# Paus Author: ramm5tein_ Har ni haft en paus i ert förhållande någon gång? Vad berodde pausen på? Blev det bättre efteråt? Insåg ni att ni inte saknade varandra särskilt mycket/tvärtom? Var det en gemensamt påkommen paus, eller partnerns? Intressant ämne tycker jag! Ni som aldrig varit i en paus eller ett break får såklart tycka till, men ser helst att de som varit i situationen själv svarar, annars kan man inte så lätt relatera. I min mening innebär en "paus" (ordet har blivit lite fult, men väljer att använda mig av det) att ge varandra space utan att göra ett förhastat beslut, ge betänketid åt varandra, att tänka på sitt håll utan att bråka ändlöst, kanske ge utrymme för den andre ifall den har en sämre period i sitt liv - behöver komma underfund med saker på egen hand osv, att inte tvinga fram saker. Alla "pauser" behöver dessutom inte ha att göra med att man är osäker på om man vill fortsätta eller inte! I vissa situationer kan man helt enkelt bara behöva tid ifrån, för att lösa individuella problem, komma underfund med sig själv, eller att man varit varandra för tätt inpå, enligt min mening. 🙂**Många orsaker finns och vissa sätter inte ens ett namn på detta stadie av ett förhållande!** ## Comment 1 Author: [Borttaget] Mitt ex och jag hade en paus i vårt förhållande. Det var ett distansförhållande på 20 mil så vi beslöt oss för att inte prata på en vecka (vi kunde ju ändå inte ses).  Det var jag som ville ha den, för jag behövde verkligen tid att tänka till. Jag mådde fruktansvärt där och då, så det kändes bäst att göra som jag gjorde. Nu i efterhand kanske jag inte hade gjort likadant, men det funkade för oss faktiskt! Vi fortsatte ihop 1,5 år efter pausen :) ## Comment 2 Author: Gur4m1 Ett ex och jag hade paus- slutade inte bra. Han började ta mig förgiven, bete sg märkligt osv, Undvek att ses och liknande- så då sa jag "okej, jag behöver fokusera på annat, typ skolan så du får som du vill istället för att jag ska ränna efter och jaga dig så, vi ses om en månad!" :O Men det hela slutade med att jag dumpade skithögen ändå, blev så jävla less på att känna mig som en uppskruvad dramaqueen när han var provocatören och den som inte bara kunde chilla, njuta och vara kär, nej, skulle hela tiden vara problem, gnäll och blaha blaha. Han är likadan ännu idag, olika tjejer, samma kille. Detta var första gångne jag gjorde slut med någon trots att jag var mycket, mycket kär. Jag har haft en paus med min nuvarande och vi är fortfarande tillsammans. JAg hade en period då jag mådde mycket dåligt och inte kände att jag orkade med förväntingarna och kraven som ändå alltid finns i en "relation". Jag orkade inte med annat än mig själv. Han kände till läget och respekterade det för han är en jävligt bra, någorlunda vuxen, hänsynsfull och mogen man. Ingen av pauserna innebar att man fick dejta och knulla-runt. Vi tog bara semester från att vara någons partner en stund. Efterosm det är 2 .3 år sedan min "period" och vi fortfarande är tillsammans så fungerade det för oss. Jag hoppas att jag är lika stark och förstående den dag han behöver en paus från mig/oss. Om han hade haft sex med en annan kvinna under denna period så hade jag förlåtit honom, det hade gjort lite ont men så länge han stannat hos mig så hade jag förlåtit en sådan sak. Jag hade haft överseende, beslutet om pausen var mitt och jag var den som mådde dåligt men han kan inte heller ha tyckt att det var så jättekul, tryggt eller känt sig speciellt bekräftad eller uppskattad. ## Comment 3 Author: Toxics Jag hade en paus med mitt ex en gång. och det slutade med att vi gjode slut helt. och kort därefter träffade jag min nuvarande. Det var jag som ville ha pausen. fast jag vet inte. Det här med att man ska sakna varandra kan jag tycka är överskattat. man ska inte alls behöva sakna varandra ! Fast det är klart. Jag ttycker nog att det är spå eftersom min karl var i afnistan på tjänstgöring i sex månader ! =) ## Comment 4 Author: Gur4m1 #3 lite OT men jag tror att i vissa relationer är det just saknad som stärker den- medan ajg själv är en såndär som "stänger av" när det blir för jobbigt i längden- t.ex i distansrelationer. Jag har väninnor som är med samma män idag osm sedan gymnasiet (sisådär 10-15 års relationer)- samtliga har karlar innom yrken där de är borta \_mycket\_ iland över nätter osv. Så de har egna kvällar hemma ibland och kanske ses 6-8 timmar vissa veckor. Detta ger chans att sakna varandra, kanske även minskar tiden för bjäffs om vissa saker XD utrymme. Men detär bara en teori jag har ^\_^Jag är däremot säker att om en av mina väninnors karlar fick fast jobb hemmavis och båda arbetade 8-16 så skulle det inte ha hållit så bra som det gör nu..(jag har spenderat semester med dem ;) ## Comment 5 Author: ramm5tein_ #3 Hur menar du med att det är överskattat att sakna varandra? Menar du i vardagen, eller att det är bra att man ses mycket? Föröker bara förstå :) Oj, ja det blir ju nästan en paus i sig att ha borta någon så länge. Inte för att gå alltför OT i min egen tråd, men hur klarade ni det? ## Comment 6 Author: ramm5tein_ #4 Jag tror också att saknad kan stärka. Inte alltför mycket saknad givetvis, men rent logiskt tror jag inte att man tar varandra för mycket för givet då. Jag känner till exempel då jag just nu lever i ett förhållande där vi är tätt inpå varandra hela-tiden-nästan (han pluggar på halvfart, jag arbetslös) att lite vanlig "vardagssaknad" i alla fall vore jättebra. Sedan att någon skulle jobba på annan ort, vara hemma 10 dar, fara och jobba 10 dar eller liknande, att det kanske skulle skapa en bra balans. Men vissa saker funkar ju toppen för andra, och skitdåligt på annat håll. ## Comment 7 Author: Toxics 4# Jo, vist kan det vara så. Men det är nog väldigt individuellt. Oh om man behöver tid att sakna varandra så kanske man ska sova hos ett par vänner ett par nätter eller kanske resa till familjen någon vecka. Det känns som att ta en paus bara för att man behöver sakna varnadra inte är en bra idé. Men sen beror det ju på vad man har för regler på pauserna. Men paus låter så överskattat. Det slutar nog oftare iatt man gör slut än i att man kan fortsätta efteråt och vara lyckliga resten av livet om du förstår vad jag menar. Men sen är det ju så att det finns säkert massor som behöver sakna varandra för att det ska fungera. men jag hade också en vän som var tsm med en karl som nästintill aldrig var hemma. Och när han var hemma längre stunder så fungerade det inte. Det gick till slut i kras. Och förklaringen var den att de egentligen inte trivdes med varandra för långa stunder och tog ett gemensamt beslut om att göra slut och försöka hitta den som gör en lycklig istället för den som gör en lycklig _så länge den inte är hemma så ofta_. ^^ ## Comment 8 Author: ramm5tein_ #7 Jo nej nej, i min mening tar man inte paus för att "sakna" varandra. Definitivt inte. Tar man paus i min mening finns det något problem som helt enkelt inte går att lösas tillsammans just nu, eller om man är varandra tätt inpå under tiden. Jag tycker att om man måste göra klart med regler inför pauser känns det som att man nästan borde göra slut... En paus för mig är inte en "frihetstid" där man kan göra vad man vill, utan pausen finns för att det helt enkelt inte förenklar saken genom att umgås/leva tillsammans just nu. De vanliga förtroendehetsgrejerna är lika självklara under pausen, tycker jag. ## Comment 9 Author: Toxics \# Det var rätt tufft. Saknaden efter honom var stor ibland. men oftast så var det oron som tog över känslorna och jag var orolig hela dagar och nätter. rädd att något skulle hända. Jag hade helt enkelt inte tid att sakna på det sättet jämt. nej jag menade inte att det är överskattat att sakna varandra=) , jag menade att det är överskattat att ta en paus för att man ska sakna varnadra. ## Comment 10 Author: Toxics #5Ska de stå xD ## Comment 11 Author: ramm5tein_ #9 Då förstår jag dig angående saknad-grejen! :) Förstår att oron måste varit kolossal.. Kanske blir naturligt att man helt enkelt känner mer oro än saknad jämt. ## Comment 12 Author: Toxics 11# ja, men efter tre-fyra månader så vande man sig vid oron, man accepterade att den var där lixom. Fast sen vet jag ju att efter att man har saknat är en underbar känsla. Ibland så har han ju diverse övningar och så . Och då är det ju en underbar känsla när han äntligen kommer hem. Vilket brukar vara ett par veckor han är borta. hur ser du på pauser? =) ## Comment 13 Author: ChristineL Mitt ex ville ta en paus då vårat förhållande strulade lite, medan jag vill jobba på det, bara det var ju tecken på att vi inte var på samma våglängd. Så det tog slut någon vecka efter det. ## Comment 14 Author: ramm5tein_ #12 Det förstår jag! Förklarade rätt allmänt vad jag tycker i första inlägget. Om du inte syftade på något annat jag skrivit efter det? :) ## Comment 15 Author: Toxics #14 Äsch, det är bara min tröga hjära som inte fattade att det var du som hade skapat tråden xD haha =) ## Comment 16 Author: ramm5tein_ #15 Jahaa! Haha, ingen fara 😃 man får alltid fråga en extra gång! ## Comment 17 Author: Gur4m1 #7 men de tär ju cokså en paus, men pauserna jag talade om var mer naturliga "pauser" , dvs att man inte nöter på varandra- jag och min nuvarande tog en "riktig" paus- inga samtal,  etc om det inte var viktigt. Varken jag eller han har vänner på dne här orten och ingen släkt, inte jobb, var skulle vi åka/resa? ^\_^ Vi bor isär och är nöjda så, de tär en bra balans som vi båda uppskattar- det ger en frihet (om vi ville skulle vi kunna dra hem folk utan att den andre vet men vi har dne tilliten att vi vet att den andre inte gör det ;) Vi har utrymme att göra de saker vivill. Nu jobbar jag men han är studen t(och studenterna jag känner tillbringar förvånandesvärt lite tid i skolan!) så vi skulle kanske fungera bra med att bo ihop nu men det är skönt såhär- blir lite som att stanna kvar i dejtingperioden ^\_^ men ändå vara bekväm och trygg, med lite mer vardag. Vi går och handlar ibland, äter middagar hos varandra, sover över osv. Alla samborelationer har tagit skut för mig för att jag lessnat, behövt mer "egen tid"/utrymme. Hurkär jagän är så har jag ett stort behov av egentiden. Dettta är sjölvklart indviduellt. Jag tror inte pauser i relationer är pga behov av "egen tid" utan mer "utrymme" att fundera, känna och vara lite egoistisk (slippa tänka på andra) för att få perspektiv. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Nej, jag skulle inte kunna tänka mig att ta en paus efter att ha kämpat i så många år med att vi ska få vara tillsammans! (Långdistansförhållande i 6 år med hela jäkla Atlanten och lite till emellan.) ## Comment 19 Author: Fridaaaa Aldrig haft paus och kommer aldrig att ha. Antingen är man tillsammans eller inte, enligt mig. Jag tror inte på "pauser" i ett förhållande :) ## Comment 20 Author: m4rkus93 har aldrig tagit en paus någonsin och vad jag vet av kompisar och så så har alla som tagit en paus särat på sig då eller strax efter pausen... ## Comment 21 Author: Portie Nej har aldrig haft paus, antingen så är vi tillsammans eller så är vi inte det anser jag. Pauser verkar mest vara jobbiga och det verkar inte "hjälpa" direkt. ## Comment 22 Author: Linjerat Jag och min pojkvän hade en paus på ungefär en månad. Det var han som ville ha den eftersom han hade haft problem med sin familj och ville komma underfund med sig själv ett tag, han gick även till kurator sen för han var verkligen deprimerad. Sen sa han att han inte hade samma känslor för mig längre. Jag blev naturligtvis skitledsen men med stöd från mina vänner så kontaktade jag honom inte under pausen (även om jag tänkte på honom varje dag!), utan om det var något så fick han kontakta mig. Jag försökte väl få honom att förstå att jag tillförde något i hans liv och att han skulle sakna mig när jag inte hörde av mig. Men, efter en månad som sagt så åkte vi bort en helg tillsammans (detta var bokat innan han ville ha pausen) så då pratade vi lite och bestämde oss för att träffa varandra igen. Efter att han hade kommit ifrån sina problem blev han gladare och han har även fått tillbaka sina känslor för mig, så idag är vi ihop och har det bra tillsammans! :) ## Comment 23 Author: ramm5tein_ #22 låter ju helt underbart! :) ## Comment 24 Author: Underbarn Har aldrig haft "paus", om inte detta räknas som paus: Har jag tyckt att vi behövt vara ifrån varandra, då har jag åkt till mina föräldrar 3 dagar (alltså inte mkt alls, men jag har väntat tills han har hört av sig, märkte sen att han alltid gjorde det när helgen var över, för jag åkte ofta en fredag. Helger var han jämt upptagen med annat och på vardagar jobbar ju alla) Under dessa dagar skrev/träffades/pratade vi aldrig med varandra, mer än kanske ett "godnatt". Förr funkade det, det blev bättre ett tag. Men sen funkade det inte alls och vi gjorde slut. Skulle inte trivas med en längre paus, på ex en månad. Jag håller med dig TS, om vad paus innebär. Inte att "vi har paus" så är det tillåtet att ligga med vem som helst. ## Comment 25 Author: ramm5tein_ #24 Det finns ju så otroligt många typer av pauser, den på bara några dagar/en vecka och då man kanske inte alls haft för avsikt att göra slut, den har jag varit med om några gånger. Jag tycker sådana "pauser" är jättenyttiga om man känner att det finns ett problem man inte kan lösa på ett fingerknäpp. Visst kan man gå hemma och nöta på varandra, ställa frågor och diskutera ändlöst, men det kan bli lite jobbigt. Väldigt jobbigt, också tar mitt i allt någon i frustration ett förhastat beslut. Så tycker inte alls att det är så svart på vitt som ni många tycker, "antingen är man tillsammans eller inte." Som jag förklarade i början anser jag inte en paus som att man gjort slut eller att det nödvändigtvis HANDLAR om att göra slut. Försöker bara förstå motståndet lite bättre!