# Hur ska jag göra? Author: LitenPyssling Jag har tidigare haft en otroligt bra relation med min pappa, vi har kunnat prata om allt med varandra. Jag har alltid kunnat gå till pappa om det är någonting och det spelade ingen roll vad det var. Men nu kan jag inte prata överhuvudtaget med honom. Jag vet att man växer ifrån varandra med åren, jag var ändå 7-14år när jag hade denna relation med min pappa, jag är nu 18år. Min pappa anklagar mig för att aldrig ta mig tid och för att jag stänger in mig på mitt rum hela tiden, dock om sanningen ska fram så är det inte ofta jag är instängd på rummet utan dörren är i princip hela tiden öppen helt och sen är det alltid pappa som är borta - inte jag. Jag vet inte vart han vill komma, om han vill få mig att må dåligt eller så för allt han påpekar som jag "gör fel" är saker som egentligen bara stämmer in på honom själv. Vi skulle kolla på en häst i vintras nere i Göteborg, vilket är minst 6-8 timmars bilåkning = ett perfekt tillfälle att prata med pappa. Men han frågade om jag ville stanna hemma eftersom att hästen bara kunde testas i körning och inte ridning eftersom den inte var inriden. Där blev jag besviken eftersom att pappa vet att jag också gillar att köra, det finns ju en anledning till att han och jag tävlade tillsammans i körning förut och till varför jag följer med honom ut och hjälper till är han kör. Men det var han och hans "flickvän" som åkte, hon har jag förövrigt enormt mycket emot men det är en annan historia. Jag stannade hemma och tänkte, jag följer med när vi hämtar hem hästen om det blir. Och det blev att vi veckan efter hämtade hem honom, och jag fick stanna hemma.. Pappa tog sig ingen tid alls trots att han visste att jag ville prata med honom, detta var två gyllene tillfällen men som förstördes. Hans "flickvän" kunde ju ha stannat hemma hos henne när hästen skulle hämtas - men icke! Hon försöker för övrigt förstöra vår familj genom att ta pappa ifrån oss, hon vänder allt emot oss och försöker få oss att framstå som elaka satar medan hon är en skör blomma mitt på ängen. Som sagt, en annan historia och frågor kring detta undanbes men jag tänkte bara så ni förstod lite varför det inte går att prata när hon är med. Vad ska jag göra? Jag vill prata med pappa men jag kan inte, dels för att han aldrig är hemma och dels för att när vi väl pratar så hinner jag inte ens säga tre meningar innan han blir förbannad och sen är allt kört. Jag får inte säga något. Sen har jag dessutom fått veta en sak om pappa som gjort att jag tappat i princip all tillit för honom, jag har inte berättat för pappa att jag vet detta och vågar heller inte riktigt. Vad sjutton ska jag göra? Just nu vill jag bara vara i lägenheten tillsammans med min pojkvän hela veckan och slippa åka hem på helgerna, jag hatar att vara hemma och jag får en sådan panikångest dagen innan och samma dag som jag ska hem för jag vill verkligen inte! ## Comment 1 Author: Zolah Hmm, har du försökt att 'ta plats'. i stil med ' nu ska du och jag gå ut och prata... ' - jag brukar göra så ibland med alla möjliga relationer jag har även min egen far. Oftast då så finns det inte så mycket val för personen i fråga. ## Comment 2 Author: ettlitetalias Min tanke är att han kanske helt enkelt försöker få dig ur boet! Han kanske inte vet det själv ens, men jag vet att jag kan blir "svår" att göra med om jag försöker frigöra mig från någon (ibland innan jag själv ens är medveten om det), och då skapas små konfliker om det mesta - inklusive anklagelser om saker som jag faktiskt vill ska upphöra! ## Comment 3 Author: LitenPyssling #1 Jag har försökt, men han trycker iväg mig och säger att han inte har tid. Han säger också att jag ska "ta plats" men det har aldrig fungerat. Inte ens då jag ville prata om mina självmordstankar och få stöttning i detta så kunde han ta tid och när han väl gjorde det så var det inte alls viktigt, det enda han sa var: "Jag har minsann haft det jobbigare, jag, jag, jag...". Så jag känner mig dessutom obetydlig eftersom att han inte alls tyckte det var allvarligt eller viktigt trots att jag dessutom försökt tagit mitt liv, det svarade han bara: "det är skillnad på att försöka och försöka, JAG har minsann försökt på riktigt genom att göra \*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*\*". Ja, han berättade hur han själv tänkt och hur han själv försökt ta sitt egna liv... Hans försök är minsan allvarliga men mina är inte det. #2 Det roliga är att pappa vet att jag ska flytta så fort jag kan, jag och min pojkvän har en lägenhet tillsammans som vi bor i på veckorna. Pappa säger själv att han inte alls gillar mina funderignar om att flytta så direkt, han vet att jag letar jobb så jag kan få råd att flytta, han vet att jag verkligen inet vill bli som min storebror och storasyster som fortfarande bor hos pappa trots att de är 20 och 22år och pappa tycker det är jätte bra men han vill inte att jag ska ha brottom. Dessutom vill han ha kvar mig för då vet han att han får hjälp med hästarna som han inte ens kan titta på själv för han är aldrig hemma. Bara jag som sköter om de nu och har gjort det de senaste 1½-2½åre... \----------------------------------------------------- **RÄTTELSE!** Jag är 17år men fyller 18 snart, därmed skrev jag 18. Men nu vet alla att jag faktiskt är 17 ännu. ## Comment 4 Author: Zolah Hmm, kanske han har problem med den här flickvännen själv och därför skjuter bort dig? på nåt sätt neka det genom att dra undan dig? låter som en komplicerad sits, hur längehar det pågått? kanske behövs tid. Och sedan blir det som det 'ska'? ## Comment 5 Author: LitenPyssling #4 Hans "flickvän" har förstört allt, hon tar pappa ifrån oss och får han att stöta bort oss mer. Hon vet att vi barn ser vad hon gör och hon vet vilket grepp hon har om pappa så hon kan utan problem få han att bli förbannad på oss barn. Hon har hjärntvättat pappa. Dessutom tar hon även alla hans pengar, det finns ingen kärlek mellan de. Inge ärlig kärlek. När de är tillsammans är båda jätte irriterade oavsett vad så det är verkligen inte bra mellan de. Detta har pågått i över 1½år, det enda som kan göra så allt är som det "ska" är om de gör slut. Vilket båda vi barn, vår mamma, farmor och farfar vill. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Låter som min pappa. Men jag "trotsade" honom och gjorde allt jag inte hade fått göra innan jag fyllde 18. Men ändå så körde han med "så länge du bor hemma så är det mina regler"! Jag förstår inte vad det är med våra pappor! Precis som jag är ju du yngsta dottern också- kan spela stor roll in i detta. Han vill ha kontroll men kanske inte kan ha det. JAg och pappa har gått igenom så otroligt mycket tillsammans, vi har bårkat, vi har gråtit, vi har kämpat och vi har skrattat tillsammans. Men sen jag fyllde 18 och skaffa pojkvän och börja gå på krogen så har vi bara glidit isär ifrån varandra! Senast i förrgår fick jag höra det man inte vill höra "ta dina grejer, vill inte se dig och dina saker något mera" och "du är den korkaste ungen jag har träffat".... Jag orkar inte ta mer skit ifrån han så tänker nog bryta kontakten och gå min väg... Så ta vara på ditt tillfälle OCH FÖRSÖK verkligen prata ut med han! Jag hoppas att du få han å prata, det skulle nog vara superskönt för er båda att prata ut om hur ni tänker och tycker om varandra! Jag vet det är svårt, men man kan inte göra mindre än att försöka! Lycka till och jag håller tummarna att ni får den kontakt som ni hade förut :D ## Comment 7 Author: Zolah Jag skulle tro att han känner sig pressad, ledsen, och allt som kan komma till i ett dåligt förhållande. och skulle tippa på att du får smällen av det med, vilket är ledsamt. När man är kär och fast sådär brukar det vara svårt att komma ifrån, för man ser ju bara det bra. Och ibland så ser man inte hur dåligt det igentligen var fören man har gjort slut, jag har varit i sådana förhållanden. Alla sa att mitt ex var ett as och skitjobbig, jag tänkte ' nämen det 'går över'' men det gjorde det aldrig. Det var inte förens han betedde sig dubbelt så illa jag faktis dumpade honom och insåg vad jag hade kommit in i. Vad jag försöker säga, är att det låter som att det är början på slutet. Han är irriterad, det går ut på dig och möjligen andra nära, samt att han öppet grälar med tjejen. Hur länge det tar kan vara olika, men det brukar sluta med att man aldrig pratar igen ( dom som är par dvs ). Så håll ut, se om du kan stötta din far på nåt sätt. Kanske han slappnar av lite? ## Comment 8 Author: [Borttaget] #5 Låter som våra pappor har träffat likadana kvinnor?! Pappas "nya" är exakt likadan+ att hon får pappa att inte ge oss all tid som vi behöver. Det är bara honhonhon och hennes regler.... Har hjärntvättat pappa också.. Låter verkligen som om du och har något gemensamt.. ## Comment 9 Author: Gur4m1 Skulle fortsätta med din plan att flytta hemifrån- skippa hästarna osv om han inte uppskattar det. Så länge du är under 25 och inte har jobb eller boplats så är din förälder skyldig att hålla dig med sådant om jag inte misstar mig helt- nu låter det ju som att du har nåot på gång med din pojkvän eget hem, jobb. Skapa ditt eget liv och lämna din far till sitt öde... Sen är det inte hans flickvän som stjäl honom etc. Din far låter sig bli manipulerad- han har valt henne,.finns inte mer att säga där tyvärr :/ ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise #9 Det är inte under 25 som gäller. Antingen är de försörjningsskyldiga fram till 18, vilket är det vanliga, eller upp till 21 om barnet går i gymnasiet till den åldern. ## Comment 11 Author: LitenPyssling #6 Jag har en lillasyster på 4½år också. =P Jag har försökt jätte mycket, med alla trix jag kan komma på. Jag är den av barnen som alltid skött mig bra och inte gjort fel. Den enda som inte gjort det jag inte får göra innan 18år, jag är den som klarar av att ta mest skit och som varit med om mest skit i livet, men jag är av någon anledning också den som får mest skäll av pappa. Jag vill bara flytta härifrån och börja om, så han kanske inser något själv! #7 Ja, hela syskonskaran får ta skit för allt som sker mellan pappa och hans tjej, inklusive min lillasyster på 4½år. Hon får hårda smällar ifrån både pappa och tjejen, tjejens barn är rena rama barnrumpor som inte kan göra något själv och de är dubbelt så gamla som lillasyster. Äldre till och med, tjejen får lillasyster att framstå som okunnig och  barnslig trots att hon beter sig otroligt vuxet med tanke på hennes ålder. #8 Stämmer in bra det du säger, hemskt! =/ #9 Upp till 18 är det va? Eller 21 om de går gymnasium som Hera säger. Jag tror hon vet vad hon kan göra så det är medvetet också eftersom att hon försöker skjuta ifrån oss personligen med. Hon vet att vi ser vad som sker, annars skulle hon inte vara så arg mot oss och försöka vända på allt vi gör så det verkar som om de tär illa mot henne. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 Usch så tråkigt att höra! Det är det samma med mig, har alltid varit den starka och den av oss 4 helsyskon som vågat säga ifrån pappa- därav varför jag får ta all skit.. Och jag tog mest stryk av mammas och pappas skilsmässa.. Var dock bara 2år men det kom senare när man började förstå vad som hänt och frågan "var är mamma" och det är inte vår mamma(pappas nya kvinna). Har varit en riktig bråkstake pga detta innan mellanstadiet... Men pappa har ALLTID funnits där och sen nu dom senaste åren så finns han inte där... Försök, försök att prata med han, om inte kan du inte be någon hjälpa dig med att prata med honom? Detta är tragiskt att det händer! Men som sagt få han att sätta sig ner och säg åt han på skarpen "Nejdu pappa, nu  sätter vi oss och pratar, DU måste lyssna på vad jag har å säga"! Har du någon farfar/farmor/fastrar elle rfarbröder som kan hjälpa dig? ## Comment 13 Author: Gur4m1 #10 när jag ar 25 så ville soc att jag skulle leva på mina föräldrar, eller om det är 23 eller 24 jag tänker på (bodde i en håla utan jobb och boende) - men det är äldre än 18 och 21 om man inte har jobb och boplats. Vad jag ville få sagt är aillafall att hon kan vägra att jobba för honom- utan att riskera att han bara ska kunna kasta ut henne- isf ska socialtjänsten kunna gå in. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Föräldrar har rätt till att försörja dig så länge du går i skolan/gymnasium... ## Comment 15 Author: Zolah Jag önskar dig lycka till, och all styrka :c kan inte ge några bra råd ## Comment 16 Author: LitenPyssling #12 Det som är så jobbigt är att pappa lyssnar inte på någon, inte ens farmor eller farfar. Den enda han skulle kunna lyssna på är faster och/eller farbror men de ha ja inte en så bra kontakt med. Och tror dessutom att faster är ganska lik att hon vill ha sitt sgat bara.. #13 Ah, du mena så. #15 Tack! ## Comment 17 Author: [Borttaget] #16 Kan du inte prata med din faster och berätta läget och kanske frååga om inte hon kan hjälpa dig? Det kanske kanhjälpa? Även fast din pappa inte säger något så tar han nog till sig vad andra säger. Jag tog hjälp av minfaster och det hjälpte ett tag iallafall.. Jag önskar dig all lycka till!! ## Comment 18 Author: LitenPyssling #17 Jag är rädd att min faster är lika då hon och pappa är väldigt lik varandra på det sättet, dessutom är hon väldigt svår att få tag i och jag kan inte åka till henne då hon bo en bra bit ifrån oss. Min farbror är den jag kan tänka mig att prata med, men han bor också väldigt långt borta och jag får inte tag i hans nummer =/ ## Comment 19 Author: [Borttaget] #18 Hmm jobbigt :( Min faster och pappa hade bra kontakt förut, men sen var det något som hände och dom tappade kontakten, men jag har alltid haft bra kontakt, och eftersom mamma inte ville prata med han så ringde jag min faster. Kan du inte söka på eniro? ## Comment 20 Author: LitenPyssling #19 Jo, hade visst hans nummer såg jag nu! Då är problemet att jag har sjukt svårt att börja prata med någon som inte vet om hela situationen. Det är bara farmor och farfar som jag kan prata med då, men pappa lyssna rinte npå någon av de. De har försökt pratat med honom förut men det fungerar inte för han stöter bara bort de. ## Comment 21 Author: [Borttaget] #20 Gör så gott du kan och berätta hur du känner och vad du vill göra för att "få tillbaka" din pappa. Det enda man kan göra är att försöka, om det inte hjälper så har man iallafall försökt :) Vill inte att det ska bli som mellan mig å min pappa, så jag hoppas för din skull att någon kan hjälpa er! ## Comment 22 Author: LitenPyssling #21 Jag har försökt med allt, pratat med farmor och farfar men allt har bara blivit värre. Pappa vägrar ta till sig av vad andra säger, han gör allt så bra ändå.. =/ ## Comment 23 Author: [Borttaget] #22 Prova med din faster/farbror, han kanske lyssnar mer på sina syskon... ## Comment 24 Author: LitenPyssling #23 Förhoppningsvis, men då är steget att kunna prata också. ## Comment 25 Author: [Borttaget] Lycka till! Jag hoppas verkligen att ni får kontakt igen! Håller alla tummar jag kan hitta! :D ## Comment 26 Author: hus-musen #24 Om du inte provar så får du aldrig veta om de kan ändra situationen, så ring! Det värsta svaret du kan få är nej, vi vill inte lägga oss i och prata med honom, men du har du iaf försökt. En annan sak du kan prova med är att skriva ett brev till din pappa och ge honom det. Och säga så här känner jag, det här saknar jag från dig, så här bra hade vi förut.  Då kan han inte avbryta eller springa iväg, han sitter där med ett brev hans dotter har skrivit. ## Comment 27 Author: Gur4m1 Skulle ta in en tredje part och prata med farsgubben- typ familjeterapi eller så då pappan inte respekterar sin dotter, dina föräldra roch säkert inte sina syskon heller. ## Comment 28 Author: LitenPyssling #26 Jag ska försöka få ta i de, de är svår att få tag i men ska försöka! Jag har tidigare skrivit brev till pappa, men då har han vänt allting emot mig och anklagat mig för ditten och datten. Saker jag inte ens gjort. #27 Jag och mamma pratade tillsammans med min psykolog i veckan och då pratade vi om en tredje part. Min psykolog berättade även att samtalet då min pappa var med var det värsta hon haft under hela sin tid som psykolog och hon har jobbat i över 15år med detta, hon satt och var helt maktlös medan pappa satt och kastade allt emot mig och jag bröt ihop och grät som aldrig förr och försökte verkligen få pappa att lyssna men han sitter dr och blir argare och argare och fortsätter kasta skit på mig. Min psykolog hade inte en chans mot pappa. =/