# Inte svartsjuk längre Author: sarasvart Jag har haft några förhållanden och alla har varit samma problem - att jag varit väldigt svartsjuk, läst hans sms, letat i fickor, sökt i hans dator efter "bevis" på att han är otrogen, ständiga korsförhör om vem han pratat med osv osv. Ja kort sagt väldigt svartsjuk och killarna har tröttnat pga det, vilket bara gjort att jag mer känt att jag minsann hade rätt från början - att han hade nån annan vid sidan om som var bättre... och så där har det hållit på i mina förhållanden. För 8 månader sen har jag då träffat min nuvarande pojkvän och jag är **inte ett dugg** svartsjuk.  Han är tryggheten själv och jag bara känner att jag kan lita på honom. Jag tar allt mycket lugnare, han har flera tjejkompisar men det berör mig liksom inte. Jag är bara glad och lycklig. Jag fattar inte alls själv varför, då jag aldrig sökt hjälp eller gjort något speciellt för att jobba med mig själv. Nu borde ju allt vara frid och fröjd (och det är det väl också) Men mina vänner säger att det omöjligt kan vara äkta kärlek om man inte ens är _lite_ svartsjuk. Isåfall ser jag bara honom som kompis för lite svartsjuk ska man vara tycker dom. Men bara kompisar är vi inte för vi har fantastiskt sex och älskar varann Måste man vara _lite_ svartsjuk tycker ni? Vad kan ha gjort att jag ändrat mig så? (svårt för er att svara på men jag vet verkligen inte själv) ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Att du inte längre är svartsjuk kan ju ha att göra med att han är en person du innerst inne känner att du kan lita på, och att du har mognat lite kanske? Har märkt att svartsjuka ofta är vanligare då man är yngre. Men att det som sagt också har med personen man träffar att göra. Själv hade jag tyckt det var konstigt om min kille aldrig kände ett uns av svartsjuka, för för mig är det naturligt att man ibland är det. För mig är det ett tecken på att man inte tar någon för givet. Men det är personligt och visst kan man älska någon utan att känna svartsjuka! Vet du själv att du älskar honom så ska dina vänners kommentarer inte betyda något för dig. Bara du kan veta vad du känner, ingen annan. Måste ju vara skönt att du kan lita så mycket på honom :) ## Comment 2 Author: sarasvart Ja det är sant att det beror på personen man träffat ofta och att man mognat. Nej jag tycker inte jag tar honom för given heller men på nåt sätt så tänker jag att vill han vara otrogen så är han ändå inte värd mig, och att om han blir kär i nån annan då var inte jag den rätta för han ändå. Och jag har försökt tänka så i tidigare förhållanden men det har ändå spårat ur med att jag börjat snoka och bete mig illa. Nu känns det bara så skönt att ha en älskare och bästa vän i samma person och att slippa ha den där gnagande känslan i magen jämt, den ständiga oron att jag inte duger, att han snart hittar nån annan snyggare roligare bättre osv.. som jag ALLTID känt förut med tidigare pojkvänner ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 4 Author: Sarah Man behöver absolut inte känna svartsjuka för att älska :) det är bara hälsosamt att inte vara svartsjuk! ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise #4 Precis som jag tycker det är hälsosamt att ibland känna lite svartsjuka :) Därmed inte sagt att det är ohälsosamt att aldrig känna det. ## Comment 6 Author: drika Jag var med mer svartsjuk när jag var yngre, nu är jag inte ett dugg svartsjuk. Tror det har att göra med att man mognat och vet att sådant bara förstör:) ## Comment 7 Author: Karmatarerskanise #6 Svartjuka i mild form, den jag menar, har aldrig förstört något för mig. Är svårt att förklara hur jag menar. ## Comment 8 Author: Kalli Svartsjuka har mycket lite med kärlek att göra så visst kan man älska någon utan att vara svartsjuk. På samma sätt som man kan vara svartsjuk utan att egentligen älska någon. Så glädjs åt ditt förhållande och strunta i dina vänner som inte vet vad de pratar om. ;) ## Comment 9 Author: [Borttaget] Äh var glad att du hittat någon du kan vara så trygg med :) ## Comment 10 Author: OttoIsTheShit förstår precis hur du tänker Hera :) men grattis att du har hittat någon det funkar med så bra. Är ju jätte skönt att inte känna någon svartsjuka alls, skit i vad dina kompisar säger :) ## Comment 11 Author: Maria Jag tycker inte att svartsjuka har med kärlek att göra överhuvudtaget. Att "lite" svartsjuka skulle vara något slags bevis på att man verkligen älskar är bara fånigt tycker jag. All form av svartsjuka är destruktiv och skadar ett förhållande i längden. Man måste kunna lita på den man älskar. ## Comment 12 Author: pyromanen Tycker precis som Bumbleboo att svartsjuka och kärlek inte har med varandra att göra och att svartsjuka är nånting enbart destruktivt. Svartsjuka finns i den som upplever svartsjuka och någon annan person har inget med svartsjukan att göra egentligen. Så jag tror att du TS nu har mognat och känner dig tryggare i dig själv så att du vågar lita på din nya kärlek på ett sätt som du inte kunde i dina tidigare relationer. Bara att gratulera! ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: Tomteslakt Jag kan säga att med min kära hustru har jag ingen som helst svartsjuka. Det finns inte i min sinnebild. Varför ska man behöva gå omkring och vara svartsjuk på sin partner för att det ska gå bra? Nää, jag ser det snarare som så att jag äger henne inte. Vill hon vara med andra så fine. Jag älskar henne inte mindre för det, så länge inte saker sker oärligt och hymlande. Jag har aldrig förstått det där med att sätta en massa strama tyglar och ramar för varandra. Jag tror mer på frihet under ansvar :) ## Comment 14 Author: [Borttaget] Min första tanke är att du har hittat rätt kille och en som verkligen är värd att lita på. Att man måste vara lite svartsjuk tror jag inte på, det är ju det man inte vill vara egentligen. ## Comment 15 Author: Sarah #11 Precis!! De har inte med varnadra att göra. ## Comment 16 Author: Liss Efter att jag har hittat rätt man, så känner inte jag heller någon svartsjuka. Så det beror helt och hållet på personen man är med, som redan sagts. Förr kände jag svartsjuka hela tiden, eftersom det var väldigt betingat och det fanns grund i det. Efter det blev jag apatiskt i stället. Och när jag träffade min nya partner så var jag livrädd för alla känslor. Men han och jag tillsammans har lyckats riva ner mina murar ganska bra. Och jag känner mig väldigt säker och trygg med honom. Dessutom så handlar det också om mogenhet och att man har vuxit i sig själv/blivit säker med sig själv. Det handlar om karaktär. Svartsjuka är en sjuka. De känslor som bekräftar att man älskar någon etc har inget med den sjukan att göra. Utan det är något helt annat. Uns av att vara rädd och förlora personen? Då handlar det om ens säkerhet igen. ## Comment 17 Author: yrLisen Grattis till ditt nya liv, utan svartsjuka :)