# Känner mig ensam Author: 21Guns Hej, är ny här på Relationer IF och anledningen till att jag sökte mig hit är för att jag knappt har några vänner. Jag har precis börjat gymnasiet, och mina kompisar från 9an har jag knappt pratat med sedan dess. Det känns som om ingen av dem verkar ha intresset för att träffa mig och jag känner inte att jag kan prata med dem om det. Grejen är den att jag är för orolig och får nästan lite ångest, jag tänker att dem inte vill träffa mig och då vågar jag inte riktigt ta steget att fråga dem själv. Det är ganska komplicerat, men till saken. Jag har inte direkt lätt att få nya vänner, jag vet inte vad jag ska prata om och jag är ganska rädd att ta plats, för jag tror att ingen bryr sig om något jag har att säga eller något som jag har varit med om osv. Så det blir ganska tyst när vi sitter och ”pratar”. Dem jag har umgåtts med nu verkar inte speciellt intresserade av mig heller, även om dem låter mig hänga med och så, men dem pratar inte så mycket med mig. Kanske för att jag inte pratar med dem, men ja, jag förklarade ju ovan att jag har lite problem med det. Dock känner jag inte att jag har speciellt mycket gemensamt med dem, vilket gör att det känns nästan meningslöst att ens försöka bli vän med dem, men jag känner mer gemensamt med dem än några andra i klassen, kanske just för att det är dem jag har pratat med mest och så. Jag vet inte riktigt själv vad jag vill med det här, jag kände att jag bara behövde skriva av mig till någon som har lust att ta sig tid att läsa detta och kanske till och med skriva en liten kommentar. Jag vill ha en vän som jag kan prata om sånt här med, en nära vän som man inte behöver vara orolig runt och som jag inte behöver känna mig ”ovälkommen” med. Jag känner mig ensam helt enkelt, och har gjort det ett bra tag. ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Jobbigt när man känner som du gör. Det är viktigt att man faktiskt vågar ta plats och förstår att man får göra det. Du är värd lika mycket plats som någon annan och du måste kanske jobba lite med självkänslan och självförtroendet. Känner du att du inte har något gemensamt med de andra i klassen så är det ju så, och det går inte att pressa fram. Men man kan försöka hitta något litet gemensamt kanske, för att underlätta skolgången. Är ju trevligt om man i alla fall kan umgås under skoltid. Har du några intressen? Vad gör du på fritiden? Var bor du? Hur gammal är du? Underlättar om vi får veta detta så kanske någon ser att intressena och annat är något ni har gemensamt. Angående dina äldre vänner. Har du tänkt på att dom kanske känner som du gör? Att de inte vågar ta kontakt? Ibland måste man våga för att vinna. Det värsta som kan hända egentligen är ju att de säger att de inte har tid, vill eller kan. Det är jobbigt när vår hjärna spelar oss spratt och gär oss rädda för saker som egentligen inte är farliga :) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag känner igen mig i så mycket du skriver. Jag hade det alltid så förut, det var som om jag hade två ansikten och när jag var med kompisar blev det alltid tyst. Sen började jag ignorera känslan av att jag "inte kan ta plats", samtidigt som jag tog mindre plats genom att ställa frågor i stället för att prata själv. Det är svårt när man känner att man inte har något gemensamt. Men samtidigt har ni kanske det utan att veta det. Därför är frågor så bra att ställa. Samt att alla älskar att svara på frågor om sig själv ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 3 Author: 21Guns #1 Jo, självförtroendet är något jag faktiskt jobbar på och jag ska försöka ta lite mer plats som ni säger. För att svara på frågorna så är mina intressen att rita/teckna, musik, tv, film, resor och sånt. Jag bor i Stockholm, och är 15 år men fyller 16 nu i december. Det där med mina gamla kompisar har jag tänkt på lite grann kanske, men inte så mycket. Nu när du säger det så kan det väl kanske stämma, och hoppas att jag vågar ta kontakt med dem, ska försöka det nångång. #2 Ska försöka tänka på det du säger, att våga ställa mer frågor och kanske berätta och prata mer själv :P ## Comment 4 Author: Gur4m1 Ta plats och försök finna en gemensam grund där du kan möta dina nya klasskamrater- tänk inte på det som varit uta tänk på här och nu. Jag var som dig men under högstadiet- de i grudskolan är ju om någon- människor där man inte delade intressen utan bara föstsihop i klasser baserat på postlådenummer, sedan har man fått en roll som man tvingats eller arit bekväm med och sluppit "förklara sig" för "alla" vet ju vem man är. :P I gymasiet blommade jag ut ordentligt- Helt nya vänner, en helt ny start, jag kunde vara \_vem jag ville\_ och hittta dne jag är- inte den andra ansett mig vara under mina första 9 skolår. De som gick i min klass delade minst en gemensam sak med mig så det var aldrig problem att hitta något att prata om - kärleken för den kurs vi valt (gick estetiska linjen). I gymnasiet har alla \_valt\_ att vara där att gå den linjen som du valt. Det är fullkomligt normalt att man kan känna sig vilsen om man var nära vän med grundskoleklassen och nöjd med sin bekväma, bestämda roll, man har ju gått tillsammans i flera år (för mig var det dock bara en lättnad att komma ut ur rollen "som den tysta, snälla, lugna flickan". Det är fullkomligt normalt att man glider isär från sina gamla klasskamrater när man går ut 9:an, man får nya vänner, nya intressen, nya klasskamrater. Folk vill ha kontakt- många av de omkring dig kämpar också med "ska jag prata, ska jag prata nu, vad ska jag prata om?". Så många lider av dålit självförtroende och osäkerhet men är olika bra på att dölja det. Öva, tvinga dig själv- att söka kontakt. Tänk "idag ska jag prata med minst en ny person som jag aldrig tidigare pratat med"- utmana dig själv efteråt känns det jättekul och skönt och kanske hittar du en ny vän. Det är inte svårare än att faktiskt bra börja prata med någon - Hej, vilken kurs går du, är det intressant? Jag änner igen dig, känner du bla bla bla...bara prata! :) Som blyg är mitt enda råd att: Blyg är inte en kroniskt tillstånd som man måste acceptera - det är något man måste jobba med, hela tiden. Vill du ha nya vänner och precis börjat gymnasiet så är det en underbar chans att upptäcka att du kan vara den du vill vara och få vännerna du vill ha. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Kan bara instämma i det Hera säger. Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund. Du har allt att vinna om du ger dig en chans att försöka. Lycka till och välkommen hit förresten. ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: 21Guns #5 Tack så mycket! :) ## Comment 7 Author: Falurven Precis sådär var mina första två gymnasieår! Jag gick först fordon och en anledning till att jag inte pratade med någon var nog för att jag var ensam tjej och inte trodde att grabbarna ville ha med mig att göra. Sen var det även för att jag också har svårt att ta plats och gått med en känsla av att ingen skulle bry sig om vad jag har att säga osv. Andra året bytte jag till en estetisk linje med inriktning på foto/fim. Eftersom en gammal barndomskompis började samma linje så hängde jag med henne och fick inte träna på att lära känna nya vänner. Vi lyckades nämligen aldrig bjuda in någon till oss, eftersom alla grupperade sig ganska snabbt och inte verkade intresserad av att vara med oss. (Var det verkligen så, då? Det vet jag inte) Hann bara börja på andra året på foto/fim innan jag hoppade av. (Personliga anledningar, skolgången sket sig) Jag började nu på en helt ny skola och dessutom på annan ort. Nu först fick jag försöka lära mig att ta plats, prata med okända människor och försöka lära känna nya vänner. Är nitton år och alla andra var bara 16. Kände att jag hade gått igenom så himla mycket mer och var mer erfaren, medan de andra fortfarande tyckte om att underhålla sig med vattenkrig med killarna, fjortisfester osv.. Jag kände mig för gammal! Däremot lyckades jag lära känna två tjejer som jag hängde med hela tiden. Vi hade det ganska kul tillsammans och ena var faktiskt lika gammal som mig. Jag kan bara hålla med föregående talare. Försök att ta mer plats! ## Comment 8 Author: 21Guns #7 Va bra att det löste sig tillslut! Jo, jag får nog göra det :P ## Comment 9 Author: hus-musen Ja våga ta plats, är mitt enda råd oxå. Jag menar, vad är det värsta som kan hända? Jag själv har svårt att umgås med människor som tydligt visar att de inte vill säga något och inte bidrar till sällskapet. Men någon som är glad, skrattar och hänger med så blir det ju personen en del i sällskapet och inte ett bihang. Jag är långt ifrån en social människa, men som mamma sa, man har inte roligare än vad man gör sig. Så ut med dig, prata med en person i taget, både sånna du känner och inte. #7 Synd att du hoppade av, jag gick som enda tjej fordonslinjen, roligaste tre åren någonsin i skolan :) ## Comment 10 Author: Vyer Åh, vad jag känner igen mig från min gymnasietid. Tyvärr så har jag ingen bra lösning på problemet eftersom jag bara skaffade mig en nära vän under den tiden och jag har fortfarande svårt för att skaffa nya vänner :\`) ## Comment 11 Author: Mads91 Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Har själv väldigt svårt att komma "nära" andra personer. Har rätt många bekanta menb tyvärr inga vänner som jag kan prata och skratta med från hjärtat. Har helt enkelt svårt att öppna mig och precis som du skriver svårt att öppna mig och berätta om saker som jag tycker eller har upplevt. Pratar jag med någon sitter och oftast och lyssnar och ger råd, frågar om saker men berättar sällan om sånt som kommer ifrån mig. Vet inte varför jag gör så, men det är väl också därför jag har svårt att komma någon nära. Vet inte heller vad jag vill få ut av att skriva det här, men nu vet du i alla fall att du inte är ensam med att vara ensam. :) ## Comment 12 Author: 21Guns #11 Det är faktiskt ganska skönt att veta att man inte är ensam! Så det är jättesnällt av alla att dela med sig, jag uppskattar det i alla fall! :) ## Comment 13 Author: SaraCrash jag känner oxå igen mig så väl.. på gymnasiet fick jag ett par vänner.. och jag har kvar en av dom. knappt.. alla har flyttat eller fått kille och då har dom inte tid eller lust med att träffa mig mer. och det är fel... så gör man inte mot vänner.. och jag känner med att jag har lite krav om jag ska få nya vänner. Jag måste kunna vara mig själv och ändå trivas , och man måste ju kunna skratta och gråta ihop. Jag vet inte heller hur jag ska få mer vänner.. behöver de desperat nu när min kille gjort slut efter 2 år. jag är lixom helt lämnad ensam. Men en grej är att jag kollat på sånahär dejting sidor och kollat efter tjejer som bor nära mig och lixom sagt som de va.. Tja jag skulle behöva nån ny tjej kompis att snacka skit med eller träffas ibland. Och de kanske funkar. jag hoppas på det iaf ## Comment 14 Author: Sweelin Känner igen mig... Sjukt jobbigt ## Comment 15 Author: pehu Jag känner igen mig väldigt mycket, jag hade samma upplevelser under hela min grundskoletid. Låg självkänsla, svårt att ta plats, kände mig otillräcklig och klankade ofta ner på mig själv. Jag mobbade mig själv helt enkelt. Jag trodde inte jag var värd mer och hade sedan jag var väldigt liten hamnat i en offerroll. Nu är jag 26 år och lider fortfarande av dålig självkänsla men den största skillnaden från då är att nu inser jag att jag själv har ansvar för mitt liv och mina känslor. Jag försöker se motgångar och svårigheter som tillfällen för mig att öva och bli bättre, få ökad självkänsla och fungera bättre med andra människor. Jag utmanar mig själv att våga sådant som skrämmer mig; ta plats, stå upp för mina åsikter, prata med nya människor, osv. Detta är något jag började med för 4 år sen och sakta men säkert har demonerna i mitt huvud börjat ge vika. Rösterna som tidigare skrek "du duger inte" är lättare att överrösta med "du duger alldeles utmärkt", även fast de fortdarande svävar runt där lite i bakgrunden (jag är inte färdig med min personliga utveckling;)). Jag har till och med påbörjat en högskoleutbildning, något jag för bara några år sen trodde jag var alldeles för ointelligent för (tji fick jag!). Jag kan även säga att min allra bästa vän i livet är en av de personer som jag i grundskolan stötte bort för JAG tolkade henne helt fel och lät rädslan för att inte duga styra min relation till henne! Vet inte om detta hjälper dig på något sätt men jag ville dela med mig! Jag hoppas att detta kan inspirera dig till att börja våga mer! Ta kontrollen! :) ## Comment 16 Author: 21Guns #15 Det är klart att det hjälper! ;P För mig hjälper det i alla fall att höra att många har lyckats intala sig själva att ändras och liksom hjälpt sig själva ur situationen. Det inspirerar mig i alla fall att göra det själv, och jag har redan börjat försöka prata mer med andra människor och så! :) ## Comment 17 Author: Gur4m1 läste detdär om att skratta och gråta ihop- Att bli "vänner" med sina klasskompisar är ju kanske inte alltid just sådan vänskap? Mer att man ska känna sig bekvväma i varandras sällskap då man ändå tillbringar större delen av dagarna tillsammans under 3 år. Tycker inte man ska ha så jättestora krav på sådan vänskap. Man kanske surrar på rasterna, eventuellt går på fest eller soppar/fikar.Kanske du hittar en eller tvåv päror bland dem som du kommer att bli "skratta/gråta-nära" med, kanske inte. Det får ju tiden utvisa. Vet bara att man inte får några sådana vänner om man inte sticker ut huvudet och försöker lära känna människor ^\_^ Om du följer alla råd och tips som du fått så kommer du att få nya vänner. I din åld kommer och går många vänskaper för många. Det är ju en period när stor utveckling och föräning sker trots allt. Lycka till.