# Kan inte ha ett förhållande längre..
Author: mjuhm

Jag har ett litet problem, som är ett av det största problemen för mig.

Så här är det. Jag är 13 år, går i 7an nu. Men i 6an så var jag en såkallad "player". Hoppade från pojkvän till pojkvän & direkt jag eller killen gjorde slut fick jag liksom panik & sökte upp någon ny för att göra mitt ex avundsjuk. Herregud, nu i efterhand så tycker jag att jag var så otroligt töntig. ![Förvånad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Hur som helst. Nu var det väldigt länge sedan jag var tillsammans med någon & det har varit härligt, men nu vill jag ha ett seriöst förhållande, men det är så satans svårt. Men för några veckor sedan fick jag veta att min nära killkompis gillar mig & på senaste tiden har han stått & hållt om mig, hållt min hand & bara varit sådär som jag verkligen vill att alla ska vara.

**Nu till mitt problem**: Jag vet inte om jag verkligen gillar honom. Eller, jag gillar honom, men det känns så satans konstigt att vara tillsammans med någon! Det har inget med att vi är nära vänner, utan mer att jag får ont i magen & känner mig så instängd i ett förhållande.. För det har verkligen känts som om vi varit tillsammans när han hållt på med mig som han gjort, & jag mår nästan dåligt av det. :S

Det är svårt att förklara hur jag verkligen menar. Jag är en tjej som inte är mobbad, snarare ganska populär så det är många killar som liksom "håller på med mig". Visserligen tycker jag **inte** om det, men jag känner mig instängd & inte lika fri som när jag inte har någon.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det så rent så det inte blir kladdigt, rörigt & så ni förstår hur jag menar. Det kanske låter skitknäppt det jag berättar, men det är ett problem. Att jag inte kan ha ett förhållande utan att få ont i magen & känna att jag knappt kan göra något..

Någon som känt likadant? Några tips?  
Behöver lite hjälp nu. ![Rynkar på näsan](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan")

## Comment 1
Author: OlgaMaria

Hej.

I din ålder är det ju så viktigt med vad andra tycker om en. Det är så viktigt att få uppmärksamhet och att vara omtyckt. Fundera lite på hur allt det spelar in i vad du vill när det kommer till förhållanden.

I 6an kanske du ville visa upp att du kunde få killar och att om det tog slut med nån så var det inget problem för dig, du kunde lätt få en ny? Du var inte den som ingen ville ha.

Men nu har du lämnat det bakom dig och känner att du vill ha ett seriöst förhållande. Men varför vill du det? Är det för att du vill visa för andra att du blivit äldre och mer mogen nu?

Och varför är det så att det är många killar som "liksom håller på med dig"? Du kanske både vill det och inte vill det samtidigt. Men om du inte skulle vilja och skulle markera det så skulle de inte hålla på så. Är du kanske lite beroende av att få den fysiska bekräftelsen från många olika killar och därför skulle känna dig låst om du hade ett seriöst förhållande med EN kille?

Att inleda olika saker med en massa killar och att låta många olika komma en nära är en ganska bra grund för att bli sårad och att få problem med fin och trygg närhet.

Försök att ha lite tålamod och släppa prestige. Du ÄR faktiskt väldigt ung. Du HAR tid på dig. Bli din egen bästa vän och lär känna dig själv bättre innan du börjar dela allt med någon kille. Ägna lite tid åt att fundera på vem du är och vad du vill ha i livet. Att inte ha så bråttom är faktiskt ett väldigt gott råd.

Om jag var du skulle jag säga åt killarna att sluta kladda. Du kanske känner att du är lite beroende av det, men då behöver du kanske jobba lite på att bekräfta dig själv och bli mer trygg i dig själv. Du är en stjärna för att du är du och inte för att du är populär och har en massa killar som håller på med dig.

Det bästa du kan göra för att ha ett seriöst och lyckligt förhållande i framtiden är att jobba med dig själv och stärka dig själv. Dessutom är killar i din ålder och lite äldre inte särskilt mogna, de behöver nog också jobba lite med sig själva och mogna till sig innan du blir seriös med dem.

## Comment 2
Author: mjuhm

#1 Tack för ditt svar! Men såhär är det.

Ja, i 6an var det lite såsom du beskriver det. Men anledningen till att jag vill ha ett seriöst förhållande nu är helt enkelt inte för att jag vill att andra ska se att jag blivit mogen. Nej, alltså det är svårt att förklara. Jag vill ha någon som alltid finns för mig, nån jag alltid blir omhålld av. Dock är ju inte alla killar så, så jag hastar mig inte fram till att få någon.. Jag har gått om tid på mig.

Och nej, jag tycker inte om att dom gör sådär. Faktum är att jag blivit riktigt förbannad på dem & jag önskar bara att jag slapp allt dedär. Tro mig, jag vill inte ha något utav det. Men dom slutar inte, trots att jag går därifrån eller bara blir jättearg.

Jag har kanske inte det bästa självförtroendet, men jag känner mig själv, vet vad jag ska göra med mitt liv i framtiden & vad jag vill bli. Jag går sakta fram till att skaffa den rätta, det ända problemet är ju det jag skrivit. Att jag inte kan ha ett förhållande.

Anledningen till att jag känner mig instängd är inte för att en massa andra killar håller på med mig. Jag vet inte vad felet är! Det bara blir så att jag känner att jag inte kan göra något. Det har INGENTING med de andra killarna att göra.. Jag lovar. Och det var mer DET jag ville ha förklarat VARFÖR det blir så.

## Comment 3
Author: Salish

Hej!

Jag ser 13-åringar som barn, och har lite svårt att själv sätta mig in i din situation. Nu verkar det som om du bara behöver någon att känna dig trygg med. Det kanske är bättre om du skaffar dig en riktigt nära vän, en tjej eller kille. Då behöver du inte känna dig låst. För att kunna älska någon annan är det en enorm fördel om man älskar sig själv, eller åtminstone tycker om sig själv.

Du är ju så ung och då är det kanske så att du inte hittat dig själv ännu och kanske inte är riktigt redo för ett seriöst förhållande. Om du känner dig låst i ett förhållande ska du inte ha ett, då kommer du nog må ännu sämre. Försök att hitta en mycket nära vän istället tills vidare.

## Comment 4
Author: JossanH

Det bästa med att vara 13 var ju att få drömma, önska man hade en pojkvän, hur han skulle vara, hur vi skulle vara. Ha inte bråttom! Jag hade mitt första riktiga förhållande när jag var 15, nästan 16.. Man måste inte skynda och tänka på förhållanden när man är 13, det är så mycket bättre att vänta med det till du blir lite äldre. Känner du dig lite instängd nu så säg det till killen och be honom sluta vara på dig. Du hinner med att ha seriösa förhållanden utan att stressa in i något nu!

## Comment 5
Author: mjuhm

#3 Jag har massor av nära vänner. :)

Jag har haft ett typ seriöst förhållande. Det var i början av 6an. Jag var tillsammans med en som var 15 år i ca 6 månader, & vi gjorde allt tillsammans, & hade hur roligt som helst med varandra. Det var när det blev slut mellan oss som jag hoppade från kille till kille. Anledningen till att vi gjorde slut var för min extrema deppression (som var nästan som jobbigast när jag gick i 5an & 6an) som påverkade allt. Min omgivning & självklart vårat förhållande. Det blev slut mellan oss, men han fortsatte att stötta mig & så.

Jag var 12, han var 3 år äldre så det kanske är lite svårt att tro att vi hade ett "seriöst" förhållande, men vi älskade varandra hursomhelst. Och jag var väldigt mogen vid min ålder, vilket han även sa massor av gånger innan vi blev tillsammans. Men efter det,  vet jag bara inte vad som hände. Det blev så rörigt för mig, & jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Skaffade som sagt pojkvän efter pojkvän för att visa att jag kunde få fler osv.

Som jag redan skrivit, jag väntar med ett seriöst. Och jag litar på det ni säger. Om jag känner mig instängd ska jag vänta, det kommer bara få mig att må dåligare.

Tack för era svar!

Usch, vad min text blev rörig. Hoppas ni förstod & tolkade det på det sätt jag menade ;P..

## Comment 6
Author: Namiko

Jag känner igen mig i den där känslan av att vara fastlåst och inte kunna göra något. För mig tog det ändå flera år innan jag lyckades lista ut vad det var som var fel och när jag upptäckte ett alternativ så kändes det så självklart. Man behöver inte vara tillsammans med någon bara för att man gillar varandra och man behöver inte heller hålla sig till en person om man inte vill det. Har jag bara möjligheten att kunna träffa andra och slipper etiketten "flickvän" så kommer aldrig den där känslan heller.

Man måste helt enkelt komma fram till själv hur man vill ha det, även om det tar tid. Det värsta man kan göra är att hoppa in i ett förhållande man inte trivs i, oavsett om man gillar personen det handlar om eller inte.

## Comment 7
Author: Karmatarerskanise

Sålänge det inte känns rätt, så bör du inte ha ett förhållande.  
Det ska kännas rätt när man inleder något. Gör det inte det så är det inte värt det. Det ska kännas underbart när man går in i ett föhållande ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Låter som du hade ett bra förhållande med ditt ex, och fint att han fanns kvar för dig även efter det hade tagit slut! Er ålder spelar ingen roll. Säger du att ni hade ett seriöst förhållande, så tror jag på dig. Och jag hoppas du uppskattar det stöd du fick av honom. Tyvärr är det inte alltid som man får stöd av sitt ex ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

Att du efter det lekte runt är egentligen inte konstigt. Du sökte bekräftelse, och "fick" den felaktigt genom pojkvänner. Du måste förstå att du är undebar! Du är underbar och du ska inte behöva känna att du måste bevisa det genom att ha pojkvän. Du är bra som du är.

Jag minns att jag i din ålder, och flera år frammåt var fruktansvärt osäker på mig själv. Jag önskar nu att jag hade vetat vad som betyder något och vad som inte gör det. Jag lade ner mycket tid på hur jag "sågs av andra". I själva verket så hade de i skolan bättre saker för sig än att tänka på mig eller dömma mig ![Tungan ute](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

Du är i den ålder då man försöker hitta sig själv. Både kroppen och sinnet växer, och det är inte lätt att hänga med. Hormonerna spelar spratt med en och det kan vara mycket tufft. Försök att komma ihåg att du inte behöver "bevisa" något för andra. Acceptera dig själv och tyck om dig själv.