# Det mest komplicerade
Author: RandomBrud

Hej.

Jag tänker dela med mig av en riktig händelse, som ännu inte tagit slut, men jag hoppas att det går åt sitt slut i skrivande stund.

i Februari 2009 träffade jag en kille. Och jag visste direkt att den killen skulle komma och betyda mycket för mig, så jag lärde känna honom. Snabbt insåg jag att han är den mest otroliga personen jag varit i kontakt med. Jag blev kär. Såg honom dejta andra tjejer i hopp om att hitta något äkta, medans jag själ visste att jag kunde ge något som ingen utav dom andra kunde. Men jag höll det för mig själv. Det var inte förrän hösten 2010 som han själv insåg att han hade känslor för mig, men av någon anledning höll han det för sig själv. Efter att våran gemensamma kompis "B" hade fått lyssna på vårat ständiga tjat om hur underbar och bäst den andra var, i flera månader bestämde hon sig att föra oss isamman i början av december 2010, med success. Den 4 december blev vi tillsammans. Men efter att ha gått från bekanta, bra vänner, nära vänner och bästa vänner på så lång tid, så kändes det konstigt att se oss som ett par. (Tror det är anledningen varför folk säger att man aldrig ska bli kär i en bästa vän.) .. Men vi försökte ändå, för vi visste vad vi ville. Vi planerade att fira nyå tillsammans det året, men det vi inte räknade med var att hans moster skulle ge en betald resa till usa i julklapp, för att han så länge tjatat om att få fira nyår där. Och hon hade självklart köpt biljetter som inte gick att ångra sig på. Så två dagar innan nyår åkte han till usa. Redan där käne jag i hela kroppen att jag bara ville gråta ihjäl mig, för jag såg verkligen fram emot att få fira min nyår med honom. I januari fick jag veta att han bestämt sig för att stanna några månader längre. 3 månader för att vara exakt. Och då kände jag hopplöshet, att inte få träffa honom alls under 3 månader, skulle det funka? Det gjorde det inte. Och strax därefter träffade han "F", en jättevacker, latinamerikansk 23 åring. Han kom hem till sverige den 18 mars, dagen efter min födelsedag. Och hon följde med honom hem till sverige. Januari till april fick jag se dom tillsammans, fick se honom skriva på sin blogg hur mycket han älskade henne. Det var någon gång under den tiden som jag tydligen fick veta att han funderade på att förlova sig med henne. Jag var helt krossad, för jag har aldrig älskat en person så mycket som jag älskar honom, verkligen. Det var de värsta månaderna i mitt liv. Det tog slut i april iallafall. Jag fortsatte kämpa för honom, jag gav hela min själ för att få honom att se att det är Mig han ska vara med, jag har känt det i hela kroppen att det är meningen att det ska vara Vi. Sedan såg han mig, igen. Vi var på G i några månader, men det blev inget för att "F" överraskade honom med att åka hem till honom i sverige, dom blev ihop igen. Är inte helt säker på hur länge det höll för jag försökte hålla mig borta från honom under denna tiden. Det var iallafall inte förrän innan sommaren 2011, detta året, som vi blev tillsammans igen. Men dett jag inte räknat med var att han bestämt sedan långt tillbaka att han skulle ut och resa hela sommaren. Till asien för att vara exakt. Och vem åker han inte med, om inte med "F" och deras gemensamma kompisar från usa? Jag freakade ut totalt, och gjorde slut för jag visste redan hur det skulle gå. Vi avslutade kontakten, eller jag avslutade kontakten, för jag orkade inte mer. Bara en månad efter att han åkt så kom jag i kontakt med någon, helt underbar kille. Han var inte det minsta som "N". Men han gjorde mig glad igen, visade mig att det finns andra och jag är värd bättre än honom. Jag försökte göra som han sa, se att det finns andra, och efter en månad blev vi tillsammans, jag och "T". I allmänhet var förhållandet egentligen det alla vill ha. Ärlighet, pålitlighet, gulligull och noll drama. Folk i min närhet lade märke till att jag hade ett leende på läpparna igen. Jag höll på att falla hårt för honom. Men bara efter 2 veckor i förhållandet med honom, så kom "N" hem från asien. Han tog kontakt med mig, och jag bröt ihop totalt. Inte bara detta, han var tillsammans med "F" igen, och hade varit hela tiden efter att jag avslutat kontakten. I samma svepa fick jag dock veta från en av hans kompisar att han under hela sommaren önskat att jag var med honom på resan, och han hade insett att han var djupt förälskad och kär i mig. Han älskar mig. Och han hade sagt att när han kommer hem skulle han sweepa mig off of my feet, så att säga. Han skulle ta mig med storm. Det blev dock inte av, men så snart jag fick veta detta så kände jag att jag får ännu inte ge upp honom. Och samtidigt fick jag veta att han skulle välja att få vara med mig om han visste att jag skulle göra detsamma. Jag sa detta till honom och var ärlig mot "T" och berättade hur jag kände. Och som den underbara människa som "T" är, så förstod han. Så vi var fortfarande vänner, trots allting. "N" gjorde slut med "F" för att sedan få bli min pojkvän, och denna gången på allvar. Vi skulle ge Allt. Och helt ärligt, jag har **aldrig** varit lyckligare än vad jag var då. Men denna gången hade vi ändå ett riktigt stort problem. "F". Hon hade följt med honom till sverige från asien igen. När "N" gjorde slut med henne för mig, så blev hon galen av svartsjuka. Hon vägrar åka hem till usa, för hon visste att jag inte skulle kunna komma dit pga det och han skulle inte kunna åka någon annanstans. Hon visste att på detta sätt hade vi inget annat val än hålla oss borta från varandra. Vi chattade och gjorde allt, förutom att träffas. Vi försökte vänta ut tills hon skulle åka hem, hon sa ett datum och när det närmade sig så ångrade hon sig. Detta hände ca 4 gånger. Och att kasta ut henne skulle vara som att kasta ut henne på gatan, då hon varken hade någon annanstans att bo eller pengar till att åka hem till usa än. Han bad henne många gånger snällt att åka hem, men hon totalvägrade och började bråka istället. På grund av frustrationen av att inte kunna somna brevid den man älskar, så började vi bråka för vi visste inte vad annat vi skulle göra åt saken. Det gjorde ju ingenting bättre. Det höll på i en månad, och nu är vi inne 24 september detta året, för bara någon vecka sedan. Jag var trött på att sitta vid datorn (för att få chatta och prata med "N"), så jag gick ut en kväll med två tjejkompisar. Detta är helgen den 24-25e september. Det var nog den värsta helgen på länge. Natten slutade med att jag förlorade en av mina tjejkompisar, som jag känt i 14 år. Min väska blev borttappad med massor av värdesaker, ID, mobil, bankomatkort, nycklar etc. Bussarna hem hade slutat gå, och jag (hade druckit en del) lade mig på en buss station i stan och började storgråta, för jag förstod inte varför sånt måste hända. Två främlingar uppmuntrade mig till att sluta gråta och följa med dom till en efterfest, en jättesnäll tjej och kille. Jag följde med dom, men dom hittade inte efterfesten, så jag gick ensam hela vägen tillbaka till busshållsplatsen. Somnade i några timmar tills bussen kom, busschauffören förstod och lät mig åka trots utan färdbevis. Kom tillslut hem 6 på morgonen ungefär, men självklart så var ju min mamma utomlands den helgen, och det fanns ingen extranyckel hem. Försökte krossa rutan för att komma in (dålig idé, men vad gör man inte när man är desperat och trött), men någon som var ute med sin hund stoppade mig och lät mig få sova hos honom och hans fru, dom hjälpte mig att spärra mitt bankomatkort och ringde min mamma i finland. Hon ringde till min farbror och där sov jag tills mamma kom hem på söndagskvällen. Sedan fick jag Äntligen komma hem, helt förstörd. Hade inte haft kontakt med "N" under hela den helgen och när jag väl fick tag på honom igen och berättade allt vad som hänt så kändes allting okej. Men på grund av mitt mående, frustrationen och alla tankar på vad som hänt så var jag på riktigt dåligt humör, och fick veta att han festat ensam med "F" när jag var ute. Självklart reagerade jag starkt på det och diskutionen slutade med att det tog slut, IGEN. Jag kände för att hitta någon annan som får mig att må bra, hittade många men jag var inte speciellt intresserad utav någon utav dom, förutom en. "E", en bekant till mig som ser riktigt bra ut, jättesnäll och charmig, rolig. Han erbjöd plats hemma hos sig, så vi kunde lära känna varandra och jag gick med på det, han skulle bara kolla när han hade tid pga sitt jobb. i väntan på detta så kollade jag en film en kväll, detta blir i förrigår kväll. "My girlfriend's boyfriend" heter den. Och det är ett scitat i filmen som jag reagerade på, och jag stannade upp och tänkte "vafan håller jag på med? Ska jag låta min stolthet förstöra vad jag faktiskt känner för "N"? Jag vill inte bråka med honom och jag vill visa honom att jag INTE tänker ge upp, för jag känner fortfarande samma känsla om att vi hör ihop." .. Jag öppnade mitt hjärta för "N" igår. Han känner samma. Vi blev ihop och är ännu. Men fortfarande så återstår problemet med hans ex som vägrar åka hem. Idag fick jag tanken på att komma på ytterligare lösningar. Jag flyttar till samma stad som honom, så vi är nära varandra och kan umgås på dagarna åtminstone, jag bad "N" prata med deras gemensamma vänner om att hon måste förstå, att jag är villig att lägga ner yxan för jag vill inte bråka, eller att hon helt enkelt måste åka hem. Jag ska också själv ta kontakt med henne och prata med henne och försöka få henne att förstå.

I skrivande stund, så har jag sökt upp till 20 billiga lägenheter, jag har mejlat tjejer/kvinnor på blocket som vill ha en rumskompis/inneboende, jag har mejlat kommunen han bor i och frågat om information om man kan söka bostadsbidrag och hur man går tillväga om man hittar en lägenhet etcetc.

Jag har gått igenom sjukt mycket dessa åren, jag har varit på mina bara knän, jag har stått längst upp på det högsta berget (eller känt som det iallafall), jag har känt mig hopplös, krossad och trots allt detta så känner jag ännu, att jag älskar honom lika mycket som jag gjorde dag 1, om inte mer. Vi har gått igenom mycket, och vi är fortfarande kvar. Bara det är ett bevis på att vad vi känner är äkta. Det har varit en riktig berg och dalbana, vi har haft varandra och vi har haft andra. Och nu har vi varandra igen, och nu, denna gången tänker jag inte ge upp. Jag åker till honom om jag så måste och pratar med henne öga mot öga. Jag vet bara att vi **ska** lösa det.

**Alla ni där ute, ge aldrig upp det ni tror på.**

/M

## Comment 1
Author: Karmatarerskanise

Jag måste säga att det känns som du blivit utnyttjad och kastad lite hit och dit som en vante när det passat honom. Kul att du har hoppet kvar, för jag hade lämnat alla de problemen för längesedan!

Hade aldrig tillåtit mig själv att hänga efter en kille som blir tillsammans med mig ett tag för att sedan vara med någon annan ett tag, för att sedan ha mig igen, för att sedan ha henne igen och tillbaka igen.

Hur blir det i framtiden om han vill resa igen? Måste du då följa med så han inte hittar någon annan igen? Eller kommer du kunna lita på honom?

Nej, en kille som så tydligt visat, om och om igen att han inte vet vad han vill hade jag inte gett min kärlek till. Jag förtjänar mer än så.  
Men tydligen tolkar du hans velande som att han verkligen älskar dig.  
  

Förstår inte heller vad hans ex har med ert förhållande att göra? Hur kan hon bestämma vilken typ av kontakt du och killen kan ha? Kan han inte själv stå på sig? Älskar han dig kan väl knappast ett ex bestämma med sin svartsjuka!

Men lycka till om detta är det du tänker satsa på.

## Comment 2
Author: hurricane

Jag tycker också att den här killen N, inte låter som den bästa.  
Att bli ihop, göra slut, blir ihop, göra slut och sedan bli ihop igen leder oftast till att man gör slut igen. Och så där håller det på tills någon inser att det är ohållbart..  
  
Och exet. Bor hon hos N? Om N menar allvar med att det är dig han vill ha tycker jag att han ska kasta ut henne! Omgående. Hon får hitta någon annanstans att bo tills hon har råd att åka hem helt enkelt.  
Och jag förstår inte varför inte du kan åka och hälsa på honom? Eller varför han inte kan komma och hälsa på dig?

## Comment 3
Author: fruktgumman

Tycker det låter mycket konstigt hur hans ex kan styra över honom. Han bestämmer själv vilka han träffar.  Men jag skulle inte litat på en person som gör slut och träffar en annan ett tag och sen kommer tillbaka. Och dessutom gör om detta.

Hoppas det ordnar sig till det bästa

## Comment 4
Author: Karmatarerskanise

Bor exet kvar osar det ännu mer.. Det borde vara det första man tar i tu med om man älskar sin partner. Oavsett om exet kommer från ett annat land. Ut med det gamla innan man tar in det nya.

## Comment 5
Author: hus-musen

Personligen hade jag aldrig orkat.. Antingen är det vi eller så är det inte vi, inte av och på när någon känner för det.  
Men lycka till iaf och hoppas de ordnar sig!

## Comment 6
Author: [Borttaget]

Jag håller med #1.  
  
Det där skulle jag aldrig gå med på eller tillåta någon att göra så mot mig. Om han verkligen älskar dig så borde han ha gjort i princip allt du beskrivit annorlunda. Och om det nu ännu en gång är "ni" igen så ska han faktiskt kunna slänga ut sitt ex och visa att han älskar dig. Jag tror inte på att det kommer fungera, men för din skull hoppas jag det på något sätt.

## Comment 7
Author: Banankaka320

Men shit O.o Skit i han. Jag tycker han låter som en idiot faktiskt ... han är inte värd dig vad han än säger.

Jag är säker du kan hitta någon annan 10 gånger bättre.

## Comment 8
Author: RandomBrud

Hej allihopa, och tack för svar.

Jo, ni har helt rätt. Jag insåg detta samma natt och dumpade omedelbart, för jag är värd så mycket bättre. Jag insåg verkligen att den killen inte är något att ha, för trots att jag öppnade mitt hjärta för honom, berättade alla alternativ han kunde göra för att få det att funka, så gjorde han ingenting. Han verkar inte förstå att det är bara så jävla fel att han låter henne stanna kvar. Han är inte man nog för att stå upp för sig själv och jag ska inte behöva prata med henne för att få henne fatta. Nej, jag förtjänar så mycket bättre och alla har haft helt rätt hela tiden. Det har jag insett på allvar nu, och han är ute ur mitt liv.

xoxo

## Comment 9
Author: Karmatarerskanise

#8 Starkt jobbat av dig! Och klokt! Du förtjänar en riktig man, inte en mes som inte vet var skåpet ska stå :)

## Comment 10
Author: [Borttaget]

#8 Bra beslut, du kommer hitta någon som är 1000 ggr bättre :)