# Jag går sönder.. Author: Anonym Vet inte riktigt om detta är rätt plats att skriva det här inlägget på och vet egentligen inte varför jag skriver det men jag känner att jag behöver skriva av mig.. Mitt liv just nu håller på att slås i spillror.. Kan dra lite snabbt vad som händer.. Fick hjärtat söndertrasat för något år sedan och efter det gick det upp och ner. Jag försörjde mig som prostetuerad några månader och blev i samband med det våldtagen men det är mitt fel jag visste vilka risker jag satte mig själv i men ändå inte. Jag jobbar just nu nära 50 timmar i veckan på ett helt vanligt jobb och det sliter väldigt men känner mig ändå rätt stolt då jag slutat prostituera mig och har än så länge inte fallit tillbaka. Jag har en pojkvän och han vet vad jag har gjort tidigare vilket är jättesvårt för honom att hantera såklart och vi har övervägt flera gånger att avsuta vårat förhållande pga det. Men vi har ändå hållit ihop.. Grejen är den att han skyller mig en massa för detta och kallar mig under bråk hora..i normala fall skulle jag inte bry mig så mycket men just det tar så mycket när han säger det för att det är sant. Sen är det en massa som händer med familjen just nu som inte direkt hjälper. Jag har varit ledsen, arg, förbannad, full av hat..men nu..nu är jag bara så jävla trött..jag orkar inte och jag sitter helt ensam i det här såklart kan inte prata med någon och jag ogillar psykologer.. jag gråter inte längre kan inte komma ihåg senast jag log eller skratta..börjar tappa hoppet.. Jag hade ett missfall för några veckor sen, det var inte planerat att jag skulle bli gravid och jag hade fått reda på det bara några dagar innan. Är inte redo för barn men det var ändå jobbigt med missfallet. Har konstanta mardrömmar om våldtäckten..sover inte så mycket längre..jag vet att jag bara har mig att skylla så vill inte låta gnällig jag vet bara inte var jag ska göra.. Vet inte vad jag räknar med för respons här egentligen..Blir det någonsin bättre..vet inte om jag orkar ännu en smäll.. Ni som orkade ta er tid att läsa, tack. ## Comment 1 Author: Sverkersson #0 Jag har ingen erfarenhet av det du genomlider och det du gått igenom men en sak kan jag säga. Tycker din kille borde ,även ifall det är svårt, släppa sina tankar och finnas där för dig... Om han älskar dig och bryr sig om dig borde han lägga sina beskymmer åt sidan och hjälpa dig att må bra.. Det finns alltid hopp. Alltid. Gäller bara att ge det tid och om du inte går hos psykolog rekommenderar jag det Kraftigt. Dom är oftast hyggliga människor =). Det du har klarat är Starkt och jag tycker redan jag ser några positiva framsteg hos dig. En kille borde inte vara arg på dig över det förflutna. Det är ditt förflutna och det har han inte med att göra på det sättet. Och att han kallar dig Hora är ett riktigt dumt ordval måste jag säga oavsett din tidiga situation är ordet extremt kraftigt laddat... Han verkar själv har några problem. Jag rekommenderar även en psykolog för honom men om han inte inser att han har problem själv så kan det vara svårt att ta upp. Försök vara stark men jag tror inte du klarar detta om du inte skaffar hjälp från en psykolog försök släppa din envishet gällande det och så ska du se att allt kommer börja bli bättre efter ett tag ge det tid. Och ifall din pojkvän inte finns där när du behöver honom så borde du ta en funderar ifall han finns med i bilden imorgon. Var stark och positiv. Att skriva här är ett steg i rätt riktning! ## Comment 2 Author: KimE Jag håller med #1 om att du behöver söka hjälp att bearbeta händelserna med hjälp av en psykolog eller kurator. Du ska inte ta på dig skulden för en våldtäkt oavsett vad som hänt. ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Känn absolut inte att du är gnällig. Du har gått igenom mycket och jag förstår att det måste vara väldigt tufft. Du borde ta dig ett ordentligt snack med killen din. Det är inte OK att kalla dig hora, oavsett om ni bråkar eller inte. Det visar på att han saknar respekt för dig. Du skriver att du inte gillar psykologer, men tyvärr är det nog precis det du behöver för att komma vidare, för att kunna börja känna igen. Ge det en chans! ## Comment 4 Author: [Borttaget] Ang psykolog värkar det svårt att få tag i? I alla fall om man är skeptisk tilldet. Frågade, och tog det på tal hos kurator förut, för har märkt effekten av att prata med en...det gick snabbt att få bort min ångest hos en psykolog tror jag han var. Kuratorn pratade bort det, eller såg lite småflinande på mig, ungefär som att: "skulle du behöva psykolog, luras du eller?" Men i fallet att bli kallad hora är det ett trist skeende. Blir själv kallad saker då och då, och även av de som tycker sig vara min vän. De har dock svårt att erkänna det varken för sig själva eller för mig när jag vill prata om det. Fula ord är bland det lågaste man kan använda enligt mig! Det gör man om man har slut på argument, eller stör sig på att inte kunna vinna över den andra med smartare medel Med din bakgrund skulle jag absolut gå till psykolog, men hur man gör det vet jag inte för har aldrig (förutom den korta stunden innan psyk förra sommaren) behövt det visst. Kanske kan man kontakta en privat psykolog även om det kanske är dyrare? Eller att man ber de man ringer till direkt om psykologhjälp, för det är ju faktiskt stor skillnad från kurator. Den sistnämnda är mer som en "vän" med lite erfarenhet tycker jag iaf. Man skall visst få bedömning först, och det är inte allt för ofta man blir tagen på allvar. Enda gången jag har blivit ordentligt lyssnad på är faktiskt hos socialtjänsten. De är snabbare i handläggningen än typ Af, eller om man jämför med någon annan myndighet. De ger direkt hjälp, och det enda jag kan klaga på där är svårt att nå ens handläggare. Socialtjänsten går man till om man är sjukskriven och inte är det längre än ett år som jag förstår, men nu är det ju inte det tråden handlar om... Säger du dock att du varit prostituerad så garanterar jag nästan att du får access till psykolog rätt snabbt, speciellt om du talar om hur dåligt du mår av det. Sedan om du ska tala om din kille samtidigt vet jag inte,  men se till att må bra själv först innan du tar hand om relationsproblemet. Finns som sagt förr fler sätt, att ta hand om dåliga erfarenheter så att säga, men att prata med proffs kan vara en del av det. Saken med psykolog är väl att det blir miindre personligt, de har väl mer tekniker i att räta ut ens tankar, och med det lösa upp så kallade blockeringar skapade av tankeformer. Var inte rädd bara, man får alltid någon erfarenhet av att prova om man vet att det är relativt ofarligt. Du kommer inte dö av att gå till kurator/psykolog. Det gjorde inte jag :) ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise #4 Jag har aldrig haft problem att komma till psykologer, så det du skriver är väldigt konstigt. Synd att du har upplevt det på det viset. Jag har alltid blivit tagen på allvar och fått bestämma viken typ av kontakt jag har velat ha. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Du behöver gå i samtal och lära dig att hantera ditt förflutna och finna vägar att komma framåt! DET ÄR ALDRIG DITT FEL ATT DU BLIR VÅLDTAGEN!!!!!!! Du ska för\*\*\*\*\*\*\* kunna stå naken på torget, utan att ngn har rätt att skada dig och INGEN har rätt att gå utanför en överenskommelse heller. Jag har en känsla av att du inte tror att du är värd någon bättre än din pojkvän, varför annars stanna med ngn som kallat dig så....sträck på ryggen och tala om att sker det en gång till, så går jag min egen väg! Du kan tala med allt från kurator, teraputm, sjuksyster, psykolog och det finns olika former av "samtalsstilar" och det finns olika människor, en del "klickar" man med och andra inte. För din egen skull be om hjälp, det kommer att vara tufft, men du klarar det, tro mig!!! ## Comment 7 Author: kaizoR Du är stark. Att du har klarat dig såhär långt med tanke på omständigheterna är ganska otroligt, även ifall det händer hela tiden runt om i världen. Är själv gravt deprimerad så jag förstår din hopplösa känsla.. Och för mig hjälper det enormt med anti depressiva piller. Det tar bort en liten del av din börda, så du långsamt kan gå med rak rygg igen och försöka se framåt. En annan sak som kan hjälpa är att följa dina drömmar. Klyschigt, jag vet, **men det hjälper verkligen!** Ett exempel: Jag älskar djur, har alltid gjort, men har inte fått ha djur själv. När jag tillslut fick mina föräldrar att inse hur viktigt det var för mig och när de tillät mig att ha hamster så kunde jag le igen, för första gången på väldigt länge. **Jag fick något att leva för**, någon som såg mig för den jag är och inte bråkar med mig. Något som skiter i om jag gråter, som gör små söta glädjeskutt på golvet, någon som jag kan forma och pussa på. Det gör att jag klarar av att gå vidare, och jag känner att jag är behövd och har förstått innebörden i att "följa sitt hjärta" även fast jag bara är 17 år. Vad brinner du för egentligen? Har du något intresse som konst, bilar, djur, barn eller pyssel? ## Comment 8 Author: [Borttaget] #5 De blev både irriterade när jag motsatte mig antidepressiva, läkaren överdrev i sjukskrivingsblanketten enligt mig, utan att jag visat något om det. Men det gjorde mig inget, för visste att jag behövde vila. Kuratorn började ta mig på allvar när han pratat med pappa "det bekräftade vad du har sagt". Det var ungefär ett år sedan nu. ## Comment 9 Author: [Borttaget] \# 8 Du har rätt att motsätta dig medecin, det gjorde jag med, skulle aldrig känts som rätt väg för mig. Den kuratorn kanske inte var rätt person alls, jag fick byta teraput och andra, för att finna rätt. TS:  Lyssna till din magkänsla, Jag tror att vi alla har en inre kompass, som om man lyssnar, visar vägen. .Ett steg i taget och med distans, kommer du att se så många sanningar och kunna ge till andra! Keep fighting! ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Ja, han var både fel och rätt, den kuratorn ;) Fel för att han var jobbig att ha o göra med. Han lyssnade mindre, och gick mer på tavlan, och teorier. Rätt för samma sak, och för att han påminde om personer jag hade saker kvar att uträtta med, så kände både en slags träning i det, och att min karmiska bank minskade, ha ha. Kuratorn jag har nu säger att , som du, man behöver inte ta medicin. Jag provade ett tag, och slutade rätt snabbt. ## Comment 11 Author: [Borttaget] \# 10 vetu vad, jag tror ju på mening och lite så, som med den första kuratorn, tänker jag att det är, att man ramlar på folk och händelser för att man ska träna på det, fasen.... :/ Nåja mår bra idag, men utmaningar och lärdomar kommer ju ständigt ;P ## Comment 12 Author: Maria Att alla inte behöver medicin behöver inte vara samma saninng för andra människor. Det är många där antidepressiva mediciner är rena livlinan för. Alltså går det inte att säga att bara för att det inte funkade för mig så är det lika för andra. ## Comment 13 Author: [Borttaget] \# 12 Vilket ingen gjorde heller :) Men jag anser att man har glömt människan och för att spara pengar trycker medecin i människor, som det inte passar. ## Comment 14 Author: kaizoR #12 Håller med. ## Comment 15 Author: Maria #13 Jag tänkte på vad som stod i #10 **Kuratorn jag har nu säger att , som du, man behöver inte ta medicin** Många gånger behövs en kombination av både psykolog/kuratorkontakt och medicinering för bästa resultat vid depression. ## Comment 16 Author: [Borttaget] \# 15 Nej, men det är ju sant många behöver inte och de ger svåra biverkningar, har ett antal av mkt allvarliga sådana fall i min närhet, men jag inser också att det för "rätt Patient" kan vara avgörande och en puff i rätt riktning. ## Comment 17 Author: [Borttaget] #12 Som har sagts var det ingen som menade att Alla ska låta bli medicin. Det är ju rätt korkat! Grejen vad min kuratorn menade var att man inte BEHÖVER ta medicin, got it? Ingen kan tvinga dig, även om de tycker det vore behövligt... ## Comment 18 Author: Maria #17 Det är ju självklart att ingen kan tvinga någon såvida du inte är tvångsinlagd. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Okej, men inte så självklart alltid. Inte för alla. Vissa tycker visst man ska använda allt de ger en, annars är man varken värd kurator, eller sjukskrivning. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #18 Känns inte så självklart, när man kan finna sig under starkt tryck, när man är som svagast. ## Comment 21 Author: [Borttaget] Just, silkesnosen. Mår man dåligt är man känslig för social press, och så vidare!