# Föräldrar som inte uppskattar sina barn Author: LinaLj Min nuvarande kk (vi har varit ihop tidigare) är verkligen en helt underbar person. Han är snäll, hjälpsam, ställer upp om det behövs, givmild, trygg och har fast arbete och gott om vänner. Hans största fel är att han snusar.  Hans mamma däremot kan inte se allt det där. Hon måste hela tiden hitta något att klaga på. Det har varit så så länge jag har känt honom. När vi var ihop så sa hon till honom att jag aldrig skulle kunna stanna med honom eftersom han "bara" hade gått ut gymnasiet och jag var ju universitetsutbildad. Hon klagade på att han var tjock (ja hon använde det ordet) och lat. Han väger kanske 5-10 kg för mycket och på den tiden vi var ihop gick han en långpromenad på 1-2 timmar fem dagar i veckan efter jobbet. Hon menade att han aldrig ansträngde sig och bara låg framför tv'n. Vilket inte alls stämmer. Nu har han skaffat hus som han håller på och renovera och hon är galen på honom att det tar för lång tid. Han har bott där i fem månader och har gjort färdigt fyra rum som är totalrenoverade. Detta utöver att han jobbar heltid. Men det duger inte alls. Han är fortfarande lat och tjock.  Ikväll har han och jag suttit och pratat i flera timmar i telefon för han är verkligen lessen över allt. Han jobbar så hårt att han knappt tar sig tid att äta och sova. Samtidigt så är det klart att hennes ord fastnar och han känner sig värdelös. Jag blir så arg! Är det största problemet man har med sin son att han har gamla tapeter på väggarna ska man vara oändligt tacksam enligt mig. Han är en så otroligt bra man och hon borde vara stolt över honom och berätta det för honom. Fy för föräldrar som inte har vett nog att uppskatta sina barn. ## Comment 1 Author: Intehärutandär Jag har en mor som är sådär, som jag sagt upp bekantskapen med. Den enda anledningen (jag kan komma på) är att vissa har lättare att klaga på alla andra, istället för att leva sig eget liv. Så kan man sedan klaga ännu mer, för man missat livet - och det var förstås alla andra s fel. 😉 ## Comment 2 Author: [Borttaget] I sådana här fall måste de som blir nertryckta börja stå upp för sig själva för att något ska ändras, vilket ofta är lättare sagt än gjort, men med stöd och tålamod kommer även dem slippa haglande kritik. Vissa väljer att - som snövit79 - säga upp bekanskapen just för att den som trycker ner inte vill ge med sig, eller så ändras relationen till det bättre när de vägrar ta mer skit. Vad vill din sambo göra? ## Comment 3 Author: angelinadensnälla Jag tror att han måste säga ifrån en gång för alla till sin mamma. Han är en vuxen man och vill han ha ett slut på det får han sätta ner foten. ## Comment 4 Author: LinaLj Ja det bästa vore om han kunde säga ifrån. Men just nu så orkar han inte. Han har alltid haft svårt att sätta gränser mot henne och det hjälpte inte att hans pappa var alkoholist.  Jag tror inte att han helt kommer att klippa banden till sin mamma. Men jag hoppas att han någon dag ska inse att bara för att hon säger en sak så är det inte sant. Men det är ju svårt eftersom hon har varit sådan här i stort sett hela hans liv så hans självförtroende är ju i botten. När han var liten kunde hon säga till honom att han inte fick ta mer mat för han var redan för fet. Vem säger så till ett barn? ## Comment 5 Author: [Borttaget] _När han var liten kunde hon säga till honom att han inte fick ta mer mat för han var redan för fet. Vem säger så till ett barn? _ En bitter person. Kanske är hon arg på hans far men kan bara ta ut det på honom? Det är ju lätt och skönt att kunna ta ut sin ilska på någon, särskilt som de är i underläge. ## Comment 6 Author: Gur4m1 Hans morsa låter som en "sjuk" människa från någon Camilla Läckberg-roman, helt ärligt. Det är skönt att höra att han är en bra man för en sådan kvinna skulle nog kunna skapa monster! Tur att han har någon att kunna prata med som vet hur situationen ser ut. Du är ett jättestort stöd för honom tror jag. Att säga ifrån till mamman...jag tror helt ärligt inte att det skulle hjälpa men man kan alltid försöka. Om man har en hållhake på henne och är konsekvent, möjligen. T.ex att han säger upp kontakten om hon är otrevlig. Tror nämligen att detta är så djupt rotat i henne. En, enligt mig, sund människa skulle inte säga sådana saker till sitt barn eller vuxna son om man inte själv mår väldigt dåligt av någon anledning. Hon låter som de gamla damerna man hanterar på demensboende när de visar sina mer otrevliga sidor. Sm #5 säger. Kanske nu när han är vuxen, det räcker att han ryter ifrån ordentligt så hon slutar. Men förstår att det är otroligt svårt för honom o hon alltid varit såhär- det är jättejobbigt men det ÄR fortfarande hans mamma och så hon alltid varit. Men han behöver nog sätta upp gränser och vara konsekvent. Ta avstånd från henne om hon beter sig på ett sätt där han mår dåligt. Att inte acceptera det beteendet. ## Comment 7 Author: LinaLj #5 Du har rätt. Det finns mycket bitterhet i henne. Hon fick barn väldigt ung och med en man som inte var redo och som senare blev alkoholist. Det hon inte fick då har hon försökt "ta igen" när hon skilde sig och skaffade en ny man. Allt ska vara perfekt och om något/någon inte håller måttet ska det bytas ut eller förbättras. ## Comment 8 Author: Intehärutandär **\# 5** Det känner jag igen. Varför min mor hatar mig så mycket, men min halvbror daltar hon med - har jag aldrig förstått. Enda skillnaden är att min far aldrig brytt sig, medans min brors far varit där för oss båda. Så det är vad jag tror, att hon straffat mig för min far var (är) en idiot. Någon annan anledning kan jag inte finna, då jag alltid varit ett snällt (duktigt) kuvat barn. Till min mor kan man tyvärr inte sitta ner och diskutera rationellt. Det har blivit att hennes far, hennes systrar, syskon-barn.. och nu jag med min son sagt upp bekantskapen. Det är lönlöst sålänge man inte erkänner sina egna _synder_. Man önskar att man kunde det, på vuxet vis förstås. Det är det enda tänkvärda - att ha ett familjemöte.  **TS. ** Man kan bara hoppas att en dag - en dag kommer han våga säga vad han tycker. Det kan sluta hur som helst, men det är nog väldigt skönt för honom själv i vilket fall. Det är bra att han har ett bra stöd i dig. Och även får höra att sådär gör man inte. Föräldrar (eller någon) ska inte säga/göra sådär.