# Romantik... Author: [Borttaget] Okej, såhär är det. På nyårsafton ville jag göra en fin middag och ha det mysigt och romantiskt med min sambo, men han vill hellre festa. Så vi ska till hans syster och hennes flickvän och ha en middag och liten hemmafest där. Nu har han tydligen bjudit in en kompis och det känns mer och mer som om jag inte "duger" att fira nyår med, utan han behöver fler människor. Visst förstår jag att han vill festa på nyår, men ETT år - är det så mycket att be om? Jag berättade för honom hur jag kände och fick som svar att "romantisk middag kan vi ha vilken dag som helst". Nej, svarade jag. Han jobbar mycket och när jag väl försöker fixa fint så slutar det med att vi glor på TV.... Han svarar då att han aldrig har varit romantiskt och inte är det "av natur". Är det verkligen en ursäkt att inte anstränga sig romantiskt i ett förhållande? Speciellt när han vet hur mycket jag uppskattar romantik. "Man ska bli full på nyårsafton och festa. Det blir jag inte om jag har en fin middag med dig." KUL ATT MAN DUGER DÅ! ![Skrikandes](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") Blir ibland galen på hur jäkla oromantisk han är. Han har sina stunder, men 80% av tiden är det bara jag som anstränger mig. Vet inte vad jag ska göra... Så frustrerande! Han tror att allt handlar om pengar när man ska vara romantisk, men det är ju tanken som räknas! Han kan servera jäkla nudelsoppa men göra det romantiskt for all I care! ## Comment 1 Author: Lia Precis så är min kille med! Han blir liksom besviken när jag bara vill ta det lugnt! Jag blir så ledsen, för jag känner att nyår är mys, inte alltid fest. Tror ibland att det är omöjligt att vända om dem. Jag har bett om romantik i två år nu, utan respons, och det är då alltid jag som fixar allt HELA tiden. Usch... Tror tyvärr det enda man kan göra är att ge upp. Det har jag gjort. Ber jag honom om något så får jag det inte, och ber jag inte om det så får jag absolut inte det. Så ja, förstår dig helt där! ## Comment 2 Author: Sweelin Jobbigt läge ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag kan vara rätt dominant och aggressiv av mig, men hade det varit min kille så hade han fått en utskällning och jag hade inte åkt med ![Rynkar på näsan](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Om jag känner mig rätt så hade jag även slutat vara romantisk/kärleksfull tillbaka ett tag... Men jag hade antingen firat med andra eller för mig själv i sådant läge ## Comment 3 Author: [Borttaget] Men gud vad hemskt... Jag vill inte ge upp romantik! Hur kan man ha ett förhållande utan romantik? Då är man ju bara vänner... ## Comment 4 Author: Hellgrim absurt beteende av han av de jag vet så ska ett förhållande vara i samspråk mellan två personer och jag kan inte förstå de med att folk seger att dom inte är romantiska i natur eller vad annat de kan vara ser folk inte att dom skadar dom som lever i samspel med dom jag hade rekommenderat en bok som handlar om romantik om han nu inte kan ta till sig att de finns dom som uppskattar de. ## Comment 5 Author: mikkan01 Det är ju så att man kanske inte alltid vill samma saker, ibland får man göra uppoffringar hit och dit. Kan ni inte försöka kombinera en romantisk middag och sen åka dit? Han gör något för dig och du något för honom. Jag personligen tycker att det är mysigare med en hemmakväll, det är ju inte nyår varje helg liksom. Hellre en romantisk middag. Bli full kan man ju bli vilken dag som helst ;) men att fira nyår med den man tycker om händer ju ptja...en gång om året. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4 Jag håller helt med dig! Även om han inte är romantiskt så kan han väl ändå visa uppskattning? Skriva en liten lapp innan han går till jobbet om morgonen, eller komma hem med blommor ibland - hur jäkla svårt är det liksom? Man behöver inte vara superromantisk för att visa uppskattning för sin partner. Han läser tyvärr inte böcker och speciellt inte sådana, så den hade nog hamnat i soptunnan... ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag kör tvärtom psykologi... eller... snarare... både jag och min kille hatar middagar och att vara med andra människor så vi vill oftast samma sak, vi är inget för giftermål heller. Men ibland är jag lite mer anti än honom eller när jag t.ex. är borta i Sverige och är lite halvsocial över skype då kan han bli "Men du, om du vill så kan vi gifta oss! Jag vill egentligen inte men jag gör allt för dig!" Så tror femman är att lägga tillbaka lite och va lite avslappnad som att "fine, gå du och festa så går jag ut med mina tjejkompisar!" då kommer han nog bli lite orolig... och nu menar jag inte "Gå du och festa så går jag och ligger med någon annan!"- hot! nej nej, menar bara att har man en avslappnad attityd så brukar den andra känna mer utrymme och vill mera! ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 Problemet är då det att jag inte har några nära vänner i Danmark. Jag gav seriöst upp ALLT för honom när jag flyttade till Danmark. Jag träffar min familj två gånger om året och kompisarna några gånger under den veckan/veckorna jag är i Sverige. Han är liksom allt jag har där. Och ibland ångrar jag mig att jag försatte mig i den situationen. Jag skulle egentligen bo i Sundsvall och studera journalistik, men istället valde jag honom och kärleken. Så fort jag drar upp romantik så får han allt att handla om pengar, att jag är skyldig honom pengar för jag är arbetslös, osv. Känns som om pengarna betyder mer för honom än vad jag gör - och han är ju ändå inte direkt fattig!! Jag mår sjukt dåligt över att inte ha pengar eller arbete och mår bara sämre när han "throws it in my face" hela tiden. Det är ju inte direkt frivilligt... och jag tycker ändå att han borde uppskatta mer att jag ändå flyttade till ett annat land för honom, när jag kunde ha en superbra utbildning annars! ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Ahw. Men du, jag kan verkligen förstå dig. Jag är i Skottland med min kille och han bor här och jag har inte heller några vänner här. Nu flyttar jag ju imellan Sverige och Skottland och jag får bidrag från CSN för jag pluggar. Men när han är borta nu om vissa dagar för han är med sin son så har jag börjat få panik och ångestattacker för att jag är så ensam dem dagarna. Det är aldrig för sent att ändra sig i någonting eller jobba runt det. Jag hoppade av skolan men kom vidare ändå. Just nu prioriterar jag Sverige och studerandet, men jag är här mest under vintern och studerar distans då. Jag skulle bli alldeles för instängd av att va här och inte ha något att göra under flera månader... man känner ju vad man mår bäst av och jag behöver en fast grund innan jag kan flytta ihop med honom permanent. Ibland känner jag mig tagen för given eftersom att vi ses varje dag och vi inte har något annat för oss direkt. Jag är bara där liksom. Killar kan vara väldigt egoistiska i sitt sätt och det mesta ska faktiskt kretsa kring dem... vi kvinnor är faktiskt starkare, speciellt när det kommer till ensamhet så visar studier att vi hanterar det mycket bättre och mognare. Om saker går utför tycker jag du borde börja fundera på vad du verkligen vill göra. Som sagt, inget är någonsin för sent. Och man behöver inte ge upp en sak för en annan, bara sätta lite paus ibland. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 Tack för dina stöttande ord.. det hjälper faktiskt... :') Jag hade tänkt studera nästa år, men kan inte börja förrän till sommaren/hösten... och då är det flera månader kvar och det är verkligen jättesvårt att få jobb! Jag vill ju inte göra så vi får taskig ekonomi och han säger alltid att jag är såklart viktigare än pengarna, men ibland tror jag bara inte på det. Jag tror heller inte att vårt förhållande skulle fungera om vi var på distans mer än två veckor ungefär. Han visar som sagt inte så mycket uppskattning och det är ju extra viktigt när man inte kan se eller röra varandra. Därför ser jag det inte som ett alternativ att flytta till Sverige för att plugga, såvida det inte blev en sista utväg. Ensamhet stör mig inte, så länge jag inte är stressad samtidigt. Är jag det så bryter jag ihop, får ångest och kan inte gå utanför dörren. Just nu är jag väldigt stressad över ekonomin, vilket är jobbigt för den är inte SÅ dålig. Han är bara... lite snobbig. Jag skrev i alla fall ett lååångt meddelande till honom om hur jag känner, så jag hoppas att han läser det och kan förstå mig bättre. Jag älskar ju honom och jag vet att han älskar mig. Jag hoppas bara att han älskar mig mer än han älskar det materialistiska. Vi ses på lördag när jag åker tillbaka till Danmark, så vi får se hur det går då. ## Comment 11 Author: pyromanen Det är inte hälsosamt att vara i en relation som ska täcka mer eller mindre all ens sociala liv!  Been there done that. gjorde motsatta resan av dig då, för 19 år sedan, flyttade från Danmark till Värmland för att bo med kärleken och kände inga här och hade inget jobb. Började dessutom med att föda barn och då kan man inte få nåt jobb heller på ett tag. Det var förbaskat tufft. Og bra blev det faktiskt först när jag började jobba och fick kollegor och eget socialt liv och så småningom nya kompisar.  Det bästa du kan göra är att komma ut blad folk!  gå nå  kvällskurs i nästan vad som helst. Jobba iddeelt? Åter till nyårsafton. Skulle du verkligen vilja att han gjorde något han inte kände för alls? bara för att "ställa upp" ?  Då är det ju inte ärligt liksom.  Sen kan jag förstå det är tråkigt, ffa när du inte har så roliga alternativ och så mycket hänger på just honom. Fast jag tror inte det är bra för relationen om han känner sig pressad och får dåligt samvete... Låt honom festa som han vill på nyårsafton och planera samtidigt in en romatisk middag nån bestämd annan dag så ni vet det blir av (för max t.ex. 100 kronor så han fatter det inte handlar om ekonomi). Han kanske känner sig väldigt osäker i rollen, men provar man inte lär man sig ju inte heller. ## Comment 12 Author: denstore Sitter mest och ströläser, men måste säga att det känns som att något är knas när han drar upp att du är skyldig honom pengar. Han utnyttjar en beroendesituation, och använder det som hävstång för att få sin vilja igenom. Har själv varit i den situationen med ett ex, och det blev aldrig friskt efter att det började. ## Comment 13 Author: Clariiz Tog slut med min pojkvän i tisdags och han var väldigt lik din. Visade sällan känslor och uppskattning. Umgicks hellre men vänner och valde bort mig. Ställde aldrig upp och vägrade göra saker om han inte kände för det även om det skulle betyda mycket för mig. Nu är det såklart annat som spelade in i att det tog slut. T.ex att vi bråkade oerhört mycket. Men det där var ändå en stor del. Så om jag var i din situation skulle jag verkligen prata med honom och få honom att förstå hur dåligt du mår över det här. Tyvärr kan man inte ändra människor, och man ska inte försöka heller. Men att tänka efter hur han behandlar dig och få honom att tänka på att kanske säga något gulligt istället för att bara tänka det, det tycker jag inte är för mycket begärt. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Uppdatering: Vi hade ett långt samtal och jag mår mycket bättre nu. Jag vet att han är stressad och då kommer pengapratet upp. Det blir bra att träffas igen imorgon och reda ut resten av det som jag har tagit illa upp av. Men jag vet hur mycket han älskar mig, det vore bara skönt att få känna det på andra sätt ibland. Romantik är väldigt viktigt för mig. #13 Tråkigt! :/ Min pojkvän har dock inte problem med känslor (inte för mig i alla fall, men däremot vad gäller andra människor så pratar han aldrig om sånt), han berättar alltid hur fin jag är och hur mycket han älskar mig.. Han bara hittar aldrig på romantiska saker, utan tar för givet att det är jag som ska fixa allt på den fronten. Han umgås ALLTID med mig, träffar vänner en gång i månaden eller liknande, av eget val då. ![Tungan ute](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Jag antar att jag kräver väldigt mycket i en relation och han försöker så gott det går att uppfylla mina krav. Han är bara inte speciellt romantisk... och då känns det ju ibland som om han inte visar uppskattning. Kan säga att han faktiskt har blivit mycket bättre sen vi blev tillsammans dock. I början kunde han komma med kommentarer som "den där tröjan såg lite konstig ut" eller liknande. Nu håller han tyst om elaka kommentarer utan säger istället "vad söt du är i uppsatt hår" eller dylikt. :) Ibland känner jag mig dum, liksom att jag överreagerar. Han är gullig mot mig, det är han. Hämtar alltid saker till mig när jag ligger och latar mig i soffan, ger mig den sista chokladbiten, tar hand om mig när jag är sjuk, osv... Jag tror att han försöker visa sin kärlek, men inte riktigt vet hur. :/ Sen måste jag lägga till att vi är ett sånt par som VILL göra allt tillsammans, eller i alla fall nästan allt, 95% ungefär. Ibland vill han göra "killsaker" och det är ju helt okej för min del, då kan jag ta min ensamtid eller prata med kompisar/familj på skype. Men jag tror att det också blir roligare för mig när jag börjar plugga och får kompisar där. Vi bor ju ihop dock och är bästa vänner, så kompisar är inte alls lika viktigt som varandra, det tycker vi båda två. Vad gäller nyår så har han sagt att han absolut inte vill fira utan mig, men han tycker att det hör till nyår att festa. Jag vet att vi är olika, så jag får väl acceptera det. Det är bara lite jobbigt ibland... Jag är ganska känslig och han är en typisk man som inte alltid förstår kvinnospråk, så ibland blir det fel.. ![Tyst](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst") ## Comment 15 Author: [Borttaget] #14 Jag tror det ordnar sig. Jag lever ju i en liknande situation och kan säga att jag inte vill ha speciellt mycket vänner och stim runtom mig, jag och min partner trivs bäst med varandra och vi är alltid tillsammans och vill inte träffa andra! Vissa förhållanden är sådana, och jag tror dem är väldigt starka i grunden. Känner du att du kan luta dig mot honom, då är det egentligen det enda som behövs och allt annat spelar ingen roll. ## Comment 16 Author: [Borttaget] #15 Ja det låter ungefär som ni har det likadant som vi :) Ibland vill man såklart träffa vänner, men för det mesta vill vi bara vara med varandra. Min sambo är mitt allt, jag älskar verkligen honom mer än någon annan (förutom min familj, de betyder också allt för mig) och jag skulle kunna dö för honom. Vår relation är väldigt stark, men vi har ju våra problem, som alla andra. Jag hoppas dock att han faktiskt KAN ändra sig lite... han sa att han hade en liten överraskning till mig när jag kommer hem, så vi får ju se vad det är. ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 17 Author: drika vissa måste helt enkelt festa av sig innan dem stadgar sig eller vad man säger och det tar olika lång tid. Lika bra att låta han hålla på, man vill ju inte ändra på personen man älskar. Alla har bra och dåliga sidor men ändå måste det finnas en dag till som ni kan äta middag, du får snacka med han om att ni måste kompromissa, varför inte käk nåt gott innan ni festar tillsammans eller så? ## Comment 18 Author: Sarah Det där med att tvinga fram romantik... jag förstår det inte. Om han är gullig, du vet att han älskar dig så varför tvinga fram ngt som inte känns ok för honom. Det känns bara som osäkerhet. Sen är ju just nyår en av de största festkvällarna så jag förstår att folk vill träffa vänner och festa den dagen. ## Comment 19 Author: mikkan01 Hur blir det nu på nyår då? Har ni kommit fram till vad ni vill göra? =) ## Comment 20 Author: Gur4m1 Tycker hela grejen är tråkig. ÄR man inte romantisk så är man inte det och det är otroligt trist att TS väljer att tolka det som att hon inte duger- då det knappast är problemet. Problemet är: TS vill ha något som henne skille inte är. Sorry. Inte läst hela tråden och säkert missat en hel del men jag förstår TS kille och skulle själv bli sur och grinig om nyåret brukar firas med vänner/släkt som en fest- plötsligt ska man "av kärlek" bevisa något med romantisk middag med sin partner (som man faktiskt kan göra när som helst). De tär lite som att be någon att inte fira jul med sin familj... Folk har sina traditioner. Nu tvingas han tilla tt ha romantisk middag, ska sitta där och tjura och det lär knappast hjälpa relationen mer än för ett ögonblick. Man firar in det nya året, klart man vill, om man har möjligheten och är social, umgås med vänner och annat folk som står nära- dig inklusive. Varför TS väljer att ta det perosnligt och GÖR det till någontign att bråka om förstår jag inte alls :( \*Även om tanken var att vara romantisk så ...det är väl rätt kört nu, för nu skulle det vara framtvingat. När han sa nej så var det kört redan där. som TS beksriver rlationen i #14 så låter det som en skitfin kille som redan ÄR romantisk och omtänksam och väljer dig nästan varje dag hela månaden under sin fritid. Verkligen lyxigt förhållande att leva på sin sambo (efterosm Ts är arbetslös och pojkvännen är rik och "får ta det eftersom ts gett upp allt för kärleken i Sverige"- både studier ohc vänner? Är väl inte din pojkväns fel. Blir nästan upprörd att du sätter påd ig en offerkofta av ett vla du helt självmant gjort!). Däremot kan den där livsstilen vara orsaken till den uteblivna romantiken. VAD exakt är romantik? Om inte spara sista chokladbiten är det...menar jag. Ska han hyra en helikopter med en banner fylld med kärleksförklaringar, spraymåla er trappuppgång med hjärtan med era initialer i (helt galet men säkert romantiskt i någons ögon). :D Du verkar ha en superfin kille TS, acceptera honom för den han är, istället för att tjura över allt han inte är. Du ser inte träden för all skog, uppenbart. Bästa lösningne vore att ni äter en tidig ormantisk middag och sedan bär iväg på festligheter med släkt och vänner. Lycka till. ## Comment 21 Author: [Borttaget] #18 Vadå, han har egentligen inget emot romantik, **han kom till flygplatsen och mötte mig med en bukett rosa rosor** (rosa är min favoritfärg)! ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Så han kan, han är bara osäker på hur man gör ibland! Då kan man lika gärna vända på det och fråga; varför ska någon som älskar romantik vara tvungen att leva utan det, bara för partnern är lat? #19 På nyår firar vi bara med hans syster och hennes flickvän, vilket är helt ok med mig! Jag har ju känt hans syster så länge nu. Det blir en god middag och sedan lite festade, men bara med oss fyra. ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #20 Det är inget fel alls på vår relation, folk tror jämt att vi är nykära - vlket vi är, trots att vi snart har varit tillsammans i två år! Vi är som skapta från varandra! Det är bara naivt att tro att ett förhållande kan vara helt problemfritt - men är det små problem kan man arbeta med dem! Min sambo gillade till exempel inte att jag brukade gå med väldigt urringade tröjor och nu har jag bara det på speciella tillfällen (så som fest ibland)! Man kompromissar som sagt och vad gäller gulliga handlingar och romantik ska det inte vara annorlunda. Romantik är inget som "kommer naturligt" för de flesta, utan är något man får ta sig tid med ibland, för sin partners skull! Romantik gör skillnad mellan vänskap och kärlek. Jag brukade HATA romantik, tyckte det var så fånigt och uttjatat, men när jag hamnade i den här relationen VILLE jag vara romantisk, för jag älskar min sambo så mycket! :) Och jag vet att min sambo också vill/kan visa kärlek, han tror bara att för mycket handlar om pengar. Och vad snackar du om offer? Eftersom han sa att han vägrade ha ett distansförhållande, men han ville vara med mig och inte kunde flytta eftersom han hade lägenhet, ja då var det jag som offrade det jag hade för att flytta till honom. Valde bort en urbra utbildning för honom! Såklart var det mitt VAL, men han kunde lika gärna ha gjort samma sak. Jag vet att jag har en urfin kille, annars skulle jag inte vara med honom :) Alla kvinnor förtjänar att behandlas som en prinsessa! Och att försöka få in lite romantik i ett förhållande är knappast att försöka ändra på sin partner. ALLA kan romantik, det är något man lär sig och inte något som "bara kommer". Han har ju redan gjort valet att han VILL lära sig om romantik - han valde själv att komma med blombuketten på flygplatsen och sedan ha en mysig filmkväll hemma :) Kan också säga att vi nästan aldrig bråkar när vi är tillsammans. Då är det över småsaker och vi blir sams igen snabbt. Det är på distans som allt det stora kommer upp. Vi blir alltså bättre människor med varandra. :) ## Comment 22 Author: Maria #21 Att romantik skulle vara något man "lär sig" tror jag inte ett ögonblick på. Jo möjligtvis den fåniga varianten man ser på film eller annat. Jag skulle bli otroligt besviken om min man skulle göra romantiska saker för mig bara för att jag VILL. Romantik är spontant och blir till när man minst anar det. ## Comment 23 Author: pyromanen Jag tycker det låter som att ni har det bra och att han faktiskt kan tycka om att vara romantisk, om inte annat så för att han märker att du gillar det så mycket ![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"). Däremot gillar jag inte dina generaliseringar: "romantik är det som gör skillnaden mellan vänskap och kärlek" och "alla kvinnor förtjäner att bli behandlade som en prinsessa". Kvinnor (och män) och relationer är olika. Jag skulle inte kunna ha någon seriös relation med en man som kom med köpta blommor åt mig mitt i vintern för att vara romantisk (jag skulle tycka det var slöseri med pengar pluss att jag vet hur miljöovänligt dom flesta blommor odlas såhär års) och jag vill inte behandlas som en prinsessa utan som hans jämbördigiga med kärlek och respekt både fysiskt och intellektuellt. Och i min världsbild förtjäner alla män att bli precis lika väl behandlade som alla kvinnor. Jag kan helt enkelt inte idientifiera mig med den sterotypa kvinnobild som ligger i dina generaliseringar. Jag menar såklart inte att det är nåt fel i att du vill ha det så för egen del, bara du inte tror det är en generell sanning du har tag i. ## Comment 24 Author: [Borttaget] #22 Jag lärde mig, kom inte alls naturligt förut :) Har man aldrig haft en riktig relation förut med någon man älskar så är det ju klart att man är lite lost vad gäller romantik. #23 Okej, då säger jag det såhär ENLIGT MIG :) Alla tycker såklart olika, men det är min åsikt. Jag har inte sagt att män ska behandlas illa? LOL Det här handlade om kvinnor (jag är kvinna) och jag behandlar redan min pojkvän som en prins, så det har inte med saken att göra. ## Comment 25 Author: Maria #24 För mig är romantik något spontant från hjärtat och inget man lär sig. Inlärd romantik låter ju hur oromantiskt som helst![Flört](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Det beror ju också på vad du personligen anser vara romanstiskt? Blommor på flygplatsen tycker jag är rent fånigt och en sådan där "klychig romantik" men gillar man det så är det ju helt OK. ## Comment 26 Author: [Borttaget] #25 Nää det tycker jag inte. Man lär sig vad romantik innebär och utifrån det kommer man på idéer och överraskar sin partner :) Jag tror att i grund och botten så är alla inlärda, från film och media. Jag tror inte att alla skulle tycka att blommor och choklad var typiskt romantisk om ingen hade "lärt" oss det. :) Jag tycker det var urgulligt av honom, speciellt att välja rosa blommor när det är min favoritfärg! Det visar också att han har saknat mig och tänker på mig och vad jag gillar. I så fall är ALLT kliché, om man ska vara sån. ![Tungan ute](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 27 Author: Maria #26 Då skulle det inte ha funnits någon romantik förr innan media och TV menar du? ## Comment 28 Author: [Borttaget] #27 Jodå, men det kanske såg ut på ett annat sätt också :) Kanske skulle dagens ungdomar tycka det var romantisk med något heeelt annat om man inte hade "lärt" sig från filmer och liknande. Oavsätt om romantik kommer naturligt eller ej så tycker jag att det är viktigt i alla förhållanden. Det behöver inte vara i överdriven form, eller jättemycket av det, men ibland då och då... :) ## Comment 29 Author: [Borttaget] Och förresten var detta något som JAG tycker är romantisk - och det var av MIN pojkvän, så vad du tycker är ganska oväsentligt ;) ## Comment 30 Author: Maria Jag tycker inte att dina åsikter är oväsentliga men du tycker uppenbart att mina är det.![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag trodde det var en diskussionstråd om romantik. ## Comment 31 Author: [Borttaget] #30 Jo, såklart! Fast när du är nedlåtande så är det inte något jag vill höra :) Jag blev glad av det och då är det inge kul att höra när någon annan talar illa om handlingen som fick mig att skina upp. ## Comment 32 Author: Maria #31 Det var inte meningen att vara nedlåtande men du skriver du tråden för att du önskar att din pojkvän var mer romantisk. Då kanske det är bra att få höra andras funderingar kring romantik och att man kan se romantik på olika sätt. ## Comment 33 Author: [Borttaget] #32 Ja okej, det uppfattades bara så från min sida. Mjo, jag vet att jag överreagerade lite (skrev i ett tidigare inlägg).. :) ## Comment 34 Author: Maria #33![Glad](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 35 Author: [Borttaget] Du har en annorlunda syn på romantik än vad jag har måste jag erkänna. Egentligen vill jag inte ens använda ordet romantisk utan istället det här med att vara omtänksam. Tycker det är viktigare att vara omtänksam istället för att vara romantisk. Romantik kan innehålla så mycket onödigt och kan även vara falskt - en fasad som vissa sätter upp för att fånga uppmärksamheten hos en annan. Romantiska gärningar för att få det man vill - get laid osv. Jag antar att även jag har blivit påverkad av romantiska komedier. ;) Jag tycker om omtänksamma gärningar som visar att min sambo bryr sig och tänker på mig. Det kan handla om att han masserar min nacke då jag har ont, ger mig den sista cidern, lagar mat åt mig osv. Det är de små sakerna man bör ta fasta på och inte ta dem för givna. Det är också just de små sakerna som faktiskt betyder något i min verklighet. Visst har min sambo gett mig blommor och överraskat mig med teaterbiljetter på min födelsedag och det är ju fint, men inget som jag kräver att han gör. Det som jag behöver är den där genuina omtänksamheten som kommer spontant på vardagarna och som verkligen visar att det kommer från hjärtat. Därför avskyr jag även alla hjärtans dag som är mer eller mindre påtvingat och därför firar vi inte den. Jag tycker annars att det låter som om ni har ett fint förhållande så jag förstår inte varför du är missnöjd. Njut av det ni har och lär dig att uppskatta de små sakerna så inser du snart att du inte behöver de där större gesterna. :) ## Comment 36 Author: Gur4m1 TS: Du lät så väldigt negativ och frustrerad i ditt första inlägg :) Din kille och du verkar ha det superbra så var nöjd och sluta gnäll ;) Kort sammanfattat, för du gnäller faktiskt (iaf i första inlägget) men utan gnäll, ingen diskussion så... hehe. Iaf, det verkar ju löst sig med planerna kring nyårsfirandet :), bra bra. Min syn på romantik är för övrigt rätt lik det #35 är inne och nosar på. ## Comment 37 Author: [Borttaget] #35 Vi haaar ett fantastiskt förhållande! :) Och ingen kan ju sätta sig in i min sits när man bara läser ett inlägg. Såklart finns alltis saker den ena är missnöjd med, små eller stora. Vi har en jättefin relation, jag bara saknar mer romantiska gärningar (att vara generös ibland tar jag förgivet, för så tycker jag att man SKA vara mot alla). ![Tungan ute](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") #36 Det var jag, hade precis haft ett stort gräl med min sambo. Inte lätt att låta glad och positiv då, haha :P Men det var ju också "the heat of the moment" när jag skrev det. ## Comment 38 Author: Loveofmylife Fast det är väll inte framtivgad romatik för att man säger vad man själv skulle uppskatta, eller vad man känner att man skulle behöva i ett förhållande? Så om jag tex säger till min pojkvän att jag kanske skulle uppskatta en mysig middag någon gång ibland, och min pojkvän i framtiden tar sig tid till att göra en mysig middag på sitt egna lilla sätt. Är detta då framtivingat? Jag hade snarare blivit glad för att han har lyssnat på mig i vad jag skulle uppskatta och bli glad utav, att han tar sig tid till att göra det han vet gör mig lycklig, för mig är det ju ändå romantik. ## Comment 39 Author: Gur4m1 #38 Jag tycker inte det. Däremot om man blir tjurig och gnäller och tjatar fram det ;) Det handlar nog om hur man hanterar det. Det är inte svart eller vitt, anser jag själv. Jag är alltås inne på din linje också. Är väl jättebra om man kan kommunicera med varandra, att förvänta sig att den andre ska lyda, dvs göra precis som man säger är däremot enligt mig, inte en bra grund för riktig romantik :) Då handlar det mer om att uppfylla ena partnerns drömmar/fantasier på bekostnad av den andre... :) Gott nytt år! ## Comment 40 Author: [Borttaget] Jag fattar inte varför man alltid måste dricka, festa och supa på nyårsafton. Man kan ha det hur trevligt som helst utan alkohol. Själv trivs jag bäst när man har det lugnt hemma, inte en  massa folk som man måste passa upp och vara trevlig mot hela tiden. Jag och sambon och hennes son hade en hur trevlig nyår som helst, lugnt och skönt. Vid 00 slaget gick vi bort till min syster som bor 2 km bort och skålade in året, gav henne en kram och gick hem igen för att bänka oss framför en film med lite mys. Helt perfekt! Visst kan man ha en mysig middag när som helst, men pluset på "myset" är ju om det blir på en speciell dag, tex nyårsafton. ## Comment 41 Author: Simuala Hur blev det igår, Tirin? (: ## Comment 42 Author: [Borttaget] #40 Jag håller med dig, behöver inte alkohol för att ha kul :) Men min umgängeskrets är för ung för att ha insett det, tyvärr. ![Tungan ute](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") #41 Det var faktiskt riktigt roligt och trevligt! Jag, sambon, hans syster och hennes flickvän träffades hemma hos systern (som fortfarande bor hos föräldrarna). De hade lagat jättegod mat åt oss :) Visst blev det en hel del alkohol och dans, men eftersom vi bara var fyra personer så var det kul istället för drygt. Hatar när det är massa man inte känner på en fest som är överdrivet fulla och man kan inte ha konversationer. ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Vi sov där och åkte hem dagen därpå. Det var en lyckad nyårsfest helt enkelt! :D