# När "får" man säga till? Author: JossanH Jag har en vän sedan gymnasiet, vi kan kalla henne E. Under hela gymnasiet hade E problem med sin rygg. Det visade sig till sist att det var ganska allvarliga problem så hon har opererats ett antal ggr och tom opererat in en liten maskin i magen som hon kan styra via en dosa för att det ska lindra smärtorna ned i hennes ben. Hon har alltså haft det otroligt jobbigt och det finns strikta direktiv om hur hon får röra sig. Hon får inte böja sig ned utan ska böja knäna(sätta sig på huk) om hon ska ta upp något, hon ska gå med krycka som stöd, ha speciella skor, inte bära tunga saker, ta det lugnt etc. Hon använder sällan kryckan och i stort sett aldrig sina specialskor. Detta tjatar vi vänner om men då blir hon mest sur. Många tar enormt mycket hänsyn till E just pga av hennes problem. Men vi är fler som har märkt att hon ibland, inte utnyttjar situationen, men klarar mer om det gagnar henne. Några exempel: Vi ska gå på stan och köpa någotj. Jag hör av mig 10 min innan utsatt tid (som oftast är vid 14 just för att hon ska hinna mjuka upp innan) för att höra vart vi ska träffas. E svarar att hon är så stel i ryggen att hon inte klarar av att gå redan utan jag får gå själv eller vänta 2 timmar till.. Jag går oftast själv. Dagen efter ska hon tatuera sig. Hon har tid kl 12 och har då i stort sett inga problem att ta sig upp och ut och gå dubbelt så långt som till stan och uppför en lång backe för att sedan sitta/ligga still på en brits i 3 timmar. Hon behöver hjälp med att bära hem några varor från affären eller att flytta tunga saker. När E och en annan vän var på semester gick E runt till alla hennes favoritaffärer och köpte mängder av böcker (!) som hon bar runt på en hel dag. När vännen sedan ville göra det hon verkligen ville kunde E inte följa med för det var för ansträngande för ryggen. E kan inte ha ett vanligt arbete. Men hon kan vara volontär och arbeta på ett ställe där hon inte ens sa innan att hon hade problem med ryggen för att hon ville arbeta där. Tunga lyft kan ingå i arbetet. Jag vet att hon gör fel när hon bortser från sina problem men det har blivit till ett störande mönster. Det går bra så länge det gynnar henne men är det tråkiga och jobbiga saker klarar hon det inte. Men när får man säga till? Det är så lätt att man får det att låta som att man anklagar henne eller som att hennes problem inte är riktiga problem. ## Comment 1 Author: Sara Direkt! Det kanske inte är så lätt att säga ifrån men ju längre det går, ju mer kommer folk irritera sig och tillslut har hon inga vänner kvar. Så både för er skull och hennes, så skulle jag ta ett snack ganska omgående. Jag har ju själv en sjukdom som gör att min kropp ibland inte pallar nått men ibland pallar hur mycket som helst. Kanske är det samma för henne, att det är värre eller bättre vissa dagar. Men det låter inte riktigt som det, utan mer att som du säger hon utnyttjar sin smärta och kropp för att "slippa" sånt hon kanske inte har riktigt lust med. Jag skulle säga ifrån, för hur mycket ork och energi tar det inte från dig och de andra att gå och irritera er på henne? ## Comment 2 Author: Karmatarerskanise Jag hade tagit upp det fort jag med, men sett till att vara undrande och inte anklagande. BErättat det du skrev här och sagt att det verkar lite konstigt och frågat om jag skulle ta åt mig eller inte. ## Comment 3 Author: Khadidja Det är lite svårt det där, för jag kan tänka mig att man i den sitsen som din vän E är, inte vill erkänna att man faktiskt beter sig på det sättet, kanske ser hon det inte ens själv.. Men du bör prata med E ändå. Tråkigt att du ska behöva påminna din vän om vad en bra vän gör och inte gör.. Du måste själv tänka igenom också om det är värt att kämpa för? Hur myckety energi snor hon egentligen från dig? Jag var envis och höll fast vid min bästa vän, hon stal all min energi och verkligen trivdes med att trycka ner mig. Nu har jag inte pratat med henne på två år och undviker verkligen människor av hennes slag. Lycka till! Kram. ## Comment 4 Author: Maria Uppenbarligen så har hon en viss [sjukdomsvinst](http://sv.wikipedia.org/wiki/Sjukdomsvinst) som hon kanske utnyttjar. Nu är det svårt att säga om hon utnyttjar det eller bara är tanklös. Det är nog lätt att skylla på sin sjukdom när man levt länge med den men jag tycker absolut att man ska uppmärksamma henne på det. Hon kanske inte som sagt ens tänker på det eller också gör hon det och då behöver hon verkligen påminnas. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Hade en vän som var likadan, fast med social fobi... Hon kunde inte gå på stan med mig o ta en fika typ, men hon kunde gå på en fullsatt restaurang och åka till Gekås nån gång i månaden... Jag tycker du ska säga till din vän att du tycker det är konstigt att hennes sjukdom varierar så ofta, och ofta till hennes förtjänst. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Säger som övriga att ni behöver sätta er ner och prata om det här. Var noga med att lägga fram det sakligt, och som "jag upplever det såhär, hur är det för dig?" Så länge du är vänlig och lugn så kan du räkna med bra svar, om hon är en ärlig person. Jag har själv en komplex sjukdom och kan delvis känna igen mig i punkter som du nämner som störande, och andra inte. Det varierar. Motivation ÄR en väldigt viktig del, men ibland får man vara uppmärksam så det inte blir som du nämner, att hon orkar massor för egen del, men väldigt lite när det kommer till andras önskningar. Det kan vara så att hon uttnyttjar det, det kan vara så att hon inte tänker sig för. Mest troligt är det blandat. Hon behöver få detta uppmärksammat. Har hon däremot uttnyttjat detta med vett och vilje, då lär hon bli sur och vrång när detta tas upp. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Finns många som "utnyttjar" sin sjukdom... Ex. finns en som har sociala problem, hon kan inte ha ett riktigt jobb men hon kan ha praktik som är precis som ett jobb bara obetalt (hon lever istället på bidrag). Märkligt tycker jag. Jag tycer man kan säga till direkt, dock svårt att lägga fram det så att det inte blir fel.