# Varför?
Author: LitenPyssling

I 3år har min pappa klagat på mig att mitt (nu för tiden) ex är uppe hos oss mycket, detta trots att pappa sällan är hemma och kan se om han faktiskt är här eller inte. Exet är inte alls här så ofta.  
Jag och mitt ex är kompisar och kan hänga på fritiden, detta ser pappa rött på då man inte kan vara vän med sitt ex enligt honom. Till saken hör också att både min lillebror och storebror är riktigt bra vänner med mitt ex och därmed två anledningar till att han kan vara här - men det är jag som får ta smällen av att han är det.

Häromdagen fick jag nog av pappas påhopp angående min vänskap med exet så jag satte mig ner och funderade, analyserade och tänkte igenom en mängd med saker.  
De val jag hade var antingen att låta det va som det är och stå ut med pappas påhoppningar som oavsett vad kommer att förekomma vare sig exet finns med i bilden eller inte (det började flera år innan exet kom in i bilden) eller att kapa banden med exet trots att han är en riktigt bra vän och dessutom så om jag kapar med honom så kapar jag också banden med två nyfunna vänner då det är i princip bara genom exet som vi träffas.   
Vi har inte någon riktig kompis kontakt men det är på gång om man säger så, vi kommer jätte bra överens och har roligt tillsammans.

Till saken hör också att exet har en tendens att trycka på mina knappar, de otroligt få som jag har. Han gör detta både medvetet och omedvetet och han vet hur jobbigt det är för mig redan utan att han trycker på de här.  
Han får mig ofta att må psykiskt dåligt, men de stunder han inte gör det så är han underbar att umgås med och verkligen inte en som jag vill släppa i första taget.  
En annan sak är att jag tror det är bäst att klippa banden i och med att han fortfarande gillar mig, jag gillar fortfarande honom men inte så pass att jag vill försöka igen men så pass mycket att jag kommer må jätte dåligt om han är med någon annan - vilket jag vet det kommer dröja till då han inte pallar med att ens tänka på någon annan, inte ens då han är stup full pallar han med det.

Jag valde att klippa, det känns mest rätt samtidigt så känns det så himla fel. Påhoppningarna ifrån pappa kommer minska liksom mina kompisar kommer att minska. Exet var i princip min bästa vän trots allt han gjort medvetet/omedvetet.  
Jag har alltid haft dessa påhoppningar, men jag har också alltid stått ensam utan vänner. Så det är inget som är nytt oavsett vad jag gör.  
Utöver exet så har jag två vänner till som jag aldrig träffar, varav en av de är mitt senaste ex och även där gäller pappas påhoppningar. Jag får inte nämna någon av exens namn innan pappa blir sur och ställer sig på tvären.

Vad ska jag göra?  
Varför ska det vara så här för?

Jag har 3 vänner, varav 2 är mina ex och den 3e är min enda tjejkompis, pappa förstår inte att jag aldrig haft någon tjejkompis. De jag umgås med har alltid varit killar då jag kommer bäst överens med de. Jag själv är väldigt pojkaktig av mig, uppväxt med två väldigt tuffa bröder och har alltid fått klara mig själv. Syster är väldigt flickaktig av sig men vi har aldrig kommit överens, inte heller jag och mina bröder men det är de jag präglats av.  
Har med andra ord stått själv, har varken haft vänner eller syskon som jag kan vara med - förren nu.