# Otrogen väninna Author: blyger1 Det här med otrohet har ju skrivits om en del här. Men jag behöver verkligen ett råd då jag hamnat i en konstig sits. Min bästa väninna berättar att hon under en resa via sitt jobb haft en flirt med en annan man i en veckas tid. De har dansat, ätit middagarar, biobesök och haft sex! Nu är hon hemma igen och menar att det var en dum grej och att hon nu ska fortsätta som om inget hänt med sin sambo. Dom har varit tillsammans 4 år och är förlovade sedan några månader. Jag är helt chockad då jag tyckte mig känna denna kvinna väl och kunde inte drömma om att hon skulle kunna göra något sådant. Vi har nu åkt ihop lite då jag är väldigt emot otrohet. Jag säger att hon måste tala om för sin sambo men hon vägrar och säger att hon ångrar att hon talade om allt för mig.  Jag vet inte hur jag ska göra.  Ska jag berätta för honom eller är det inte min grej? Jag tycker det är hemskt att han går och tror att allt är som vanligt.  Jag mår illa av att träffa dom båda och han ser så lycklig och kär ut.  Jag tror inte han skulle stanna hos henne om han fick veta Råd tages tacksamt emot ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Usch vad jobbigt. Min fråga är känner du honom väl? Om du gör det så hade jag sagt åt min väninna att hon har chansen att berätta det själv, annars kommer jag göra det. För jag anser ju att man som vän ska se till sina vänners bästa, och han har rätt att veta vem det är han tänker dela sitt liv med. Hade väntat mig samma sak tillbaka om det varit ombytta roller. Är han däremot inte en bra vän, hade jag nog inte lagt mig i, men respekten för väninnan hade varit bortblåst. ## Comment 2 Author: Vyer Jag tycker inte att du ska berätta det, speciellt inte om det bara skett en gång. Om din väninna verkligen ångrar sig så är det synd att förstöra en fyra år lång relation genom att berätta det. Och ge henne tid, kanske samlar hon mod och berättar det själv? ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise #2 Fast en vecka tycker inte jag kan räknas som "en gång". ## Comment 4 Author: blyger1 Ja jag tycker jag känner honom bra även om jag står min väninna närmare då vi känt varann i över 10 år. Jag träffar ju även honom regelbundet (när även min väninna är med alltså) och jag vet inte om jag fixar att fortsätta med det. Ju fler dagar som går desto mer "medskyldig" känner jag mig. Jag vill inte att det kommer fram till honom om ett halvår att jag vetat hela tiden men hållit tyst. Om hon inte berättar själv (vilket hon säger aldrig kommer ske) tror jag det står mellan att jag berättar för honom eller så bryter jag kontakten med dom båda. För jag känner mig såå falsk fast jag inte gjort något fel ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise Jag hoppas din väninna väljer att faktiskt vara ärlig mot den man hon påstår sig älska. Du ska inte behöva göra ett så svårt val! JAg lider med dig! ## Comment 6 Author: hus-musen Det är inte din sak att berätta över huvud taget faktiskt. Det är hennes val hur hon vill göra och det tycker jag inte att du ska lägga dig i om inte killen ifråga är en mycket god vän eller en nära släkting.  Hon har berättat något för dig i förtroende. Klarar du inte av det så bryt kontakten med dem, och gör klart varför för henne. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Om jag var du skulle jag anse att din väninnas chanser är förbrukade då hon själv sagt att hon inte tänker berätta, jag skulle också tycka att det var taskigt av henne att säga detta till dig, men det var hennes val att berätta detta för dig och då är hon också medveten om risken att det kommer fram. Hon har gjort sitt val, om det var en väldigt hemlig sak skulle hon haft den helt för sig själv. Jag är också helt emot otrohet och skulle aldrig tveka att berätta en sådan sak om jag fick reda på det oavsett hur väl jag känner vännens partner, för mitt samvete skulle aldrig räcka till att bära en sådan hemlighet och vara medskyldig. Det gör ont i mig att veta att en del (oskyldiga) partner lever i lögn för att deras partner väljer att hålla det hemligt. ## Comment 8 Author: hus-musen Bara en undran, ni skulle alltså eventuellt förstöra någon annans förhållande genom att berätta någon ni inte har med att göra, fast personen uttryckligen sagt att det var dumt och att h\*n ångrar sig? Detta för att rättfärdiga era egna känslor? Personligen skulle jag inte lägga mig i, däremot om någo frågat mig om deras partner var otrogen så hade jag varit ärlig och svarat ja. Men jag klarar inte av att springa med skvaller vilket det faktiskt är, var och en får ta ansvar för sina egna handlingar och hantera dem. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Ja, men det är ju inte enbart för mina känslor. Om min väninna skulle veta om att min kille varit otrogen skulle jag verkligen vilja veta det. Och om jag var otrogen och berättade det för någon som jag inte vet hur denne skulle ta det, så skulle jag ha med i beräkningen att det kan komma fram på ett eller annat sätt. Men jag förstår och respekterar hur du tänker och ja det kanske vore dumt att berätta (eller inte berätta) med tanke på att alla är och tar sådant olika, men samtidigt måste det ju finnas en del som tänker som jag också, så jag tycker att det är 50/50, att det blir fel vilket val man än gör. Men då skulle jag göra det valet som jag anser vara mest rättvist. ## Comment 10 Author: blyger1 Det känns inte som att det är en engångsgrej då man roar sig en hel vecka med en person. Hon har sagt att hon inte kunde sluta utan det blev nästa dag, och nästa. Sen kom hon hem till verkligheten. Om min partner vore otrogen och berättade det i förtroende till sin bästa vän hoppas jag verkligen att han (som också är god vän till mig) skulle berätta för mig så jag har en chans att välja att avsluta förhållandet. Jag tycker partnern har rätt att veta en sådan sak oavsett om det är sagt i förtroende. Jag vill inte leva i en lögn ## Comment 11 Author: hus-musen #9 Okii då är jag med på hur du tänker, var bara nyfiken![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Bra inlägg! ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 13 Author: Karmatarerskanise #11 Jag hade berättat det av respekt för den som blivit bedragen. Om nu inte vederbörande gjort det själv. Och som sagt om nu båda två var mina vänner. Att förhållandet blir förstört beror på mig, utan på den som varit otrogen. ## Comment 14 Author: Vyer Jag isner att jag nog inte har någon normativ syn på otrohet, men ja, med "en gång" menade jag mer "en period". Hennes beteende är såklart inte försvarsbart, men jag hade ändå inte blandat mig i, saker som sägs till mig i förtroende stannar där. Förutom om jag var mycket god vän med killen, vilket TS verkar vara i det här fallet (?). Att inte berätta då, skulle kännas som ett större svek än det svek som sker mot väninnan när det berättas. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Usch vilken jobbig situation! Jag och en väninna diskuterade faktiskt sådana här scenarion för några veckor sedan. Vi tyckte båda att det är ganska taskigt av personen som varit otrogen att berätta detta för en kompis och sedan förvänta sig att kompisen ska hålla tyst. Det behöver inte vara svårt att hålla tyst men däremot kan man hamna i jobbiga situationer där man aktivt behöver ljuga för att skydda sin vän som bedragit sin partner. Kompisen jag pratade med hade en gång behövt skydda en kille på det sättet och hon tyckte det kändes för jävligt. Hon tyckte inte det var ok att killen hade haft sex med någon annan men hennes lojalitet låg hos honom. Å ena sidan kan jag tycka att din väninnas otrohet inte har något att göra med hur hon är som vän. Men om man är väldigt emot otrohet (som t.ex jag är) så är det inte konstigt att man får svårt att umgås med en person som varit otrogen. Jag skulle prata med henne och försöka få henne att erkänna själv först innan jag bestämmer mig för något annat. Dock måste jag säga att liksom #10 så skulle jag vilja veta om min pojkvän bedragit mig, även om det skulle behöva komma från hans kompis. Jag skulle tycka synd om kompisen som behövt berätta det för mig (är ju ingen lätt sak att göra) men uppskatta att han gjorde det. ## Comment 16 Author: madilicious En väldigt knepig sits du hamnat i, jag tycker väl inte det är direkt ok att hon lägger detta på dina axlar heller om hon inte tänkt berätta. En sak om hon hade tänkt berätta och ville ha råd innan eller så. Men att be dig dela sin hemlighet är inte schysst. Hade jag varit i din situation hade jag sagt till henne att om hon inte själv berättar så kommer du berätta det för du vill inte ha det på ditt samvete. En liten OT fråga ni som säger ni är väldigt emot otrohet och skulle ha svårt att umgås med väninnan efter? Skulle ni även ha svårt att umgås med henne om hon berättar om sin otrohet för sin partner? Alltså skulle ni vara vän med henne efteråt? lycka till ## Comment 17 Author: [Borttaget] #16 Jag skulle inte ha svårt för att vara vän med henne om hon berättat. Jag kan inte ärligt säga att jag förstår hur folk kan vara otrogna för det finns inte i min värld att man sviker sin partner på det sättet, men jag accepterar att det händer och att ingen är perfekt (inte jag heller så klart). Så själva otroheten hade väl inte varit ett problem för mig som väninna, det hade varit det faktum att hon inte tänkte berätta det för sin kille som hade stört mig. Att hon smiter undan och inte tar ansvar för sina handlingar. Medan killen går runt och tror att han har en så bra flickvän som aldrig skulle göra något sådant.. Skulle tycka det var särskilt svårt att bevara vänskapen om väninnan inte heller visar några direkta tecken på ånger. Om man verkligen ångrar det man gjort så tror jag inte man klarar av det dåliga samvetet i längden. Menar absolut inte att döma någon annan nu, alla funkar olika, men det är så jag ser på saken. ## Comment 18 Author: madilicious Nej jag har också svårt för det här med otrohet, ok att det känslor svalnar och att ens relation håller på att ta slut men tycker man gör upp med de först innan man går vidare. Antingen gör man slut eller räddar sin relation. har själv blivit bedragen och efter det blev jag rätt hård mot sånt här ## Comment 19 Author: [Borttaget] #18 Satt och funderade på det nyss att det nog kan ha en hel del att göra med hur man själv hade reagerat om man blivit bedragen. Jag hade blivit helt knäckt om min kille var otrogen mot mig och eftersom jag kan föreställa mig hur ledsen JAG hade blivit så hade jag aldrig fått för mig att få honom att må på det sättet. Håller med dig, om man känner sig lockad av andra killar/tjejer så borde man fundera på om man verkligen borde vara i ett förhållande. Att känna att man _vill_ vara otrogen ser jag inga konstigheter med, MEN man borde nog se det som en varningsklocka och börja se över sitt förhållande. Sedan känns det vääälidgt konstigt att väninnan TS berättar om var otrogen flera gånger under en hel vecka, då känns det ju verkligen inte som ett "misstag". ## Comment 20 Author: line84 Jag tycker att du ska berätta, inte bara av respekt för killen utan också för din egen skull! Du ska inte behöva må dåligt över detta. Du skriver att du känner dig mer medskyldig för varje dag och det kommer inte sluta väl om du fortsätter tiga. ## Comment 21 Author: Kalle-B **Självklart inte** avslöja henne! Har du tänkt på att du kan förstöra ett förhållande som kanske har förutsättningar för att bli ett livslångt lyckligt äktenskap!! Lär dig leva med det istället - och tänk istället på att du gör din vän en tjänst genom att inte berätta. ## Comment 22 Author: Karmatarerskanise #21 Hade förhållandet varit så bra att väninnan ALDRIG hoppat i säng med en annan man, har du tänkt på det? Det är inte hon som förstör något, det fixade väninnan helt på egen hand. ## Comment 23 Author: Banankaka320 Jag hade nog tjatat på kompisen, och hotat med att om hon inte säger så gör jag det. Men jag skulle nog aldrig säga de själv eftersom jag tycker det är viktigare att människan tar tag i det själv. Inte så hälsosamt tips kanske ... ## Comment 24 Author: blyger1 #21 **Jag** förstör inget förhållande genom att berätta. Min väninna förstör sitt eget förhållande genom att vara med en annan i en vecka och sedan berätta för mig och tro att jag ska träffa dom som vanligt och se denna genomsnälla kille i ögonen och känna mig genomrutten som inte talar om för honom hur det ligger till.  Han har varit en god vän till mig i 4 år.  Visst jag har känt henne i 10 år men hon har sjunkit i mina ögon. Riktigt mycket, med sitt handlande och med sitt krav att jag ska spela med mot hennes sambo Jag har bestämt mig för att ge henne en tid (kanske en månad) då hon har möjlighet att själv reda ut det. Annars kommer jag berätta. Jag tycker såpass bra om honom att jag vill att han ska få veta sanningen. ## Comment 25 Author: Karmatarerskanise #24 Låter som ett klokt beslut. Hoppas nu hon tar sitt sans tillfånga och gör det själv! ## Comment 26 Author: [Borttaget] #24 Låter som det absolut bästa beslutet i den svåra situationen. ## Comment 27 Author: VeronicaKahlbäck Har varit i två situationer där jag vetat om otrohet som jag inte velat, första gången var det min bror som berättade att han bla varit med en nära vän till sin flickvän och flickvännen umgicks jag mer med än min bror - höll tyst i ungefär ett år tills deras förhållande tog slut pga en liknande situation men då kunde jag inte var tyst längre utan var tvungen att berätta när hon var på väg tillbaka. Är fortfarande vän med min bror och tjejen. Den andra situationen ringer en vän till mej och berättar att hon "råkat" ha sex med en av mina bästa kompisar pojkvän sedan flera år tillbaka. Berättade omgående att jag var tvungen att berätta och hon förstod, kontaktade pojkvännen som jag då var bra vän med, gav honom ett dygn att berätta - han hade redan varit otrogen ett antal ggr med andra så visste att det inte var en engångsgrej. Är fortfarande vän med båda tjejerna. Har varit otrogen en gång själv, träffade dåvarande pojkvännen ganska omgående för att förklarade allt och sen avsluta förhållandet. Ångrar det än (otroheten) men  det visade mej också att förhållandet jag levde i var helt åt skogen, hade aldrig tidigare i års förhållanden haft tanken eller varit nära att vara otrogen. Avskyr otrohet, enligt mej ett att det värsta sätten man kan såra på.. Så ja, jag tycker att du ska berätta - kanske först ge väninnan chansen att berätta själv men om hon inte tar den. Om det hon inte gjorde var fel enligt vissa så bör det heller inte vara några problem att hennes respektive får veta sanningen. Annars är det lite som att säga att det är okej att vara otrogen bara man gör det i hemlighet och inte berättar? ## Comment 28 Author: Gur4m1 Din väninna gjorde fult mot sin sambo men berättade detta i förtroende för dig- du är henens bästa vän? Okej att din respekt åkt åt skogen men att gå och skvallra på hhenne är att gå för långt. Det är upp till henne att berätta det- och det ska inte du heller tvinga fram. Låt dme leva sina liv och sköt du ditt eget- känner jag. Du är lika hemsk som henne om du berättar om det- eller skiljer du på svek och svek? Skulle hennes svek vara VÄRRE än ditt svek som vän som fått ta del av ett förtroende? En hemlighet? Även om hmeligheten är omorlisk i dina ögon? Låt henne lösa detta problem själv- de har det kanske inte så bra i relationen som du tror, eller din vän har problem du inte känner till. Eller så kna hon leva med det- men stå du där och moralisera, sen kanv i hoppas att du för guds skull aldrig gör något misstag och sedan gör det ännu större misstaget och berättar det för din bästa vän så att hon kan sticka dig i ryggen med hemligheten :P Just saying. Ta mig inte fel, jag avskyr otrohet, men jag avskyr även svikare. Sen #9 "Om min väninna skulle veta om att min kille varit otrogen skulle jag verkligen vilja veta det." Nu var ju TS vbästis om jag förstod rätt med tjejen, killen känner hon sedan innan också men det är alltås tjejen som är Ts närmaste vän? Nä, när jag ser sånt här att en bra vän inte ska förväntas kunna behålla hmeligheter, och det ska akvallra soch tryckas på med moraliska värderingar... Trist att tjejen litade på dig TS, det var hennes största misstag. Man behöer inga fienden med vänner som dig osv. Men nu sliper du ju se den söta, snälla killen i ögonen och känna skuld. Phew. ## Comment 29 Author: madilicious Det är hemskt att lägga sin otrohet på sin väninna även om det är ens bästa vän och sedan tro att man kan umgås som vanligt alla 3. Hade hon velat ha det som en hemlighet hade hon inte berättat det för någon. Det finns inte ursäkter för otrohet oavsett hur dåligt förhållandet är. Då gör man slut innan och sen dejtar andra eller vad man nu vill. Dessutom var det inte en engångsgrej vilket iofs inte gjort det till mindre otrohet men i en veckas tid? Jag tycker att väljer man berätta om sin otrohet för någon, får man också ta konsekvenserna att man kan få det i ryggen sen. Är man otrogen får man stå för det. Jag hade inte velat ha på mitt samvete att min kompis varit otrogen mot sin sambo och sedan att jag skulle umgås med dem som vanligt. Det är inte ett svek att ställa krav på sin väninna.  Det är inte ens hon det är synd om utan det är hennes sambo det är synd om som går ovetandes att hans flickvän varit otrogen. Varför vill man ens försvara otrohet det är ett värre svek än att berätta sin väns hemlighets. Är det inte ett svek mot honom om hon inte berättar ## Comment 30 Author: [Borttaget] #28 Jag vet, jag skrev fel tänkte på det efteråt. Men hur som, jag skulle _verkligen_ vilja att min killes kompis skulle berätta en sådan sak om det hände, oavsett hur väl vi känner varandra. Vi får helt enkelt inse att vi har väldigt olika åsikt i frågan och jag kan bara hoppas att jag är omgiven av människor som respekterar att jag vill veta sådana saker om det inträffar, likaväl som du inte vill veta det. :) Jag tycker verkligen _inte_ att man kan säga att det är ett likställt svek att avslöja en sådan sak. Däremot vore det ett lika stort svek som den otrogne om man väljer att inte berätta det. Visst är otroheten vanligtvis ett symtom på något fel i ens relation, men man har ju för f\*n talförmågan kvar och kan _prata_ om vad som är fel _istället_ för att hoppa i säng med någon annan, tänker jag. ## Comment 31 Author: Gur4m1 Otrohet är så laddat, det är nsätan som ett BROTT, men det är inte lagstadgat som ett brott men vissa här inne tycker säkert att det skulle vara super om det blev så? :) En NÄRA VÄN förväntas man kunna dela hmeligheter med, tjejen mådde dåligt över det och behövde tydligen prata om det- sen kan ju ni moralisera bäst ni vill om det- att det betyder egentligen ditt eller datt. Ts mår illa för att hohn anser att killen är så fin och de har ju det så bra- men vet ts verkligen det? Tydligen har de ju det inte så bra eftersom tjejen varit otrogen- men det är väl upp till dem att lösa? Svek som svek. Ja hahr blivit bedragen och min killes bästis sa inget till mgi men han visste om det. Men jag kan prata och umgås med honom utan att hata honom idag. För jag förstår att en vn måste kunna hålla en sådan hmelighet (ja, folk skiljer ju isär i sina åsikter där). Som vissa pratar så låter det som att TS ska (har "rätten") att straffa tjejen som bedragit- för att ni hatar otrohet så mycket. Nu är det ju så att ni inte veta hela historien runt va/när/hur tjejen var otrogen, varför etc. Så det är ju väldigt lätt att ge råd som kommer att förstöra ett 4 år långt förhållande och nej, det är inte TS fel, men hon är helt klart en del i det. Folk hanterar saker på olika sätt, är knappast okänt att en del har svårt att prata om andra om problem, känslor etc- ibland är man inte ens medveten om att man HAR problem. Det bara händer. ## Comment 32 Author: Sarah Håller med gur4m1... du sviker henne om du berättar, det är hennes sak, inte din. ## Comment 33 Author: Karmatarerskanise Jag anser att sveket mot killen är värre än sveket mot väninnan. Alltså hade jag valt att berätta det om hon inte gjorde det. ## Comment 34 Author: Maria Personligen tycker jag att otrohet inte är acceptabelt. Jag skulle heller aldrig svika ett förtroende så det är en jättesvår fråga tycker jag. Jag har funderat på hur jag skulle göra. Om det är min väninna och jag umgås mest med henne och inte hennes man så hade jag nog försökt att förklara för henne att jag klarar inte av att leva med det förtroendet hon gett mig utan att jag vill bryta med henne. Att tala om för hennes man ser jag nog som hennes uppgift. Tror jag.... ## Comment 35 Author: LaSadie Har skummat igenom tråden lite, men anser inte att det är din uppgift att berätta för killen utan det är hon. Visserligen verkar hon inte ha stake nog att berätta det för honom vilket är tråkigt... Men som jag tyckte mig läsa, att ha ställt ett ultimatum verkar bra, hoppas hon berättar och inte du får göra det och eventullt förstöra erat förhållande för alltid. ## Comment 36 Author: lottten Jag tycker du gör rätt som berättar om hon vägrar. Du är ju även god vän med honom tydligen och det är ett större svek att undanhålla sanningen för honom då. ## Comment 37 Author: Vargskalle Hon ska inte berätta det genom att man hotar med att man själv ska berätta det, utom det ska komma inifrån henne själv. Hon är boven i dramat, inte du och du gör mannen en tjänst om du berättar det för honom istället för att han ska slösa flera år(?) till med henne när hon egentligen bara är falsk. Skit i att hon tar illa upp, det hon gjorde var ju långt mer avskyvärt än att du avslöjar det! Att hon inte vill berätta det för honom visar ju bara vilken stor egoist hon är som inte kan stå för sina handlingar! Du kommer ändå tillsist inte stå ut att umgås med henne och då spelar det ingen roll om hon är sur på dig. Men jag vet hur svårt det är jag har själv fått berätta för en tjej att hennes kille försökte va otrogen med mig och jag var närmast vän med killen, däremot hade han och jag inte känt varan så länge men vi umgix ganska ofta med varan. Jag ångrar mig inte och han skämdes så otroligt mycket att han grät, han var inte ens sur på mig. De gjorde inte slut och tyvärr började han igen efter ett par månader fast inte lika genomskådligt som innan. Jag vet precis vad du känner när du ser dom, jag kände mig så äcklad när jag såg den här killen med henne, helt utan skam eller ånger, allt var precis som vanligt för honom! ## Comment 38 Author: [Borttaget] Jag har 2 st systrar..  Min ena syster fick veta att min andra systers pojkvän varit otrogen flertalet gånger med en nära vän till henne. Hon berättade inget, förrän de gjorde slut något år senare. Det visade sig att pojkvännen varit otrogen mot henne under hela deras förhållande på nästan 10 år. Kanske en annan grej, men om jag hade varit du hade jag nog gett vännen chans att berätta, annars hade jag berättat för pojkvännen. Hade du velat att han hade gjort likadant, om du var i samma sits? ## Comment 39 Author: [Borttaget] Jag håller med hus-musen. Jag är emot otrohet, men min goda vän har varit otrogen ett antal gånger mot både sin nuvarande pojkvän och x. Ibland har hon berättat, men allt vet dom inte. Jag blandrar men ändå inte i in det, dels för att det inte angår mig, dels för att jag inte är så god vän med hennes partner och dels för att hon har förtroende till mig, jag vill inte förstöra något mellan varken dom eller oss. DOCK kan jag hålla med om att jag skulle uppskatta om min killes vänner hade talat om för mig om min kille skulle vara otrogen... Men helst ser jag att killen själv berättar. ## Comment 40 Author: [Borttaget] En äldre tråd men likväl alltid aktuell. Tråkigt läge eftersom du och din väninna tycks ha olika syn på otrohet och det har nu kommit i dager. Eller har ni samma syn på det men hon råkar ha varit svag? Om du berättar så kommer du att med störta sannolikhet mista en vän samt att deras förhållande troligtvis kraschar. Är det värt det? Er vänskap kanske redan fått sig en sån törn i och med att hon berättade så att mista henne spelar ingen större roll? Man kan då kallt räkna med att den som berättar **riskerar** att förstöra vänskapen. Att berätta känsliga saker för en nära vän får man ta sig en funderare på INNAN man berättar. Det man berättar kan bli en tung börda för den andra att bära. Är man taskig då om man berättar? Eller kan man förvänta sig att en nära vän SKA kunna axla vetskapen? Om man berättar om att man utfört ett mord, är det "för mycket"? (Ja, då måste man anmäla..) Vad jag anser om hennes otrohet är att det kommer av att hon är en människa. Hon är inte sämre eller bättre än nån annan. Känslor kan driva en till nästan vad som helst och det hänger på den drabbades personlighet om hon/han kan stå emot. Att döma nån för personligheten är inte rätt. Sen kan jag tycka att årslånga "affärer" som pågår och ämnar att pågå är sjukt. Då är den otrogna ett svin anser jag och har en störning alt. otroligt respektlös. ## Comment 41 Author: ooja Reagerade på att ingen regerade på det första jag gjorde (tror ingen gjort det i alla fall, läst nästan alla inlägg). Dom har alltså varit förlovade några månader bara efter att ha varit tillsammans i 4 år, och så gör hon såhär? Hade jag nyligen förlovat mig kan jag tänka mig att jag skulle bli lite extra lycklig och kär en tid, inte gå och vara otrogen på en affärsresa. Lider med både dig som lär bära på det här och killen så går runt och tror allt är frid och fröjd och är allmänt lycklig över sitt förhållande. ## Comment 42 Author: blyger1 Hej, såg att den här tråden som jag startade för ett år sedan kommit upp igen, så jag kan ju berätta hur det gick sen. Min väninna ville ju inget berätta för sin sambo och jag kände mig så jäkla skyldig och falsk när jag träffade honom så jag gav henne en månad på sig att prata med honom. Sen höll jag mig undan När jag kontaktade henne hade inget hänt så jag pratade med honom som blev mycket chockad. Han hade tyckt att det var mycket konstigt då jag så plötsligt försvann ur deras liv under en månad men han var glad att äntligen fått veta vad som var fel. För han hade sett på mig att nånting var riktigt fel. Dom gick i terapi några gånger men han ville ändå i slutändan separera. Hon har idag flyttat till en annan stad och vi har ingen kontakt. Han och jag är fortfarande goda vänner och han har börjat träffa en ny tjej och mår bra igen. Jag är glad för hans skull. Han förtjänar att vara lycklig. Jag ångrar inget jag gjort även om vänskapen till henne är avslutad. ## Comment 43 Author: ooja Men du kanske vunnit en bättre vän nu istället som alltid kommer vara dig tacksam? :) Skönt att höra att det gick bra (i och med att du inte ångrar något). ## Comment 44 Author: Wide Awake Dreamer Känslig fråga det där, men jag tycker ändå att du gjorde rätt! Hur långt skall egentligen lojaliteten till en vän sträcka sig? Skall jag bara se genom fingrarna och förhålla mig passiv till att någon sviker och går bakom ryggen på en annan person på det sättet, bara för att den som gör det är en vän till mig och berättar för mig i förtroende? Vad är det egentligen som säger att jag har större skyldighet att hålla min vän om ryggen när han/hon gör något fel än att vara ärlig mot den som blivit utsatt? Var går gränsen? Personligen tycker jag att ett sånt här övertramp är för grovt för att man skall kunna sopa det under mattan med hänvisning till lojalitet mellan vänner. Att berätta om en sådan här sak är inte att förstöra ett förhållande, det är att ge de inblandade chansen att reda upp sitt förhållande med alla korten på bordet, det blir upp till dem att sköta resten som de vill. Lite knivigare om man inte känner den andra personen i förhållandet, men någon slags gräns finns där också tycker jag. Visst har man en högre toleransnivå för sina vänners snedsteg och instinkten är väl i första hand att stötta, men jag tycker inte man kan acceptera att de beter sig hur som helst. ## Comment 45 Author: blyger1 #43 Ja jag känner det så! :) #44 Ja hade jag inte umgåtts och varit god vän med honom kanske jag hållit tyst. Men eftersom han är min vän så kändes det bäst att inte undanhålla en sådan sak för honom ## Comment 46 Author: Karmatarerskanise #42 Skönt att läsa :)