# Jag orkar inte mer! Author: [Borttaget] _För 2 år sedan hotade min pappa att slå mig bara för att jag vägrade att hjälpa till. Han har inte hotat sen dess och nu mera är han som 'vanligt'._ _I somras var han otrogen emot mamma, det var då allt började. Allt helvete! Från sista sommarlovsdagen fram till lite innan jul, höll de på att skrika, gapa och hata varandra. Men nu är de sams. Eller i alla fall någonlunda. I sommar ska jag flytta till Norge, flytta 100 mil ifrån kompisar, storasyskon, pojkvän. Ja, helt enkelt allt. Vad jag än säger om att jag inte vill flytta, så säger mamma att jag är dum. Det säger hon till min lillebror också. :'/ Eller säger, snarare skriker ut det._ _Pratade lite om detta med flytten, för en av mina 3 storasystrar som ska stanna kvar. Hon tycker, likt mig, att mamma har blivit lite konstig efter händelsen med min pappa (inte samma far som storasystrarna har, men hatet mot min pappa finns - likt mig - hos dem). Han jobbar rätt mycket i Norge. Rätt mycket, snarare nästan hela tiden, rättare sagt, och därför pratar mamma och pappa främst på Skype. När han inte svarar, blir hon hyper nervös. Helt enkelt litar hon inte på honom! Det är bara vad hon tror att hon gör efter att hon pratade med en kurator i höstas, som även fick mamma till att flytta upp till Norge. Allt för pappas skull. Vi, jag och min bror, är inte värda ett skit! Inte ett j'vla skit. Kanske min bror, han ska jag ju serva hela tiden, men så fort jag inte vill hjälpa till skriker dem hit och skriker dit på mig._ _Jag har ett stort intresse för att sjunga. Inte så stort så att jag vill sjunga i kör eller liknande, men jag gillar att sjunga och gör det mestadels hela tiden hemma. Nå väl, sjunger jag nu så blir det ofta "TYYST!" av min lillebror och lyssnar jag inte på honom blir det ett himla liv här hemma. Jag får aldrig sjunga._ Nu över till detta..... Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte ork till att prata med någon expert inom familjelivet, då blir soc och allt annat inblandat i detta också. Någon annan vuxen överhuvudtaget vill jag inte prata med (kan tillägga att jag blir 15 år i år). Någon kompis kan jag inte prata med, jag har inga i verkligheten. De på datorn är väl uselt trötta på mitt liv. ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Pojkvännen försöker så gott han kan, men distansförhållande är inte lätt och då blir det heller inte lätt att hjälpa till. ## Comment 1 Author: ettlitetalias Om en av dina systrar ska stanna kvar, borde det inte vara möjligt för dig att stanna med henne då? Hade en del kompisar och bekanta som flyttade in med syskon när föräldrarna flyttade långt bort när jag var yngre. ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1: Alla mina systrar ska stanna. Men den som bor i samma stad som mig, klarar jag inte att vara med ens i över 1 h. De andra två bor inte i samma städer, och enligt mamma får jag inte bo hos dem då. Då kan jag lika väl flytta med till Norge. Så det går inte.. ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 3 Author: plutopellis Ush vad jag lider med dig att ni ska få lida för något som din pappa gjort och att din mamma är beredd att flytta till norge efter hans otrohet! Så ledsen jag blir ![Rynkar på näsan](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") du kan få bo hos mig ![Kyss](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 4 Author: [Borttaget] #3: Aw, snällt erbjudande. Men nej, skulle aldrig få bo hos någon annan ändå. Antingen flytta eller så får jag bo hos min syster som bor i den staden jag bor i nu - vilket jag inte klarar av. Jag ska flytta 100 mil i från min pojkvän, 100 mil ifrån mina syskon & syskonbarn, 100 mil ifrån mina s.k 'kompisar' och 100 mil ifrån mina sjuka morföräldrar. Mamma och pappa skiter i vad jag säger eller vad någon annan säger. Det värsta är att mamma lovar så mycket nu som vi ska få när vi flyttar upp, men som aldrig kommer bli våra eftersom vi har ekonomikriser och de har lovat oss saker förr som aldrig har blivit något med. ## Comment 5 Author: plutopellis Förstår hur otroligt frustrerande det är att prata med föräldrar som inte lyssnar. Har haft det så själv, inte så som du har men den där frustrationen av att de inte lyssnar minns jag så väl. Vet du, jag tycker du ska överväga om din syster går med på det att ändå ge det ett försök att bo hos henne? Om 3 år är du fri att bo vart du vill, inser att det inte alls är till någon tröts men ja... Ush vad jobbigt ![Gråter](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 6 Author: [Borttaget] #5: Problemet är att jag verkligen inte klarar av att bo hos henne. Vi bryter antingen ihop i stort bråk som inte går över på flera månader (ser tillbaka 3 händelser sen tidigare) eller så retar vi på varandra. Därför orkar jag ärligt talat inte, och får väl skylla mig själv lite också. ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 7 Author: plutopellis En del går helt enkelt inte ihop så är det. Jag "hatade" min äldre bror innan för hans största intresse här i livet är att reta gallfeber på alla som är runt honom ![Förvånad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") men ett tag då han stod utan lägenhet, vem ville han bo hos? Jo mig.. GAH! Men det gick jättebra! Han var mest hos vänner och sov hos mig. Han trodde visserligen att jag var hans mattant för han lämnade in beställningar med vad han ville ha för mat för dagen \*asg\* så ibland anpassar man sig. Sen kan du ju fundera över om du tror att det kommer hålla mellan din mamma och pappa? Kanske hon inte kommer trivas där och flyttar hem igen? Ja sånt här är så svårt! Jag vill ju bara säga skaffa en egen lägenhet men det går ju inte när du inte är myndig! Kanske du kan få börja på internatskola och bo där? ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7: Jag har bestämt att nästa år, när jag börjar 9an, så kommer jag flytta tillbaka till Sverige och plugga här - b.la plugga och bo på internatskola. Att flytta tll Norge känns knepigt, att jag ska behöva göra nationella prov i ett helt annat land. ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 9 Author: plutopellis Låter som en bra ide! ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise Usch vad jobbigt! Jag hade förstått om din mamma flyttade för ett jobb, men inte för att bo med din pappa som svek henne så. Som hon inte längre litar på. Har inga råd att ge tyvärr, men jag lider med dig. Som tur är går tiden snabbt, och du kommer säkert träffa många nya spännande människor under din vistelse i Norge. Du får försöka göra det bästa av det. Kommer din pojkvän ha råd att besöka dig och vise versa? ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10: Att träffas kommer inte han ha råd till, och jag kommer heller inte ha råd eller tillåtelse av min mamma/pappa att få åka till honom eller ta besök av honom. Därför kommer det bli ett långt år. Tog upp det med mamma nu i eftermiddag att jag inte ville flytta. Var inte vatten värd! ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Hon är sur, arg och pratar inte med mig..