# Vad ska man göra. Author: AnonymusFjärilus Träffade en kille bortom alla ideal, en kille som överträffade allt och alla. Jag lånade en ängel, helt enkelt. Han sa allt jag ville höra, han var underbar, han sa saker jag inte trodde fanns. Visade mig en helt ny värld och syn på kärlek. Hade ingen syn på det alls innan honom. Hatade allt. Jag var som blind. Jag älskade honom så mycket, vilket jag trodde han också gjorde - men jag hade mindre rätt angående det där. Det jag inte tänkte på då, genom denna overkligt underbara process var hur lätt allting kunde gå bort. Och det gjorde det också för den delen. Några år gick, och han började ändras drastiskt efter några större händelser vi fick gå igenom tillsammans. Han förändrades helt enkelt. Allt han sagt, eller åtminstone 80% av det, visade sig vara allt annat än sant. Efter att varit övertygad, ansett sig själv vara mest älskad av någon på denna planet, gått och trott att vi hade nåt speciellt, att våran kärlek var unik, att det inte fanns nåt liknande vilket han övertygade mig om i början att ingen kan älska någon så mycket som vi älskar varandra. Ja, jag var helt övertygad... trodde faktiskt inget i världen kunde ändra på det. Men idag, känner jag en sån enorm tomhet. Han ändrades så pass mycket med allt han sagt, att jag idag, både känner och tänker att allt varit en lögn. Jag tror inte han älskar mig egentligen. Jag tror att han gjorde det förr, men att det ändrats i samband med hans drastiska ändring. Jag älskar honom ojämförbart mer till än innan... för att även om han ändrats, så är han min kärlek fortfarande. Jag ser fortfarande och känner fortfarande samma kärlek och saker inom mig när jag ser på honom. Och det gör så ont att hela tiden ha någorlunda vetskap, om att det blir minsann inget detsamma från hans sida där, eller att inget kommer bli som förr. Han säger att han fortfarande vill vara med mig, men innerst inne så vet jag också att han inte älskar mig alls lika mycket som innan. Han är fortfarande min, samma i bottnen, men på ytan är han helt ändrad. Och kanske var det menat så, att jag skulle få bli så pass overkligt lycklig för en stund för att sedan bli tom igen och inse att sånt inte finns. Vem vet, men vad finns det att göra, man kan ju inte få en person att bli kär i en igen, eller älska en, man kan inte ändra på något som varit eller dylikt. Det enda man kan göra är väl antagligen att blicka framåt, men hur ska man göra det? hur ska man orka?.. Mvh Mikki ## Comment 1 Author: [Borttaget] Det är väldigt luddigt, hur har han förändrats? Kan du ge lite fler detaljer? Finns det en chans att han kanske inte bara hamnat i en depression och på så sätt verkar som en helt annan person? Om det är så att han inte är lika passionerad som i början, känner du att du vill lämna honom? ## Comment 2 Author: Gur4m1 Man kan visst bli kär igen. Grejen är bara att det är svårt och ingenting självklart. Många relationer dör ut, tar bara olika lång tid för paren innan de insett/kommit till gränsen när de vill gå vidare ensamma- om de någonsin vill det. De som talar om livslång kärlek har talat om att "bli kär i varandra om och om igen" att inte ta varandra för given, att man kan gneomgå kriser och "aldrig släppa taget samtidigt". Dvs att tvivla och möta kriser är anturligt för ett långt förhållande. Att man ifrågastter vad man gör tillsammans är inte alltid tecken på att man bör göra slut men möjligen tecken på att något måste göras, förändras om det ska hålla i längden. Du säger själv att i grunden är han densamma. Varför tror du att han alltid ljugit? Bara för att känslorna är annorlunda idag betyder det ju inte att hans känslor när ni började, var en lögn. ÄR det otrohet eller sjukdom som kommit emellan er? Låter som att ni haft en sjuhelsikes bra början iallafall...