# Mår sämre och sämre psykiskt
Author: LitenPyssling

Idag har jag nästan varit duktig, har gjort alla eftersläntrande skoluppgifter och lämnat in de. Så nu ska jag inte ha något som ligger efter, vad jag vet så har jag inte det. Känns skönt!  
Ändå mår jag bara mer och mer skit för varje dag som går verkar det som... _Varning för långt inlägg_.

Jag och min kompis delade lägenhet sedan förra året, jag flyttade dock hem till pappa igen för en månad sen lite drygt. Jag orkade inte med kompisen längre då han klev mig på tårna ständigt.  
Jag tog med mig kaninen, katterna (socialiserar en åt djurskyddet) och akvariet samt lite av mina saker och flyttade hem - lämnade lite saker åt kompisen då han annars skulle blivit utan nödvändiga saker så jag var lite snäll med honom. Han uppskattade det.  
Pappa bor på landet, så det är mycket skog runt omkring huset och ängar - vilket får mig avslappnad och lugn.  
Men att flytta hem var ett av det dummaste jag gjort, har mer stress här än vad jag hade i stan.   
  
Stressen orsakas av pappa då han ena sekunden är stabil och glad för att i andra sekunden bli förbannad för absolut ingenting och låter det gå ut över allt och alla. När hans "tjej" är här så blir han värre, han går inte att prata med, går inte vara i samma rum som han och eftersom att vårat hus är ett enda stort rum i princip så är det svårt att undgå honom. De rum som finns är sovrummen men sen är TV, vardagsrum och kök ett enda stort rum.   
Han blir jätte irriterad och är arg hela tiden som hon är här, till saken hör är att hon inte alls tycker om mig och min syster. Hon ser oss som konkurrenter när det kommer till pappa. Våra bröder har hon inga problem alls med. Men varken jag eller min syster är med pappa så mycket att vi kan ses som ett "hot".  
Jag är instängd på rummet 24/7 och lyssnar på musik, är jag inte det så är jag ute och går. Min pappa och hans "tjej" är hyffsat glada när de är här men så fort jag kommer så blir båda jätte sura, speciellt tjejen hans. Hon och jag har ingen trevlig historia bakom oss, dock är det ingenting som jag gjort fel utan det är hon som helt enkelt inte kan acceptera att jag är där. Jag kunde inte ens gå igenom huset innan pappa kom infarande på mitt rum och var förbannad för att jag var så himla otrevlig mot tjejen - då hade jag bara gått och druckit vatten och gått tillbaka och inget mer än så, men då hade jag tydligen varit jätte otrevlig mot hans tjej som satt och kollade på TV och man stör ingenting när man går till köket då man måste gå igenom köket för att komma till TV:n.   
  
Stressen orsakas också av min syster som jag antingen är världens bästa vän med eller så är det 3e världskriget. Hon låter mig heller inte va utan kan komma fram och "goa" även om jag säger ifrån.  
Hon tar då tag i minderna åh nyper och har sig, hon tycker det är as roligt och accepterar inte ett nej utan fortsätter.  
  
Jag vet inte vad det är, men jag mår sämre och sämre för varje dag.   
Nu är det längesen som jag skrattade eller ens log, pratar heller ingenting.    
På skolan brukade det vara jag som sprang runt med kompisen och hade jätte roligt, nu sitter jag bara ner och håller huvudet mellan händerna som stöttas upp av ett bord eller knäna.  
Deltar inte i diskussioner, pratar knappt med någon.   
Skriver någon till mig på SMS, skype eller liknande så kollar jag bara och sedan trycker jag bort. Svarar inte.  
Ringer de någon - svarar inte.  
Och alla vet att jag alltid har mobilen på mig då de vet att det är ett ingrott beteende sedan jag hade epilepsi att alltid vara kontaktbar och eftersom att jag fortfarande kan svimma bara så där så är det fortfarande viktigt att jag har den med mig.  
Går ingenstans utan mobil på grund av detta.   
  

Vad är det som händer?  
Jag pratar varje vecka med psykolog och har gjort det de senaste 10 åren.

## Comment 1
Author: Sweelin

Stört-tjut mitt i lägenheten och säg hur dåligt du mår och varför... Så kan flickvännen få känna sig usel för en gångs skull

Kan tyvärr inte komma med så mycket bättre. Jag har erfarenheter själv att det inte är någon idé att försöka prata med karlar som har ett konstigt fruntimmer för dom bryr sig inte

## Comment 2
Author: Sweelin

Fast nu vet ju inte jag om det är så i din sits, men antingen prata eller bryta ihop ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 3
Author: Winta

Tråkigt och förstår det blivit så jobbigt... Undrar om du kanske kan kontakta socialtjänsten eller något likadant som kan hjälpa dig med lägenheten? Kom dit och berätta om din situation.

Håller tummarna det löser sig på slutet..

## Comment 4
Author: Nattuggla

Det känns som att du inte riktigt fått **andrum och tid för dig själv**. Då du först i lägenheten blev trampad på tårna och sedan när du flyttade hem igen fick du flera personer på dig samtidigt. Varpå ingen av dom verkar lyssna.

Låter jobbigt med din pappas ständiga skiftande i humör. _Finns det någon anledning till varför han gör så?_

_Har du pratat med din psykolog om hur du känner just nu?_

Känner igen beteendet då man inte orkar svara eller bry sig när någon sms:ar eller ringer, fast man egentligen borde svarat. Man tappar helt enkelt orken psykiskt.

Du borde få hjälp med att ha en egen lägenhet med hjälp av Socialtjänsten. Det är inte hållbart i den situiationen du befinner dig i nu.

## Comment 5
Author: LitenPyssling

**#1 & 2** Jag har satt hans tjej på plats en gång, dock verkar något ha dragit upp saker och ting som gör att hon är detsamma igen.  
Men så länge hon låter mig vara så gör de tinte så mycket även om det är jobbigt att hon går runt och gör både pappa och mina syskon arga, dock blir inte syskonen arg på mig utan de blir arg på henne för hennes barnsliga beteende.

**#3** Jag har ingen aning om hur man ska gå tillväga för att få de att hjälpa, dessutom så är socialen här så svåra att ha och göra med så jag vet inte. Ska prata mer med min psykolog om det.

**#4** Jag har aldrig fått andrum eller tid för mig själv, efter att vi var tvugna att ta bort min häst den 30 Mars så fick jag dock ha lägenheten (som jag då delade med min kompis) för mig själv i tre veckor just för att jag verkligen behövde få vara ensam. Han jag delade med bodde då hos en kompis till han.   
Under den tiden mådde jag bra, jag kände mig mer avslappnad och mådde bättre än vad jag gjort de senaste 10 åren även om det var långt ifrån bra.   
  
Jag har ingen aning om vad hans anledning kan vara men skulle kunna tro att det är för att han påverkas av hans tjej som alltid är arg när jag är i samma hus. Sen tar hon dessutom en massa pengar av pappa som han egentligen inte har, han får betala i princip allt när de är ute och gör något tillsammans och pappa har redan innan väldigt dåligt med pengar och är redan innan hon kom in i bilden väldigt stressad över ekonomin.   
Hon verkar dock ha hjärntvättat honom då han försvarar allt hon gör, jag pratade med pappa om detta i höstas då jag samtidigt satte ner foten för hennes beteende gentemot mig och allt han gjorde var att försvara.  
Till saken hör är att han alltid är gladare när hon inte är i närheten eller när de inte hört av varandra på ett tag (vilket är någon timme). Men så fort hon hör av sig så blir han sur och grinig igen.  
  
Jag har pratat med min psykolog angående om hur jag känner, dock verkar det inte vara av så stor vikt trots att detta driver mig till vansinne. Hon vet att jag är desperat efter en lägenhet och vet exakt vad jag behöver för att överhuvudtaget få en chans till att må bättre.  
  
Precis, jag stänger in mig totalt. Pratar inte med någon och nu är det så illa att jag blir förbannad när folk tilltalar mig, är det pappa som knackar på dörren till mitt rum så blir jag förbannad innan han ens öppnat. Blir förbannad på storasyster, det är egentligen bara mina bröder som jag tolererar nu - har alltid varit de som jag tolererat och då speciellt min lillebror då min och min storebrors relation har varit urdålig fram till nyår då jag visade alla hur jag faktiskt mådde (skar med kniv och visade ärren efter det, försöker komma ur beteendet) samt berättade att jag var bi.  
Då kom jag och min bror as nära varandra helt plötsligt.   
  
Det enda jag vill är att få en egen lägenhet...

## Comment 6
Author: Nattuggla

**Liten Pyssling.** Vilken jobbig situation :-/ Hur är det med andra släktingar eller vänner? Ingen där du kan få sova hos ett tag.

Aggressionsproblemen kommer innifrån dig, hur du mår. Jag va också sån när jag mådde som sämst. Va arg på allt och alla även om dom inte hade med saken att göra, men det va liksom det enda som fanns kvar, och det i sin tur tar ju en massa onödig energi som gör att du blir ännu mer trött och utmattad.

Låter som din pappas tjej inte är något vidare. Som att hon bara utnyttjar. Vill förstöra. Kanske hon reagerar så för att få din pappa för sig själv? Med att vara dum och elak så ni inte vill vara där när hon är hos honom.

Du får ta långa promenader för dig själv och rensa tankarna. Det hjälper för stunden om inte annat.

## Comment 7
Author: LitenPyssling

#6 Vi är en väldigt osocial släkt som aldrig pratar med varandra, knappt när man hejjar på den andre när man möts på stan eller så.  
Så finns dessvärre ingen jag kan bo hos, skulle vara min faster eller farbror men ingen av de bor i närheten så det funkar inte med skolan.

Jo, de tär jag väl medveten om. Dock vet jag inte vad det är som utlöser det men jag vet att det är mycket saker genom åren som gjort mig förbannad men som jag inte fått agerat ut på.   
Det är det enda jag kan komma på, sen är det andra precis det du säger - det är det enda som finns kvar.

Jag och min syster har pratat en del med varandra angående pappas tjej och vi tror på det du säger. Hon vill helt enkelt försöka stöta bort oss och ha pappa för sig själv, hon har ju inga problem med bröderna även fast de är mer på pappa än vad jag är. Jag är aldrig med pappa i princip men då har ju jag och hon flugit ihop en del också som orsakar hennes beteende. Enligt hon och pappa så har jag behandlat henne som skit, respektlöst och varit omogen så länge hon varit i bilden.  
Det enda jag gjort är att vara i stallet, tagit promenader, bakat till allihopa och varit på mitt rum. Helt som vanligt.  
Dock vände hon på allt angående stallet att jag var minsann där ute så länge för att hon var där och då fick jag inte vara i stallet mer än två timmar innan det blev så och jag spenderar normalt 4-6 timmar i stallet! Så hon tar allt hon kan och vänder på det...

Promenader har jag tagit sen, jag vet inte när. Flera år tillbaka, dock har jag börjat gå längre nu. Väldigt skönt, men som du säger så varar det i princip bara för stunden. =/