# intresse/kille Author: [Borttaget] Hej jag är ny här:) Har en fråga. När jag blir intresserad av något så blir jag helt såld i det, det kan vara att sy om kläder eller att läsa jätte många böcker eller ja andra saker och det känns som min pojkvän blir lite sidosatt fast jag inte vill det:/ Är det bara jag som tänker mer på fritidssysslor/hobbies än på killen? Han blir ju inte ignorerad för när jag inte läser böcker osv så är det ju han jag umgås med och så, men känns som att jag borde ha all min uppmärksamhet på honom..jo en annan sak är ju att jag är väl en mobilnörd så blir mycket pill på den . Vi bor i hop och måste man hela tiden tänka på honom? Jag älskar han över allt annat. Vi umgås också 24/7 eftersom jag inte har något jobb och jag vågar inte vara ensam hemma så jag följer med honom på jobbet lite förvirrande kanske, är man en dålig människa för att man måste koppla bort sig från verkligheten ibland eller ganska mycket? Ska man skaffa mobil/dator-bok förbud efter ett visst klockslag? ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Att ha egna intressen är bra, sålänge man inte glömmer bort sin partner. Vet inte hur mycket tid du lägger på dina intressen. Men att du följer med till hans jobb låter inte sunt. Det borde du jobba på. Vad jobbar han med? Känner inte till jobb där man kan ta med partner var dag. ## Comment 2 Author: Gur4m1 Nej man måst einte tänka/umgås 24/7 men om man bor ihop br man iallafall alltid kunna visa hänsyn och respekt. Dvs om han vill hitta på något /gör något soms tör dig när du är insnöad på andra saker borde du ha en god ton/inte snäsa osv (nu säger jag inte att du GÖr så utan att du inte BÖR göra så- jag blir nämligen lätt sådan) ;) Jag skyller på min ADHD, jag får perioder när jag är "hyperfokuserad" på saker och allt annat försvinner men jag har förklarat detta för min pojkvän så han förstår att det handlar inte om brist av kärlek eller intresse i honom. Att be mig ändra detta beteende skulle kräva medicinering eller enormt arbete som skulle kräva mycke energi från oss ändå. Det voresom att be mig sluta menstruera :P Tycker du ska lägga undan ditt dåliga samvete och ägna dig åt dina intressen och du får be honomsäga ifrån om han känner att han får för lite uppmärksamhet. Det är inte sunt att man alltid ska umgås eller bara "hänga", Det fungerar ett tag, för vissa fungerar det att leva så men för många så tillför det ingenting gott i längden. Man bor ju ihop för att dela livet men ni finns ju i samma hus så att säga. Vet inte varför du fått för dig att man alltid msåte tänka på sin partner? :) Däremot om man reser bort osv s bör man väl skänka dem en tanke ibland ;) Men mitt intresse är inte min pojkvän, vi har våra egna intressen, vi förgyller varandras liv, vi är inga intressen. Så läser du en bok så ska han kunna respektera det och låta dig göra det, och du ska kunna ägna dig åtdet helhjärtat utan dåligt samvete- såvida ni inte har kommitöverrens om annat just då du sätter dig med boken. Så tycker jag! ## Comment 3 Author: Gur4m1 Nej, man är inte en dålig människa för att man gör så som du gör. Du låter inte som en dlig människa utifrån din beskrivning. Kom tillbaka när du börjat äta barn eller något ;) hehe ## Comment 4 Author: Roamer Det är väldigt sunt att ha egentid och för vissa väldigt viktigt. Det som du ska tänka på är väl att när ni gör nått tillsammans fokusera då på honom och lägga undan din mobil, för att sitta och pilla på den när ni ska mysa är väldigt sårande i vissa fall. Personligen tycker jag det är väldigt mysigt att göra det jag vill och hon gör det hon vill fast vi gör det i samma rum. Behöver inte sitta och beundra mig varje vaken minut utan räcker att hon finns i närheten och jag kan krama henne när jag känner för det o vice versa.  Däremot får jag nog också tillstå att följa honom på jobbet är nog inte helt ok utan hitta på något annat att göra. Tanka hem några utbildningar i språk eller liknande och gör sånt, eller gå och häng på ett bibliotek eftersom du gillade att läsa. Känner du att du inte kan låta bli mobilen/datorn så boka in det i kalendern att du stänger av dem mellan vissa klockslag. Tror inte det är en dålig ide oavsett faktiskt. ## Comment 5 Author: Gur4m1 Låter kanske skumt men bästa dagen i mitt vuxna liv var när min laptop dog och jag enbart fick tillgång av internet på dagtid via skolan. Är jobbig ti början men när man ersatt de "luckorna" med annat så uppskattar man det väldigt mycket. \* Om jag förstod TS rätt så var hon för rädd att stanna hemma, ensam. Jobbar killen sena kvällar? Tycker det är något man måste jobba på i så fall. Varför är du rädd, VAD är du rädd för? Vad skulle kunna förändra det (förutom att flja med pojkvännen hela tiden). ## Comment 6 Author: [Borttaget] Hehe ja har också adhd så du förstår nog när jag säger att jag blir helt inne i de jag gör:) asså om vi har mys och sånt så lägger jag ifrån mig mobilen (eller hade en period när jag inte kunde vara still och kolla på fiöm så kolla mobilen iaf). TEstade idag att inte kolla nätet ååå gguuuuu va sköönt de va:) läste lite bok och det kändes bra. Han har tidigare klagat på att jag har snöat in mig för mycket på grejer, men när han har sagt det så har jag bättrat mig. Jag behöver rätt så mycket egentid och nu när vi har flyttat i hop så blir det inte så mycket av det. När jag läser bok eller surfar så hamnar jag i min egna värld och det är väl min egentid nu känner jag. Men kan ju hålla mig till böcker mer.. Kanske inte blir så stor skillnad? Är så sjukt mörkrädd så är svårt men har blivit sämre efter att det har hänt en massa här hemma.. Vill kunna gå hem till vänner eller så men känner mig dum om jag lämnar han ensam hemma:/ så ska det väl inte vara men är svårt ## Comment 7 Author: Gur4m1 :>  Min pojkvän har såhär efter 5 år börjat irritera sig på ett återkommande mönster- att jag måste gå ifrån filmen 1-5 gånger om den är lång elle rom vi ser flera avsnitt på raken. Jag går på toa (men inte för att göra något speciellt, kan borsta håret, börja bosta tänderna, kolla mig i spegeln), gå till köket, börja diska ett glas fast det redan finns glas, etc. Jag försöker ändra på det men har uppmanat min pojkvän att det lättaste är att helt enkelt acceptera att jag är sån, stanna eller lämna men sluta irritera sig (menar jag älskar inte ALLA hans egenheter, men jag har valt att inte störa mig på dem). Så behöver du mer egentid så får du prata med honom om det, det är viktigt. Förut var du nog också i din ege lilla värld men det är ju nu du har någon som iaktar dig och du kan "spegla" dig i. JAg snarkade inte, tills jag sov över hos min pojkvän ;) Låter ett träd när det faller....om ingen är där? :). Varför känner du dig dum? Är det ditt samvete som plågar dig helt i onödan, skulle du bli ledsne om han gick för att umgås med sina vänner eller pysslade med sina intressen? Har han uttryckt sådana tankar, att han tycker att det är "taskigt" eller så? Vill du gå hem till vänner så gå hem till vänner. Han ska ju på jobbet ibland också? Gör så du känner dig trygg i ert hem. Vad har hänt där? Vad kna du göra för att förbättra känslan av trygghet i ert hem? (tänker larm, lampor i garderoberna, dörrkedja, att ni skaffar hund/katt, sånt). ## Comment 8 Author: [Borttaget] Ja det är mitt samvete.. Han säger att det är okej men det känns inte okej:/ Men när jag inte är med han på jobbet som är varannan vecka så är han borta minst 13timmar så. Ja jag har ju alltid haft behov av att min egentid och det har han ju vetat och fått uppleva sen vi träffades men nu när vi bor ihop blir det inget av det:/. Ja jag vill ha djur men han vill inte. Ser sällan klart slutet av filmer och om inte jag får bestämma vad vi ska se för film finns inget intresse eller koncentration för att se den alls. Jag mååste tycka att den är jätte bra för att jag ska kunna kolla på hela:) Skönt att prata med någon som mig :) ## Comment 9 Author: Gur4m1 Om han säger att det är okej så får du lita på att det är okej. Så är det, SEN om han med beteende visar att det inte är okej så får du prata ut med honom om det. Du verkar fruktansvärt snäll och omtänksam som frösöker tillgodose behov som din kille inte verkar ha ^\_^ ÄR det kanske undermedvetet såhär du önskar att han behandlar dig? Skulle du blivit ledsen eller sårad om han betedde sig som dig? Man är ju olika, han verkar acceptera hur du är. Ha inte dåligt samvete över saker han inte stör sig på. Han är borta 13 timmar varannan vecka, normalt är en pojkvän borta 6-9 timmar om dagen 5 dar i veckan :> Eller som många vänner till mig som har karlar som är hemma kanske sammanlagt 24 dygn på en arbetsvecka under de mer hektiska perioderna. Här borde du ju passa på att ägna dig helhjärtatåt din egentid. Han vill inte ha djur, varför? Min pojkvän vill inte ha katt men jag har en katt och kommer alltid ha en katt, så jag tog med mig den när vi flyttade ihop. För dne här katten var \_mitt ansvar\_. Tänkte mest att jag själv känner mig tryggarenär jag är ensam med ett djur, än om jag är \_helt\_ ensam. Speciellt med en katt eller hund. ^\_^ Så din pojkvän skulle inte kunna tänka sig att byta ut att du följer med på jobbet- mot en liten kattunge\`?  :D skönt att kunna vara till någon hjälp. Men vi är olika på fronten att vara mörkrädd, jag skulle aldrig följa min pojkvän på hans jobb, jag har bättre saker för mig. Detta är ett stort problem i mina ögon. Mörkrädsla kn jag förstå men du är ju hemma? Där måste Skaffa persienner så du slipper titta ut i mörkret (och snart är det ju sommar, då är det ju knappt mörkt alls). :D ## Comment 10 Author: [Borttaget] Nej asså han jobbar 13tim varje dag men han jobbar skift så det är bara när han jobbar natt som jag följer med för kan inte somna om när han åker runt 02.00 på natten. Ja jag blir galen snart av att inte ha någonting att göra på dagarna.. Drygt att följa med han också :| ## Comment 11 Author: Gur4m1 #10  :D aha! Kan du inte bara sova och när han åker 02:00 så märker du inget? :) För jag antar att han inte stiger upp 02 och skuttar iväg, eller jag vet inte. Du gör nog bäst i att stå emot. Menar...de flesta kilalr hade vägrat låta dig förlja med- därmed skulle du blivit tvingad att anpassa dig. Du får be killen sluta toffla så du får lära dig att vara ensam i ert hem. Det är allt jag kan tänka ut, :( Vissa rädslor måste vi möta för att växa, du slutar säkert inte att vara mörkrädd över en natt, men du kan säkerligen lära dig att vara hemma ensam på nätterna om du inte ges andra möjligheter. Eller vad händer då, har du fått panikattacker, börjar du gråta? :/ ## Comment 12 Author: [Borttaget] Okej ja det är väl så att jag lä ta tag i min rädsla men det är inte lätt. Ja jag ligger med hjärtklappning tills solen kommer upp och somnar sen utan att jag vet om det typ :) Ja han är verkligen världens underbaraste:) han vill att jag ska med men kanske inte varje dag i en hel vecka för de veckor jag är med han på jobbet så bråkar vi jätte mycket :( ## Comment 13 Author: Gur4m1 Ja för ni nöter på varandra, vi människor fungera lite sådär dumt att hjärtat inte alltid följer skallen ;) eller tvärt om. Man kan vilja vara tillsammans hela tiden, men de tbetyder inte att det är det bäästa för relationen (eller sig själv). Det är lätt att dras med, att man blir isolerade, som två öar som plötsligt bara har varandra, för kompisar blir less, eller så har man helt enkelt ägnat för mycke tid med sin partne ristället för att utveckla sig själv och sitt övriga nätverk- som är så himla viktigt. Eller osm i ditt fall, lösa problemet på ett vettigt sätt istället för att bli ett bihang på din pojkvän (som verkar jättego och tycka om dig). Fundera på vad som kan lindra din mörkrädsla i ert hem. Kanske gå terapi för din rädsla\`? :) Jag vet att min syster hatar att vara ensam hemma just pga sin mörkrädsla, då bor hon dessutom i hus med skogen precis runt knuten! Men hon gör så att hon har persienner och rulllgardin i alla fönster som hon drar ner innan det blir mörkt så hon slipper tänka på det. Sen låser hon dörren (såklart) och har alla lampor tända  (dyrt men what the hell). Sover med tvn på osv. Hon har katt och barn, så hon kan ju inte hänga med sin man- men han skulle aldrig ha tillåtit henne att göra så, så hon har blivit tvungen att lära sig möta sin rädsla för "mörkret där ute". Hon är fortfarande rädd, men hon uppskattar egentiden hon får. Vore väl skönt för er båda om ni fick liten egentid. Det blir ju lätt att man nöter på varandra annars i längden. ## Comment 14 Author: Jess89 Jag gillar inte heller och vara ensam (får ofta ångest). Men för mig är det viktigt och ändå vara ensam ibland. Alla behöver vara ensamna ibland.  När jag är ensam har jag ofta på tvn som sällskap och en tänd lampa när jag ska sova. Egentligen tycker jag om när det är helttyst och mörkt men har sällan det när jag är ensam. Men det kommer säkert ju fler gånger man är ensam. Ofta tycker jag att det fungerar med en tänd lampa när man ska sova, fast kan bero på att jag somnar väldigt lätt.