# Inga riktiga vänner om man inte är bästa vänner Author: [Borttaget] Vet inte om det är ovanligt att känna som jag gör men jag kan inte bli riktig vän med personer där jag inte är deras bästa vän. Alltså om jag vet att personen har många andra den umgås med så känner jag aldrig att det blir någon riktig vänskap utan mer av ett kompisskap som fungerar ibland, ibland inte. Jag känner inte att jag vill dela med mig av allt till personer som sedan har andra de kanske tycker bättre om att umgås med. Om jag ändå är en reserv, varför ska jag då öppna mig och bli mer personlig? Jag känner mig bara sviken när jag sedan ser att personen skrivit mer positivt om andra personer än om mig på t ex Facebook. Eller kanske lägger upp statusuppdateringar tillsammans med andra trots att jag och personen i fråga precis setts och också hittat på saker ihop. Inte så att jag är helt opersonlig, delar ändå med mig av en hel del men ser mig inte som en riktig vän för dem och de är inte några riktiga vänner för mig. Någon som känner igen sig? ## Comment 1 Author: Maria Det verkar som du har ett oerhört komplicerat förhållningssätt till andra människor. Du verkar grunna mycket på hur man umgås, vem som ger mest, vad man kan kräva av vänner osv. Försök att släppa sådana funderingar. Traffas och ha skoj. Du verkar vilja vara den enda bästa vännen. Många människor har många vänner. Man är kanske öppen på olika sätt med olika människor. Det innebär inte att man tycker sämre om någon men man kanske tycker om den personen på ett annat sätt. Man har olika saker gemensamt med vissa människor. Jag har en väninna som gllar katter. Där har vi ett gemensamt intresse. Sedan har jag en annan väninna som inte alls är särskilt förjust i katter men vi har andra saker gemensamt istället. En bästa vän är oftast någonting som tar flera år att bygga upp. En sådan vänskap är ibland ganska unik och inte alla får uppleva det. ## Comment 2 Author: Karmatarerskanise Kan detta ha med ditt självförtroende att göra? Som bumbleboo skriver är det väldigt vanligt att man har fler än en vän, och alla vänner fyller sina egna funktioner. ## Comment 3 Author: [Borttaget] @1: Ja, det är väl inte så lätt att bara sluta fundera på det. Som jag skrev så kan jag inte umgås på ett bra sätt när jag vet att personerna i fråga har en massa planer med andra och viker de "bättre" tiderna åt andra personer. Är så otroligt trött och besviken på att vara en reserv och att höra om alla vänner folk har och hur mycket de bokat in med dem. Man behöver inte dela alla intressen men man måste ha samma behov av varandra för att det ska fungera som jag ser det. De jag umgås med har så många andra att prata med att det inte skulle spela dem någon större roll om jag inte längre umgicks med dem. Det faktumet gör att jag bara känner mig utanför och ensam och der blir därmed inga riktiga vänner för mig. ## Comment 4 Author: [Borttaget] @2: Ja, men då är jag i så fall en av de vännerna som är en typ "fika-vän" för de jag umgås med medan jag själv har behov av en helt annan typ av vänskap. För mig är inte en vän någon som fyller en viss funktion utan en vän för mig är någon som alltid finns där även om man inte delar alla intressen. Att veta att personerna har sitt bästa umgänge med andra personer gör bara att jag känner mig mer ensam. Jag vill inte veta och höra om alla deras planer när jag själv inte är delaktig. Det mår jag bara dåligt av. ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise Åter igen, detta handlar nog bara om dig själv. ## Comment 6 Author: Maria #4 Ja hade en väninna här igår. Vi kan prata om det mesta. Hon berättade om helgen där hon umgåtts med en av sina närmsta väninnor. Jag vet att de är jättetajta och står varandra förmodligen närmre än vad vi gör. Det rör mig inte i ryggen. Jag kallar henne ändå för en av mina närmsta vänner och hon får prata hur mycket hon vill om sina andra vänner och vad de gör och har för planer. Jag känner mig inte utanför. Jag känner inte dessa människor. Jag tror att du har väldigt höga krav på de du umgås med och kanske drar de sig undan för att de känner detta?![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 7 Author: [Borttaget] För mig är inte ytliga vänner så givande. Jag tröttnar snabbt och får mer ut av att vara ensam, eller gå på stan en sväng bland folk. Det är nog personligt ändå hur man är, vissa ser vänner som något man får egoistiska nöjen av medan andra är ute efter en annan typ av vänskap, där personligheten inte är så mkt ivägen... ## Comment 8 Author: Maria Ofta har man ju väldigt få vänner som är riktigt nära. Om man ens har någon. ## Comment 9 Author: pyromanen Låter som att du saknar bekräftelse på något vis, bekräftelse på att du är "den viktigaste näraste vännen", mer än att du saknar vänner att umgås med. Varför inte ta varje vänskap för det det är och vara glad över det som  finns istället för att vara besviken över att du inte är "den viktigaste viktiga"? Så nära vänner att inga närare finns har jag nog bara upplevt med mina män och några få kortare perioder med tjejkompisar.  En vänskap blir inte mindre värt för att vännen också har andra vänner! ## Comment 10 Author: [Borttaget] Personligen saknar jag inga vänner jag har många "vänner" eller bekanta som träffas ibland i olika situationer. Menar kanske mer en själsvän, som ens andre hälft eller någon som resonerar på ett djupare själsligt plan. Där spelar det ingen roll vad som händer...de vännerna finns med hela tiden...även om de personligen försvinner, och man aldrig träffar människan mer så kan deras själsliga/andliga jag stanna kvar hos en. Min bror och jag hade en nära vänskap...och jag har haft några till...men inte i den graden att någon har betytt allt för mig det har jag nog aldrig tidigare upplevt. En makalös känsla!! ## Comment 11 Author: [Borttaget] Åh, du känns så mellanstadiet! <3 PRECIS, sådana här problem har min lillebrors tjejklasskompisar (de är 12år). :'D Men efter som att jag vet att du är en vuxen kvinna så ser jag ut så här...: O.o ... När jag läser dina inlägg. ## Comment 12 Author: Sarah Dina relationer till andra människor har ingenting att göra med deras relationer till andra människor. Min relation till min kille är utanför hans relationer till sina vänner, eller hans familj osv. Min relation till mina vänner är utanför mina vänners relationer till andra människor. Varje relation är unik och att försöka tävla mot andra relationer kan göra vem som helst galen. Man måste kunna bygga en relation utan att gå och fundera på den andres andra relationer. De relationerna har inte med dig att göra. ## Comment 13 Author: Amorell Spontant tänker jag att även om du fick din drömrelation med en vän, djupa vänner, varandras bästa vänner osv skulle det bli väldigt svårt för dig att bibehålla den relationen då? För om din vän är utåtriktad eller överhuvudtaget träffar andra människor och formar nya vänskapsband med människor vid sidan av er relation skulle du känna dig sårad? Det måste vara otroligt energikrävande. ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 14 Author: [Borttaget] Kanske..handlar det mer om den djupa andligt gående delen än om man är personligt bästisar med varandra...den djupgående delen är utanför vuxet o smått. ## Comment 15 Author: [Borttaget] @6: Nej, det är ju just poängen, du känner dig inte utanför men för mig blir en sådan vänskap där den andra personen ska berätta om andra vänner i stort meningslös. Varför ens försöka bli mer nära vän när den andra personen redan har nära vänner som den trivs med? Man blir en slags reserv-kompis där det alltid finns andra roligare, intressantare människor och varför sätta sig i ett läge där man bara känner sig underlägsen? ## Comment 16 Author: [Borttaget] @9: Såklart är vännen i sig viktigare än själva bekräftelsen men för mig får det konsekvenser när man alltid är någon som prioriteras efter flera andra. Det är just det som är problemet, jag kan inte känna att jag bara kan ta vänskapen för vad den är eftersom jag vet att det finns andra personer som personen jag umgås med föredrar. ## Comment 17 Author: Karmatarerskanise #15 Det är ju tydligt att det handlar om ditt självförtroende då du skriver att andra är intressantare. Du får börja hos dig själv om du ska kunna vara en bra vän. Jag har en del vänner sen många år tillbaka, det har itne hindrat mig från att få nya nära vänner på senare år. ## Comment 18 Author: [Borttaget] @12: Jag har svårt att se hur det i praktiken kan vara som du skriver. Att mina relationer till olika personer inte har med att göra hur deras relationer ser ut till andra. Jag blir ju indirekt påverkad om personen i fråga prioriterar andra, ser andra som mer intressanta osv eftersom resultatet då blir antingen att man ses väldigt sällan och jag av det inte känner mig uppskattad utan istället ensam. Eller så blir ingen närmare vänskap eftersom jag inte känner att jag vill öppna mig helt för en person som ändå redan har annat umgänge som den föredrar. ## Comment 19 Author: Sarah Det har inte med dig att göra alls. Om din relation med din vän inte fungerar så är det för att det inte fungerar mellan er. Det är INTE för att det fungerar för henne med ngn annan. HUR vet du dessutom att folk föredrar andra? Har de sagt det? Nej, det är ngt du antar. När jag träffar vänner sitter jag aldrig och önskar att jag var med ngn annan. Tror knappast att dina vänner gör det heller. Men, för att vara brutalt ärlig. Jag har umgåtts mycket med deprimerade personer, de dras till mig av ngn anledning. Jag har alltid funnits där för dem då de behövt det, släpat folk till psykologer etc, men inte fan har jag uppskattat det. Det tär på en att umgås med folk som ser det negativa i allt. Alla förslag man kommer med för att rycka upp folk slås ner, ingenting funkar, inget går, ingen älskar mig etc etc etc. Det har stått mig ut genom öronen och tillslut blir man så jävla less på all negativitet att man funderar på att inte svara i telefonen då folk ringer. För att man själv dras in i den negativa spiralen. Jag har varit så less på att se folk sitta och gråta över sina liv att jag vill spy. För deras liv har inte varit överjävliga, bara att de inte sett det, de har hela tiden vägrat att se det som är bra, haft helt förvrängda uppfattningar om saker och ältar det dåliga hela tiden. Jag har träffat mycket folk i mitt liv och som jag sagt, många nedstämda, självmordsbenägna människor, som haft all anledning att må skit, övergrepp, ätstörningar, sjukdomar, självkadebeteende etc. Men, jag har aldrig kommit i kontakt med ngn som är så fast i sin negativitet som du verkar vara. Om en tiondel av den negativa inställning du utstrålar här märks inför dina kompisar, då förstår jag att det blir jobbigt, speciellt då du inte vill öppna dig och förklara för dem. Jag vet inget om dig och vad som hänt och jag vill inte nedvärdera ditt dåliga mående och jag säger inte att andras dåliga mående är mer berättigat. Men ngt genmensamt bland alla jag träffat är att de vill må bättre och försöker förändra sina tankebanor för att förändra sitt liv. Du verkar inte vilja det. Allt folk säger till dig här vägrar du att ta till dig. Du frågar om andra känner som du och det mest generella svaret är att du har en riktigt annorlunda syn på relationer. En syn som gör det i princip omöjligt att få bra relationer. Du borde verkligen ändra din inställning, se det positiva i saker istället. Klarar du inte det själv så kanske det är en bra ide att försöka få en samtalskontakt. Allt sitter i din attityd. Man säger att man itne ska skylla på den som är ensam, men du gör det omöjligt för dig själv :( ## Comment 20 Author: [Borttaget] @19: Tyvärr så hjälper det ju inte att någon säger "du är för negativ", "ryck upp dig", "ändra inställning". Det är inte därför man skriver hit, det är bara ord. Det är för att få stöd och som jag också skriver i mitt inlägg kanske hitta någon som känner igen sig. Det spelar ingen roll att de flesta här är av en annan uppfattning, det är ju ständigt så att folk dyker in på olika forum och ska överbevisa och tolka andras berättelser och liv. Det hjälper inte personen i fråga. Jag vet redan att man kan söka terapeuter och att det är så lätt att säga att man bör ändra attityd osv men ett forum är ju till för att ventilera och det är verkligen tråkigt att det varje gång man skriver (har även sett liknande i trådar som inte jag skrivit) ska finnas personer som varit med om "allt" och vet hur saker fungerar. Ungefär som att försöka styra upp ett forum till att bara innehålla det som majoriteten tycker och överbevisa andra så att de till slut inte längre vill göra några inlägg. ## Comment 21 Author: Sweelin Lena... Jag förstår dig fullkommligt! Jag känner igen mig i det du skriver och känner mig inte heller speciellt viktig i mina relationer till mina "vänner". ## Comment 22 Author: [Borttaget] @21: Ja, vi är kanske inte många, i alla fall inte som skriver på såna här forum, men tror att det ändå finns en hel del som på olika sett hamnat utanför. Som saknar nära vän-relationer och där ens vänner har ett stort antal andra att ersätta oss med. ## Comment 23 Author: Sarah Det handlar inte om att överbevisa, det handlar om att visa att det finns andra sätt att tänka. Att folk engagerar sig och ger råd, berättar om egna erfarenheter osv, är att stötta. Hade folk inte brytt sig had de inte svarat alls. Likgiltigheten är att inte bry sig, inte diskussionen. Du mår dåligt över din situation och folk försöker hjälpa dig att komma ur det. Är det mer hjälp tror du om folk satt och höll med dig? Då får du bekräftelse i din negativitet. Det är uppenbarligen ett ämne som berör och intresserar och var de bara de som höll med skulle det inte bli ngn diskussion alls. Jag HAR varit med om väldigt mycket och jag har många erfarenheter i mitt liv. Vari ligger felet i att dela med sig av erfarenheter? Själv tycker jag att tolkningar och erfarenheter är en väldigt stor hjälp. När jag fått samma typ av bemmötande har jag funderat mycket och sett det som en hjälp att omvärdera mina beslut. Eftersom det är just det det är, beslut. Är mina beslut märkliga och folk berättar det för mig så uppskattar jag det. Det är så du ska se på det, inte som ngt negativt. Saker är inte menat som översitteri som du verkar tolka det, utan som en annan väg. Man väljer själv hur man ser på människor och deras handlande. Mitt inlägg i #18 är den andra sidan. Kanske är dina vänner i den situationen. Det är skrivet för att visa att det kanske finns sådana anledingar oxå. Kanske hårt skrivet, eller så är det inte intentionen, bara tolkat så. Det är ingen som säger att ett forum bara ska innehålla medhållare, då är det inte ett diskussionsforum. Hela relationer innehåller tolkningar och råd, eftersom folk går in här för att få just råd och hjälp att se andra vägar. De som svarar har ett genuint intresse för människor och deras välbefinnande. Man kan välja att se det som att folk vill trycka ner folk, men man kan oxå välja att se det som hjälp. Det är svårt att vända en negativ tankespiral men det är fortfarande nödvändigt för att man ska må bra. Nej att säga "ryck upp dig" hjälper kanske inte, men att säga, du har ju det här och det här kan hjälpa, eller gör så här tänk såhär. ## Comment 24 Author: Björk Om du inte öppnar upp dig för dina vänner så kommer de ju aldrig kunna komma dig närmre och om du tänker " vad är det för mening med det, då de har andra närmare personer " så talar du ju mot dig själv, dina vänner kommer inte komma springandes så länge du håller ett avstånd mot dem. "Behandla andra som du vill bli behandlad själv" ## Comment 25 Author: pyromanen #20 Lena1234, vad är det för typ av stöd du tror skulle kunna hjälpa dig att få på ett forum som dethär? Var o en här svarar naturligtvis utifrån sina erfarenheter och världsbild, så gott man kan. Sen kanske du inte tar till dig av det folk vill ge, och det är såklart helt frivilligt och upp till dig. Tror du har rätt i att det inte ändrar något att t.ex. Sarah föreslår dig att ta tag i din attityd. Den enda som kan ändra på något för att du ska få bättre vänrelationer det är du. ## Comment 26 Author: Sarah Pyromanen, hur skiljer sig rådet att ändra på ngt för att få bättre relationer från att säga att det ligger i attityden till relationer? ## Comment 27 Author: [Borttaget] Jag har ca 15-20 pers. som jag anser vara min närmsta cirkel... som jag kan säga vad som helst till... som jag kan vara för trött för att orka umgås med en period men som ändå alltid finns där. Som aldrig kommer sprida ngt jag sagt utanför denna grupp, de vet precis vilka det är ok att prata med. Men x och y är närmare varandra, de ringer varandra först om det händer ngt. Och R och J är närmre varandra, men R har mer kompisar på ett annat håll med, som hon pratar med om mycket saker. Men hon skulle aldrig prata med dem om vad jag säger... och E, som varit borta från oss andra några år när hon inte mådde bra och undvek oss...men jag skulle fortfarande kunna öppna mig för henne,  för jag litar på henne. **Det jag menar är att jag kan inte vara bästa vän med 20 pers. Men jag skulle inte kunna välja en av dessa och säga att jag tycker mer om den än om de andra.** Det viktiga är att lita på varandra och ha kul tillsammans. Vi umgås ofta i grupp, vi bjuder helt enkelt in allihop och så många som kan kommer, ibland kan det bli mkt folk :P Och har man ngn mer vän som man vill ta med och som man tror kommer överrens med de andra så... ta med den med :p ## Comment 28 Author: pyromanen #26 Det skiljer sig inte alls så som jag uppfattar det. Vad jag menar är att enbart ts kan göra något och hon verkar inte vara inne på att vilja göra något själv. Så dina och andras välmenade råd trillar av som droppar från en regnrock. ## Comment 29 Author: Sarah Jag det håller jag med om, hängde inte med på din formulering eftersom jag tolkar det som att du säger precis samma sak i sista meningen. Den egna attityden :) ## Comment 30 Author: pyromanen Jag som var otydlig, beklagar ## Comment 31 Author: fruktgumman Jag har 5-6 goda vänner som jag umgås regelbundet med. Men jag har ingen som är min "bästa vän" Var och en utav dessa har säkert någon annan som de står närmre än vad de gör mig. Men det är ingen jag går och grubblar på. Huvudsaken är ju att vi har trevligt när vi ses. Jag går ju inte och tänker att de kanske har ännu trevligare de andra dagarna med sin "bästis" Man blir ju väldigt olycklig om man ska gå och tänka så. ## Comment 32 Author: [Borttaget] Har läst igenom tråden och jag håller fullständigt med Sarah och bumbleboo. Samtidigt så kan jag säga att jag på ett sätt förstår dig också Lena 1234. Jag har själv varit som dig en gång i tiden, och då gjorde jag slag i saken och valde  ensamheten istället för att umgås med folk som jag visste att jag aldrig någonsin skulle kunna bli tillräckligt god vän med. Hur jag än försökte och sökte deras uppmärksamhet, så kände jag mig helt utanför. Precis som dig. Insåg att mina försök inte ledde någonvart. Jag blev bara besviken och kände mig ännu mera utanför, ju mer jag försökte hänga på dem jag kallade mina vänner på den tiden. Jag valde då ensamheten att umgås med mig själv istället. Jag insåg att jag behövde inte andra människors bekräftelse hela tiden, utan att jag dög som jag var ändå. Visst kan det kännas trixit att vara ensam ibland också, men det är oftast ur ensamheten man kan hämta en inre kraft, bara man är villig att tro på sig själv. Jag är hellre ensam och glad, än umgås med folk som jag känner mig utanför med. Vänskapen ska inte behöva ha ett sådant högt pris. Och som Sarah säger, så tror jag också att bara du försöker tänka om och slutar leta hela tiden efter en sådan bästis som du längtar efter, så ska du se att det dyker upp vänner på det där "rätta" sättet, helt automatiskt. Det gjorde det för mig när jag verkligen tog tag i mig själv och mitt eget tänk. Det är oftast ens egna tankar som begränsar en. Idag har jag ett fåtal riktigt goda vänner ( som även i sin tur har andra nära väninnor), men jag vet att vi för det delar en fin gemenskap, på samma nivå. Vi människor är ganska duktiga på att ställa höga krav och förväntningar på olika situationer, på hur det ska bli. Och ju högre förväntningar man har, desto besviknare blir man när det inte blir som man förväntat sig. Hoppas du kan komma tillrätta och finna dig nya vänner så småningom, som är på samma våglängd som dig Lena1234. Men känner du svartsjuka att dina närmaste väninnor har även andra väninnor, så måste du nog försöka jobba bort det. Annars blir det som ett svartsjukebeteende i ett förhållande. Och det gagnar ingen. ## Comment 33 Author: JossanH Man måste lära sig umgås på samma villkor. Om jag har 2 nära vänner och 2 lite mer ytliga vänner slutar jag ju inte umgås med mina ytliga vänner bara för att de förmodligen har närmre vänner än mig. ## Comment 34 Author: [Borttaget] @33: Ja, jag har så få kontakter så det finns inte mycket att välja bort men visst, ibland har jag också känt så att det kanske vore bättre att vara ensam. Är dock redan så mycket ensam och vet att jag mår dåligt av det så att då helt utesluta alla kontakter känns också fel. Men jag ser heller inte de som några mer riktiga vänner, man känner liksom hela tiden att de lika gärna spenderar tid med andra och det är alltid svårt att bestämma. Men hellre det än att vara ensam även om jag ser det som en sorg att inte kunna ha mer nära vänner. Jag har inga problem med att mina vänner har andra vänner utan det är när jag är bland de "sämre" prioriterade som jag känner att jag inte vill finnas där för dem när det passar dem så att säga. Eftersom jag söker en mer nära vänskap där man kan berätta allt för varandra så gör ju det att man även öppnar sig mycket och berättar saker i förtroende. Om det sedan är så att det kanske för stunden är angeläget för vännen man berättar för men att denna sedan ändå lägger betydligt mer tid på andra vänner, då känner inte jag att det är någon idé att vara mer öppen. ## Comment 35 Author: Anonym "35 Jag förstår också precis vad du menar, du har rätt att känna och tycka så här, det är inget fel på din attityd så ta inte åt dig vad vissa skriver. Det är ju de vänner du har som väljer bort dig och sättet dom pratar på som gör dig upprörd och det är inte konstigt man känner sig utanför då. Om jag vore dig skulle jag sökt mig till andra som vet vad **riktig** vänskap betyder. ## Comment 36 Author: [Borttaget] @36: Tack för stödet och skönt att någon förstår hur jag kan känna det. Jag har precis varit med om ett par situationer där det är uppenbart att jag är sämre prioriterad. Det har handlat om tillfällen där jag och en person bestämt en viss sak men att hon sedan anpassar sig efter andra personer och bestämmer om till deras fördel. Även att vissa kompisar ska ha mer engagemang och vara givna när det gäller att få hänga på medan jag inte blir tillfrågad att hänga på i andra lägen. Jag har funderat mycket över detta och kommit fram till att så länge båda inte har samma behov av att umgås så fungerar det inte. I alla fall inte i de relationer jag har. Jag är mer i behov av en nära vänskap, en lojal vänskap där man håller vad man lovar. De personer jag umgås med har många andra de umgås med, de har kompisar i andra städer som de åker och hälsar på osv så våra livssituationer är helt olika. Om förutsättningarna är så olika så behöver man egentligen inte undra varför en vänskap inte fungerar. Det blir alltid så att en sitter och känner sig ensam, som jag i mitt fall, och den andra personen har fullt upp med allt annat umgänge. Den enda enda lösningen men också svåraste är att ignorera, gå vidare och försöka vara stark trots ensamheten. Tror att det i alla fall finns några på det här forumet som upplevt det och som vet vad ett sådant beslut innebär. ## Comment 37 Author: [Borttaget] #37: _"Tror att det i alla fall finns några på det här forumet som upplevt det och som vet vad ett sådant beslut innebär."_ Du har rätt i det. Min erfarenhet var att sluta sig i sig själv, och i stort sett släppa alla vänner jag hade. Mer så att de föll bort av sig själv, än att jag aktivt sade upp kontakten. (Minns då jag stod utanför brorsans lägenhet, och funderade på att gå dit som vanligt, men beslöt mig för att ta bussen hem i stället. En sådan sak där "energin" valde en annan väg än vanligt, var inget svårt beslut, det mer skedde.) ## Comment 38 Author: skotty Jag är sån att jag har helt olika relationer med mina "bästa vänner". Jag har dem till olika saker. En att gå promenader med och lätta på hjärtat, en att gå ut med och ha roligt, en att kolla på film med, en att prata med.. Men jag älskar dom precis lika mycket. ## Comment 39 Author: [Borttaget] #39 Så har jag också tänkt lite förut...men det känns lite omoget tankesätt tycker jag. Man kan ha en vän med de flesta kvalitéer om man lät känna den tillräckligt. Alla kanske inte kan vara experter på allt men att umgås kräver inte mycket insatthet i något ämne, och prata är de flesta bra på om man ger de en chans och öppnar upp för pratet själv. Är säker på att en som är tyst i vissa situationer pratar mycket i andra situationer osv. ## Comment 40 Author: pyromanen #40 förtår verkligen inte hur du kan tycka att #39 sätt är omoget? hur tusan menar du? Jag tycker det låter både förnuftigt, vettigt och helt normalt och som något jag känner igen från dom flesta välfungerande vuxna människor. ## Comment 41 Author: [Borttaget] #40, Det var inte vidare trevligt att läsa, tycker du ska be om ursäkt. ## Comment 42 Author: sundsvallstjej Är det inte naturligt att man gör olika saker med olika vänner då? Om jag har en väninna som inte gillar att åka skidor men älskar att shoppa så shoppar jag med henne och åker skidor med en annan väninna som älskar det. Man gör inte samma saker med alla vänner. ## Comment 43 Author: [Borttaget] Men visst är det så att man gör olika med olika människor. Lät bara (citat från #39): _"Jag har dem till olika saker."_ Som att..jag vet int..de är mina ägodelar som jag använder till det, och det för att int vara ensam. Får be om ursäkt om min åsikt/mina tankar togs illa upp. Alla tycker ju int lika! ## Comment 44 Author: skotty Ursäkta mitt ordval då. Men det är inte så jag menade. Vad jag menar är att man faktiskt har vänner till olika saker, det faller sig helt naturligt. Man är ingen reserv för att en kompis hellre tränar, shoppar eller pratar med någon annan vän. Vänskap är något naturligt, det bara blir som det blir. Det är ingenting man grubblar över. En annan sak är om ens vänner fryser ut en, men det anser jag inte att man gör bara för att man hellre gör en viss sak med en annan. Om man ska göra ALLT med sin vän så måste jag tycka om EXAKT samma saker, vilket inte är ofta man gör. Och hur kul är det på en skala? Vänskap är som vilken annan relation som helst. Man MÅSTE ha sina egna intressen och tid för sig själv och andra för att det ska fungera. Samma sak när det kommer till partner osv. Jag skulle inte vilja ha en pojkvän som jag var tvungen att göra allt ihop med, utan jag skulle föredra att vi hade vänner som vi umgicks med på olika håll. En del intressen delar man med varandra, och en del med andra. Så är det bara. Är det omoget? Nej. ## Comment 45 Author: [Borttaget] Nu är du lite mer klar i vad du menar tycker jag. Vad jag menade var att själva umgåsbiten, att man spenderar tid med någon är mer än att man gör saker med varandra som man tycker är roligt. En vuxen relation, en mogen sådan, där tycker jag att man ser över egenskaperna och till något större, något man delar utöver sina intressen och vad man gör för stunden. Så när man väljer att åka skidor med en, gå med en, och se på film med någon annan LÅTER det som att man glömmer att se den större biten och kanske missar en djupare vänskap. Alla gillar olika saker men bara viljan finns så kan man dela vad som helst, och är man bara ute efter att ha roligt tillsammans så ja, visst då spelar det väl ingen roll vem man har med sig. ## Comment 46 Author: Toxics Jag känner helt klart igen mig =) . Fast jag har alltid haft turen att ha en bästa vän. Och då menar jag BÄSTA vän. Som jag kan göra precis allt med.. Shoppa, festa, se på tv, gå promenader med, träna med. Ja vi gör precis allt ihop. Men det var en period i mitt liv då min Föredetta bästa vän flyttade 89 mil i från mig. Och då hade jag ju ingen. Och det var sjukt jobbigt. Alltså, Jag har ju flera vänner. Jag har massor av vänner som jag kan träffa och dösnacka lite med. Men inte så att jag väljer att jag VIll umgås med folk som jag inte kan berätta allt för iallfall. Känns lite ytligt då. men det är svårare att hitta en #bästa vän# i vuxen ålder. Faktiskt. Det är svårt nog att hitta nära vänner då. Så om du hittar en. Så håll fast vid den för kung och fosterland. Inte så att du kväver den. Men duvet. =) ## Comment 47 Author: [Borttaget] Menar själv inte att man behöver göra allt med samma vän, bara se att det finns något mer än själva sakerna man gör. Sen om man råkar hitta en vän som man kan göra allt med; HURRA så bra! Skullenog inte vilja ha bara en person som jag är med hela dagarna som man inte kan slita sig från. Lite variation behövs väl även med människor?! ## Comment 48 Author: Vinayako Jag kan ju säga att jag är i exakt samma position som dig lena1234. förstår dig till 100% det är jobbigt. men vi får hålla ut och hoppas att vi hittar lösningar. för vänskap är tydligen svårt att hitta. men samtidigt förstår jag ju att mina vänner tex inte BARA kan ha mig som vän men visst är det jobbigt när dom snackar om allt annat kul dom gör med sina andra vänner. och ngn kanske man själv tycker är kul och vill va med på men så vill inte dom de. då blir man ju sårad. för då känner man sig utanför. men ja tydligen bara att hålla ut! ## Comment 49 Author: [Borttaget] #49: HURRA?![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 50 Author: Karmatarerskanise #50 Hurra? Vad menar du med det? Ser ganska oförskämt ut att skriva så när någon känner sig utanför. ## Comment 51 Author: [Borttaget] #51 Då någon skriver att det är bara att hålla ut, men att det är kämpigt pasade det inte att skriva ett utropstecken efter HURRA så då blev det ett ?-tecken... ## Comment 52 Author: Vinayako Jag men menar inte hålla ut så som ni tolkar det mer att vi får inte ge upp. vet det är svårt då jag är i samma situation men en dag hittar vi nog någon som förstår oss och som det funkar bra med. men visst det är inte lätt det med vänskap och ja man har kanske för höga krav på vännerna ja kan säkert stämma.. kan ju säga i mitt fall så är nog största problemet hos mig själv då jag måste inse att dom inte gillar mig mindre än ngn annan. men ja det är svårt. men man klarar det om man vill :) (ta inte illa upp) ## Comment 53 Author: [Borttaget] Tycker du har helt fel vinayako utan att känna dig. Min vän hon är helt uppe i att finna fel i mig och hon vill int e ens ses innan jag har kommit till något slags stadium av selfrealization om grejer jag inte ens vet själv som inte har med mig att göra då flera är inblandade i min situation. Jag tänker därmed även på ALLA andra stackare som inte får träffa sina internetvänner för ålderskillnad och långa vägar, och för att de vill vara normala men önskar att saker vore annorlunda. Min så kallade andre hälft hade helst velat att jag var någon annan som är mycket äldre än mig...liksom. Hon vill att JAG ska vara den andra knutten i min yngre kropp så att hon fick ursäkter att bli tillsammans med hans personlighet. Vcet det låter lite cyberspacemovie-film över det hela men det är lite så hon ser på saken och därför tycker jag att det jär med andra hälfter är bara överskattat och kan struntas lite i så man får lite ro och sinnesfrid. Angående att hitta någon, ja visst det  finns miljarders av både tjejer och killar vad man nu föredrar och hej så bra att säkert större delen är missnöjda med sin nuvarande relation så att de gärna byter partner så länge man inte är sig själv..taget med en nypa salt dåe. ## Comment 54 Author: Karmatarerskanise #53 Jag tror du tänker helt rätt. Du är inte sämre än någon annan. #54 Förstår inte riktigt vad du skriver om nu. Tråden handlar om vänner, inte partners. ## Comment 55 Author: [Borttaget] #55 Hehe, oy, var det i ANdra tråden? Nämen gud, då gick jag över gränsen. Ska hålla mig mer till rätt tråd nästa gång om jag kan, annars får ni riva i lite så kanske jag lär mig![Oskyldig](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 56 Author: pyromanen #53 och #55. Ja, instämmer. Om man kan vara tillräcklig övertygad om att man inte är sämre än andra utan värdefull och en bra vän... då behöver man inte dendär bekräftelsen som ligger i att vara "den endaste nära vännen" utan står lika stadigt och är lika mycket värt oavsett hur många andra kompisar ens kompis också har roligt ihop med. Självkänsla heter det visst också.  Självklart #53 så gillar dom dig "lika mycket" (om man ens ska behöva mäta o jämnföra), annars hade dom väl inte varit med dig - de som har andra att vara med också.![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")