# Vet inte vad jag ska ta mig till Author: VilleVaraAnonym Hejsan. Har under 1½ år vart tillsammans med en kille som verkligen vart toppen på alla sett och vis, tills nu... När vi träffades bodde vi i olika städer och träffades oftast varje helg hemma hos respektive och trivdes verkligen med tiden ihop, det var liksom inte tvivel om att vi verkligen ville vara med varandra och redan då prata vi om att jag bara skulle bli klar med gymnasiet så skulle jag flytta till honom om jag hittat ett jobb... Jag kämpade hårt med att hitta ett jobb att starta på precis efter studenten men lyckades och jag flyttade dagen efter student... Till en början funkade allt jättebra och jag jobbade heltid, efter en vecka ringde ett annat företag och ville anställa mig på prov (det jag jobbade med var tidsbestämt till 31 okt) och jag såg min chans att stanna kvar hos min kille och slippa krångel med att söka nytt jobb nu vinter.. Så jag hoppade på det andra som började med 5 veckors utbildning och klarade alla prov osv, tills dess att min morfar dog efter 3½ vecka och jag blev nerstämd och kunde inte riktigt hålla mig från att gråta och valde då att gå hem istället för att vara med under samtalstiden (teknisk support och vi skulle sitta med och lyssna/ta samtal) och cheferna tyckte det var lika bra.. (min morfar gick bort hastigt i leukemi) och att då vara 10 mil ifrån sin familj var otroligt tufft då jag inte ville något annat än att bara vara hos dom och sörja... Men jag tog tag i mig själv och klarade även provet veckan därpå, men ett par dagar efter provet tog dom in mig på möte och sa upp mig, för att jag var för "off" men att jag var jätteduktig tekniskt... (åkte även på att betala 9500kr i skuld i och med detta, men det är en annan historia...) Hur som helst blev jag arbetslös i juli och skrev direkt in mig på AF för att få bidrag efter 3 månader, målet var dock att hitta ett jobb så jag satte igång och sökte 10-20 jobb per dag och lyckades även komma iväg på intervjuer på jobb som jag till slut inte fick ändå. Har länge haft en fond jag kunnat leva på och som betalat mat, telefonräkning osv.. Även pengar till att försörja mina katter och ge dom allt behövande (ja jag var dum nog att skaffa katter när jag bara hade provanställning) men den börjar nu försvinna och jag sitter kvar med 1700kr.. Min sambo har gått från att vara otroligt förstående och stöttande till att ständigt vara på mig om pengar och dra sig från att visa kärlek. Vi kom även fram till att han inte visste vad han ville, att han känner sig som en pappa som betalar för mig (trots att han aldrig såg detta som ett problem från början, då han verkligen ville bo med mig) och att han ville känna efter, jag var totalt jäkla förstörd... Nu har han blivit mer och mer tillbakadragen, vill jag krama honom och fråga hur dagen har vart så är det bara "jobbigt" eller så är jag ivägen eller så är det något annat... Han sitter mest och spelar efter att han kommit hem från jobbet och bryr sig inte nämnvärt.. Har även blivit tvungen att vårda min katt så jag har en faktura till veterinären som ska betalas inom 15 dagar och just nu sitter jag alltså med denna ekonomiska situation. I slutet av månaden får jag 1300 (AF), 400 (från vän) och 300 (från telefonjobb)... Jag har utgifter på 890 (Veterinär), 622 (telefon), 650 (bilförsäkring för tidigare 3 mån), 250 (agria), 250 (bilförsäkring denna månad), 500 (SL kort).... Jag har precis börjat praktisera och tanken är att jag ska få anställning inom en framtid, dock är det inte bestämt när då arbetsgivaren inte har råd att betala ytterligare 1 lön just nu och gärna vill ha praktiktant tills dess att hon öppnat ytterligare cafe (i vår) och jag vill gärna ha anställning inom 1-2 månader då jag kryper på knäna med ekonomin just nu!! Jag mår SKIT över hur mitt förhållande är, hur min arbetssituation ser ut och hur min ekonomiska del äter upp mig.... Gör vi slut har jag ingenstans att bo då min familj är tokallergiska (att göra mig av med katterna är INGEN lösning), stannar jag kvar så vet jag inte hur länge jag klarar min ekonomi och hur länge han står ut, jag vet inte ens om han verkligen älskar mig även fast han säger det när jag frågar... Börjar jag leta eget boende så kommer det vara sjukt svårt då jag inte har inkomst och att hitta boende här är helt omöjligt, iallafall till en bra hyra.... Nu blev inlägger enormt långt, men jag behövde skriva av mig, oavsett om någon läser inte, jag är bara så jävla vilsen och vet inte vartfan jag ska vända mig med allt ![Gråter](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 1 Author: Gia91an Sälj bilen. Det är det mest konkreta jag kan komma på. Kan du be dina föräldrar om ett lån eller hjälp på något vis? Hur gammal är du? Sök högskola? folkhögskola? För att få CSN? Isf skulle du ju liksom kunna ha en inkomst i januari om du hoppar på ngn kurs. Sök socialbidrag? Fast det kanske du bara får om du flyttar? Har din kille inkomst? ## Comment 2 Author: VilleVaraAnonym #1 Äger en väldigt gammal bil jag ärvde från min morfar, dvs en bil som inte genererar några pengar vid försäljning, annars har den tanken slagit mig också.... Min pappa har aldrig brytt sig och min mamma har inte heller så mycket pengar nu inför jul och sina egna utgifter,.... Själv är jag mellan 18-20 år Att börja studera är inge alternativ då det var det som nästan knäckte mig förra året, jag levde med ångest och stress och kunde knappt gå upp på morgonen.... Socialbidrag har jag redan kollat men dom anser att sambon ska försörja mig då han har såpass bra lön, men sambon börjar själv bli frustrerad över att han inte har pengar till att göra saker han själv vill.. Han har alltid haft dålig ekonomi och nu när han väl har bra så vill han kunna njuta av det, dvs jag är ett hinder.... ## Comment 3 Author: VilleVaraAnonym någon annan? ![Rynkar på näsan](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 4 Author: Gia91an Jag måste bara påstå att jag tycker din sambo är jävligt självisk. Om man bestämmer sig för att bli sambos så får man ju också stå ut med att betala för den andra om den inte har jobb. Verkligen jobbig situation! :( Var bor du? Du har inget annat värdefullt? Har du pratat med sambon ordentligt? Du kan inte ta ngt ströjobb lite tillfälligt? Typ telefonförsäljare? Skittrist jag vet, men det är pengar... ## Comment 5 Author: pyromanen Det är lättare att få jobb om man har lite mer utbildning. Är det alla sorters utbildning som ger dig ångest? (kanske ta hjälp för ångesten istället för att ge upp!) det finns ju massvis med upplägg och inritning på olika utbildningar. Då skulle du dels få en inkomst (CSN) dels öka dina framtida chanser för ett jobb, dels få möjlighet att bo själv (studentkorridor eller dyl) och då kunde ni vara särbo ett tag vilket kanske skulle vara bra för relationen också. ## Comment 6 Author: Mr_Si Usch villken jobbig situation :/. Ställ av bilen så slipper du iallafall försäkringskostnaden. Sälj bullar till granarna och bekanta, sätt upp lappar där du erbjuder dej att gå ut med folks hundar eller passa deras barn mot en viss ersättning. Önskar jag kunde komma på något mer förslag! Hoppas det löser sig på något sätt! ## Comment 7 Author: Gia91an Snöskottning? Jag vet inte. Jag hade försökt läsa någon rolig kurs. För det finns faktiskt riktigt udda och roliga kurser... Sen om möjligt hitta egen lägenhet med hjälp av studiemedlet. Om du skaffar egen lägenhet kan du ju även få både bostadsbidrag och socialbidrag. Och din relation skulle kanske till och med bli bättre om du flyttade ut tillfälligt. Jag hoppas verkligen det löser sig! ## Comment 8 Author: VilleVaraAnonym **#4** Ja när jag blev uppsagd så tyckte han verkligen synd om mig och sa "vi fixar det här gumman" och jag har många gånger sagt att jag inte vill låta ekonomin första det fina vi haft, men det börjar göra det så enormt och jag har sagt till honom att han inte får vara så girig med pengar, att det kommer lösa sig bara det får ta sin tid, att jag inte ger upp när det gäller att hitta en inkomst osv... ![Rynkar på näsan](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Bor i Stockholm och vi betalar 5500-6000:- i hyra varje månad i en förort, så jag vill inte ens tänka mig hur svårt det kommer bli att hitta något billigt om jag ska bo själv ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Nä, äger inget alls, förutom mina katter då ![Tungan ute](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Har pratat med honom flertalet gånger men jag märker ju att jag inte få respons i detta och att jag mer eller mindre får lida för mig själv, har aldrig krävt att han ska betala för mig så under tiden jag bott här så har jag betalat mat och mina egna saker (dock inte hyra och sånt som han ändå hade innan) Men nu börjar som sagt pengarna ta slut och det är då jag börjar bli mer av en belastning verkar det som.... Jag har testat telefonförsäljning men fick inte stanna då jag sålde för lite, det är verkligen inte ett jobb som funkar för mig, tro mig... Jag är usel som försäljare då jag är för "godhjärtad" för att lura på folk saker, dvs jag blir inte trovärdig.... **#5** Det är studerandet i huvudtaget, jag finner ingen koncentration eller motivation... Jag låg efter hela gymnasiet och har fått dras med blickar i korridorerna, ensam på grupparbeten osv... Har gått hos läkare och psykologer som diagnotiserade mig som deppresiv, fick även tabletter utskrivet som jag vägrat äta, då jag tyvärr även vet nackdelarna med dessa.... Jag var rädd för att bli vilsen i mig själv.. Men jag har planer på att studera senare, just inte nu då jag precis blivit klar och känner att jag precis börjat få tillbaka andan efter all stress... **#6** Bilen använder både jag och sambon, dels för att åka hem till min familj men även då sambon använder den till jobbet ibland... Men ja, den är en "bov" i dramat då den slukar pengar på försäkring, bensin delar vi på... Helt ärligt har jag nog inte ens råd att köpa hem ingredienser till något bak ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") passa hundar skulle funka, då jag älskar hundar, tyvärr är det många här i området som verkar ha 0 pli på sina hundar då jag märker att dom drar i kopplet osv och skäller (det är allt ifrån amstaff, mastiff, pitbull, rottweiler blandningar osv....) Tack iallafall! <3 **#7** Jag bor väldigt långt ifrån hus och eftersom jag är ganska ny i området så har jag ingen större koll vart närmsta område med hus finns... Hmm, ska kolla vidare på det! Har kollat på kurser, men många kurser är inte heller gratis och att sätta mig i en sits där jag får ta studielån känns ännu värre, även fast det kanske skulle löna sig inom 1-2 år... Har inte så stor koll på det där med bidrag men har jag förstått fel om att man blir återbetalningsskyldig när man väl slutar med det? Ja jag tror också vi skulle må bra av att vara ifrån varandra, han mer än jag då jag ogärna är den som är ensam men jag har ju mina katter och de betyder mest just nu... Tack, det hoppas verkligen jag med ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 9 Author: pinku Jag tipsar, som jag brukar göra till arbetslösa, om hemtjänsten. Det finns så väldigt många hemtjänst-företag i stockholm, och det otroligt lätt att få en tim-anställning. Jag förstår att det inte är ett drömyrke, men är man desperat så är man. I hemtjänsten kan man även jobba helger och kvällar, och få in extra pengar på så sätt. Så maila så många hemtjänst-företag du kan hitta, du borde få napp på en gång. Lycka till! :) ## Comment 10 Author: VilleVaraAnonym #9 Har vart med min bror när han testade på att jobba för hemtjänsten för att se om jag också ville och jag må låta väldigt negativ och "du kommer ingenvart med den attityden" men jag mår verkligen ingen bra i såna personers närvaro, dom är superfina i själen allihop men jag mår så himla dåligt över att se dom sådär och att behöva duscha/tömma blöjor osv... Min egna mormor dog i cancer och min morfar också.. Båda två tynade bort och jag får minnen från deras sjuka tid, såna minnen jag inte vill komma ihåg, vill minnas de bra sakerna ![Rynkar på näsan](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 11 Author: [Borttaget] Du kanske har möjligthet att flytta hem igen och ha dina katter hos någon kompis eller bekant som har plats? Vet en del som fått göra så av olika anledningar. Då kan man ju fortfarande träffa dem ofta, man bor bara inte med dem tillfälligt. Känner du förresten obehag inför andra sorters kurser än bara "vanliga"? Till exempel keramik eller något annat kreativt brukar vara roligt och grundkurserna är inte speciellt avancerade. Blir mer som en hobby och det är även en chans att knyta kontakter och få lite annat att tänka på : ) Ibland får man ju ta smällen att skaffa lån, men det behöver ju inte vara för så lång tid. Om du börjar studera men halvvägs in i terminen får jobb så kan du ju hoppa av kursen och därmed sluta få csn : ) ## Comment 12 Author: PogoPedagog Kanske har du prylar du kan sälja? Kläder och skor du inte använder, möbler, instrument osv. Det ger ju några kronor iaf. Annars kan du proiva att erbjuda vänner och släkt lite extra arbetskraft. Nu är det ju tid för sånt som lövkrattning om man bor i söder, annat kan vara barnpassning, laga mat/baka åt folk, disk o städning, röjja ur förråd, åka till tippen (den tjänsten skulle jag vilja betala för!).