# Barn? Author: sosanna Vill du ha barn? ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Nej, jag tror inte det. Dels för att jag inte är redo som person och dels för att jag antagligen skulle bli lika sjuk som gammelmormor, mormor och mamma. De höll alla på att kola vippen pga havandeskapsförgiftning. Nära döden allesammans. Men man kan aldrig säga aldrig, har ju några år på mig att ändra mig. Allt kan hända. Killen skulle bli en bra pappa. ## Comment 2 Author: viktoria91 Antagligen inte. Väluppfostrade barn i små doser är ok. Skulle jag råka bli gravid så den dagen den sorgen. En stor rädsla är om barnet skulle bli pälsdjursallergiker, hur gör man då? Ser verkligen inget liv utan djur och skulle absolut inte göra mig av med mina hårbollar! ## Comment 3 Author: Fjäril Jag har två barn och nu är jag nöjd ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #1 Jag fick havandeskapsförgiftning med min sista, det var inte en rolig historia! Eftersom mina båda födslar var jobbiga, så vill jag inte göra om det - men är tacksam för att jag gjorde det två gånger. ## Comment 4 Author: fruktgumman Kryssade absolut inte då det numera är definitivt. Blev faktiskt gravid för ett halvår sen (trots noggrant tagna p-piller) Gjorde då abort och en sterilisering i samband med det. Fyller 36 i januari ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise #3 Tur att du kan vara tacksam. Jag är rädd för risken att dö. Då skulle jag lämna både kärleken och barn ensamma. ## Comment 6 Author: Fjäril #5 Ja nu i efterhand inser man vilka följder det hade kunnat innebära. Läkarna som var med vid förlossningen skötte det bra, de visade inte några bekymmerstecken överhuvudtaget. Men jag fick veta hur allt låg till efteråt. De upptäckte förgiftningen i tid och skulle sätta igång förlossningen, men den startade av sig självt dagen innan. Glad att det gick så bra som det gjorde. ## Comment 7 Author: Karmatarerskanise #6 Okey. I min släkt har förgiftningen börjat tidigt i graviditeten och hållt på under flera månader/veckor. Så tex mamma låg inne 2-3 månader sammanlagt före och efter kejsarsnitt. Ibland visste hon inte vilket som var verklighet eller dröm. ## Comment 8 Author: Fjäril #7 Oj, ja det var lite skillnad! Min mamma hade det jobbigt med mig och min lillebror. Akut kejsarsnitt med mig och planerat med min bror. "För trångt bäcken" sade det (för mig var det riktigt illa när de knappt fick ut mig). Jag har lite liknande problem, därav problematiska förlossningar. ## Comment 9 Author: dejtbar tror inte jag vill ha barn ## Comment 10 Author: ettlitetalias Jag vill definitivt ha barn. Gärna snart, men det kommer nog få vänta några år än. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Ja, utan tvekan. Helst skulle jag vilja ha barn NU, men jag måste ännu vänta ett par år. Jobbigt att ha haft den här längtan i så många år men alltid varit tvungen till att tänka förnuftigt. Men det är väl det värt i slutändan. Jag har dock det problemet att ju längre jag väntar desto osäkrare blir det om jag kan ens få barn.....Med andra ord kommer jag att ha svårt för att bli gravid ju äldre jag blir vilket är lite skrämmande. Min syster är nu 35 år gammal och oförmögen till att bli gravid. Jag vill inte hamna i den situationen... ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag tror inte att jag vill ha barn, jag gillar inte barn alls. Dock är jag fullt medveten om att jag antagligen skulle älska mina egna men varför chansa om det nu visar sig att jag är oförmögen att gilla barn överhuvudtaget? Stackars barn i sådana fall, inget jag vill utsätta någon för. Barn kan såklart vara gulliga dock, på avstånd. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Jag vet ärligt inte. Jag har under en tid haft en längtan, speciellt när en av mina närmsta vänner blev gravid. Men det där ändras om och om igen för mig. Och jag känner mig absolut inte redo och vet inte om jag någonsin kommer orka ta ansvar över ett barn. Och med min fysiska hälsa just nu skulle det heller inte fungera att vara gravid. Och med tankar på om jag kan bli gravid och hur svårt det kommer vara att bli gravid. (pco) Och så min psykiska hälsa på det, samt sambons diagnos.  Och han vill heller inte bli pappa än. Och han är inte säker på att han vill det heller. Skulle jag ta beslutet idag så skulle det vara ett nej. Men man vet ju aldrig vad som kommer hända i framtiden :) ## Comment 14 Author: [Borttaget] #13 Det där är det väldigt få som funderar på. Alltså vad man för vidare för gener till barnet och om man faktiskt har det som krävs för att ta hand om barnet. Om jag skulle ha många problem samt att samma problem är något som går i släktet så tror jag inte att jag skulle ta chansen att bli gravid. Då skulle jag hellre vilja adoptera. ## Comment 15 Author: MatVeronica tror inte det ## Comment 16 Author: nottheonly #2 Haha, det där du skrev om pälsdjursallergiker - så brukar jag också tänka ^^ Jag vet faktiskt inte om jag vill ha några barn, jag tycker om barn det gör jag - men just nu har jag så svårt att se mig själv som en mamma! Men om jag ska ha barn så kommer det nog inte ske förens om måååånga år (fast man vet ju aldrig), och så har min bästa vän nyligen fått barn (en söt liten prinsessa!) så jag kan ju gå dit om jag vill bebis-mysa ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 17 Author: [Borttaget] #14 Jag har en tendens att tänka för mycket :P  Jo har man mycket och eller få men allvarliga saker kan det ju vara värt att fundera över adoption istället. Men tycker inte man ska döma för hårt så fort man har minsta lilla sjukdom i släkten (beroende på vad). För då skulle nog ingen kunna skaffa barn. Här är största "risken" att sambon har aspbergers. Inget jag själv ser som ett problem (även om jag inser att det kan krävas lite extra från oss som föräldrar beroende hur diagnosen blir. Det behöver ju inte bara bli aspbergers), men inget han vill föra vidare. Enda egentligen skillnaden för mig om jag skulle fundera över adoption istället vore att jag inte fysiskt måste klara av att vara gravid. Men resten finns kvar där ändå. ## Comment 18 Author: malinmagnusson Nej vi kommer inte skaffa barn. Jag är så gammal också så det är nog för sent i vilket fall ## Comment 19 Author: Destany Ja längtar så tills den dagen jag blir mamma, fick missfall i december 2011 o det väckte verkligen mina moderskänslor ## Comment 20 Author: Emelie-E Fick en son 2010. Men jag funderar mycket på om jag kommer vilja ha ett syskon till honom eller inte. Är så rädd för att inte kunna älska ett barn till samtidigt som jag vill att sonen ska få ett helsyskon. Tycker det är viktigt med syskon. Men det dröjer ett tag innan man ens behöver fundera på detta egentligen. Min man är jättesjuk så vi får vänta tills han har blivit frisk innan man börjar prata om ett eventuellt syskon. ## Comment 21 Author: citytjejen Jag svarade "Absolut inte". Har aldrig haft någon som helst längtan efter barn och tycker inte heller att mödan som det verkar vara att ha barn, vägs upp av fördelarna. Sen är det säkert kul att ha vuxna barn, vilket min man har, han har en dotter som snart fyller 18. Den konstellationen är perfekt för oss alla i familjen! ## Comment 22 Author: [Borttaget] #14 Jag tänker en del på vilka gener jag eventuellt skulle fört vidare, har tillräckligt med konstigheter för att inte vilja utsätta andra för dem även om det kanske i andras ögon inte är stort alls. Är ju inte ens säkert att just de generna förs vidare heller men stackars barn om de skulle göra det :P Har inga diagnoser eller något dock. Fast det är inte därför jag inte vill ha barn först och främst :) ## Comment 23 Author: Namiko Jag har aldrig velat ha barn. Jag gillar dom inte, kan inte tänka mig som varken gravid eller förälder, jag skulle inte vilja ta ansvar över ett barn och jag vill definitivt inte utsätta någon annan för dom fysiska problem jag har som verkar vara ganska bra på att ärvas vidare och har blivit värre hos mig än någon annan i familjen. Så jag är lyckligt barnfri utan ett uns av antydan till att vilja ändra på det :) ## Comment 24 Author: pyromanen Har 3 barn. Det bästa jag "gjort". Hade kunnat avstå från allt annat om det hade behövts för att få dom ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ingar karlar, djur, sunt förnujft, karriärer eller rikedomar hade någonsinn kunnat få mig att avstå! Nu är jag "mätt o nöjd", 44 år och steriliserat, så nu blir det inga mer! ## Comment 25 Author: Sarah Tror det, är 30 nu och känner att skaffar jag inte inom några år så kommer jag ångra mig i framtiden, men nu känns det som att det skulle störa i mitt liv. Jag gillar det som det är. Vi har sagt, händer det så händer det, men jag velar hit och dit. ## Comment 26 Author: Liss Jag har alltid gått runt med stenhård "vetskap" om att jag aldrig vill ha barn. Har jätte svårt för barn överlag. Har aldrig längtat eller gnyt när jag sett bäbisar, som mina vänner gjort. Jag höll mig hellre en bit ifrån, eller hälsa för att vara vänlig. Underligt nog gillar barn mig! Eller så är dom som så mycket annat och ska fram när de känner rädsla. Senare blev jag helt enkelt säker på att det inte var för mig. Jag var och är inte redo för barn. Jag fastställde till och med det för min mor. Men så handlar det nog en hel del om rätt partner också, för min del. Och självklart att jag umgås ständigt med min brors dotter. Jag är ännu mer säker på min sak att jag inte är redo (vilket man iof nog aldrig är), efter att ha sett dem i vardagen etc. Men efter att ha tinat inför henne, har jag tinat inför andra barn också. Och efter att ha träffat min partner vill jag nog allt ha barn i framtiden. Måste tusan föra hans gener vidare... ^^ Är 25 år och har inte bråttom. ## Comment 27 Author: Emaljoh4 Jaaa! ![Kyss](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") (Jag är 18), har velat det i några år. ## Comment 28 Author: francesca1 Absolut inte. Steriliserad sen 2 år tillbaka. Det bästa jag gjort då jag alltid var säker på den punkten. Skönt slippa tänka på skydd då man har fast förh. ## Comment 29 Author: [Borttaget] Prickade faktiskt de andra alternativet men som alltid gäller ju den gyllene reglen att man först & främst har ett fungerande förhållande, för det andra att det stämmer för båda annars kan ju inga barn bli gjorda. Står nog och väger lite både ock i detta skedet, då nu senare vägt över till förmån i motsats hur man kännt tidigare. Ligger säkert sanning i vad som förut nämdes i tråden, har och göra med hur pass säker man själv är i sitt handlag med barn. Har man inga själv och nästan aldrig kommer i nära kontakt med barn/passning & lek då infinner sig gärna en osäkerhet och det är ju sånt som ungar känner på avstånd & kroppspråk osv så inget lustigt med det. Givetvis en träningssak. I övrigt när det kommer till hur man ser på födande och hela processen så jag ser ingen större skillnad hur jag ser till när "djur" eller om en kvinna väntar och föder, livet är bra likt på den punkten även om flera inte säkert gillar jämförelsen. En lika naturlig och makalös förvandling på samma gång. Verkligen som trolla med knäna ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 30 Author: SaraC Visste inte riktigt vilket alternativ jag skulle välja då jag vill ha barn, har inga ännu men ett påväg. Röstade i alla fall **Ja utan tvekan!** ## Comment 31 Author: Linnea Blev förvånad övar att så många svarade att dom inte vill ha barn. Har nog bara träffat ett par personer som inte vill ha barn. Jag ser det som positivt då jag anser att det inte ska vara självklart att man ska skaffa barn. Jag ville inte ha några men pga vissa omständigheter som jag inte går närmre in på här så blev det så ändå (med nuvarande sambo för övrigt). Han är 7 år nu och jag ska absolut inte ha fler. Min sambo hade gärna velat men jag vägrar. Har aldrig gillat barn, visst är det annorlunda när det är ens egna men ändå inte samma sak som om man velat från början. Sen finns det ju dom som blir mammiga när barnet väl är fött och det trodde ju alla att jag skulle bli men det blev jag inte och det visste jag från början. (Ja jag är kanske lite udda..) Så ni som tvekar pga att ni inte tycker om barn, skaffa inga för att "det ska vara så" eller för att partnern vill eller annat. Det blir inte samma sak. Det blir ju inte bättre av att alla vi kände ständigt frågade oss(de första 4-5 åren) när vi skulle få nästa barn. Aldrig sa jag då men ingen trodde väl på det men nu har dom nog insett att det inte blir fler. ## Comment 32 Author: Karmatarerskanise "Har aldrig gillat barn, visst är det annorlunda när det är ens egna men ändå inte samma sak som om man velat från början. Sen finns det ju dom som blir mammiga när barnet väl är fött och det trodde ju alla att jag skulle bli men det blev jag inte och det visste jag från början. (Ja jag är kanske lite udda..)" Jag hoppas att du inte sänder sådana vibbar till din son. Fast jag har en känsla av att man inte kan dölja det man känner för sitt eget barn. Och jag hoppas han aldrig råkar komma in här och läsa! Vet inte vad omständigheterna var, men låter hemskt att skaffa barn fast man inte vill. Verkligen inte rätt mot barnet. ## Comment 33 Author: Linnea #32 Du säger att det är inte rätt mot barnet. De jag pratat med om detta tycker mer synd om mig. Men nu vet ju inte du hela historien och tänker inte skriva det här. Och, nej jag sänder inga såna "vibbar" mot honom. Dessutom så påstår jag inte att jag inte tycker om honom. ## Comment 34 Author: Karmatarerskanise #33 Jag har såvrt att se att man skulle tycka mer synd om en vuxen människa som tagit beslutet att behålla ett barn än om barnet som inte kunde välja. Att tycka om och att älska är två olika saker, och enligt mig ska man älska sitt barn. Men det är nog svårt om man inte ens villa ha det från början. ## Comment 35 Author: Linnea #34 Tagit beslutet att behålla? Det märks att du inte har hela historien bakom.. Lämnar detta nu för jag tänker inte gå närmre in på det. Alldeles för personligt för att ha nedskrivet. ## Comment 36 Author: Karmatarerskanise #35 Visst, vi kan lämna det. ## Comment 37 Author: [Borttaget] #31 med mammig tolkar jag det som dom flesta jag känner som fått barn blev och det är att livet mer eller mindre faktiskt handlar om barn och att man vill ha fler. Är det lite så du tänkte också eller tolkar jag galet? Det betyder i sig inte att man inte älskar sitt barn även om man inte blir sådär "mammig". ## Comment 38 Author: viktoria91 #37 för mig är det en sådan som tror att hela jorden snurrar runt deras barn och spammar fb med bilder och sånt om sitt barn. ## Comment 39 Author: Karmatarerskanise Mammig för mig är att man blir en mamma för sitt barn. Sedan anser jag ju att ens liv faktiskt ska handla om ens barn i det hela stora fram tills barnet kan ta hand om sig självt. Självklart får man ha egna intressen och sådant, men livet handlar faktiskt om barnet så fort man valt att sätta det till världen. ## Comment 40 Author: [Borttaget] Då jag hör ordet mammig så tänker jag på ett barn som hela tiden ska klänga sig fast vid mamman. ## Comment 41 Author: [Borttaget] Ville bara göra tydligare, och menade alltså att dom funnit meningen med livet och att det är barn. För självklart kommer ens liv handla om barnet man fått och man får anpassa allt efter sitt barn första åren och har ansvar tills ungen är vuxen. Men tror inte man nödvändigtvis behöver känna känslan att barn är meningen med livet. Men att det inte behöver påverka ens känslor för det egna barnet :) ## Comment 42 Author: pringles Jag vill inte ha barn "Mammig" sa dom att min systerdotter var när hon bara tydde sig till mamman och pappan inte fick natta osv ## Comment 43 Author: pyromanen Det finns knappt nåt man kan bli mer fördömd av än att som kvinna beätta att barnen inte är ens ett o allt.  Därför tyckler jag det är modigt och viktigt i en sånhär tråd att t.ex. Linnea kan berätta utan att fördömd på direkten.  Det finns pappor också, och det är mycket mer accepterat om dom hänger med grabbarna och göra karriär mm trots småbarn än om kvinnor prioriterar så. Att en mamma inte längtat jättemycket efter barn och inte nånsin vill ha fler betyder inte att barnet inte är älskat. Och det finns barn som växer upp med enbart sin pappa så varför skulle inte ett barn med en måttligt entusiastik mamma men en desto mer barngalen pappa kunna få precis allt det han7hon behöver!? En bekant till mitt ex lämnade sin tvååriga son med pappan och stack med sin nya kärlek och flyttade till en annan del av landet med honom.  Shit vad det pratades och fördömdes. Och visst, jag med var chockad, kan man göra så!  Hu hade reaktionen blvit om en kille/pappa gjort så?  jodå, visst en svikare och fy, men sen inte mycket mer, en av mängden sådär... ## Comment 44 Author: Karmatarerskanise #43 Jag ser att det är lika viktigt att båda föräldrarna är engagerade i sitt barn, inte bara en av dom. Sen är det skillnad på att inte längtat jättemycket och på att inte vilja ha barn. Även om jag inte förstår varför man skaffar barn i något av fallen. Barn är enligt mig något man skaffar om man VERKLIGEN vill ha det. Då får barnet de bästa förutsättningarna. ## Comment 45 Author: [Borttaget] #43 hade själv dömt lika hårt i båda fallen helt ärligt. Har man barn tar man sitt ansvar. Dock hör man väl om fler fall där pappan sticker, så kanske att man skulle bli mer förvånad när mamman sticker. ## Comment 46 Author: Isnona Självklart vill jag ha barn i framtiden! Blev faktiskt förvånad över att det är så många som inte vill ha det, men det är klart, alla är vi olika =) ## Comment 47 Author: Maria Jag är inte särskilt förvånad över att så många inte vill ha barn. Det var samma diskussioner när jag var ung och det var många av mina vänner då som inte ville ha barn men livet har en förmåga att vara en överaskning även för en själv![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 48 Author: Isnona #47: Min vänskapskrets är helt annorlunda så det är nog därför. Alla mina vänner vill ha barn, gärna flera stycken. Två av dem har redan skaffat och vi är runt 20år allihopa, vilket är lite tidigt kan jag tycka.. ## Comment 49 Author: [Borttaget] önskar att jag kunde vara en sån som känner att jag 100% vill och orkar ha barn. Är så rädd att jag kommer stå där sen och ångra mig om jag inte skaffar barn. Men det är ju inte rätt anledning att skaffa. eller förstås 100% att jag inte vill :P ## Comment 50 Author: FrökenUr Ja utan tvekan :) ## Comment 51 Author: VeronicaKahlbäck Jag har svarat annat. Jag vet att jag inte vill ha barn idag men vet inte om jag kommer vilja ha det och när det isåfall skulle bli. Om vi inte hade ett bäst före datum vore det bra mkt enklare! Jag tänker inte skaffa mitt första barn efter 35 vilket innebär att jag har tolv år på mej, problemet ligger i att det känns som alldeles för lite tid. Mina känslor om barn, ja jag jobbar ju med barn så självklart tycker jag barn både kan vara roliga och underbara. Är gudmor till en tjej och min favoritkille i hela världen är sex år. Har syskonbarn som jag skulle kunna göra allt för. "Problemet" ligger alltså inte i mina känslor för barn utan att jag är alldeles för nöjd utan barn. ## Comment 52 Author: [Borttaget] Jag vill ha i framtiden. Om jag får välja skulle jag vilja vara max 27 med första och max 35 med sista. Vill helst vara ännu yngre, men det vet jag att jag inte skulle hinna eller vara redo för, så det får tiden utvisa. ## Comment 53 Author: Aniara4 Vill och vill. Jag har alltid velat ha barn, men har tvingats inse att min kroniska sjukdom skulle göra det omöjligt att orka ta hand om ett barn. Jag kan knappt ta hand om mig själv vissa dagar. Det kanske hade varit annorlunda om jag hade haft en man som det var väldigt viktigt för och som kunde tänka sig att ta större delen av jobbet, men nu är det inte så. Men efter att ha accepterat att det inte kommer att bli som jag trodde har jag börjat känna mer och mer att det faktiskt är rätt skönt. Det är lite som #47 är inne på, att livet inte alltid blir som man hade tänkt sig, men det kan bli bra ändå! ## Comment 54 Author: [Borttaget] Vill nog påstå jag ställer mig mer skeptisk till ett föräldraskap om där föreligger risk för åsamka sitt barn framtida lidande pga ärftligt betingade sjukdomar hos den ena eller andra parten. Visst finns mycket man kan längta ihjäl sig över här i livet men det handlar ju om att som förälder kunna hjälpa en ny liten individ till att just få bli en frisk & stark och glad människa som kan trivas och att kunna ta sig fram för egen maskin en dag. På temat längtan efter barn så finns säkert flera som kanske inte är bland dem mest lämpade om man ser till livssituationer och omkringliggande faktorer som möjligheter till bra kontaktnät m.m. Men som någon skrev, det kan lyckas i allafall och ett sånt liv kan också innebära att man får många andra viktiga fördelar med sig i bagaget längre fram i livet som då kanske andra saknar som haft det lite mer förberett och förspänt. Sen kan jag inte låta bli & le lite åt vissa delar i resonemanget när det kommer till detta med skaffa barn. Jag vill gärna själv koppla den biten lite till ett slags uttryck kommet ifrån Julklappar och de västerländska Julfirandet. Nästan som ett invant beteende som ger sig lite till känna. Just detta med visa sin kärlek till materiella saker, iofs kan man ju såklart göra detta men när det kommer till barn specifikt så händer nått. Detta med jag vill ha, jag önskar mig detta, önskelistor. Men vad då liksom, hur bra är det om man ser till ett föräldraskap med den synvinklen på barnet i dess förväntan. Är det verkligen klokt om man ser till barnet nästan som det vore..En liten gullig Kanin, ett Marsvin, en liten söt Ponny, en bedårande hundvalp eller en ursöt gosig liten kattunge. Jag vill ha men vad säger barnet en dag när personen ifråga blivit vuxen. Blev chansningen en flipp eller en flopp? ## Comment 55 Author: drulleman Förmodligen blir det inga barn ## Comment 56 Author: skogslotta Jag har redan 5 barn och det räcker. Skrämmande många som svarat att ni abolut inte vill ha barn och ytterligare flera som inte tror sig kommer vilja ha barn. Förmodligen är ni unga och kommer ändra er. Hoppas för er egen skull att ni gör det innan det är försent. Barn är det bästa som finns här i livet. I jämförelse med att få barn med den man älskar så är alla andra intressen och hobbies inte värda något alls. Livet blir inte helt utan barn. ## Comment 57 Author: Maria #56 Det är ganska hårda ord att säga. Många är barnlösa ofrivilligt och att få höra att livet inte är helt utan barn kan vara hårt. Många är barnlösa helt frivilligt och lever inte halva liv för det. Barn är inte det bästa i livet för alla människor. ## Comment 58 Author: isafisa Jag vill absolut ha barn, och ganska snart också :) Hoppas på att börja försöka inom ett år, om allt reder ut sig ekonomiskt :) ## Comment 59 Author: fruktgumman #56 Du kan ju bara tala för dig själv. **Ditt** liv blir inte helt utan barn. Alla är vi olika. Dumt vore det att sätta barn till världen om man inte längtar efter dem. Visst kan det vara så att många ångrar sig men det behöver inte vara så och då är det bättre att avstå barn. Mitt liv är lika mycket värt ändå ## Comment 60 Author: Karmatarerskanise #56 Ganska ogenomtänkt inlägg måste jag skriva. Att barn är det bästa här i livet för DIG, betyder absolut INTE att det är det för alla andra. En del är som gjorda för att vara mammor, andra inte. Du borde tänka efter lite innan du antar att alla är som du. En del anser att deras hobby är livet, andra att ens partner är livet, andra att frihet är livet. Jag tycker tvärt om vad du tycker att det är kul att se att det finns folk som inte vill ha barn och som vågar stå för det. ## Comment 61 Author: Namiko #56 Alla älskar inte barn, på samma sätt som att alla inte älskar hundar. Jag kan inte se ett liv utan djur framför mig, det skulle kännas tomt och ensamt. Ett liv med barn känns som en mardröm för mig. Mitt liv är komplett om jag har djur i min närhet och utan egna barn. Har flera kusinbarn som jag är helt ointresserad av och det är inte hur en förälder ska känna inför barn tycker jag. Visst, jag är ung, bara 25. Men jag har inte ändrat min inställning till barn på 25 år och det tycker jag säger något även om jag har 10-15 år till på mig att ändra mig, jag vill inte ändra mig. Jag älskar mitt liv precis som det är idag. Jag kommer att ha nog med barn i min omgivning som det är. Men grattis till att du har fått det liv du vill ha med dina barn, mitt liv är precis lika komplett utan. ## Comment 62 Author: skogslotta Jag tror att även om man tror sig inte vara beredd på att bli förälder så hinner man vänja sig vid tanken under graviditeten och man blir mentalt förberedd. Detta gäller även pappan, även om det är kvinnan som bär barnet. Ja det är svårt att förklara för er barnlösa, men man "programmeras om" under de 9 månader som följer från att graviditetstestet visar positivt och fram till själva förlossningen. Det tror jag varje kvinna som fått barn kan intyga. ## Comment 63 Author: [Borttaget] #62 Nej. Inte alla "programmeras om". Min syster ändrade sig inte. Hon hade tidigare sagt att hon avskydde barn men så råkade hon bli gravid. Mamma "tvingade" henne att behålla barnet fast hon ville ta abort. Hon ändrade inte sin åsikt om vad hon tyckte om barn under graviditeten och inte heller efter att hon hade fått barnet. Idag har hon ingen kontakt med barnet. Det blev min mamma som hamnade ta hand om barnet. ## Comment 64 Author: skogslotta #63 Är den historien verkligen sann? Jag har svårt att tro det. Både mamman och pappan struntade i barnet? ## Comment 65 Author: [Borttaget] #62 Till viss del säkert och dom flesta kommer säkert älska och ta hand om sitt barn. Och man kommer utvecklas med sitt eget barn och lättare kanske förstå hur man ska bete sig bland barn i samma ålder som sitt eget m.m Men det betyder inte att man kommer att tycka att meningen med livet är att skaffa barn. Och låt säga att din teori skulle stämma. Om man då inte skaffar barn hamnar man inte i det läget att man "programmeras om". ## Comment 66 Author: sundsvallstjej Jag väntar barn och vill gärna ha ett till senare som det känns nu iaf. Men varför får inte andra tycka annat? Jag skiter väl i om nån annan inte är intresserad av barn utan vill göra annat i sitt liv. Inte försöker jag övertala nån att som jag känner är "rätt" Var och en gör som den vill med sitt liv. Det är ju bara löjligt att tycka det är hemskt att inte alla skaffar barn. Det är ju mycket värre att skaffa ett oönskat barn. ## Comment 67 Author: [Borttaget] #64 Varför skulle jag hitta på något sådant hemskt? Det är tyvärr sant och inget jag tycker om att berätta eftersom det är tragiskt samt pinsamt. Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt att förklara åt människor som har frågat varför det är min mamma som tar hand om min systers barn. Då min syster var gravid i fjärde månaden så var hennes kille otrogen och då tog det förhållandet slut. Idag vill pappan inte ha något med barnet att göra och hans nuvarande flickvän vet inte ens om att han har ett barn. Idag är min systerson 11 år gammal och jag är rädd för den dagen då han undrar varför både hans mamma och pappa valde att lämna honom. Det skär i hjärtat varje gång jag tänker på det men lyckligtvis har han sin mormor, morbror och moster som älskar honom oerhört mycket. Finare pojke finns det bara inte. ## Comment 68 Author: Karmatarerskanise #62 Då flesta, **inte alla**. Det finns en del som inte någonsin knyter an till sitt barn. Varken under graviditet eller efter barnet är fött. Men även om det var så att alla förändrades, så ska man väl inte skaffa barn om man inte vill, bara för att man kan komma att förändras under graviditeten. ## Comment 69 Author: regskylt Jag har ett barn. Jag fick barn när jag var  20, dvs väldigt ung. Skaffa barn ångrar jag inte i sig, men kunde väl ha väntat ett gäng år till. Jag blev deprimerad efter förlossningen, insåg det inte fören 3 år senare, dvs när jag började må bättre. Nu 4 år senare är jag  separerad från barnets pappa och lever LYCKLIGT mitt "eget" liv varannan vecka utan barn hemma då. Jag är ett bevis på att man inte "programeras om" som Skogslotta påstår. Självklart älskar jag min dotter och gör allt för henne, men att släppa allt annat och bara vara en "mamma" var inte den typen jag är. ## Comment 70 Author: [Borttaget] Man kan se samma beteenden även bland andra arter. Det finns alltid vissa som inte riktigt klarar ta hand om sin avkomma. Man kan t.ex ta Får/Hästar & kor som exempel. Det normala om vi ser till djurvärlden är ju att den som föder efteråt tar hand om sitt lamm eller sin kalv eller fölet. Men så finns där alltid en del som inte vill, vissa kan också gå till attack & stånga och göra ordentliga utfall. Det är sånt man alltid är beredd på kan hända om man pysslar med djur. För det mesta så fixar det sig med en gång och så fort förlossningen är avklarad så triggas allting igång och mamman känner ju då en väldigt stark samhörighet som aldrig går att ta miste på. Då vill dom fram & ta hand om sin lilla familj, buffa & prata med dom så man nästan får skydda den lille så den inte blir skadad. Speciellt Kor & förstgångsfödande kvigor kan va fruktansvärt våldsamma både i kärlek och kraft. Kul med jämförelser ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 71 Author: Sarah Nej det är inte ett dugg konstigt att alla inte vill ha barn, och absolut inte konstigt att många tvekar eller att de känner att de inte ville trots att de fått ett barn... jag tycker att jag borde fått längtanskänslor nu, blir 31 om några månader... men helt ärligt så känns det som att livet skulle vara lika bra utan, inte tomt. Jag tror att jag kommer ångra mig senare om det inte blir några, men vem vet. Min kille vill gärna ha och jag är inte helt emot så därför känns det ok, men jag tror att han kommer vara en bättre förälder än jag. Jag har min kille, min karriär, mina djur och mina vänner, det räcker väldigt långt för mig. Och skulle jag bli tvungen att välja, skaffa barn eller djuren, så väljer jag djuren. Visst tror jag att många ändrar sig angående barn då de blir äldre, men långt ifrån alla. ## Comment 72 Author: Liss Varför skulle inte livet kunna vara fyllt upp till brädden, utan barn? Barn är väl inte självklar lycka. Jag skulle kunna leva ett helt, fullt liv, tillsammans med min partner och må underbart bra enbart med honom. Det är väl efter varje enskild person, hur det ligger till. Många sa orden "du kommer ångra dig, du kommer ändra dig" hela tiden, då jag alltid sa att barn var inget för mig. Jag var till och med på väg att sterilisera mig. Varför skulle andras ord få mig att ändra mig. Alla är så otroligt inställda på hur ett liv "ska" vara. Och att man absolut måste vilja ha barn i framtiden. Men så är det inte för alla! Det var otroligt jobbigt med de ovanstående orden, hela tiden. Om jag inte ville ha barn, så ville jag inte. En vän till mig vill inte ha barn för att hon inte vill föra vidare sina dåliga gener. En annan vän har barn, för att hon absolut inte kunde gå igenom en abort. Hon älskar sitt barn, men hon ångrar enormt att hon skaffade barn- då hon aldrig velat det egentligen. Hon blev deprimerad i flera år. Och så jag då - Ville aldrig ha barn. Har kanske ändrat mig en del på grund av min partner. Inte för hans skull - han är okej med mina val också. Jag har redan förvarnat honom om att jag aldrig ville ha barn förut. Men just för att han är rätt man, isf. Men händer det så händer det, då för att vi båda verkligen vill. Inte för att jag ska ställa om mig, när jag redan är gravid!! (vilket kanske aldrig händer) ## Comment 73 Author: vallhund \# 56 + 62 Länge sedan jag läste något så extremt oempatiskt som dina inlägg. En del människor vill inte ha barn det är deras beslut o vem är du att ifrågasätta det? En del människor väljer att inte skaffa barn för att de bär på genetiska deffekter eller är så psykiskt handikappade av sin egen barndom att de anser sig inte kunna bli bra föräldrar. En del människor **kan inte** få barn. Anser du att deras liv är värdelösa för att de inte förökar sig? I min värld så skaffar man sig barn för att man **vill**, man väntar inte på att hormonerna skall göra jobbet sedan man blivit gravid. Vad är din syn på abort? ## Comment 74 Author: skogslotta #72. Du är **24 år** står det på din sida. När jag och mina vänner var i den åldern sa många att de "aldrig" skulle ha barn. 10 år senare hade de inte fått lika många barn som mig men 1-2 st #73 Min syn på abort är att det självklart ska vara tillåtet. Det kan vara i helt fel skede av livet man råkar bli gravid trots skydd och det förekommer våldtäkter. Men jag tycker det är tragiskt när vissa (ja jag känner till några) som gång på gång slarvat med skydd och gjort upprepade aborter. Abort är inget preventivmedel. ## Comment 75 Author: Linnea #74 Kan du inte bara inse att alla inte vill ha barn? Min moster tex har inga barn, helt frivilligt. Hon är över 50 så nej, det behöver inte ändras för att man blir äldre. Tyvärr (ja faktiskt!) är det ju en mänsklig rättighet att få barn vilket innebär att många som absolut inte borde ha barn (kan knappt ta hand om sig själv tex) skaffar barn ändå. Det är ju inte så att den som är lämplig har lust och de som är olämplig inte har det. Sen finns det en hel del som skaffar en hel drös ungar och ingen av dom kan bete sig som vanligt folk, dvs småkriminella eller annat. Hade dessa personer "lugnat könet" lite och skaffat färre barn så hade förmodligen de få barnen fått mer tid med sina föräldrar och kunnat funka bättre i samhället. Och var får vi alla fotbollshuliganer ifrån?! Oengagerade föräldrar? Ja kanske.. Dessutom finns det oerhört många barn på denna jord som redan har det dåligt pga tex föräldrar som inte bryr sig/slänger ut dom mm. Varför ska vi ha  fler såna? Vill man inte ha barn ska man slippa för man lär inte bli nån bra förälder då iaf om man inte gillar barn tex. Programmeras om? Jojo tror du på tomten också? Dessutom är Jorden är redan överbefolkad... ## Comment 76 Author: Tina-A **Hera:** Visste inte vilken inlägg jag skulle skriva till så jag skriver såhär! Angående att skaffa barn trots att man inte vill ha som du skrev i #44, och att välja att behålla som du skrev lite tidigare.. Ibland är det ju så att man inte upptäcker att man är gravid förän det är alldeles för sent för att göra abort och då har man inget val, oavsett vad man själv vill. Sen borde man ju skydda sig bra om man inte vill ha barn men inget skydd är 100% och olyckor kan hända och folk har faktiskt inte alltid ett val om de vill behålla eller ej.. Jag tycker för övrigt precis som du egentligen, vill man inte ha barn så ska man absolut inte känna sig pressad utan då istället avstå barn. Min syster som är 37 har t.ex inga barn och har inga planer på det heller! Helt okej tycker jag! Dock är jag samtidigt medveten om att alla inte får välja själva _(även om det kanske är ovanligt!)_ Jag har redan ett barn och vill gärna ha minst 1 till, gärna 2 eller 3 till om jag fick välja :) Sambon vill inte ha lika många barn som jag men vi kommer nog fram till något som passar oss alla! Att skaffa barn är det bästa jag gjort och jag älskar mitt liv som mamma. Blev gravid när jag var 21 och tycker att det var en bra tid i mitt liv att skaffa barn på. Är 23 idag och längtar efter fler! ## Comment 77 Author: Karmatarerskanise #76 Man har alltid valet att adoptera bort barnet. ## Comment 78 Author: Fridaaaa Jag vill kanske skaffa barn men väntar med det, då jag har 3½ års pluggande framför mig, tänker inte ta ett års ledig från det... Men kommer 2 barn i såfall. ## Comment 79 Author: Liss #74 Neh, jag är **25 år**. Spelar min ålder någon som helst roll? Det finns 40 åringar - 60 åringar som är mindre mogna än mig och som inte borde ha barn över huvud taget. Och ifall jag inte vill ha barn, så spelar inte det in på min ålder heller. Jag kan ta lika stora beslut nu, som senare. Och som jag skrev, det har ändrats - eftersom jag träffat min blivande sambo. Men så är inte fallet för alla. Och vi ska börja studera båda två - han i minst 5 år. Det blir inga barn på den tiden. Sen ska vi gärna jobba med det vi utbildar oss till också. Så alltså, vi satsar på karriär! Jag kommer bli otroligt lycklig om jag lyckas med den planen. Dessutom tycker jag du helt enkelt får acceptera att alla inte vill ha barn och inte blir lyckligare av att skaffa barn. Du får ha din åsikt, men sluta försöka övertala andra, de leder ingen vart. Är bara väldigt otrevligt. ## Comment 80 Author: oh-la jagh ar släktingar som valt att av olika anledningar inte skaffa barn. ett par är närmare pensionen och lever ett fantastsikt rikt liv ihop. dom ville inte ha barn, och ångrar inte heller att det inte blev några. att deras liv skulle vara mindre rikt en annans tror jag inte ett minsta skvatt på. dom har valt att lägga all sin tid på varandra. själv är jag inte speciellt gammal, 26, så vem vet... idag lever jag med sambo och pojkvän sedan många år, men jag har aldrig känt den där längtan som mina vänner börjar känna. aldrig önskat barn, eller funderat på om jag vill ha barn. det faller sig liksom inte naturligt. visst finns det barn im in omgivning som jag älskar, men jag är fullt nöjd med att lämna tillbaks dem till sina föräldrar och åka hem och rå om bara mig. det låter sjukt egoistiskt, men jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna orka, får nästan lite ångest av att veta att jag binder mig så mycket till en annan liten varelse. det lockar mig inte alls, jag är fullkomligt nöjd med att vara jag och min sambo, att rå om mig själv och sätta mig själv i första rummet. kan inte se hur ett barn ska få plats i min värld. det lockar inte alls. till på köpet är jag nästan fobiskt rädd för förlossningar, är kanske världens mest äckelmagade person, har tusen saker jag vill göra innan barn kommer in i bilden och tycker att barn över lag är skitjobbiga fram tills dom är typ 23 :P känner spontant att barn nog inte riktigt är min grej, men som sagt, det kan ju ändras. jag har tid på mig. ## Comment 81 Author: fruktgumman #74 Jag träffade min sambo då jag var 22.  Då var vi färdiga med allt pluggande och hade båda fasta tjänster så visst, vi hade kunnat skaffa ett gäng ungar på en gång. Vi hade ingen karriär som hindrade oss iaf. Men om man inte vill då? Ska man se till att bli gravid och hoppas på att programmeras om inom 9 månader? Nu kunde jag iofs tänka då när jag var 22 att jag **kanske** vill ha barn inom 10 år men nu blev det inte så. Tvärtom har jag blivit fastare i mitt beslut att verkligen inte vilja ha egna barn. Och idag är jag 35 snart 36 och har steriliserat mig då jag såg chanserna att ändra mig som obefintliga. Det stör väl ingen annan att jag inte vill bli mamma ## Comment 82 Author: karleken jag tror att jag vill ha barn ## Comment 83 Author: Mona22 Vi vill absolut inte ha barn. Vill inte sätta ett liv till denna sjuka värld. Sedan att man har några sjukdomar gör ju ännu mer att man inte vill ha några. Vårat liv är verkligen inte halvt utan barn. Skaffar vi barn så skulle vi få ge upp våran flyghobby och bilhobby pga att det kostar att ha barn. Då hade livet varit värdelöst. nejtack vi har ett helt liv endå utan skrikande ungar. ## Comment 84 Author: JossanH Jag har ett barn, som snart blir 2 månader. Hon är förstås det största i mitt liv (tillsammans med min sambo då förstås) men man kan även ha ett liv utanför barnet. När jag är med andra nyblivna föräldrar pratar vi mest om barnen men när jag umgås med de som inte har barn är det skönt att prata om annat. Det är klart att min dotter på ett sätt blivit meningen med livet och hon är det största och finaste jag någonsin åstadkommit, men det är mycket andra saker som också bidrar till att fylla mitt liv och gör mig lycklig. Jag är inte så förtjust i den typiska "mamma grejen" där alla är så "typiska" på något vis. Gå med barnvagnar och inte se världen utanför sin egen vagn typ.. Allt måste inte vara så svart eller vitt :) ## Comment 85 Author: Jetaime Ja, men inte just nu. ## Comment 86 Author: [Borttaget] #84 Klokt skrivet. #56 Instämmer verkligen med de som skrivit att ditt inlägg är okänsligt och oempatiskt. Dessutom, jag känner att barn mer eller mindre skulle förstöra mitt liv. Jag är inte speciellt gammal och har många, många år av (förmodad) fertilitet kvar och om jag skulle ångra mig senare så hoppas självklart jag också att jag gör det medan jag fortfarande kan få. Men som det ser ut nu så känner jag inte alls som du skriver; barn skulle inte göra mitt liv helt, snarare tvärtom då jag gillar min frihet. Det är dessutom något med barn som framkallar lätt illamående och panik hos mig, och att då chansa på att jag kommer "programmeras om" under de 9 månaderna är ju ganska korkat.. Svårt att tro att det skulle hända. ## Comment 87 Author: patronsaint Ja jag vill ha barn någon gång. Men kanske om sisådär 5-10 år. Jag har ingen brådska. ## Comment 88 Author: Fridaaaa #56 Alla vill helt enkelt inte ha barn eller kan inte ha barn pga olika saker. ## Comment 89 Author: makkeosv Jag stod heromdagen på en thairesturang och där satt en man i 30 årsåldern med sitt barn som kanske va 8 eller nåt. Han satt och förklarade saker som pojken frågade och lärde honom saker som han svarade "jaha okej, men pappa.." och då fick jag en varm känsla i kroppen av att jag också vill ha barn någon dag som jag kan lära ut saker till och gå och hitta på saker med osv :) ## Comment 90 Author: mandyosv Hera - Skaffa dej ett adoptivbarn så slipper du förgiftning och risken att avlida. ## Comment 91 Author: Fridaaaa #90 Så där är inte normalt att skriva! Och hur lätt tror du det är att få adoptera? Det är flera års process, koller osv, det är svårt att få adoptera. Sedan brukar de flesta födslar gå bra. Då kan du ju inte ta kull på dina t.ex kaniner, samma sak där, risker osv. ## Comment 92 Author: [Borttaget] Jag är bara 12, men jag bill skriva ändå. (jag vet att jag är för liten och inte vet s mycket än). Jag skulle gärn vilja ha barn, men det är så jobbigt. Att föda barnet liksom! .\_. ## Comment 93 Author: Maria #90 Det var en märklig kommentar. Att skaffa barn är en ganska stor process och adoptivbarn ännu större. Inget man bara skaffar så där som ett husdjur. ## Comment 94 Author: Smullis Jag vill nog ha barn när jag är vuxen! ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 95 Author: CelsiusT #91 o 93 Fast nu skrev ju Hera om problematik med förgiftning i släkten tidigare i tråden, att hon var rädd att själv stryka med. Så jag tyckte inte det var så konstigt som #90 skrev att man kan fundera över adoption om det nu är så att man själv inte vågar skaffa barn pga problematik. Visst är det en lång process att adoptera, och bra är väl det så barnen kommer till bra hem. Men det är väl fortfrande inte fel att överväga om det nu är så stora risker med att skaffa egna barn så att man kanske själv stryker med. Så sätt så kan det även ta lång tid att skaffa barn, kan ta flera år innan man blir gravid. Tror inte #90 menade att det bara är något att skaffa, utan snarare att det kan vara ett alternativ att fundera över om det nu är så att hon är rädd för förgiftning och att stryka med själv. Jag tycker inte det är fel att överväga adoption, det finns massa barn i världen som vill ha en familj. ## Comment 96 Author: Fridaaaa #95 Fast man kan ju uttrycka sig på ett bättre sätt i så fall. Det lät inte trevlig i mina öron i alla fall :/ ## Comment 97 Author: Tina-A #92: Oftast, dock inte alltid förstås, går det jättebra att föda barn och jag tyckte det var supercoolt att föda, skulle gärna föda massor med barn! ## Comment 98 Author: [Borttaget] #97 Men när man tittar på program när folk föder är det så läskigt, dom skriker och gråter! :( Tänk om man inte klarar att få ut hela barnet liksom :/ ## Comment 99 Author: Maria #98 Tänk på att alla levande människor på denna jord har kommit till via en förlossning![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 100 Author: Fridaaaa #98 Det gör ont att föda :)  Men det gör det för kaninerna och andra däggdjur med så :) ## Comment 101 Author: [Borttaget] #99 Haha jo du har rätt, men jag är rädd för att jag inte ska klara det! :/ om jag nu ska ha barn #100 Det är klart, men ddet verkar göra jättejätteont. Och tänk om typ halva barnet inte kommer ut :/ ## Comment 102 Author: Maria #101 Har väl huvudet kommit ut så säger det "flurp" så kommer resten av bara farten nästan![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 103 Author: Fridaaaa #101 Det behöver man inte oroa sig för, läkarna osv fixar det :) ## Comment 104 Author: [Borttaget] #102 gör det det? :o  men sen tänker jag också som  #2, jag klarar mig inte utan djur och om barnet blir pälsallergiker så skulle det inte gå bra :P ## Comment 105 Author: Smullis #104 Finns väl medicin för det :) ## Comment 106 Author: mattiaswestman Ja jag vill ha barn ## Comment 107 Author: Millahh Jag vill absolut ha barn i framtiden, gärna mer än ett, men först ska jag plugga färdigt :) ## Comment 108 Author: Fridaaaa #105 All medicin hjälper inte och det är inte så bra eller lämpligt att ge ett litet barn massa mediciner när man kan undvika det :) ## Comment 109 Author: Smullis #108 Sant ;) Min mamma tog dock medicin mot katter förr men nu tål hon katter och behöver ingen medicin längre :) ## Comment 110 Author: Fridaaaa #109 Ja på vissa växer det bort om man har tur :) ## Comment 111 Author: LaSadie Jag vill ha barn, två stycken. När jag var yngre ville jag inte ha barn, mest för att världen är så hemsk som den är. Tycker fortfarande att världen är hemsk och människor bara förstör den... men av någon anledning så vill jag nu ha barn, kanske för jag träffade rätt person. Jag tycker man ska respektera de människor som inte vill ha barn. Tror inte man kan programmeras om under de nio månader man bär på ett foster.