs märkliga beteende så handlar det om att du överväger att ta avstånd från dina framtida barns mormor. Min egen erfarenhet är att en dålig mor, ändå kan bli en utmärkt mormor som skänker dina barn enorm glädje. Frågan är bara om det alls går att få ihop det som sker inom er familj just nu. Har du tagit upp detta med dem- på tu man hand när de inte kan gadda ihop sig mot dig? Eller tillsammans med en neutral person som kan stötta dig genom det. Biterheten är ett gift som bara skadar en person och det är Du själv. bitter blir man av att ständigt bli tagen för given och inte bli sedd och älskad så som man anser sig förtjäna. ## Comment 17 Author: rebeccajansson Jag pratar då och då med min mamma OCH det är för mitt barns skull. Inte för min egen. Självklart vill jag att mitt barn skall ha en relation med sin mormor men det som gör mig orolig är att det känns som om min mamma inte värdesätter mig något alls o tror att hon kan komma o gå hur som helst samt förolämpa mig o låtsas som ingenting efter ett tag. I mina ögon så gör man inte så som dom gör. Och jag tycker inte att man kan förolämpa folk hur som helst o tro att man kommer undan med det. Visserligen så är jag kanske mer känslig o lättpåvärkad nu när jag är gravid men när min mor o syster satt o skrev att det var synd om mitt barn som fick en sådan elak o hatsisk mor som jag, att barn inte skulle skaffa barn mm så blev jag fruktansvärt sårad o något inom mig brast. Jag har gjort klart för dom att jag inte kommer hem förän den person som skickade smsen till mig ber om ursäkt o det står jag för. Båda nekar men dom kom ifrån min systers mobil när både hon och mamma åkte hemifrån travet i samma bil när smsena skickades. Jag är inte långsint av mig men jag tycker ändå att man måste kunna ta ställning för vad man säger o hur man handlar andra. Jag har inte sagt elr gjort min syster något ont innan innan jag fick dessa sms så jag tycker att det är egendomligt hur man bara kan kasta skit på folk helt utan anledning. Men visst är det så som du säger man skall inte vara bitter och det är därför som jag i nuläget tar avstånd från det hela för jag orkar inte men jag har svarat på sms när dom har hört av sig o jag har svarat när dom ringt så jag tycker ändå inte att jag beter mig grisigt på något sätt. Men någongång så måste man sätta ner foten o säga ifrån även om någon blir sårad elr om det i detta fall innebär att jag vägrar åka hem. Nu tycker jag att vi skippar denna tråd för det var somsagt ett tag sedan o tiden får utvisa hur saker o ting blir för mig. ## Comment 18 Author: Gur4m1 Vill som sagt gärna diskutera och bolla detta, så du inte känner dig dömd då jag ställer vissa frågor och ifrågasättanden, Here i come! 1\. Upplever hon det som förolämpningar? FÖRSTÅR hon att hon förolämpar dig? Jag är sällan elak men folk kan uppfatta mig som käftig och otrevlig pga "tonen"- som jag inte alls bryr mig om. Du upplever mao inte att du är otrevlig eller elak men omgivningen ser kanske dig i ett annat sken. Det betyder dock inte att du gör/gjort fel, snarare blivit missförstådd. 2\. Är detta beteende av din mor och syster nytt- eller har det alltid varit så och är det först nu som det börjat störa dig. Står fast vid att man endast kan förändra sig själv, men såklart kan man även ställa vissa krav på sin omgivning men om din mor är envis, tjurskallig, elak eller inte förstår problemen du har...vad kan du då göra annat än bryta er relation eller bara acceptera att sådär är det, hon är som hon är- hela din fmailj är som de är. Lite knasiga...och trasiga...men det är din familj. Folk hantera saker på olika sätt, det behöver jag knappast berätta för dig ^\_^ Det kan säkert visst vara så att du är lite känsligare än dem, betyder ju dock inte att du ska behöva utstå det du mår dåligt av. Din mors sätt att ahntera konflikter verkar lämna mycket att önska men om detta är ett vanligt beteende sm hon gör mot alla- dvs att hon är klumpig och om det blir konflikt så tar hon bara vid någon annanstans istället för att be om ursäkt eller älta det vidare? Tycker du kan kräva en ursäkt och en förklaring till det där utspelet där de förolämpade dig- men ta det med din syster- du vt ju omöjligen om din mamma låg bakom det också, då de skickades från din systers mobil. Om min kille skickar elaka sms när vi sitter i samma rum- hoppas jag att mottagaren förstår att det inte är alla i rummet som står bakom hans meddelanden- såvida din syster inte sa "Mamma och jag...tycker si och så" så ska du nog låta bli att dra in din mamma i just den dispyten. \- ja du verkar vara känslig. \- Ja du verkar även kunna bli riktigt otrevlig också! Vilket nog bara är hälsosamt när du blir behndlad sådär. \- Ja, personerna runt dig verkar inte vara lätta att ha å göra med! Men sätt ner foten - ja, då blir det konflikter och man mår dåligt- men man mår nog sämre om man inte ryter ifrån ibland och alltid bara går runt besviken. Men då får man även tåla att ens beteende just dåvar otrevligt- bara lyfta på huvudet å stå för det! Ja du framstod som elak men nej, det du gjorde var inte fel. Ibland har man helt enelt rätten att vara elak, sen är ondskans skepnad helt utifrån betraktarens öga ;) Jag skulle reda ut detta med din syster och hädanefter undvika att konfrontera dem tillsammans om de tenderar att gaddaihop sig. Försök ta konflikter mellan fyra ögon när du är obekväm och låt bli att "läsa lusen av" folk som är gäster hos andra- men beter de sig sådär hos dig har du all rätt i världen att börja ställa krav. Nsta gång kan du gott sitta tills någon ber dig själpa till, eller tills din syster eller flickännen också går och hjälper din mor- ber din mor dig så kan du gott säga "be min syster/bror/man". Kan bara önska lycka till och hoppas att din syster skärper sig, att hon vill vara moster osv. ## Comment 19 Author: fionamaria som jag kände när jag läste ditt brev arg besviken m.m. jag har även jag gjort så alltid ställt upp m.m. Nu nnnnnnnär jag har gjort bort mej en del vill ingen veta av mej mera!! så du stå på dej fördet är bar du som vet och ska känna att du mår bra med din familj m.m. för det ska jag göra ... ## Comment 20 Author: [Borttaget] Du verkar ha handlat rätt! Hoppas nu att allt löser sig, och lycka till med bebben! :) ## Comment 21 Author: [Borttaget] Ibland är det skönt att lämna för att komma tillbaka senare. Saker hinner ske under tiden man är borta...Man träffar andra människor, ser nya saker, och situationer. Det kanske är svårt att finna balansen. Att inte hamna långt från sig själv, men nära problemen. ## Comment 22 Author: Ceciliaolucifer Jag förstår att du är ledsen och förtvivlad. Man kanske blir extra sårad bara för att det handlar om ens familj? Att säga upp kontakten med sin familj är en enormt stor grej och det är ett beslut som bör vara ordentligt genomtänkt. Men det är otroligt svårt att veta om man gör rätt eller ej. Jag står vid samma vägskäl just nu och känner inget annat än en stor besvikelse och nästan förakt för allt som har skett. Jag vill bara önska dig lycka till i ditt beslut och jag hoppas att du tar den väg som gör att du själv mår bra. Kram/C. ## Comment 23 Author: Lorita Jag bröt med min familj för 10 år sen och för att orka och förstå att jag gjorde rätt gick jag på konjunktiv beteendeterapi, det var nödvändigt för att orka med alla anklagelser jag fått för att jag skivigt min gamla mamma (jag bröt tyvärr senare i levet än där du är) Jag blev också väldigt utnyttjad, dom (min bror och mor) bar och krävde mycket hjälp och jag ställde upp gång på gång. När jag sen inte behövdes var jag dum och bortskämd och det talades osanningar vida omkring om mig. När jag bröt så fick jag en hel del hot och arga brev mm......för ett år sen tio år efter att jag sagt adjö så, tog min brors nya kvinna kontakt med mig vis FB, först var hon charmig och sen bad hon om hjälp och då sa jag nej. Oj, vad mycket jag fick reda på om mig som jag inte viste, viken dålig mor jag har varit och vad mycket pengar jag har förskingrat och och och.......en en gång fick jag bekräftat att jag gjort rätt. Barnen (mina) har tyvärr växt upp utan sina kusiner men när min bror skilde sig tog hans ex fru kontakt med mig och mina barn och kusinerna har nu kontakt med varandra. Så mitt råd bryt och ta hjälp av konjunktiv beteendeterapi så du har det stödet bakom ditt beslut och rädd ditt förhållande och framtiden för ditt barn. Man väljer inte sina förädlar och har ingen skyldighet att ha kontakt med sin föräldrar, att skaffa barn väljer man och sina barn ska man vara rädd om. Du ska bli mamma så låt inte din mamma förstör din möjlighet att vara en bra mamma ## Comment 24 Author: rebeccajansson Hej. O tack för era svar. Ni behöver inte ta upp tråden igen då det mesta har löst sig. När jag skrev detta inlägg så var jag sjuk (hade början till havandeskapsförgiftning) vilket har hjälpt till att jag varit trött o lättirriterad. Min havandeskapsförgiftning upptäcktes inte förens 16 augusti på sjukhuset så jag var jättesjuk och höll på att dö. Fick åka ambulanshelikopter upp till Linköping och göra ett akut kejsarsnitt så min lille pojke föddes 10 veckor för tidigt. Min sambo ringde till min mamma som jag antar fick väldigt dåligt samvete för händelsen i somras o hon, min syster och brorsans flickvän har varit jättetrevliga o annorlunda mot mig. Jag har talat om för min mamma att jag inte vill att sommarens händelse upprepar sig igen o jag vill inte höra massa skitsnack o lögner i förtsättningen. Så budskapet verkar ha gått fram ialf. Jag håller ännu min syster o brorsans tjej på avstånd men jag pratar med dom. Allt är inte glömt men i nuläget så orkar jag inte gå o vara bitter. Det har jag varit hela sommaren o det åt upp mig inifrån om man säger så. Kanske betedde jag mig stöddigt o var osmidig men det var ganska mkt som ville ut, saker som jag burit inom mig en längre tid. Vissa saker kommer jag nog fortfarande att störa mig på o när det gäller brorsans tjej så jag tror att jag skall hålla det för mig själv i fortsättningen, för påpeka saker o ting har ju inte gjort saken bättre. Det vet jag nu. Tack för era svar ialf. Bifogar en bild på min lille Pojke Liam som fyllde 1 månad förra veckan. (Han vägde bara 1100gr som nyfödd, nu väger han 1969:) ## Comment 25 Author: Karmatarerskanise #24 Grattis till bebis! Tur att allt gick väl med både dig och honom! Fint namn också :)