# Distansförhållande? Author: [Borttaget] Jag hittade ingen undersökning om detta, och är lite nyfiken på era åsikter! Skriv gärna vad du svarade och motivera varför ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Vad är dina tankar kring distansförhållanden? Har du någon gång haft ett distansförhållande? Hur långt var det emellan er, och hur tog ni er till varandra? Hur fungerade det för er och hur länge varade det? Ni som är tveksamma till distansförhållanden eller är emot det, hur motiverar du din tveksamhet? Har du dåliga erfarenheter av distans? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har haft ett distansförhållande, och jag kan tänka mig att ha det igen.  Jag ser inget problem i avståndet så länge man har råd att åka till varandra och kan klara sig utan varandra under perioder. Mitt senaste distansförhållande varade i nästan 2 år. Det var 12-18 timmars enkel resa och kostade alltid över en tusenlapp. Dock var detta några år sedan nu. Vi hade nästan inga problem, mer än saknad och brist på pengar då och då. Men vi sågs ungefär en gång i månaden och ungefär en vecka åt gången. Vi turades om att åka till varandra och försökte ta det varannan månad. Jag kan nästan tycka att det ibland är skönt med distansen, man får sakna varandra och är då ännu mer kära när man ses. Det blir aldrig 'vardags-kärlek' och man (iallafall jag) är nykär längre ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 2 Author: artdesiu Jag valde "Jag har haft ett, och kan inte tänka mig det igen". Det är nog att hårddra det lite, men överlag tänker jag att distansgrejen inte är nåt för mig. Som det känns i nuläget skulle det nog inte vara ett alternativ, men sen spelar ju andra saker in. Hur långt är avståndet, hur bra är förbindelserna, vad kostar det att åka, hur lång tid tar det, hur ofta kan man ses. OSV! :) ## Comment 3 Author: skotty Jag kan tänka mig att ha ett distansförhållande. Tycker om en kille väldigt mycket, och han bor 40 mil härifrån.. Så ah. Om det nu kommer bli vi så kommer det nog bli jobbigt men men^^ ## Comment 4 Author: [Borttaget] #2 Det passar inte alla, och inte vid alla tillfällen i livet. Som du säger så är det mycket som spelar in. Man vet aldrig vart man är om en vecka :) Ja det har så klart väldigt stor betydelse. Skulle det knappt gå att åka dit pga dåliga förbindelser eller hutlösa priser skulle jag defenitivt tänka över det mer än en gång. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #3 Där ser man! Hoppas allt går vägen för er då, jag håller tummarna! :) ## Comment 6 Author: skotty #5 Det hoppas jag med :) Hihi^^ ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Har ni träffats innan, eller blir det första gången? :) ## Comment 8 Author: skotty #7 Vi har inte träffats.. Vilket gör det hela helt sjukt :P ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Åh, så spännande! :) Sjukt hur då? ## Comment 10 Author: skotty #9 Sjukt hur man kan tycka om någon så mycket som man inte har träffat. Jag vet allvarligt talat inte vad jag skulle göra utan honom :/ ## Comment 11 Author: Fridaaaa Har aldrig haft det och kommer aldrig att ha, Vet att jag inte fixar det, då jag vill kunna träffa min pojkvän, krama,pussa & mysa. ## Comment 12 Author: Salladshataren Har haft ett distansförhållande, och kan inte tänka mig att ha det igen... ## Comment 13 Author: line84 Har aldrig haft och vill inte ha det. Det beror klart på hur långt vi har till varandra.. Men jag uppskattar och värdesätter de spontana besöken. Man sitter hemma och har kanske inget att göra, slänger iväg ett sms och undrar om han vill ses.. :) Att bara ses bestämda datum känns sådär.. Är jag nykär vill jag ses ofta och då kan det bli jobbigt om han finns många timmar ifrån mig. ## Comment 14 Author: Gur4m1 Jag klarar av distansförhållanden men då vill jag gärna att man jobbar mot att den ena ska flytta till den andra. Jagär ganska självständig och även om killen bor just runt hörnet vill jag inte ses mer än någon/några dagar i veckan, har aldrig brottom att bli sambo eller så. Skönt att "bo själv" och kunna göra vad man vill, när man vill och slippa störa sig på någon annan- DET är jobbigt med distans- när man väl ses så bor man i princip ihop- några dagar/veckor. Bråk blir också svårare- men det blir kakse också att man väljer sina bråk bättre. Då jag haft mina distansförhållande har det varit i tex Sthlm- då jag själv bodde i norra norrland- för jag kunde tänka mig att flytta dit (vilket jag mer eller mindre gjorde). Distansen sköttes med flyg eller tåg. Det tog ca 1 timme med flyg, eller 14 timmar med tåg :> Höll i ca 2 år. Men han åkte över upp till mig några gånger. Om han inte varit en sån idiot hade jag kunnat "pendla" några år till, lätt. Det som är viktigt är att det finns bra förbindelser mellan just de orter man ska åka mellan. Om jag bott i någon liten norrlandshåla flera, flera timmar till närmaste flygplats eller tågstation så skulle det ha varit omöjligt i min värld. Tex avstod jag att ha en relation med en superfin kille i Östersund just därför :P För dålig förbindelse,  flera timmr med buss eller tåg och Österuns var dessutom ingen stad jag ville flytta till (Byta ut en småstad till en annan småstad ävne om Östersun ÄR otroligt vackert) - trots att det bara var hälften så långt avstånd som till sthlm i fågelväg och killen inte var en idiot ;) Idag skulle jag inte gilla om min kille flyttar så att det blir distasförållande, men jag skulle inte se det som en orsak till att göra slut. Det är helt klart en vavriant som har sina för och nackdelar. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag valde _Jag har haft ett, och kan inte tänka mig det igen._ Har mycket erfarenhet av distansförhållande eftersom jag har haft det med en och samma person vid tre tillfällen. Det har varierat mellan 30 och 55 mil. Första svängen rörde det sig om 2-3 år, andra svängen om 1 år och sista enbart sju månader. Det har fungerat helt okej. Det är dock inte min grej. Jag tänker INTE flytta isär ännu en gång om vi säger så. Nu räcker det. ## Comment 16 Author: Niini Eftersom jag är sambo sedan några år tillbaka skulle jag nog dö av ett distansförhållande.. Maken o jag hade ca 35 km mellan oss när vi började träffas, ons, fre-sö brukade vi ofta träffas o däremellan hann man nog sakna honom alldeles för mycket ibland. Nu när vi jobbar kan han hamna på upp till 1v resa nånstans o då är det tråkigt här hemma!! Så nej, har inte haft ett distansförållande o kan inte tänka mig ett heller. ## Comment 17 Author: Karmatarerskanise Jag tror inte jag hade klarat det, men man ska aldrig säga aldrig ;) ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag har haft, men vill inte ha det igen. Jag skulle antagligen klara av det om jag visste att det bara är tillfälligt och att man snart kan få bo nära varann igen. Men aldrig någon längre stund. Mitt förhållande började med 6 månader distans, och särskilt roligt är det inte. Och eftersom det är väldigt begränsat hur mycket man kan träffa varann så känns det som att det är mycket man missar. Att man inte kan lära känna varann helt och hur man fungerar tillsammans. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Jag har haft långdistans förhållande och det funkade klockrent! Det är som TS man var nykär varje gång vi träffades, dock så träffades vi inte varandra så ofta, det var mest på helgerna som jag åkte till han, vi kunder ibland ses på vardagarna då han hade möten här uppe i Stockholm. Det höll i 9månader bara, men för mig jobbade han tok för mycket! Den sista månaden var han så upptagen  med jobb, att vi inte sågs någonting den månaden! Så jag lessnade och vi gled ifrån varandra. Jag vet inte om jag skulle klara av det igen, kanske när jag har bil och körkort! ## Comment 20 Author: Jetaime Jag har aldrig haft ett distansförhållande. Och jag vet inte om jag skulle klara det heller. För mig skulle det nog känna som inget förhållande om man inte kunde träffas så ofta. Alltså.. telefon och internet är inte alls... inte för mig iallafall. Men har svårt att uttala mig om det hela, har inga egna erfarenheter. ## Comment 21 Author: Aviendha Valde annat. Träffade nuvarande kille och flyttade ihop, sen började jag plugga och under en termin bodde jag 20 mil bort, vilket gjorde att jag kunde pendla hem varje helg. Under tre år bodde jag 50 mil bort vilket gjorde det lite svårare med pendling. Nu bor vi ihop igen men jag kommer behöva flytta för att få ett jobb vilket innebär att vi kommer bli särbos igen på obestämd framtid. Jag vill inte vara särbo, trivs inte med det egentligen. Visst finns många fördelar med det, men i grund och botten vill jag leva tillsammans med min partner. Men jag kan tänka mig att vara särbo när situationen kräver, som den kommer göra för att jag ska kunna jobba inom mitt kompetensområde då det är tvärdött här jag bor nu. Att bo på samma ställe som särbos är alltså inget alternativ jag är intresserad av. ## Comment 22 Author: Namiko Jag har haft ett distansförhållande och kan inte tänka mig att ha ett igen. Har inga problem med avståndet, bara förhållandebiten. Faller jag för någon så spelar det ingen roll vart hon bor, även om det är svårt för mig att ta mig någonstans. Det skulle inte vara något problem för mig om jag bara får träffa henne någon/några gånger per år pga avståndet även om jag är en väldigt fysisk person. Det finns ju andra människor närmare som jag kan träffa oftare och få utlopp för den biten. ## Comment 23 Author: cookie89 Jag har haft distansförhållande & skulle absolut kunna tänka mig det igen. Går det bara okej med förbindelser så som tåg, buss osv så är det inga problem. Man hinner sakna varandra mellan varven, ha lååååånga telefonsamtal om allt mellan himmel å jord osv. Skulle kunna skriva massor om jag suttit vid en dator istället för att använda mobilen men men :) ## Comment 24 Author: Zolah Jag har okcså haft det, men jag skulle inte kunna tänka att ha det igen för... jag vill inte lämna det förhållande jag har nu ^^; Jag tycker att distans fungerar så länge man har ett mål med det, det vi hade var att bo nära varandra så vi kunde ta del av varandra bättre och få en framtid. ## Comment 25 Author: skotty #24 Om ni av någon anledning var tvungna att bo långt ifrån varandra på obestämd tid pga t.ex jobb då? :) ## Comment 26 Author: [Borttaget] Vad roligt det är att så många faktiskt tar sig tid och skriver kommentarer istället för att bara rösta! :) Har läst igenom alla svar, orkar inte riktigt svara på varje individuellt hehe. Men det är väldigt intressant läsning, och jag uppskattar att ni tar er tid att svara utförligt! ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 27 Author: Zolah #25 med tanke på hur jobbigt det var att skiljas varje gång, hade jag hellre flyttat till hans jobb eller tvärtom :3 ## Comment 28 Author: [Borttaget] Svarade "Har haft ett och kan inte tänka mig det igen" då jag och min sambo var långdistansare. Skulle aldrig klara att vara borta från honom igen och planerar inte att byta partner. ## Comment 29 Author: Vyer Jag bodde 50 mil från min sambo (8-9 timmars resväg) i ett års tid, det fungerade! Jag skulle antagligen klara av att ha distans igen, men det är ju inget jag saknar och suktar efter ;) ## Comment 30 Author: JustMySelf Jag svarade att jag inte vet. Jag har aldrig haft ett distansförhållande så jag vet inte hur det skulle fungera... Jag är väldigt kramig av mig, tycker om närhet och så, så det skulle jag nog sakna om jag inte träffade killen jag var tillsammans med så ofta. Men om jag verkligen gillar killen så är det ju värt det :) ## Comment 31 Author: [Borttaget] Jag ser det väl som så, att om annan lösning inte finns än distansförhållande och jag verkligen tycker om eller älskar honom. Då kan jag ha ett distansförhållande. Men jag skulle aldrig kunna ha det med någon som jag lite halvt tycker om bara. Det skulle inte kännas värt det med tanke på all tid och pengar som man måste lägga ut. Självklart vet man ju inte om man kommer älska eller tycka om personen väldigt mycket från början, om man inte har träffats innan. Så det måste man ju känna efter innan man kastar sig in i ett förhållande. Det gäller mig åtminstone. ## Comment 32 Author: [Borttaget] Så jag skulle aldrig kalla det ett förhållande innan jag verkligen vet vad jag känner. När det kommer till distans då. Eller ja, annars med såklart. Men jag är extra noga när det gäller distans. Eftersom det är svårare att diskutera/lösa problem och att prata 'allvar' när man inte är ansikte mot ansikte. ## Comment 33 Author: [Borttaget] Ja, jag tror på distansförhållanden om det är tidsbegränsat, dvs att man inom en snar framtid kan vara tillsammans på heltid. Min man och jag bodde 10 mil från varandra när vi träffades på nätet och vi åkte då tåg till varandra en gång i veckan. Men efter ett halvår flyttade jag till honom. ## Comment 34 Author: [Borttaget] Har haft ett distansförhållande och blev sedan sambo. Även om jag tror att jag skulle klara det om omständigheterna krävde det så skulle det nog inte vara lätt. Jag mådde extremt dåligt under det året som vi hade distans, men det berodde ju även på annat, så det är svårt att säga hur mycket distansen påverkade. Den där klyschan "kärlek övervinner allt" är otroligt fånig, men lite sann. ## Comment 35 Author: [Borttaget] Värt att tilläggas är att detta är det enda förhållande jag någonsin haft. Har ingen aning om hur den där nykära tiden är när man bor nära varandra och kan träffas ofta. Detta är det enda sättet jag haft ett förhållande på, kanske är lättare att stå ut då, om man inte vet annat =) ## Comment 36 Author: [Borttaget] #35 Ja det kan nog stämma, att det är lättare då :) jag själv tycker att det är lite på två sätt. Det är skitjobbigt när man inte kan träffas ofta, men samtidigt så när man väl ses så är det ju så underbart! :D Jag har haft både distans och nära. Men jag tycker varken att det är lättare eller svårare med något av dem faktiskt. Men alla tycker ju så klart olika :) ## Comment 37 Author: Sophey Jag valde _annat_ eftersom jag har haft distansforhallande forut utan problem och jag hade ett distans forhallande i ett par ar med min nuvarande sambo. Jag bodde i sverige och han bodde i holland och nu bor vi bada tva har i holland. ## Comment 38 Author: skotty Måste berätta om min mamma som har haft ett distansförhållande i snart 7år. Han vill inte flytta hit och hon vill inte flytta dit, så vet inte hur dom ska göra sen när jag och mina syskon inte bor kvar hemma hos mamma. Men han kommer hit nästan varje helg, och ibland (dock väldigt sällan) är mamma hos honom en helg. Han bor drygt 2 timmar bort med bil, lite mindre kanske. Det funkar iallafall för dom. ## Comment 39 Author: [Borttaget] Jag skulle inte klara av det... jag vill kunna sova och umgås med min kille lite när som helst, hur ofta vi vill osv. I ett distans måste man planera, ex. helger, lov eller då man har semester. Iaf. om det är ett långt avstånd emellan varandra. Skulle bara klara av ett förhållande där det tar max en timme (drygt) med regelbunden kollektivtrafik, tåg eller buss. ## Comment 40 Author: hus-musen Har haft två distansförhållanden och nej det är inget för mig. Första var det 6 mil emellan. En timmes resa ca med buss. Andra var det 35 mil emellan, på tok för långt och vi sågs inte tillräckligt. Så jag valde till sist att flytta efter. Hade jag inte flyttat efter så hade det varit slut för länge sen, jag vill ha närhet i ett förhållande. ## Comment 41 Author: Wand Jag är i ett distansförhållande nu, och jag tycker att det funkar väldigt bra. Sedan har jag aldrig attraherats av norrlänningar, så det finns ju inget annat val för mig.. ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 1 år och 4 månader, och vi har aldrig haft några problem varesig i vårat förhållande eller med distansen. Det är klart att det är jobbigt när man inte har råd att ses, men då blir det såååååå mycket härligare då det väl sker. Dessutom tror jag att det är bra att inte kunna vara med varandra varje dag när man inleder ett förhållande, för då hinner man lära känna varandra ordentligt utan att tröttna. Skulle visserligen aldrig tröttna på min pojkvän för vi är så hemskt lika och passar så hemskt bra, men ja, det händer ju för många.  När vi ses så är det oftast han som får komma hit då jag går i skolan och endast kan åka på lov, och då brukar han stanna i några veckor, så man hinner ju få mycket tid tillsammans ändå. Sist han var här så stannade han i 5 veckor. Dock så har vi inte setts sedan slutet av juni och har ingen möjlighet att göra det förrän slutet av oktober, och det är väldigt tråkigt. För övrigt så bor jag i Hudiksvall (Hälsingland) och min pojkvän i Jönköping, så det är ungefär 60 mil mellan oss. ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Dock så letar vi lägenhet så vi kommer flytta ihop så fort vi får napp, och då är distansen över! ## Comment 42 Author: malinmagnusson Jag skulle inte klara ett distansförhållande. Min kille och jag flyttade ihop nästan på en gång trots att vi bodde i samma stad. Mycket billigare blev det också med bara en hyra ## Comment 43 Author: [Borttaget] #41 Du verkar vara en av få som jag faktiskt kan relatera till :) Och angående att inte bli attraherad av norrlänningar, kan jag till viss del hålla med om väldigt bra. Det blir nästan omedvetet att jag letar mig till killar längre ner i Sverige haha. Har haft ett förhållande med 75-80 mil distans men det var inga problem alls! Ett stort plus med att hitta någon längre bort är ju också att man få se nya platser och jag älskar att resa ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag fungerar nästan bättre i ett förhållande på distans än i samma stad. Och som du säger, att man lär känna personen bättre under längre tid, det är nog det största plusset. Jag menar, det är ju inte direkt så man kastar sig in i ett distansförhållande med någon man knappt känner. Det skulle då inte jag göra i alla fall.![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Kul, som sagt, med någon som tänker så lika som mig! ## Comment 44 Author: hus-musen #41 och #43 Hihi ni är galna! Finns så sjukt mycket snygga killar i norrland! Är själv hälsing :) ## Comment 45 Author: [Borttaget] #44 Klart det finns mycket snygga karlar i norrland, de finns i överflöd! Men antingen så är de upptagna, idioter eller så finns de ingenstans att hitta ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 46 Author: Vyer Jag som flyttade till Norrland (förvisso den södraste delen) för att slippa alla oattraktiva Västkustbor ![Tyst](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst")![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 47 Author: hus-musen #45 Haha jo de har ju lite yta att sprida ut sig på de uslingarna! Men den som letar efter något gott..![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 48 Author: Wand Jag tycker att vår Hälsinglandsdialekt samt Norrlands dialekter i överlag är oerhört avtändande (nu ska ju inte dialekten avgöra ens känslor för en person, men ja..) och så är jag så oerhört bitte på Norrland men de flesta härifrån är "stolt norrlänning!!!!!!" och då skulle vi inte fungera ihop ändå, för så fort jag slutar gymnasiet ska jag flytta härifrån och aldrig mer sätta min fot här igen. ![Oskyldig](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Men sedan har jag i överlag aldrig stött på någon direkt intressant kille/tjej här uppe heller, så. Vet faktiskt inte varför så är fallet, menmen. ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag lider ju som sagt inte alls av distansförhållande + att pojkvännen snart flyttar hit, sååå allt är ju bara prima ballerina, so to speak. ## Comment 49 Author: hus-musen #48 Ja alla är vi ju olika, och tur är väl det! Själv älskar jag dialekterna, det är hemmavant och trevligt. Saknar den något enormt nu när jag bor i urtrista sthlm. Fast jag kan hålla med angående hudik, tråkigare ställe finns inte på denna jord, har nog aldrig träffat en intressant människa där. Lyckas ha ett ex därifrån oxå, så inga goda tankar om hudik. ## Comment 50 Author: Wand #49 Hudik, Delsbo, Ljusdal, Bollnäs, Nordanstig, Söderhamn... allt är urtrist i mina ögon! Med urtrista människor. Dock så kan jag ju erkänna att på min skola, Glada Hudikgymnasiet, finns det väldigt många intressanta människor, dock inte intressanta på ett känslomässigt stadie utan mer intressanta som "tycker-om-att-föra-diskussioner-och-umgås-med"-personer. ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 51 Author: [Borttaget] #47 ...Letar alltid för länge ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Men jo då, jag har hittat några godbitar här och ännu längre norrut. Men de är som sagt upptagna eller inte intresserade av ett förhållande. Buhuu haha![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 52 Author: hus-musen #50 Haha du låter precis som en kompis till mig :D #51 Uscha fy skäms på dem![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jo det är nog så att man väntar för länge![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 53 Author: [Borttaget] #50 Men det är ju inte norrland haha. Norrland är Sundsvall, Östersund och uppåt i mina ögon ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #51 Ja, det är inte okej haha![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 54 Author: Wand #53 Haha, där uppe klarar jag inte av att vara. Sundsvall är hemskt och längre upp blir bara värre. ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Men Norrland sträcker sig nästan ända ner till Gävle om jag inte misstar så nog är det Norrland alltid! Hudik är ju dessutom bara ca 8-10 mil från Sundsvall. ## Comment 55 Author: [Borttaget] Jag skojade lite med dig bara, det är ju Norrland så klart. Men det känns inte riktigt som det för mig :) Jo Hudik räknar jag som Norrland, absolut. Där har jag varit mycket på trav ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 56 Author: hus-musen Ja alltså benämningen norrland är ju halva sverige egentligen.. Norrland för mig är väl mer uppåt umeå, storuman och där ovanför. ## Comment 57 Author: [Borttaget] Ja egentligen så är det ju det. Håller med lite, men jag tycker Norrland börjar vid Ljusdal/Hudik där någonstans. Men "riktiga" Norrland, ja det är nog Umeå och uppöver :) ## Comment 58 Author: hus-musen Näe ljusdal är inte norrland, därifrån är jag ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") och jag är hälsing, inte norrlänning. Å andra sidan pratade jag med några vänner (infödda stockholmare) som hävdar att allt ovanför uppsala är norrland haha![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 59 Author: [Borttaget] Jasså inte det, men det tycker jag![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag känner alltid att "Nu, nu är jag i Norrland igen!" När jag passerar Ljusdal med tåget. Jo, det har jag fått höra några gånger jag med haha. Suck, vad ska man säga![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 60 Author: Wand Norrland utgör ästan 60% av Sverige. Det är ganska tufft. ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 61 Author: [Borttaget] Man lär sig någonting nytt varje dag, uppenbarligen. Wow, så mycket trodde jag inte det var haha :) ## Comment 62 Author: Aviendha Enligt wikipedia ingår består av landskapen [Gästrikland](http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%A4strikland "Gästrikland"), [Hälsingland](http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4lsingland "Hälsingland"), [Härjedalen](http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4rjedalen "Härjedalen"), [Jämtland](http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4mtland "Jämtland"), [Medelpad](http://sv.wikipedia.org/wiki/Medelpad "Medelpad"),[Ångermanland](http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ngermanland "Ångermanland"), [Västerbotten](http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4sterbotten "Västerbotten"), [Norrbotten](http://sv.wikipedia.org/wiki/Norrbotten "Norrbotten") och [Lappland](http://sv.wikipedia.org/wiki/Lappland "Lappland") i det som benämns norrland. Dalälven ses ibland som en gräns. Det dialektala området är dock inte detsamma, hälsingland, gästrikland och genuin härjedalska ingår inte. Bara sådär ändå ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 63 Author: [Borttaget] Lite konstigt att härjedalska inte räknas, då det ligger angränsande till Jämtland. Dock har jag inte hört härjedalska på länge så jag kan ju inte säga ifall det borde räknas in![Tungan ute](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Intressant att veta iaf, mer än jag visste innan! ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 64 Author: Aviendha #63 Tror det är för att den (den "genuina" varianten alltså) är så influerad av norskan, den är egentligen mer "släkt" med den än med några andra svenska dialekter (bortsett från jamtskan då). Fast till vardags så tror jag de flesta skulle mena att vi pratar någon mild variant av norrlänska här ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 65 Author: [Borttaget] Jaha, ja det kan nog stämma faktiskt. Jamtskan har också lite ursprung från norskan, vi tillhörde trots allt Norge en gång i tiden ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Bor du i Härjedalen alltså? :) ## Comment 66 Author: [Borttaget] Kom just på att denna tråden har gått och blitt väldigt OT, men det gör ioförsig inte så mycket haha. ## Comment 67 Author: Aviendha #65 Japp, born and raised ;) ## Comment 68 Author: [Borttaget] #67 Ah, men där ser man! :) ## Comment 69 Author: Anna Jag är i ett distansförhållande nu! Ett ganska extremt sådant, haha. Jag och min pojkvän träffades online, han bor i Kalifornien, USA och jag i Jönköping här i Sverige. Vårat förhållande närmar sig 9 månader, varav de första 6 spenderades ifrån varandra, med dagliga Skypesamtal, ofta uppemot 15-20h långa. I juli flög han hit och nu har han bott här hos mig i snart 3 månader. Allt har gått perfekt, klart det är jobbigt med tidsskillnaden och saknaden osv den tid man spenderar isär, men när man träffas är det så himla värt det. Jag uppskattar honom så himla mycket den tid vi har ihop. Tror faktiskt inte avståndet saboterar för oss alls, vårat förhållande är riktigt starkt och vi litar på varandra, något jag tror är viktigt i just distansförhållanden. Han flyger hem om ett par veckor och sedan ska han börja jobba på att få ett s.k permit card så han kan flytta hit i vår/sommar. Däremellan, någon gång i vinter, flyger jag dit och hälsar på också. Vi ser absolut en framtid tillsammans och han är beredd att flytta hit för min skull. Jag hade inte varit i ett distansförhållande om jag inte var säker på att förhållandet faktiskt går någonstans. ## Comment 70 Author: [Borttaget] Wow, riktigt stark av er båda att klara den distansen! Men det låter verkligen som att ni klarar det bra, och vad härligt att han flyttar hit för din skull! :) ## Comment 71 Author: Zizza Jag är i ett distansförhållande nu, fast jag inte alls uppskattar det. Men jag älskar min pojkvän enormt så har inte direkt haft något val. Vi har varit tillsammans ett år, från 16 okt 2010. Alltså nästan 1½år i distans. Men nu har jag den glada nyheten att berätta :) jag och han har äntligen jobb och råd med lägenhet, så vi ska flytta ihop till en 3a på 83m2, den 1/1-12, fatta vilken bra början på det nya året! :) ## Comment 72 Author: JustMySelf Har skrivit i den här tråden förut, men uppdaterar det inlägget nu. När jag skrev det för några månader sedan var jag singel, nu har jag pojkvän. Tror jag.. Han ska vara bortrest några månader (han vet inte hur länge), och under den tiden tyckte han att det skulle vara elakt av honom att låta mig vänta när han inte ens vet hur länge han är borta. Så tills han kommer hem har vi väl "en paus", vilket jag tycker är det värsta uttrycket som finns. ## Comment 73 Author: Frida Jag har varit i ett distansförhållande (30 mil) och det fungerade väl sådär. I slutändan var det egentligen inte avståndet som gjorde slut på förhållandet även om det hade en viss bidragande faktor (mitt ex sadlade om från lastbilschaufför till turistbusschaufför = många långa resor). Svarade att jag har varit i ett distansförhållande och inte kan tänka mig det igen eftersom jag inte har planer på att byta partner. Däremot skulle jag utan tvekan ställa mig bakom min man om han känner att han vill jobba utomlands en period. Det skulle vara tufft men den erfarenheten det ger väger upp nackdelarna. ## Comment 74 Author: examynia jag har haft två distansförhållanden.. de första var 40 mil ungefär.. han kom till mig ett par gånger men jag åkte mest till honom. körde bil.. men dehöll bara i 5 månader.. hade även distansförhållande i början emd min sambo ca 24 mil.. träffades om helgerna innan han blev av med sitt tillfälliga jobb sen flyttade han till stan där jag bor å nu bor vi tillsammans=) men jag skulle nog inte klara att ha de igen för de är väldigt jobbigt tycker jag å s kulle min sambo vara borta en helg så är de jätte jobbigt.. ## Comment 75 Author: Kalli Min första fråga är väl, när räknas ett förhållande som ett distansförhållande? Hur lång distans krävs? I övrigt svarade jag i alla fall att jag haft ett distansförhållande och skulle kunna tänka mig att ha det igen (huruvida det var rätt svar beror väl på ovan nämnda defintion). Jag är väldigt självständig, behöver inte en pojkvän ständigt vid min sida utan klarar mig själv. Så om jag skulle träffa rätt kille skulle jag inte ge upp det bara för att han inte bor i samma stad som mig. Men jag ser gärna att det i ett distansförhållande finns en plan att flytta närmarare varandra, ett gemensamt mål. När jag var ung och hade mitt distansförhållande ville ingen av oss flytta, han ville inte flytta från Stockholm och jag skulle aldrig flytta till Sthlm. Rätt dödsdömt från början alltså men man var väl kär och galen. :) ## Comment 76 Author: Kalendula Skulle inte fixa ett distansförhållande, då jag gärna vill umgås med den jag älskar. ## Comment 77 Author: Buffaomini Mitt samboförhällande var till en början ett distansförhållande och det gick men var tufft ibland. jag skulle inte vilja återgå till det. skulle det hända, nej vill inte byta partner, att saker ändras i framtiden och jag är med någon annan så kan jag till en början tänka mig ett distansförhållande. dock inte i olika världsdelar. ## Comment 78 Author: [Borttaget] Jag är i ett distansförhållande nu, eftersom min pojkvän har flyttat ner till Zürich (själv bor jag i Sthlm). Det är väl inte helt optimalt, allra helst inte när jag är 32 år och helst vill "bygga bo" ihop med min partner, så att säga. Jag jobbar dock på att det skall bli möjligt för mig att flytta ner till honom... Det måste dock lösa sig rent praktiskt med jobb för min del, innan jag kan flytta efter. Just nu blir det en del flygresor fram och tillbaka - som han står för, eftersom han är den med den feta lönen. ## Comment 79 Author: Candela Jag är en sådan person som vill dela vardagen med min partner, så jag skulle inte klara av att ha ett förhållande på distans permanent. Dock har jag ändå haft två distansförhållande, det blir lätt så när man träffas på internet.. Första i 2,5 år innan vi flyttade ihop. Träffades ca varannan helg, åkte tåg mellan Uppsala och Norrköping. Andra i 1 år innan vi flyttade ihop. Där var han arbetslös, så när han hälsade på brukade han stanna drygt en vecka i taget. Vi träffades typ en vecka i månaden. Han åkte Swebus från Härnösand till Linköping (10 timmars resa, därav vill man ju stanna lite längre i taget). Nu tog det nyligen slut mellan oss för att han inte klarar av att leva tillsammans med någon, men jag skulle gärna fortsätta vårt förhållande på distans istället. Det enda jobbiga med det är ju att inte veta om man kommer få leva ihop igen i framtiden eller ej. ## Comment 80 Author: Salish Jag skulle inte klara av det, om det inte vore absolut nödvändigt. Hade min pojkvän flyttat hade jag försökt fixa så att jag kunde flytta med. Hade jag inte kunnat det skulle jag väl få stå ut i alla fall, bara det inte blir för långt mellan träffarna. ## Comment 81 Author: [Borttaget] Jag har haft det och klarade inte av det. Det var tråkigt och tröttsamt. Enda gången jag skulle accepterat något sådant är om någon av oss får jobb på annan ort som kräver distans. ## Comment 82 Author: Jojaton Jag och min nuvarande kille började vårt förhållande på distans, vi har känt varandra i 3-4 år, och när vi blev tillsammans bodde han utanför Göteborg och jag i Skåne. Vi hade det dock bara så i en månad innan han fick jobb och boende här nere så det löste ju sig fint, men den månaden var fruktansvärd och det är inget jag vill göra om under en ännu längre tid. Men samtidigt planerar jag och min bästa kompis att resa tillsammans, och då har vi planerat att vara borta i i alla fall tre månader, men det ser jag lite som en annan grej. Jag tror inte att distansförhållande är nyttigt, men om man har en plan över när man ska flytta ihop/flytta till samma stad så att man ser ett slut på distansen kan det nog funka. ## Comment 83 Author: Hannna Är i ett distansförhållande sedan drygt 4 år tillbaka. 2,5 h enkel väg med tåg, vi brukar ses nästan varje helg + lov/självstudier. Pluggar till veterinär och börjar närma mig slutet på 5,5 års studier. 7 månaders undervisning kvar och sedan masteruppsats efter sommaren. ## Comment 84 Author: LinaLj Jag har haft ett och är väldigt tveksam till om jag vill ha det igen. Mitt förhållande började som långdistans, vi träffades fyra gånger per år och resten av tiden pratade vi i telefon i timmar. visst i början så var det ju helt ok. Man lärde verkligen känna varandra och när amn sedan träffades så var man ju nästan nyförälskad. Sedan så skulle jag flytta men kunde inte hitta jobb där han bodde så det blev att jag flyttade närmare men inte hela vägen. då kunde vi träffas oftare men så jobbade jag skift och helger så det kunde ändå gå 3 veckor mellan det att vi sågs. Till slut så fastnade vi helt enkelt i det stadiet. Så det höll inte. Problemet med långdistans är enligt mig två saker. Dels så tappar man bort det spontana och vardagliga. Det funkar inte att "titta över" en fredag och kolla på På spåret och sedan knalla hem. Nej det ska planeras och passas tider och allt blir väldigt... ospontant :) . Sedan så kommer man ju förr elelr senare dit att någon måste flytta på sig. Idag när det är svårt att få jobb, speciellt om man bor på mindre orter, så är det inte så lätt att bestämma åt vilket håll man ska. En vännina sitter just där med sin pojkvän just nu. Båda känner att de vill flytta ihop och ev börja skaffa barn. Men de bor 10 mil från varandra och båda har fasta jobb. De söker jobb på båda orterna men än så länga så verkar inget hända. Det är trisst när sådanan saker ska hindra förhållandet, det kan vara knepigt nog ändå... ## Comment 85 Author: regskylt Jag har haft två distansförhållanden. Det ena i två och ett halvt år, sedan flyttade vi ihop. det var i gymnasiet och vi fick sedan barn ihop. Sedan had ejag distansförhållande i ett år exakt och nu är vi gifta och bor ihop. Inga problem med distansförhållanden om man träffas ofta, varannan helg typ och har god kontakt via telefon/internet (med cam). Föredrar faktiskt att inleda förhållanden med distans. Då "måste" man prata och så och ligger inte bara och har sex ![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 86 Author: viktoria91 Hade ett i ca 3 veckor innan han flyttade in hos mig, träffades ca 4 dagar i veckan över helgen. Jag vill bo med den jag älskar, känns inte på riktigt annars. ## Comment 87 Author: Jojaton #85 Min pappa flytade till england två månader efter att han och mamma blev tillsammans. Trots att det sög att inte kunna träffas säger båda att det var jätteviktigt för deras förhållade, de skrev brev om exakt allt som hade hänt under dagen, varje dag i ett halvår. Då lärde de VERKLIGEN känna varandra på djupet, och förra året firade de 20 år som gifta. Bara man ser slutet på distansen tror jag precis som du säger att det KAN vara bra i ett nytt förhållande, ett tag. ## Comment 88 Author: Karmatarerskanise #86 Distans i 3 veckor låter inte så jobbigt :P ## Comment 89 Author: viktoria91 #88 Nej, hade extremt mycket att göra under den tiden också med buköppnad ponny som krävde minst 8 timmar i stallet/dag, jobb, hushåll och löpkatter. Men permanent distansförhållande i månader, nej tack! ;) ## Comment 90 Author: SofiaWe Jag har haft två, en när jag var 15 år, 60 mil mellan oss, höll i ett halvår och vi gjorde slut eftersom jag hade fyra år av skola kvar. Det andra hade vi 120 mil emellan oss, vi var tillsammans i 8 månader innan jag flyttade heeeela vägen ner till honom, och vi är fortfarande tillsammans nu, 2 år :) ## Comment 91 Author: Afturelding I början bodde jag och min sambo 35 mil ifrån varandra, det tog fyra timmar att åka ungefär. Ett år senare flyttade han till Gävle, så då var det bara 20 mil och två timmars resväg. Och så pendlade vi i nästan tre år, jag flyttade till Gävle i slutet av sommaren i år :) Distansförhållanden är nyttiga tycker jag, man har mycket tid för sig själv och får verkligen jobba på sitt förhållande. Och med dagens teknik är det inte svårt att hålla kontakt, vi pratade i telefon 7 timmar i snitt varje dag. Så, distansförhållandet "höll" i fyra år, men vi är fortfarande tillsammans bara det att vi bor ihop ;) ## Comment 92 Author: Clariiz Jag har aldrig haft men är tveksam till att jag skulle klara det. Jag saknar min pojkvän redan efter några dagar och behöver närhet ofta så jag tror det skulle bli för jobbigt för mig faktiskt :) ## Comment 93 Author: [Borttaget] Jag är i ett just nu och det går bra faktiskt. Det är 20 mil mellan oss och är ca 2 timmars resväg. Det går lite fortare för honom som kör bil än för mig som åker tåg :P Även om det går bra för oss och det funkar helt OK så tror jag inte att jag skulle klara av ett till om det skulle ta slut mellan oss. Men då vet jag i alla fall att jag provat en gång, och kan då säga att det inte är något jag vill :)