# Kär i någon man aldrig träffat? Author: Jetaime Okey, rätt intressant ämne då, men tanke på att många nu för tiden faktiskt "träffar" sin partner via internet, men min fråga är alltså då: **Kan man vara kär i någon (eller tycka om) som man edast haft kontakt med via internet(tex. skype el. msn)/telefon?** Någon som bor tex. på andra sidan jordklotet. Blir intressant att höra vad andra tror eller tycker! Så skriv! ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Jag skulle aldrig kunna få känslor för någon jag aldrig har träffat. Det kan vara stor skillnad på personen bakom skärmen och på personen man träffar. Förstår inte hur andra kan påstå att de älskar personer de aldrig träffat. Det är ju bara en illusion. Än mindre förstår jag folk som säger att de är tillsammans med personer de aldrig träffat. ## Comment 2 Author: Geru Jag kan det. Bryr mig väldigt lite om hur en person ser ut, och bryr mig nästan helt på personligheten och så. Det betyder att jag kan bli kär på distans. ## Comment 3 Author: powerofthebass jag tyckte om en tjej jag chattade med i några år . kommer aldrig att glömma henne  XD  , hon var den bästa vännen jag haft på nätet någonsin. ## Comment 4 Author: DesK Kär på distans är nog att ta till i överkant, precis som Hera säger så är det nog en illusion, det vill säga man blir i sånna fall kär i sin egen föreställning av hur den personen verkligen är. Jag träffade ju min sambo via en intressesajt för Linux operativsystem, men kär i honom blev jag inte förrän vi hade träffats och umgåtts även i verkliga livet ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 5 Author: Jetaime Jag tror att många har en internet-personlighet och en i verkligheten och att man vågar mer på internet än i verkligheten.. Jag har lite svårt att säga att jag tror man kan bli "kär" i någon man aldrig har träffat, tror inte kärlek uppstår fören man liksom.. verkligen träffas. Men därimot tror jag man kan gilla hur någon är och känna en slags gemenskap, som även finns sen i verkligheten när man verkligen träffas. Och definitivt få upp ett slags intressen, men inte bli kär. ## Comment 6 Author: examynia kär i någon jag aldrig träffat har jag inte blivit.. men intresserad å tyckaom personen för hur den är i telelfon osv tycker jag att man kan.. träffade min sambo på nätet å visst tyckte jag om honom som person å den hanvar i telefonen.. ananrs hade jag ju itne fortsatt att prata med honom men kärleks känslor fick jag ju inte föränn efter att vi hade träffats i några dagar.. men som sagt jag tycker ju att man måste tycka om personen i fråga för att man ska vilja prata med den.. skulle ju itne viöja prata med nån jag inte tycker om:P men som sagt dessa kärlekskänslor tror jag inte man får innan man väl träffats.. ## Comment 7 Author: ettlitetalias Nej. Visst kan man bli intresserad och komma bra overrens med nagon over internet, men det ar ju sa mycket mer som spelar in! Hur han/hon luktar, tar pa en, for sig i diverse sammanhang, ar sexuellt och liknande. Skulle aldrig kunna bli kar i nagon som jag inte fatt lukta, smaka och kanna pa ordentligt forst! Det ar ju dar kemin ar! ## Comment 8 Author: examynia #7 de håller jag med dig om helt å hållet=).. men första intresset år ju väldigt lätt att få via nätet tycker jag.. å jag har träffat om man tyckt om att prata med som de verkligen itne funkat med.. typ dom jaghar träffat har de inte funkat med.. förutom han jag har nu.. så de är självklart att allt annat fysiskt ska stämma åxå .. men lättare ändå när man träffas om man pratat en del med den man ska träffa.. de gör de hela så mycket lättare... tycker jag iallafall=) ## Comment 9 Author: JustMySelf Tycka om och bli intresserad ja, men jag tror inte man kan bli kär eller börja älska någon. Visserligen kan man lära känna en person ganska bra, men det blir liksom ändå på ett annat sätt man lär känna varndra på när man träffas. ## Comment 10 Author: fruktgumman Jag träffade ju min sambo på nätet. Nu var det rätt länge sen. Men jag minns att jag var upp över öronen förälskad när vi började prata i tel i timmar varje kväll. Allt kändes bara så rätt. Det är klart att det hade kunnat bli platt fall när vi sågs irl men så blev det inte :) ## Comment 11 Author: [Borttaget] Det mesta jag tänker har redan sagts märker jag. Men jag är också inne på att man inte kan bli riktigt kär i någon man aldrig träffat. Man kan bli intresserad, gilla, tycka om, eller bli förtjust i någon över internet. Eller rättare sagt i den bild man fått av personen. För man kan aldrig vara säker på att det är personens verkliga jag, eller hela personlighet. Dessutom tror jag, oavsett man vill erkänna det eller inte, att det måste finnas någon slags fysisk attraktion. Och det behöver inte alls handla om att man tycker att personen är snygg/söt/vacker, utan kan handla om mycket subtila saker som man själv kanske inte ens kan sätta fingret på. Lukt, smak och känsla är ju viktigt. Sedan har jag märkt att jag  verkligen kan attraheras av hur en person rör sig, går, står och helt enkelt använder sin kropp, det är en stor del av utstrålningen. Mycket av det viktiga i en människas personlighet/värderingar/åsikter kan man såklart pricka in via internet. Men innan man setts så kan man inte vara helt säker på att det är sant, eller hela sanningen. Är det det, så är antagligen chanserna att man blir verkligt förälskad vid ett möte mycket större. Det har hänt mig flera gånger. ## Comment 12 Author: Viccan92 Blir kär eller bli tillsammans med någon Nej. Men gilla Ja ## Comment 13 Author: Namiko Jag kan gå så långt som att bli förälskad över internet, på samma sätt som jag kan bli förälskad i kändisar som jag aldrig ens kommit i närheten av att prata med. Man bygger upp en bild av personen som aldrig stämmer till 100% i verkligheten, men har man tur så kommer man iaf nära. För att några djupare känslor ska dyka upp så måste jag umgås med personen på riktigt, kramas och känna utstrålningen som den har. Hur förälskad jag än hinner bli över telefon och internet så är det sällan det räcker för att den där otroligt viktiga kemin ska dyka upp när man träffas. Därför utlovar jag inget innan jag har träffat en människa så vet dom att det iaf blir en vänskap av det hela om kemin skulle utebli. ## Comment 14 Author: Vyer Kär: Nä Tycka om/känna attraktion/få en crush: Ja. Jag har lätt för att bli emotionellt engagerad i människor som jag inte har träffat på riktigt utan bara haft internetkontakt med. ## Comment 15 Author: Mona22 kär,nej. Tycka om, ja. Tyckte jättemycket om min man innan vi ens träffats. Gillade hans personlighet och hur han pratade. Men blev inte kär förrän vi träffats. ## Comment 16 Author: hus-musen Det är ju två olika saker i frågan, det är skillnad på att vara kär och tycka om. Kärlek nej. Tycka om ja. ## Comment 17 Author: pyromanen Kanske menar man olika när man säger "kär" ? Och i förälskelse ligger nog alltid rätt mycket projicering och att man blir förälskad i den man "vill se" även i verkliga livet.  Mycket bygger man själv inne i sitt eget huvud och det kan man ju göra oavsett vart personen i fråga befinner sig. Bygga upp en mycket stor spänning och laddning går definitivt. ## Comment 18 Author: regskylt Jag det anser jag att man kan vara. Har man pratat i telefon/skype/msn så det stor skillnad från bara text. att bli kär via bara text är svårare men det går det också tror jag. Jag har blivit riktigt kör två ggr genom internet/telefon. Med den första så gifte jag mig och fick barn med, vi var ihop i 6 år. ## Comment 19 Author: Mannne Jag vill nog träffas och umgås innan jag kan bli kär i nån. Självklart kan man tycka om en person man bara chattat med men inte veta om kemi finns och att man passar ihop irl ## Comment 20 Author: OttoIsTheShit kär vet jag inte riktigt, vill i så fall få bekräftat att det jag känner är ''riktigt'' genom att träffa personen ett tag också, alltså inte bara via nätet. Men är en kille jag har snackat med i 4 år på nätet/telefon mm (1 ½-2 år har vi smsat varje dag och pratar i telefon regelbundet) men jag skulle aldrig säga att jag är kär i honom men ibland kan man bli lite extra glad över å prata med honom mm. Usch vad virrigt det här blev haha :) ## Comment 21 Author: [Borttaget] Ja, det tycker jag nog. Vet inte om jag skulle säga kär kanske, men förälskad eller förtjust. Sedan är det ju så att man innan man träffas egentligen inte vet hur personen är, även om man berättar massor av personliga saker och liknande så är det ändå svårt att känna av personlighet och beteende utan att ha träffats. Så den biten, beteendet, tror jag att man fabulerar för sig själv där man sitter. Det är ju inget fel med det dock, men jag tycker nog att man bör försöka träffas någon gång innan man "blir ihop". Jag fick kontakt med min sambo över nätet och fick känslor för honom innan vi träffades. Det är ju inget konstigt att få det, man ägnar ju ofta långa stunder åt att berätta om personliga tankar och känslor, klar det uppstår ett känslomässigt band. När vi väl träffades var det rätt stelt, även om vi båda var förtjusta i varandra, och det tog ett tag innan vi överhuvudtaget bemötte de där känslorna vi uttryckt för varandra tidigare. ## Comment 22 Author: Ratlings Jag säger helt klart **ja**. Jag vart _kär_ i min nuvarande sambo utan att ha träffat honom.. Och han var precis som han var över nätet i verkligheten. ## Comment 23 Author: Dan.m Jag kan inte det. Jag har under våren snackat med ett par tjejer via datingsidor som verkat bra. Men sedan när man träffats så klickar det inte. Jag behöver träffa någon för att få känslor. ## Comment 24 Author: Banankaka320 Började snacka med min pojkvän när jag var tretton, fick känslor periodvis men det var inget jag sa till honom för det kändes meningslöst ändå. Nu träffades vi i höst och nu är vi tillsammans! ![Oskyldig](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Vi pratade i telefon varje dag en lång period, ibland pratade vi inte alls och skrev inte ens till varandra. Han var en sån vän man alltid har samma relation till fast att man inte pratat på månader vilket var jätteskönt, älskar såna vänner! ## Comment 25 Author: Ruzicka Jag håller med #22. Jag och min sambo träffades också över internet och vi var _kära_, det var inte någon crush eller förälskelse. Jag har lärt känna många vänner (men bara min sambo som kärleksintresse) över internet och sedan träffat dem, och det har aldrig varit någon skillnad i deras personlighet på riktigt jämfört med över internet. Så det är klart att det går. Men det handlar kanske om var och hur man träffas. Jag kan tänka mig att det är svårare att bli kär i någon på Facebook eller liknande, eftersom det är så.. hur skall jag lägga fram det.. opersonligt och snabbt? Jag har själv ingen Facebook så jag vet ju inte, men det är vad jag tror. Jag tror också att det handlar om människorna involverade. Jag har vissa vänner som är mycket korta och koncisa när vi pratar på internet; "tja, hur e lgt?" "bra sj?" "görs?" "måste dra", och det är väl klart att det inte funkar att få igång en djupare relation med folk som pratar på det sättet och aldrig går in mer ingående på någonting. Jag har många andra vänner som kan ha långa utläggningar och gärna pratar i timtal om hur de mår och vad de gör på dagarna. Då är det mycket lättare att lära känna personen som den är på riktigt och eventuellt få romantiskt intresse för honom/henne också. Nu drar jag alla över en kam och generaliserar jättemycket, så snälla, ta inte illa upp. Men detta är mina erfarenheter. De vänner jag känner som är korta och koncisa i chatter/mail på internet är också de som hävdar att man inte kan bli kär över internet. Det är i alla fall så jag känner. Förstår ni hur jag menar? ^^ ## Comment 26 Author: Liss Känslor över internet kan man absolut få... Jag pratade med min PV över internet, varje dag i tre månader. Och klart jag hade några slags känslor, annars hade jag inte skrivit varenda dag och väntat leende på svar. Så visst kan det finnas kemi i det man skriver också. Men å andra sidan så behöver man träffa personen i fråga också, innan man vet alldeles säkert att det klickar. Text kan ibland också vara vilseledande, så direkt kontakt är viktigt. ... men kär blir jag inte förrän jag nåt alla inre känslors plan. Vilket jag inte kan nå utan interaktion. ## Comment 27 Author: Aniara4 Det enda man inte kan få på distans är ju den där subtila biokemiska kopplingen, som iofs är rätt avgörande för om man också ska vilja ha sex med personen. Men det är väl självklart att man kan få en bra bild av personligheten när man skriver till varann, och börja tycka väldigt mycket om och rentav älska en person för den den är - även om det inte är säkert att man kommer att tända på varann fysiskt när man ses. När det gäller att inte veta vem den andre är egentligen och bygga upp en bild i sitt inre som kanske inte stämmer i verkligheten så ser jag ingen skillnad mot när man träffas på andra sätt. Jag kan se flera fall i min ungdom där jag träffat någon på vanligt sätt genom vänner eller så, och väldigt snabbt blivit blixtkär i den person som jag antagit att han var, vilket sen visade sig inte alls stämma. Ofta har jag då gått mycket på utseende, klädstil, röst, de mest uppenbara intressena osv, och dragit slutsatser om resten av personen. Det är klart att man kan göra samma sak om man har skickat ett eller två kortare meddelanden med någon, men efter en längre tids mailande och chattande och kanske telefonpratande får man allteftersom en mer heltäckande bild. Precis som när man träffar någon flera gånger och pratar om olika saker. Dessutom blir man ju TVUNGEN att prata med varann på nätet, ses man i verkligheten kan det bli så att man ganska snart hamnar i säng och sen brukar man ofta glömma bort att prata så väldigt mycket eftersom man har roligare saker för sig! ## Comment 28 Author: Sarah Intresserad av den bild man får av en person, ja, även med pirr i magen. Kär nej. Inte utan att få umgås, smaka, lukta osv. Eller kanske förälskad ja, kär nej. ## Comment 29 Author: Louen Jag vill påstå att du kan bli kär så! Det säger jag enbart för att jag själv lyckades bli det i mitt senaste förhållande. Och det varade i tre år. Och vi träffades över ett spel men det gick ju ganska bra ändå :) ## Comment 30 Author: drulleman Jag blev väldigt intresserad av en tjej som jag chattade med förlängesen. Hon visade också ett foto. Tyvärr klickade vi inte alls irl och hon såg inte alls ut som på fotot. Inte för att utséende har så jättestor betydelse men att skicka ett foto på en smal tjej och sedan vara ganska så överviktig på träffen är lite missvisande ## Comment 31 Author: Ruzicka #30 Det är det som är så farligt med att skicka foton, då förväntar den andra att man skall se lika snygg ut som man gör på fotot - och det gör man ofta inte, eftersom man väljer ett foto man är extra snygg på. =P Jag pratade med min sambo i ett år innan vi träffades första gången, och vi skickade aldrig någon bild alls. Det är ju trots allt inte utseendet man blir kär i. ## Comment 32 Author: Peak303 Ja, jag kan säga att jag har fått känslor för en kille jag pratat med i snart 3 år. Dock med uppehåll då vi tappade kontakten efter att han gjorde slut med sin dåvarande tjej som jag var väldigt bra vän med. Fick åter igen kontakt med honom i januari förra året och båda ser varandra som mer än vänner idag. Och i mina ögon finns det inget rätt eller fel när det gäller kärlek för man kan faktiskt inte styra sina känslor som man kan med sin vilja. ## Comment 33 Author: [Borttaget] Ja jag har blivit kär i en person som jag aldrig har träffat. Jag var endast 16 år då, han skulle fylla 18 år. Vi pratades vid via msn först och efter ett par månader gick det över via telefon. Pratade med varandra nonstop varje dag och det kändes så grymt bra! Vi fick en oerhört nära kontakt redan ifrån första början och det klickade otroligt bra mellan oss. Det kändes som att vi kännt varandra i evigheter och när vi väl träffades ansikte mot ansikte så var det inget snack om saken, det var verkligen äkta kärlek. Han fick även mitt första "Jag älskar dig" och han kände precis samma sak. Det var mitt absolut första förhållande och det höll i över ett år. Tog slut pga distansen, ca 30 mil enkel resa + att jag inte visste vad jag ville. Jag tänker på honom fortfarande efter alla dessa år. Han är fortfarande en väldigt speciell person i mitt liv och än idag har vi kontakt via facebook. Han är en person som jag aldrig kommer att glömma helt enkelt! Så visst, man kan bli kär i en person som man aldrig träffat i verkligheten, det blev iaf jag. ## Comment 34 Author: [Borttaget] Det där beror lite på hur man definierar att vara "kär" eller "förälskad". Jag och min kille träffades på internet och vi chattade i flera månader innan vi träffades. Jag vet inte om jag blev kär eller förälskad men jag kunde inte sluta tänka på honom för en minut. Jag kan ju säga att jag hade chattat med väldigt många typer tidigare men just den här killen var det något extra särskilt med. Sen då jag fick prata med honom via telefon så bubblade ännu mer känslor upp. Till slut träffades vi (vi hade inte ens skickat foton på varandra, men vi var ju såklart sådana som inte brydde sig om utseendet just då, lyckligtvis) och alla bitar föll på plats. Vi har nu varit tillsammans i 9 år och allt började på nätet. Jag tycker att man kan lära känna människor mycket bättre och snabbare via internet förutsatt att de är _ärliga_. Det är väldigt enkelt att bli lurad och personen på andra sidan skärmen kan lätt hitta på en ny personlighet åt sig själv. Men på andra sidan så finns det dem som är väldigt duktiga på det irl också. Oberoende om du träffar en människa irl eller på nätet så kan du bli lurad och du kan känna av känslor som egentligen inte är äkta, om ni förstår vad jag menar. ## Comment 35 Author: Karmatarerskanise #34 På vilket sätt lär du känna något bättre och snabbare genom nätet än irl? ## Comment 36 Author: [Borttaget] #35 I alla fall var det så för oss. Vi hade väldigt lätt för att kommunicera via nätet och jag har alltid haft lättare för att skriva ner det jag känner (brukade skriva dagbok väldigt ofta förut) istället för att säga det rakt ut (som har blivit bättre med åren). Jag vågade inte alltid berätta vad jag kände face to face, ibland var det lättare att bara skriva ner det jag kände och tyckte. Därför har min pojkvän lärt känna mig bättre än någon annan också. Det har alltså varit lättare för mig att öppna upp om mina känslor då jag har kunnat skriva istället för att prata om det. Jag har också erfarit att många människor har lättare för att skriva ner sina känslor (chatta, skriva mail/brev) istället för att prata om det ansikte mot ansikte. Då man träffas irl så brukar det lätt bli ytligt i början men då man träffas via nätet så går det lättare mot det djupare hållet istället för "småprat". Det är vad jag menade med att man kan lära känna personen snabbare via nätet, man slipper onödigt prat och så måste man förlita sig på att endast ens personlighet håller igång intresset hos den andra personen och inte utseendet (vet att irl så spelar både sakerna roll). Men jo vi är väl alla olika. ## Comment 37 Author: Geru Kan relatera till att det är lättare att lära känna någon över nätet, konversationerna brukar vara mycket rakare än vad dom är i verkligheten, i varje fall så är det så för mig. Det är lättare att beskriva saker, och det är lättare att fråga saker :) Ska bara lägga till att det inte är svårt att lära känna någon i verkligheten. Säger bara att det är marginellt snabbare på nätet. ## Comment 38 Author: Karmatarerskanise Jag håller inte med. Jag talar snabbare än jag skriver, och jag skriver snabbt. Och känns ju inte riktigt rätt att du Geru finner nätsamtal rakare än irl samtal. Vad menar du med det? Är du inte rak i verkligheten? ## Comment 39 Author: Henrika85 Hera, jag tror Geru menar att för blyga och introverta personer kan det vara lättare att kommunicera över nätet än ansikte-mot-ansikte. Det är lätt att bli ställd och känna sig obekväm med någon man inte känner, och en del av spänningen försvinner om man inte kan se varandra. Om du menar något annat så för du gärna utveckla det, Geru! ## Comment 40 Author: Zabbio Ja. Men man bör veta att när man lär känna någon på distans är det ofta stor skillnad på hur de är i verkligheten. Man lägger in så mycket egna tolkningar när man läser en text i ett chattfönster. Kanske det är något säkrare i video-chatt. Jag har många vänner som jag aldrig träffat, men jag känner ändå stark vänskap till dem. Dessutom har jag träffat vänner IRL som jag först känt flera år via nätet (tex åkte jag till florida och hälsade på en brevvän jag lärt känna via internet 4 år tidigare), och de är kanske inte så som jag föreställt mig dem, men fortfarande mäniskor som jag trivts väl ihop med och tyckt om. På samma sätt är de jag känner IRL sällan likadana i chatt och sms, trots att jag då redan känner dem och har lättare atty förstå hur de ''låter'' i tonläge m.m. via texten. ## Comment 41 Author: DesK #40 Zabbio mycket tänkvärda och kloka ord! ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 42 Author: [Borttaget] #38 Du behöver inte hålla med heller. Du fungerar på ett annat sätt än vad jag gör, så enkelt är det.  Jag talar väldigt snabbt själv men finner det bekvämare att skriva men så är jag ju ändå "författare" på min fritid. Jag kör alltid med rak kommunikation i verkliga livet, det har inte med det att göra. Men i början då man träffas är det oftast så att det är först väldigt mycket småprat och man är väldigt försiktig av sig. På nätet har jag upplevt att det är lättare att våga lite mer, lite tidigare, så att säga. "Och känns ju inte riktigt rätt att du Geru finner nätsamtal rakare än irl samtal." Du menar att det inte känns rätt för dig? Som sagt, jag tycker att man kan lära känna en person snabbare via nätet (om personen är ärlig) eftersom då slipper man onödigt "chit-chat" plus att då man träffas ute i stan etc så finns det väldigt många andra moment runt omkring en som distraherar en från att kunna fokusera sig på personen till 100 procent. Sen är det förstås lättare att missförstå varandra via nätet. Det finns många brister med att endast kommunicera via nätet så det är ju inte precis som om jag skulle föredra att umgås med människor via nätet framför irl. ## Comment 43 Author: Karmatarerskanise #42 Har förmodligen missuppfattat det Geru skrev. ## Comment 44 Author: Geru #38 Jodå, visst är jag rak i verkligheten! Inte alls så. Jag anser bara att det är lättare att beskriva saker utförligt med text än det är med ord. Dessutom så när man pratar "IRL" så brukar det inte vara 3-4 meningar kring hur du tänker runt det, det tenderar, för mig i vilket fall, att vara kortare. Nu ska jag inte säga att det alltid är så - långt i från. Men IRL så lär man känna någon på ett annat sätt helt enkelt :) Och precis som andra skrivit så är det lättare att jobba förbi blyghet och liknande... ## Comment 45 Author: Karmatarerskanise Okey :) ## Comment 46 Author: cykelpumpen Jag blev väldigt intresserad av en tjej jag chattade länge med. Tyckte vi hade så mycket gemensamt, lika åsikter om mycket. Det kändes så bra. Hon visade ett foto på en tjej som såg trevlig och glad ut Vi bestämde tyvärr att ses utan att ens ha pratat i tel. Vi hade endast mailat och chattat. Hon dök aldrig upp på avtalad plats och tid. Sen var hon bara borta från msn och svarade inte på mail. Fick aldrig nån förklaring. Det kanske inte ens var en tjej.  Men hur orkar man driva med nån i flera månader, ofta timmar varje kväll och sedan bara försvinna? Det misstaget gör jag aldrig om ## Comment 47 Author: skotty #46 Det va ju hemskt och sjukt dålig stil av "henne" :o Min pojkvän och jag träffades över internet, och jag tyckte om honom innan vi träffades. Dock går det inte att jämföra med hur det är nu efter att vi har träffats. Så sjukt mycket starkare. ## Comment 48 Author: cykelpumpen Hon kan ju förstås ha stått där nånstans och sett mig och blivit väldigt besviken och tyckt att jag inte såg tillräckligt bra ut, inte vet jag. Men man kan väl iaf ta en fika då och säga att man inte är intresserad av nån mer träff.. Tycker jag ## Comment 49 Author: [Borttaget] Har inte läst tråden. Tycka om någon ja, men vara riktigt kär i någon man aldrig har träffat tror jag inte på. Då tycker jag man är kär i en illusion/drömbild. Så förhållanden över nätet och med folk man inte har träffat tycker jag är lite konstigt och jag undrar hur man tänkt bygga upp något framåt i tiden(?) Därmed inte sagt att det inte fungerar, men för mig skulle det absolut inte funka. Jag vill träffas och ha ett förhållande IRL. Jag och min pojkvän träffades på nätet. Vi chattade en vecka och jag tyckte om honom jättemycket och det var pirrigt, men jag kan inte säga att jag blev kär förrän jag träffade honom och sedan har det växt till riktig kärlek. ## Comment 50 Author: [Borttaget] #46 Hemskt av personen att göra så :( Jag och min kille hade inte heller pratat med varandra, bara setts på foto, men det gick bra, även om jag funderade både en och två gånger om det var så bra/smart/säkert att träffa en kille från nätet helt ensam. Jag chattade med en hel del oseriösa killar tidigare och är glad över att jag inte träffade någon av dem. Det hade förmodligen inte slutat så bra med en del. Du kommer att hitta någon, det finns någon för alla :) jag lovar. ## Comment 51 Author: Sary **JA**, man kan bli förälskad utan att ha träffat en person. Det är jag själv bevis på. ## Comment 52 Author: Geru #49 Varför skulle det vara en illusion/drömbild? Något av det första som brukar hända är ju att man byter bilder/ringer och har sig. ## Comment 53 Author: Karmatarerskanise #52 Det är ju fortfarande inte verkligt fören man har TRÄFFAT personen. Innan man gjort det är personen bara en bild i huvudet. Personen kan vara helt annan än den bild man fått för sig genom bilder och samtal. Man kan inte känna av en person genom tele och nätet som man kan IRL: ## Comment 54 Author: [Borttaget] #53 Sant till en viss del, men vi bygger ändå upp en bild i huvudet av den personen som vi även träffar i verkliga livet. Hur många ggr har man inte varit med om att höra t.ex : _Vad ser hon i honom?_ Killen behandlar henne dåligt men hon varken vill eller kan se det för hon har en annan bild i huvudet. Det här är ett mer extremt exempel för jag anser att man bygger upp illusioner och drömbilder med nästan allt vi håller på med. Finns många människor som har erfarenhet av t.ex. otrogen partner. Hela tiden så trodde personen att hon/han kände henne/honom men så i slutändan så visade det sig att det inte alls var på det viset. Vi vet aldrig riktigt vad vi ger oss in i oberoende om vi träffar personen via nätet eller irl. Och vi kan inte lära känna personen om han/hon inte är ärlig och man kan vara oärlig på nätet och irl. Det är väl bara lite lättare att dölja saker och ting på nätet än irl. Det jag vill kanske komma fram till här är att det är svårt att lära känna en person, hur han/hon egentligen är för vi bygger så lätt upp våra "illusioner" kring personer vi träffar, oberoende om det sker på nätet eller irl. Fast det här är min teori och det finns säkert en hel del som inte håller med mig om det här. Jag tror att jag har studerat filosofi lite för mycket och snurrat in mig i det. ## Comment 55 Author: Karmatarerskanise #54 Visst kan  man bli lurad IRL också, men det är lättare att se en person på riktigt, att se det riktiga jaget än genom datorn. ## Comment 56 Author: [Borttaget] #55 Jepps, därför skrev jag också det - lättare att dölja saker och ting på nätet än irl. ## Comment 57 Author: Ruzicka #55 Jag är beredd att hålla med dig där. Men jag skulle inte säga att det är svårt att lära känna ens person rätta jag över internet heller. Men jag tror att man får ge det lite längre tid än vad man hade gjort irl. De flesta våldtäktshistorier man hör om är unga flickor som har träffat något på nätet som de pratar med i upp till en månad innan de bestämmer sig för att träffas på riktigt. Nu handlar inte den här tråden om nätpedofiler, men man kan dra en parallell - dessa flickor känner inte "jaget" hos personen de träffar. Jag menar att man på en månad omöjligt kan lära känna en människa, oavsett om det är över nätet eller IRL. Men det blir så mycket farligare över nätet, för det blir så mycket lättare att ljuga. Min bästa vän är en vän jag har över nätet. Vi har känt varandra i 8 år. Vi har bara träffats en enda gång - och det var 5 år efter att vi lärde känna varandra. Vid det laget hade jag full koll på vem han var. Hade han bara varit ute efter att utnyttja mig, eller ljög för mig, hade han definitivt inte orkat eller kunnat hålla uppe fasaden så länge. Så bara man ger det tid funkar det alldeles utmärkt att lära känna folks riktiga personlighet över nätet, tycker jag. Det tar längre tid, det gör det, men det är inte omöjligt. Och i och med det, är jag säker på att man kan bli kär i någon över nätet också. Jag har mycket, mycket svårt att förstå de som inte tycker att man kan bli kär i någon bara för att man inte sett dem på riktigt - jag är inte mitt utseende, jag är min personlighet. Om vi vänder på det, av ren nyfikenhet, kan man bli kär i någon man sett men inte pratat med? Såsom det ofta är i filmer, där huvudpersonen trånar efter någon den aldrig vågat prata med? ## Comment 58 Author: Geru #53 Det där handlar om din egen trygghet - och har väldigt lite med verkligheten att göra med. Jag själv är trygg i vad jag känner, och hur en människa presenterar sig spelar ingen roll, det är samma information om personen ändå :) Det syns väldigt enkelt över nätet med om någon luras. Det är ingenting som är speciellt enkelt att göra i lång utsträckning nämligen. ## Comment 59 Author: Karmatarerskanise #58 nej, det har inget med min trygghet att göra. Det är först vid en riktig kontakt med en människa som du verkligen kan lära känna en person. Du kan bara känna en person över nätet på ett visst sätt, först vid IRL möte kan riktiga känslor uppstå, efterosm personen då är verklig. ## Comment 60 Author: Geru #59 För dig, i så fall. Det stämmer inte alls in på mig. ## Comment 61 Author: Karmatarerskanise Jag håller fast vid att det är så för alla. Men förstår att du inte håller med. Nätet kotakt är en illusion hela vägen fram till dess man träffas på riktigt. ## Comment 62 Author: Geru #61 Du kan knappast säga att det stämmer för alla? En människa är inte mindre verklig bara för att du inte sätt den. Fysisk kontakt är endast ett fysiskt behov, inget mer. Det är inte svårt att lära sig precis allt om en människa över nätet. Inget problem alls. Men jag förstår att du inte förstår det. ## Comment 63 Author: Karmatarerskanise Fysisk kontakt är grundläggande för att man ska lära känna en person helt. Du kan ju inte lära känna en människa helt genom nätet eftersom den fysiska biten är den sista i att verkligen känna någon. Man kan bli jättenära genom nätet, men det är fortfarande inte helt riktigt. ## Comment 64 Author: Geru #63 Klart man känner sig bättre när man är nära den personen, och man binder sig till den när man träffar den. Men kärlek och förälskelse är inte alls någonting som behöver närhet. Det behovet man har, att träffa någon fysiskt, vilket man får när man är förälskad, är ju precis det, ett fysiskt behov av att vara nära den människan. Men, det är fortfarande inte någonting som skapar känslan, det är en bieffekt av själva känslan. ## Comment 65 Author: Karmatarerskanise Håller som sagt inte med. ## Comment 66 Author: Geru #65 Det behöver du inte göra så länge du inte påstår dig veta hur andra människor känner och reagerar. ## Comment 67 Author: Karmatarerskanise Jo, jag anser att det är lika för alla. Men jag tror inte du förstår riktigt hur jag menar. Så jag lägger ner nu. :) ## Comment 68 Author: Geru #67 Det är inte lika för alla, det är tekniskt omöjligt att det är lika för alla. Då får du lägga ner. ## Comment 69 Author: JoJo! Bli intresserad via nätet går absolut Attraherad psykiskt med, men även om man sett en bild av den andra är det svårt att veta om attraktionen även är fysisk Jag måste träffa personen IRL för att bli fullkomligt hals över huvudet tokkär och galet förälskad Men det är förstås olika hur man är Tror dock det finns risk för att man målar upp en fantastisk fantasibild av någon man chattar med under lång tid Bra om man träffar varandra ganska snabbt, så man inte skaffar sig fel uppfattningar Kan bli svårt att gå vidare då även om man egentligen passar ihop ## Comment 70 Author: skotty #69 Jag och min pojkvän pratade ett halvår innan vi träffades. Och han var tom bättre än min "fantasibild", han var alltså exakt som han hade visat sig vara på internet, bara lite bättre. Man kan bli "kär" över internet, men det är först när man träffas som sista pusselbiten hamnar på plats, eller som pusslet rasar samman. ## Comment 71 Author: Karmatarerskanise #70 Sant det sista du skrev. ## Comment 72 Author: skotty #71 Ja men det är ju sant. Jag träffade ju som sagt min pojkvän på internet och det va inte "på riktigt" förrän vi träffades. Hur mycket jag än tyckte om honom. Nej sista biten kom på plats när vi träffades. ## Comment 73 Author: Henrika85 #70 Visst kan man känna samhörighet med någon man bara kommunicerat vid via internet, men man vet inget om hur personen för sig, hur personen pratar, hur personen luktar, hur personen fungerar socialt... Och sådant är ju faktiskt A&O för att fysisk attraktion ska uppstå. Det fanns en bra artikel om just distansförhållanden och partnerinvandring i Aftonbladet för ett tag sedan. Kan vara intressant läsning om vad Migrationsverket anser är ett "riktigt" förhållande. Här är ett utdrag ur artikeln, skriven av Annika Malmsten: "_Får vem som helst flytta hit för kärlekens skull? Migrations­verkets ­Håkan Jonsson vet._ _– Visst förekommer sken­förhållanden, men främst ­handlar det om vanliga ­människor som träffas och vill bo ihop, ­säger han._ _Du har rätt att få uppehållstillstånd om du har ett seriöst och stabilt_ _förhållande med någon i Sverige. Man skiljer på nyetablerad och etablerad_ _anknytning, som alltså berättar om förhållandets längd och seriositet och som_ _tar hänsyn till om ni är gifta, har barn eller ”bara” lever som sambos. För att_ _bedöma seriositeten och undvika skenförhållanden kan ni därför bli intervjuade_ _om varandra._ _– Vi drar den absoluta gränsen vid om man aldrig har träffats. En ansökan_ _från ett par med ett internetförhållande skulle vi därför sannolikt avslå, säger_ _Håkan Jonsson, jurist på Migrationsverket."_ ## Comment 74 Author: skotty #73 Prata kan man ju göra ändå. Det är faktiskt det jag och min pojkvän gjorde mest. Pratade. Det var & är väldigt sällan vi skriver. ## Comment 75 Author: Henrika85 #74 Menar du att ni pratade på telefon? ## Comment 76 Author: skotty #75 Skype, eftersom han bor i Norge. ## Comment 77 Author: Geru Jag antog att alla förstod att det var skype och liknande som räknades till att chatta? Även cam hör till det ämnet. ## Comment 78 Author: skotty #77 Ja jo, men Henrika85 skrev i #73 att man inte kan veta hur en person som man inte träffat låter. Men det går ju eftersom det finns telefon och skype osv. Det var därför jag påpekade det. Och dessutom tycker jag att det är mer "seriöst" om man pratar också, och inte bara skriver. Jag och min pojkvän kunde "prata" upp till 5 timmar varje dag innan vi träffades. Tillslut blev det dock att han satt och gjorde sitt och jag mitt medan vi lyssnade på varandra och pratade ibland. Det är annorlunda nu, men älskar att ha honom "i örat", höra han andas och lyssna på hans "konstiga" ljud. På nått sätt känns han nära då. ## Comment 79 Author: [Borttaget] #52 Innan man träffat personen kan man ju omöjligt veta om man blivit grundlurad eller om det kan bli något bra. Alltså har man en förhoppning/bild som man målar upp för sig själv. Givetvis kan det gå jättebra likaväl som man kan bli lurad på alla möjliga sätt. Visst kan man bli lurad i verkligheten också, men man har betydligt mer att gå på om man träffas IRL, ser varann, hör varann, känner av varann. Jag vet flera som har haft förhållanden på nätet som inte har fungerat, då det blev en illusion. Men jag vet också flera som träffats över nätet, men träffats IRL efter en kort tids chattande och det har då gått bra för flertalet. ## Comment 80 Author: Geru #79 Så det är en "trust-issue" för dig då? Okej. Jag tror inte att människor som delar med sig av sina innersta hemligheter är människor som luras. I have yet to be proven wrong. Jag har inga förhoppningar, ingen bild, jag har bara det som jag pratar med den personen om, dens uppfattning, upplevelser och tyckande och tänkande. Nu pratar jag inte heller om att ha en relation helt på nätet, själv skulle jag aldrig klara det, jag har ett enormt drag att vara nära den person som jag älskar. Det skulle helt enkelt tära sönder relationen för mycket. Och sen skulle det inte direkt kännas seriöst att ha en relation över nätet. Men det är inga problem alls att bli förälskad och kär över nätet alls. Tycker det är lite tråkigt att många människor känner att dom inte kan lita på någon som delar med sig av sig själv. Men det är ju bara jag då. ## Comment 81 Author: [Borttaget] #80 Jag tycker man ska vara försiktig och kanske lite skeptisk/kritisk när man ska träffa folk från nätet, för man kan aldrig veta eller känna av lika bra som IRL. Men visst ska man köra på om det känns bra, sålänge man är medveten om riskerna och att man kan bli lurad lättare. Jag träffade själv min kille på nätet, vi chattade i en vecka om allt möjligt och det kändes väldigt äkta. Hade chattat med en del oseriösa innan, som man inte alls kunde prata med på samma sätt. Vi är fortfarande tillsammans nu efter 2 år, så visst kan man hitta kärleken på internet. Men för min del kan jag inte säga att jag blev riktigt kär förrän vi träffades och alla pusselbitarna var med, även om det var pirrigt och kändes enormt bra. Jo, jag litade på min kille när vi chattade, men hade ändå i bakhuvudet att jag inte helt kunde veta vem som fanns bakom datorskärmen. Jag hade förhoppningar och tycker det var bra att vi träffades snabbt för att "bygga" oss vidare i verkligheten. Jag skulle inte vilja chatta en längre tid och bygga upp fantasier, som kanske inte stämmer irl. ## Comment 82 Author: Geru #81 Personligen har det alltid varit tvärtom. Jag har alltid hittat rötägg i verkligheten, men över datorn så hittar man dom alltid innan det händer något. Jag har inte det där i bakhuvudet. Jag ser inget behov av det alls. Jag ser det bara som paranoia... Du som person är den du själv skapar, och därför är du den du själv skapar i verkligheten med. Det är ingen större chans att bli lurad över nätet än det är att bli lurad i verkligheten. Sagt det så många gånger förut: Människor är människor. ## Comment 83 Author: Henrika85 Jag träffade också min första partner via internet, jag var 16, han 23. Vi började prata i telefon redan första kvällen efter att vi börjat chatta, och träffades ca. 2 veckor efter det. För min del kan jag säga att fattade tycke för honom redan efter att ha pratat med honom i telefon, men någon helhetsbild fick jag inte förrän vi träffades, och det var då det verkligen klickade. Förhållandet tog slut efter knappt ett år, men han är fortfarande en av mina allra närmaste vänner, och vi hörs flera gånger i veckan. ## Comment 84 Author: [Borttaget] #82 Då har vi helt enkelt lite olika erfarenheter och åsikter :) ## Comment 85 Author: Geru #84 Det har vi:) ## Comment 86 Author: [Borttaget] Jag träffade min nuvarandra pojkvän via internet. Hade kontakt med honom i 5 månader, snackade via telefon, skype, sms osv. Den 30e april blev vi faktiskt tillsammans, och den 17 juni hälsade han på i en vecka (han bor i Blekinge och jag i Västra Götaland).. och jag kan faktiskt säga att han är precis likadan i verkligheten som han är via internet. Den 29e juli så ska jag ner till honom i 5 dagar för att fira våran 3e månad tillsammans vilket är den 30e juli, sedan ska han följa med mig hem i 1-2 veckor innan skolan börjar för oss båda. (han är 94a, 18.. och jag är 97a, 15)