# Som dagliga hjärtattacker... Author: [Borttaget] **Jag vill skriva av mig lite, jag vill helst inte att någon dömer...** För lite mer än en månad sen _(den 3 april)_ gjorde jag slut med min pojkvän sedan fem år tillbaka, jag trodde jag gjorde rätt beslut den stunden... det var inget genomtänkt beslut över huvud taget, jag kan fortfarande inte svara på varför jag gjorde det men just då kändes det som att jag inte hade några känslor kvar för honom och allt var bara allmänt jobbigt.  När jag gjort slut med honom tog jag mitt pickpack och stack direkt till mina kompisar som bor i Alvesta (jag bor i Växjö) och bodde där resten av veckan och helgen och hade inte mycket kontakt med honom. Men sen efter denna veckan hade gått så kände jag att jag begått ett enormt misstag, jag insåg verkligen inte hur mycket jag faktiskt älskade honom förrän det var för sent, jag försökte med allt jag hade att få tillbaka honom men han var fast bestämd att inte ge mig en till chans för han var så fruktansvärt sårad av det som hänt och jag förstår honom verkligen, jag hanterade situationen sjukt dåligt och omoget och alldeles för impulsivt.  Jag började gräva i mitt förflutna, hur våra år tillsammans har varit och kom på något vis fram till att jag kanske har ADD, jag berättade allt det här för min mamma och hon bestämde sig för att kolla upp symtom osv och konstaterade att det var jag på pricken, allting stämde... inklusive det här med att vara impulsiv, inte tänka sig för i alla situationer, agera innan man tänker och inte riktigt förstå konsekvenserna av sina handlingar, så nu är jag under utredning av ADD... allt det här bara för att jag gjort slut med min pojkvän. Hur som helst, jag hänger fortfarande kvar för glatta livet, vi har daglig kontakt, pratar och kommer överens för det mesta även om vårt förflutna dras upp ibland och vi blir osams, trots detta har vi bestämt oss för att vi ska försöka vara vänner och hålla kontakten så bra som möjligt. Jag älskar honom fortfarande så det gör ont i hela kroppen, det som sårar mig mest är att han redan efter 1 vecka hade hittat en annan tjej och försöker nu ta sig vidare med henne, han säger att han försöker komma över mig genom att vara med henne typ... men det spelar ingen roll hur mycket han sårar mig, jag kämpar fortfarande med allt jag har och jag skulle verkligen göra vad som helst för honom och jag vet verkligen inte hur jag ska tolka situationen. Jag går omkring och mår dåligt varenda dag, jag har fått ändra schema i ett program jag går för tillfället för att ens orka ta mig igenom det, jag har ångest, deprimerad, tappad aptit, gråter titt som tätt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har även försökt att gå vidare jag med, träffa andra killar men mitt hjärta vägrar släppa in någon annan, jag puttar bort dom så fort jag känner att det börjar gå för långt, jag är fast i samma ruta, i min bekvämlighetsruta.  Jag pratar med min mamma om det här rätt mycket och hon får för sig att han testar mig med allt han säger o gör, för att se hur jag reagerar på allt han gör o så men jag vet inte. Sen säger hon också att hon tvekar på att ett förhållande mellan honom och denna tjejen kommer funka om han fortfarande har känslor för mig, vilket han har. Jag försöker läsa alla tecken jag får men det är för neutrala tecken, inga som visar varken bu eller bä. Jag vet inte hur mycket mer jag kommer orka, han var liksom hela mitt liv och nu finns han inte kvar längre, han är inte min längre och jag skulle i princip kunna kasta mig ut för ett stup och inte bry mig, jag orkar inte leva med denna konstanta smärta och tanken av att han tillhör någon annan. Någon som känner igen sig? 😭 ## Comment 1 Author: SuperLimm Låter som en väldigt jobbig situation du sitter i, vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är okej att må dåligt. Har du någon hobby eller nått sånt som du kan sysselsätta dig med? Det brukar iaf underlätta för mig när jag mår dåligt om jag har något att göra, folk att umgås med eller så. Sen tycker jag att du inte borde ha någon kontakt med honom alls på ett tag, så att du kan må lite bättre. Jag kommer inte säga att jag vet hur du har det, för det vet jag inte. Men jag förstår att du mår dåligt. Men försök att gå vidare utan honom, hur svårt det än verkar. Ni kanske kan vara kompisar sen men just nu behöver du nog bara försöka kommer över honom lite. ## Comment 2 Author: Karmatarerskanise Tyvärr får man stå sitt kast när man gör ogenomtänkta saker. Vet hur det är. Och jag kan relatera till mig själv hur dåligt jag hade mått om jag hade gjort så mot mig själv och kärleken som jag har nu. Det är en hemsk tanke. Som #1 skriver så hoppas jag du har något att sysselsätta dig med. För har man inget att göra blir det värre med saknaden. Något jag råder dig till är att inte hoppas på att det blir ni igen. För risken finns att det faktiskt är så att hans känslor svalnade kraftigt då du gjorde slut och han faktiskt tänker gå vidare. Ha en paus med kontakten med honom. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag har inga hobbys som jag kan sysselsätta mig med men jag försöker umgås så mycket jag kan med både mina kompisar och mina föräldrar bara för att fördriva tiden så det kanske går över snart...  Men det jobbiga är att varje gång jag gör nånting, oavsett vad det än är så kommer han alltid upp i tankarna, på ett eller annat sätt... det spelar liksom ingen roll hur distraherad jag är :( En annan sak som också stör mig väldigt mycket är att jag har drömt om honom VARENDA natt sen dess... och då menar jag verkligen varenda natt, jag ligger och hoppas varje kväll att jag inte ska drömma om honom men det hjälper inte, han är där hela tiden och då är det såna drömmar där vi är tillsammans igen och har det bra och är lyckliga och när jag vaknar så sitter gråten i halsen 😢 Jag ska försöka prata mindre med honom, men det är bara det att jag mår liksom bra under den tiden vi pratar, då känns allt okej, men sen när vi inte pratar så kommer det tillbaka igen.  Jag hoppas såklart att det kommer bli vi två igen för han har sagt det att är det menat att det ska va vi så kommer vi hitta tillbaka till varandra, men jag sitter ju inte var dag och väntar på honom för han har ju sagt sitt liksom, men jag kan verkligen inte sluta hoppas.. ## Comment 4 Author: Karmatarerskanise Usch vad jobbigt. ## Comment 5 Author: Bananbullar Jag har en nära vän som gjorde samma sak som du. Efter ett långt förhållande gjorde hen slut och tyckte att det var ett mycket bra beslut. Hen var trött på den andre och trodde inte att hen hade några känslor kvar för den andre. Tyvärr så blev det ingen bra utväg. Det är snart två år sedan detta hände och hen är fortfarande olyckligt kär i den andre och hoppas att de någon dag, kommer bli tillsammans igen. Jag och mina kompisar försöker förklara för hen att det kommer inte bli så då den andra har hittat en ny pojkvän och de är väldigt lyckliga tillsammans. Men hen slutar aldrig att hoppas.. Trots att hen har en ny flickvän nu.  Jag vet inte vad jag ville säga med det här, kanske att du inte är ensam över sådana beslut som man ångrar. Men mitt tips är nog ändå precis som de andras; skaffa en hobby! Börja med någonting nytt så att du träffar nya människor. Börja plugga?\`Börja i någon förening?