Att leva tillsammans

Ni som bor ihop?

2011-02-18 11:50 #0 av: toodiloo

Hej! Jag är ute efter lite rådgivning! Jag min sambo har varit ihop i snart 5 år, och levt ihop i 3.5. Jag känner att det är jag som har ansvar för allt och han beter sig rent ut sagt som ett barn. Han orkar inte göra det, han vill inte göra det, och det är inte så roligt att göra det (ex diska o dammsuga). Jag blir så less! Vad tror han? Att allt jag gör, det tycker jag är kul? Sen blir jag också ledsen på att ingenting jag gör räknas. Om jag storhandlar mat (alltid) så tycker ju jag ändå att det är så kul att handla?

 

Jag pluggar på heltid och han jobbar heltid vilket resulterar i att vi delar på våra gemensamma kostnader procentuellt. Jag betalar ung 35-40 procent av allt och det får jag ofta kastat på mig "du betalar ju ingenting". Jag har också jobbat heltid periodvis, men då har han sagt nåt annat så det har iallafall inte räknats.

Det spelar liksom ingen roll om jag jobbar 12 timmar om dagen (har gjort) för då är mitt jobb så lätt osv, och nu när jag pluggar så är jag ju ändå bara hemma. Hanbrukar också påpeka för mig att "du har ju inga intressen". Mina stora intressen är djur, träning, baka/laga mat, kläder o mode, men det räknas inte. Det som räknas är att han har lagt 100 000tals kronor på att resa och se samma (!) band turnera, år efter år. Det är ett intresse.

 

JAg vet inte vad jag ska göra? Jag känner att jag är som hans mamma, han gör ingeting någonsin frivilligt utan att jag påpekar att det behövs eller tjatar. Vad gör man? JAg känner att det bästa vore att flytta isär och se om vi fortfarande vill vara tillsammans, men det vägrar han. Antingen eller, menar han. Han har under flera år lovat att han ska bättra sig, mogna och ta mer ansvar men ingenting händer, nu igår sa han att han hade inga planer på att växa upp och att jag fick lära mig att gilla honom som han är.

 

Råd, tips och hjälp tack!

Anmäl
2011-02-18 12:03 #1 av: toodiloo

På ett sätt känner jag att jag förtjänar bättre, och framförallt att jag skulle vilja bo själv o slippa ta hand om nån annan. Samtidigt känner jag att han har många bra sidor, och framförallt sidor som man glömmer bort men som jag uppskattade enormt i början. Det känns ju också jobbigt att bara kasta bort 5 år. Ni andra som lever ihop med nån, hur funkar det? Har jag för höga krav, eller är han extremt barnslig?

Anmäl
2011-02-18 12:12 #2 av: oh-la

#1, helt ärligt? han låter som en 5-åring... jag och min sambo har bott ihop ungefär lika länge som ni och hos oss är det så att vi delar på sysslorna i stort sett rakt av eller efter vem som har tid just då (exempelvis tvätten. eftersom vi inte har tvättstuga i lägenheten blir det oftare han som tvättar eftersom han är ledig vissa veckodagar och det då är lättare att få en tvättid). disk, städ och matlagning delas lika. veckohandlar gör vi alltid ihop.

jag skulle faktiskt aldrig stå ut med alla leva med en snubbe som bara dumpar över allt skitgöra till mig. lever man i en relation får man allt försöka dra ett lika tungt lass, och jag tror inte heller att du kan räkna med att det blir bättre om det inte inträffar något drastiskt. ni har liksom trampat upp den här stigen, och det är väl lättare att gå i gamla spår än att trampa upp nya...

Anmäl
2011-02-18 12:18 #3 av: toodiloo

tack för ditt svar!

Jadu, jag vet inte. Han uppskattar ju det jag gör och så, men ibland när jag ifrågasätter varför han inte gör nåt så menar han att jag inte heller gör nåt. Det som jag tycker är jobbigt är att jag måste tjata eller leva i skiten. Han kan säga att : men jag har ju diskat nu? Ja, o då har disken legat i 4 dagar och jag fick tjata i 3 dagar. Det är ju det som är grejen? Jag vill slippa tjata och känna att jag lever ihop med en vuxen människa och vi delar lika på allt.

Jag har många gånger känt att om vi inte hade bott ihop hade vi inte varit tillsammans så länge. På både gott o ont förstås, det är ju lättare att bara göra slut för nån skitgrej om man inte bor ihop, men nu undrar jag om jag är kär i honom eller det vi har? Det känns inte riktigt bra...

Det verkar dock som att det är många som har samma problem, så du tänker jag att jag kanske inte kan få allt? Han är ju väldigt lojal och ärlig tex vilket jag uppskattar. Jag känner bara att om jag känner såhär nu, kan jag då leva med det resten av mitt liv? Det känns tex helt otänkbart att skaffa barn tillsammans eller så..

Anmäl
2011-02-18 12:33 #4 av: oh-la

skulle du inte kunna köpa en griffeltavla eller liknande till köket, mest för att göra det extra tydligt. säg att du känner att erbetsfördelningen är lite skev och att du skulle vilja se om det finns någon grund till känslan. förslå att ni ska dela upp tavlan i 2 på längden, en för er var, och sedan i fack på bredden där ni t.ex. skriver "städat", "diskat" o.s.v. i så många fack som ni känner är relevant. gör det gärna ihop så ni känner att det är er sak båda två. sätt ett intervall, exempalvis månadsvis, och sätt sedan ett streck varje gång ni gjort något. var klara på vad som gäller, räknas det om man riskat ett glas som man precis druckit ur exempelvis?

annars, om man inte vill vara på det viset, kan man alltid ta griffeltavlan och göra ett veckoschema. vem ska tvätta, ta disken vilken dag, laga mat o.s.v. även här krävs att man sätter sig ner och verkligen pratar. och när ni ska sätta er ner och ta ett snack, var noga med att försöka vara så neutral som möjligt. ofta kan sånt här sluta med att man sitter och anklagar den andra, typ "jag får alltid göra allt medan du håller på med dina intressen..." försök vara diplomatisk och förklara hur du känner. ni är ju trotts allt två vuxna människor som lever under samma tak, så att ha en diskussion om göromålen är ju inte helt orimligt :P avsätt tid för det här samtalet så man inte måste hålla på emd tusen andra saker samtidigt.

Anmäl
2011-02-18 12:44 #5 av: fruktgumman

Har varit sambo i 12 år. Hade samma problem i början av vårt förhållande.

Jag slutade helt enkelt att plocka efter honom. Lät hans lunchtallrik stå kvar på bordet fram till middagen om han inte själv sköljde av den och ställde i diskmaskinen. Tvättade mina egna kläder men lät hans smutstvätt ligga kvar i tvättkorgen. När han inte längre hade några rena kalsonger kvar tog jag ett ordentligt snack med honom. Jag tolererar inte att jag ensam ska sköta  allt i hushållet. Lagar jag maten så diskar han, dammsuger jag så tvättar han osv. Sedan dess har det funkat.

Vi jobbar båda heltid, men om den ena jobbat mindre i perioder alt varit arbetslös har den skött en större del av hushålssysslorna

Anmäl
2011-02-18 12:44 #6 av: toodiloo

hehe, done that! Innerst inne vet han att han inte gör nåt men det han säger är: "jag orkar inte", när han har jobbat 8 timmar vill han "leva", jag har upplyst honom om att vi inte bor på hotell...

Vi hade veckoschema men då sköt han upp grejer till veckan efter typ. Vi tvättar även separat. I början tvättade jag allt och hade 2 krav: fickor tömda och dragkedjor osv stängda. Plaggen skulle vara helt klara för tvätt alltså, men det kunde inte han göra. Sen sa vi att vi tvättar varannan gång men då väntade han 3 månader med att tvätta så jag var tvungen att tvätta emellan iallafall. Nu har vi separata tvättkorgar och tvättider; jag tvättar var 10onde dag och han kanske var 10onde vecka.

Anmäl
2011-02-18 12:49 #7 av: toodiloo

5: ok, men det verkar inte funka för mig. Han har ofta slut på kalsonger tex i ett par veckor innan han behagar masa sig ner till tvättstugan o boka en tid. Jag funderar dock på att skita i allt typ? Han orkar inte säger han, men ok: då orkar inte jag heller! Jag har tagit snack med honom och det är då han brukar be om ursäkt och säga att han ska bättra sig..

en sak han kommit nu o brukar säga är: men varför ska du bestämma vad dom ska göras? han tycker inte att man behöver dammsuga, det är jag som bestämt det!

Jag tycker det är så barnsligt bara, han säger att han är trött. Men jag då? Jag är också trött! Han kan liksom lägga sig på soffan bara o sova, vem lägger sig ner o sover om man har saker att göra?

 

Anmäl
2011-02-18 12:52 #8 av: toodiloo

o självklart; när jag var hemma så gjorde ju jag det mesta eftersom han betalade nästan allt. Men nu känner jag att jag dels pluggar heltid (+ 2 extrajobb) och dessutom får mkt mindre pengar än honom. Även fast jag betalar mindre än honom så har ju han alltid mer pengar kvar när allt är betalt. Jag har kanske 3000 när allt är betalat, medans han har 8000. Jag vill mest bara att han ska plocka upp sin egen "skit", diska efter sig o se när det behövs dammsugas eller handla.

Anmäl
2011-02-18 12:59 #9 av: toodiloo

en sak till bara: när man diskuterar och jag tar upp dethär o frågar vad han tycker att jag ska göra? vilket är bäst, ska jag göra allt eller ska jag vara hans mamma (eller om vi diskuterar nåt annat för den delen) så drar han alltid upp: "jamen om du inte älskar mig längre..." Det är det enda som räknas tycker han, och om jag inte vill vara tillsammans med honom pga att han är så barnslig så är det bara för att jag inte älskar honom längre.. HAn vill också gärna höra detta när vi bråkar, han brukar fråga då bara om jag älskar honom. Suck! Det har inte med saken att göra?!

 

Snälla, kom med mer synpunkter. Jag vet inte vad jag ska göra?

Anmäl
2011-02-18 13:09 #10 av: fruktgumman

Han måste ju göra något åt sin arbetssituation om det nu är så att han verkligen inte orkar göra någon nytta hemma. Är han så slut på att han måste sova bort kvällen i TV-soffan får han tala med sin chef om att gå ner i arbetstid eller se sig om efter annat jobb.

Anmäl
2011-02-18 13:16 #11 av: toodiloo

10: han är lika trött på helgerna eller semestern, latmask kallas det.

Han tränar mkt och blir väldigt arg när ja säger att det är ett intresse, det är ett jobb säger han. Han satsar högt men får ju inget betalt för det eller så, därför är det inget jobb. Det är ju absolut inte samma sak om jag tränar 7ggr i veckan som om han gör det. Som vanligt räknas inget jag gör.

Det handlar stort sett om att han vill göra bara sånt han vill på sin fritid, inget annat. Han vill träna, o sen måste han vila vila vila. Jag menar att då får han gå ner i arbetstid eller så, men det har han inte råd med eftersom han vill åka utomlands så mkt och se iron maiden. Han kan inte offra nånting liksom. På nätterna sitter han uppe och kollar på ishockey o sen är det såå synd om honom för att han måste dammsuga och inte får sova. Det är sällan vi går och lägger oss samtidigt.

Anmäl
2011-02-18 13:22 #12 av: fruktgumman

Då får du väl fundera över om du vill göra allt själv för all framtid, eller om du vill vara hans mamma och tjata tjata och tjata. Om du inte vill det. Lämna honom.

Anmäl
2011-02-18 13:35 #13 av: toodiloo

:( ja, det är väl så. Det känns så jobbigt bara. Det är ju fegt att känna så men man har ju trygghet i varandra ändå.. Vi har en hund tillsammans också.. Men hur har ni andra det? O finns det hopp om bättring? Ibland tänker jag att det kanske är jag som ställer för höga krav, kanske kan man inte få allt?

Anmäl
2011-02-18 14:33 #14 av: [Hilo]

Jag gör Allt här hemma..
Av den enkla anledningen att han jobbar heltid och är borta 12-13 timmar varje dag.

När jag får ett jobb (arbetslös) tänker jag be honom att vi delar på hushållet..

Jag sköter alltså Vår tvätt, disk, städning och Mina djur ..
(ink. vår gemensamma katt)

Nu pulggar du ju på heltid, och jag förstår om du inte vill göra allt.
Klart det finns chans för bättring.. Vill man vara riktigt radikal kan du ju fråga honom om han hellre bor ensam..?

Anmäl
2011-02-18 14:36 #15 av: toodiloo

14) gör han ingenting alls då? lagar du mat tills han kommer hem tex och sen står du och diskar också medans han läser tidningen typ?

 

Har redan gjort det, jag har sagt att han ska fundera på om han vill bo ihop eller själv, o inte det skulle vara lättare för honom att bo själv eftersom han varken har tid eller ork för vårt förhållande. Då drar han upp "älskar du inte mig" igen.. Det är liksom det allt kretsar kring..

Anmäl
2011-02-18 14:47 #16 av: [Hilo]

#14 Diskar och städar gör jag när han jobbar.. Han säger till när han är på väg hem så börjar jag med maten då..
Sen äter vi tillsammans, umgås och tittar på TV tillsammans på kvällarna. Eller hittar på något annat..

Säg att du inte orkar med att göra allt bara.
Att du inte tänker städa efter honom hela tiden, och du tror att han behöver lära sig att ta hand om smutsen.. Fråga om han tycker att man måste bo ihop för att vara ihop..

Anmäl
2011-02-18 14:49 #17 av: toodiloo

Har du läst tråden? Det är just d, jag har pratat med honom,han tycker inte att jag ska göra allt men han säger att han inte "orkar" göra nåt. Och han sa att antingen bor vi ihop eller så är det slut. Han har också sagt att jag får ta honom som han är.

Anmäl
2011-02-18 14:52 #18 av: [Hilo]

#17 Ja, orkar du inte leva med det, och han inte tänker ändra sig, så finns det väl inte så mycket att göra egentligen kan jag tycka.. Jobbigt att leva med någon som inte är villig att kompromissa eller så..

Anmäl
2011-02-18 14:57 #19 av: toodiloo

är det normalt att det är såhär?

Anmäl
2011-02-18 15:01 #20 av: [Hilo]

#19 Normalt vet jag inte.. Det är ju i betraktanrens ögon om vad som är normalt i ett förhållande..?

Om det är vanligt.. Nja, var väl kanske vanligare innan..
Men trivs man inte, och den andra parten inte tänker ändra sig, ja då går man skilda vägar..

Anmäl
2011-02-18 15:05 #21 av: toodiloo

känns som att det är många som har samma problem nämligen..

Anmäl
2011-02-18 15:07 #22 av: [Hilo]

#21 Jo, om man upplever det som en problem så visst.. Ja, det är väl ganska vanligt, men jag har inte sett några större problem hos människorna jag umgås med..

Men som sagt, trivs man inte kan man alltid lämna det.

Anmäl
2011-02-18 15:12 #23 av: Ria74

Vi har uppdelning hemma att jag gör det mesta inne och han tar det mesta ute.

Men visst hjälper han till och diskar en hel del, dammsugar och plockar undan.

 

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2011-02-18 15:37 #24 av: oh-la

av de jag umgås med är inte detta heller något större problem... vet bara ett par där hon drar det absolut största lasset med städning, tvätt, matlagning och annat sånt, men det kan ju förklaras med att han lägger i stort sett hela som fritid, efter heltidsjobbet, på att själv bygga ut deras hus med 100 kvm så jag vet inte om det är en så skev fördelning ändå...

Anmäl
2011-02-18 15:43 #25 av: toodiloo

det är ju också jobb, om han gör det.. Jag känner att om ja var hemma på heltid skulle det vara en annan sak, men nu har jag också saker att göra, betalar för mig + att min sambo inte ens kan byta en glödlampa utan tjat? Det jag tänker mest på är att i framtiden om man vill ha barn och hus, hur ska det bli då? Om han inte ens orkar med en hyresrätt nu, o dammsuga ett par gånger i veckan?

Anmäl
2011-02-18 15:49 #26 av: Ria74

#25 Är han inte villig att ändra på sig så kommer de ju att bli tufft. Flyttar man till hus så är där en hel del att göra utomhus också.

 

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2011-02-18 15:52 #27 av: toodiloo

26: joman precis.. det är det ja tänker på. Ok nu liksom, men ja tänker inte fixa allt med 2 små barn tex? jag är medveten om hur mkt jobb det är, men han är verkligen inte det. O orkar han inte nu, när han bara har sig själv att tänka på o hyr 2ROK liksom.. sen då?

Anmäl
2011-02-18 15:55 #28 av: Ria74

#27 Jag förstår att de är svårt. Vill inte den andra personen ändra på sig så får man kanske fundera på om man själv vill stanna i förhållandet.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2011-02-18 16:39 #29 av: Sarah

Helt krasst så gör du ju ett val att serva honom. Du väljer att vara hans mamma. Been there done that...

Jag slutade göra ngt hemma, jag la mig på samma nivå vilket ledde till att hemmet blev väldigt äckligt väldigt snabbt, han tyckte det var skitäckligt och började plocka efter sig.

Anmäl
2011-02-18 16:41 #30 av: Sarah

och om han inte vill växa upp... ja då skulle jag välja att gå, är detta verkligen en man du vill ha barn och liv med?

Anmäl
2011-02-18 16:53 #31 av: MoaL

Det låter helt klart som om din kille har ett gäng år kvar innan han blir vuxen. Jag skulle aldrig orka med en kille som inte gör ett smack. I vårt hushåll är det snarast så att min sambo är bättre än jag på att hålla efter här hemma, medan jag är en slarvmaja, men jag skulle aldrig låta allt ansvar ligga på honom och han skulle aldrig låta något ligga enbart på mig.

I ett förhållande kompromissar man och delar på vardagen, både det tråkiga och det roliga - och framförallt, om man bryr sig om varandra så beter man sig inte så som din kille gör. Vill han inte ändra på sig för att du också ska må bra så skulle jag lämna honom om jag var du.

Vad du än väljer att göra så hoppas jag att du lyssnar till hjärtat. Ser du ingen framtid så är där ingen framtid heller. Kasta inte bort ditt liv. :) Det finns många underbara killar därute som faktiskt skulle hjälpa till med hushållet OCH vara underbara däremellan också. ^^

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Anmäl
2011-02-18 17:41 #32 av: Musiken

Har inte last allt, men jag maste nog erkanna att jag ar lite som din pojkvan Skäms
Nar jag kommer hem fran jobbet sa vill jag kunna lata bli att "jobba" hemma och raknar med att den som har mest tid hemma gor hushallsarbetet eftersom jag star for matpengar, inhandlandet av maten (och lagar den ungefar halften av dagarna) och tvatten. Inte rattvist, eftersom det ar ratt mycket jobb med att halla ett hus/lagenhet rent och stadat, men nar jag kommer hem och ar trott sa kanner jag att tjat om disk osv orkar jag bara inte med. Ar jag daremot ledig 2 dagar i strack eller nat (vilket jag i princip aldrig ar) sa gor jag garna hushallsarbete, for da har jag fatt min "ledighet" och har tid och lust till att hjalpa till hemma. Jag borde verkligen skarpa mig dock!

Anmäl
2011-02-18 19:00 #33 av: Madde

Oj oj oj vad jag känner igen mig. Bodde ihop med min förra pojkvän och han var likadan.

Full av latmask. Inget man sa hjälpte, däremot spelade han dataspel så fort han kom hem, lagade aldrig mat, fick tvinga honom till att diska. Städa kom aldrig på tal. Första julen vi var tillsammans så fick jag en diskmaskin för att han inte ville diska. Romantiskt eller vad??? Diskmaskinen borde han ha köpt ändå och inte till mig. Jag borde ha sett varningssignalerna redan då, men oj vad man är blind i början. Man tolerarar alldeles för mycket.

Till slut orkade inte jag heller, men när det går så långt att man mår dåligt av att det inte städas så tröttnar man. Efter nästan 4 år bestämde jag mig att nu fick det vara nog. Då gjorde jag slut, (det tog slut pga flera andra orsaker oxå) orkade inte leva med en sån energitjuv som han var.  

Idag mår jag mycket bättre, har hittat en kille som helt klart är mer pedant och som det händer något när man säger till. Visst jag lagar mer mat, men han viker tvätten som jag hatar. Jag tömmer bajslådor och han diskar. Det handlar ju om att ge och ta.

Jag valde att lämna mitt förhållande för att jag inte stod ut med det hela.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Anmäl
2011-02-18 21:12 #34 av: hus-musen

Jag hade sagt upp mig och flytta ifrån faktiskt. Är det en hushållerska han vill ha så får han väl köpa en då!

Säger han på allvar älskar du mig inte längre när du försöker prata med honom??Förvånad De är ju en rejäl varningsklocka för mig, barnsligt och omoget. Jag hade vänt på det för att visa hur dumt det är och sagt, "älskar du inte mig längre eftersom du inte ens försöker göra mig glad eller ta hand om det som är vårt."

Och faktiskt snack om att "jag orkar inte", näe men då orkar man inte gå och träna, gå ut, festa, spela tvspel eller dator heller, för är man så himla trött så går man och lägger sig. Det sitter i latmasken helt enkelt.

Anmäl
2011-02-18 22:54 #35 av: pyromanen

Ja, den kommentaren med omdu inte älskar honom säger en hel del. Om han älskar dig och respekterar dig så säger han inte så.

Jag tror det hakar upp sig på något vis. Han har nån sorts makt i o med att han aäger det ärallt eller inget. Antingen så server du honom eller så ärdet slut, och då blir det ett jobbigt beslut för dig och då fortsätter du serva.

Tycker din idé med att bo själv ett tag är utmärkt. Då får dels du känna efter om du saknar/älskar honom även då och han får ta eget ansvar för sin praktiska vardag ett tag.

Jag har också (med min före detta) testat allt men misslyckats få en fungerande arbetsfördelning kring fram för allt städning. Testade bland annat detdärmed attlåta bli städa. Städade inte badrum/toa på ½ år!  Sen skulle vi ha fest och då kunde jaginte med att det såg ut som det gjorde och då slutde det med att jag ändå städade... Den relationen höll inte. Inte i förta hand pga detta, men kanske ändå indirekt, eftersom det är ett exempel på att man inte klarar av att dela på ansvaret på ett sätt som innebär ömsesidig respekt.

 

Anmäl
2011-02-18 23:09 #36 av: toodiloo

tack för alla svar! Det känns ändå bra att höra att det inte är jag som har för höga krav eller tycker att han är orättvis och barnslig när han säger sådär...

Anmäl
2011-02-18 23:51 #37 av: ChristineL

Nu har jag inte läst alla kommentarer, men jag och min sambo delar verkligen lika tycker jag, både ekonomiskt och hussysslor. Han jobbar 100% som byggingenjör, så han tjänar riktigt bra, jag jobbar 50% i butik och stämplar resten så får ju inte ut fullt så mycket. han betalar alltid när vi storhandlar, vilket vi åker och gör tillsammans, och jag småhandlar lite då och då från jobbet. Vi delar lika på våra gemensamma räkningar. Sand och mat till katterna köper vi väl ungefär varannan gång, trots att de är mina och jag hade dom innan vi träffades. hemma är det jag som tvättar (för jag vill ha rena kläder, inte för jag tycker det är kul och min sambo köper nästan hellre nya kalsonger än att tvätta :P) och jag lagar mat för det tycker jag är kul, min sambo diskar och städar mest för jag har bara så svårt för att ta tag i sånt och han bara gör det ändå.

Anmäl
2011-02-19 01:24 #38 av: LaSadie

Jag har lite samma problem som du, måste be om att han diskar eller städar för att få något gjort. Har ibland låtit allt stå för att han ska ta tag i det, men det funkar inte. Han har en högre toleransnivå än vad jag har... Men han gör faktiskt saker ibland utan att jag frågar och beter sig inte så omoget som din sambo verkar göra.
Han verkar se dig som en mamma eller hushållerska. Du borde be om lön för allt det arbete du gör helt enkelt Tungan ute. Om jag var i din situation så skulle jag överväga att göra slut eller inte. Skulle tagit ett snack med honom om han inte bättrar sig så ser jag inte en framtid i förhållandet. Ett förhållande behöver mer än kärlek liksom...

Anmäl
2011-02-19 08:42 #39 av: Maria

Livet går upp och ner. Vi har varit tillsammans i 30 år och haft perioder där han har varit arbetslös, jag har varit arbetslös, Han har haft svårt diskbråck, numera är jag sjuk.

Det är för oss självklart att kompromissa. Den som är mest hemma gör det mesta också den perioden. Det har liksom aldrig varit snack om saken.

Egentligen så borde det inte finnas liknande problem i dagens ganska jämställda samhälle...jag blir lika förvånad varje gång. Har föräldrar inte kommit längre när det gäller att uppfostra sina barn i att man hjälps åt i ett hem???

/Maria

 

Anmäl
2011-02-19 12:20 #40 av: toodiloo

39: nej dom har inte det. Speciellt inte mammor till söner tror jag. Hans mamma sätter värde i att göra allt åt honom, inte i att fostra honom till en mogen man.

Anmäl
2011-02-19 12:22 #41 av: Hera

#40 Jasså, han har en curlingmamma.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2011-02-19 12:26 #42 av: toodiloo

41: absolut!

Anmäl
2011-02-19 13:17 #43 av: [Hilo]

#41 Så heter det! Alltid funderat på det.

Anmäl
2011-02-19 21:23 #44 av: SweGizmo

tips för framtiden.

skaffa inte barn med honom... en kille är mer eller mindre den samma som innan man skaffar barn som efter.

det blir ingen dirket förändring på den biten.

Anmäl
2011-02-20 14:24 #45 av: toodiloo

44. jadu, det jag är rädd för. Har iaf tagit ett allvarligt snack med honom han har lovat att bättra sig. Han tycker ju liksom inte att jag ska göra allt och han säger själv att han är lat. Vi får se vad som händer, men nu ska jag bara invänta o se hur det blir. Tänkte inte tjata alls, o om han struntar i allt o inte orkar så orkar ja inte heller, då får vi se hur det ser ut här..

Anmäl
2012-07-05 16:33 #46 av: thildatessie

Jag vet att detta är en gammal tråd men jag sitter och läser lite och blir nyfiken hur det gick TS??

Anmäl
2012-07-05 22:43 #47 av: Winta

Hoppade också in o läste.. trodde det var en ny inlägg och nej.. det var inte det. Då undrar jag med hur det har gått...?

Anmäl
2012-07-20 09:52 #48 av: Catta-

Hur har det gått?

Anmäl
2012-08-15 21:38 #49 av: Zofia89

Sorry att jag drar upp en gammal tråd men det låter som om du skulle bo ihop med mitt ex =D vilket jag vet att du inte gör men skulle jag ha skrivit hit då skulle texten ha varit ganska lika =D

Vi bodde ihop ett år och sedan orkade inte jag tjata mer och började göra lika mycket som honom, altså ingenting... lägenheten såg ut som en svinstia, hade inga rena kärl eller kläder... Detta resulterade i att han en dag kom hem från jobbet och meddelade att han måste diska och städa, det gjorde han men snart såg allt lika ut igen...

Vårt förhållande var slut ganska fort efter det, vet inte hur han beter sig med sin nya flickvän dock... Tror att ointresset av att hålla fint försvann i samma sväng som vi tappade intresset för varandra...

Att vi skilde oss hade inget altså med hussysslorna att göra, det var nog tvärtom =)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.