# Deprimerad Author: moonii Ännu en gång mår jag såhär igen. Jag mår skit och orkar inte mer. I fredags fick jag höra att min kanin hade dött, och nu mår jag skit igen. Igår begravde vi honom och idag orkar jag inte ens gå till skolan. Jag såg honom aldrig död, jag vågade inte kolla i kartongen igår, och nu ångrar jag mig så sjukt mycket att jag bara vill gräva upp honom för att se honom en sista gång. Jag bor på internat. Hemma har jag 2 hästar, och ingen orkar riktigt bry sig om att ta hand om dem ordentligt. Visserligen får dom mat, men snart tar vårat eget hö slut så då kommer dom få äta gammalt, ev. mögligt hö, och det finns inte en chans att jag kan övertala pappa till att köpa nytt. För en månad köpte han 4 spånbalar som jag hade i lösdriften, och nu är han superarg över att dom är slut nu. Så han vägrar köpa nytt. Nu igår blev en av hästarna halt och jag kan inte göra nånting åt det. Jag orkar inte längre, i flera år har jag kämpat om detta med hästarna. Jag orkar inte bry mig om skolan längre, mina betyg är verkligen inte dom bästa just nu. Jag har några vänner jag kan prata med, men ingen av dom kan direkt hjälpa mig. Kuratorn vill jag heller inte eftersom jag har gått hos henne tidigare pga min panikångest, så hon har blivit som en vän, och det känns bara pinsamt att prata om det med någon jag känner väl.. Jag har haft självmordstankar förut, och jag är rädd att jag går för långt den här gången. Samtidigt som jag känner att ingen riktigt förstår hur dåligt jag egentligen mår över detta. ## Comment 1 Author: hus-musen Har du kontakt med kurator/psykolog? ## Comment 2 Author: moonii Alltså, jag känner kuratorn på skolan bra. Men jag vill inte prata med henne om det för att jag tycker det är pinsamt..  Känner inte att jag vill prata med någon annan heller om det egentligen.. ## Comment 3 Author: Gur4m1 Sök upp en annan kurator om det känns för pinsamt att ta det med din vän. Det är ju deras jobb att lyssna på dig och kanske finna styrkan att göra det du ska göra. Jag har varit i samma sits som dig. Hade eget stall med två hästar från 13 års ålder tills jag fick nog när jag var runt 20 och min mor tog över.Jag hade inte klarat det utan henne- min far var som en stor klyka som hela tiden bromsade upp när det kom till mina hästar. Alla mina pengar, ork och tid gick dit, med lidande skola och socialt liv som pris  - men jag fick alltid höra hur dyra de var i drift. Att de en dag nrä jag kom hem int elängre skulle finnas kvar och liknande. Fokusera på skolan. Skola = jobb, Jobb = du kan sköta dina hästar! Eller ha hästar i framtiden. Du kanske inte ska ha häst just nu?Men tappa inte fokus-skolan är \_Jätteviktig\_. Ned med huvudet och kämpa för att slutföra skolbiten. Du har säkert hört det till leda men lyssna på en som varit i samma sits och valde helt fel väg. Utan skola är din framtid så mycket mörkare och svårare att genomföra. Sök upp kurator eller psykologen inom sjukvården, det måste inte vara den de erbjuder på skolan. Om de undrar varför så får du förklara hur du känner- att du inte riktigt kan prata fritt med henne om detta. Din depression verkar bero på omständigheter som gör ditt liv svårt och tungt och många jobbiga tankar och funderingar. Därför är det viktigt att du finner mod att våga söka stöd och be om hjälp, för din skull och för djuren du har ansvar för. Är ledsen att du inte fick ta farväl av din kanin ordentligt. Men kanske var det bäst att du fick behålla minnet av honom i livet framför en kall, död kropp i en låda? Du kan klara detta. ## Comment 4 Author: moonii Tack så hemskt mycket! Känner att jag nu åtminstone har en motvation till skolan :) Ska se om jag hittar någon kurator som kan hjälpa mig. Tack! ## Comment 5 Author: Gur4m1 Lycka till! ^\_^