Jodå, det tror jag allt. Har ni kommit fram till det gemensamt så ärnu ju överens om att detär bäst. Visst kanske det känns konstigt i början, men klart man ka vra lycklig särbo ändå :)

Jag är lycklig särbo! Visst längtar jag efter honom ibland, men jag har varit sambo i mitt förra längre förhållande i 11 år och är inte övertygad om att det ÄR bättre att vara sambo… för då får man ju inte längta efter varandra på samma sätt…

Klart att man kan! Det finns många som lever som särbo för att deras förhållande fungerar bäst så.

Jag hade personligen nog varit olycklig som särbo eftersom jag tycker om att ha folk runt mig hela tiden. Jag hade inte klarat av att bo helt ensam men det är såklart helt individuellt hur man är. Vissa trivs bäst att ha sitt eget ställe.

Jag hade inte klarat det tror jag, men sen har jag ju inte provat det heller.

Men jag är säker på att det passar andra :)

Javisst kan det gå! Jag är ofrivillig särbo pga studier, men ca 2 år och jag är minst lika kär som innan. Däremot skulle jag nog inte ha det om jag inte var tvungen, är en sådan där obehaglig "tätt-inpå-konstant-med-de-jag-älskar"-människa :P

Jag tror det kan vara väldigt bra att få leva på varsitt håll när man vart tillsammans ett tag. Att få längta, sakna, kanske känna pirret igen?

Jag och Jimmy levde på distans i 1½ år. Det var skiiitbra då. Vi kände det båda två. NÄr vi flyttade ihop blev det mycket tjafs och bråk om småsaker som det oftast blir när man försöker få ihop bådas vanor och viljor. Vi kunde bråka om skeden skulle ligga i syltburken eller inte *?* Haha! Men man har ju olika syn på saker och ting.

Jag personligen hade inte velat leva som särbos än. Jag hade inte klarat av det. Jag klättrar på väggarna ibland om han är borta en hel dag på nån tävling eller nåt.. Men jag kan förstå dom som vill leva som särbos. Det känner jag för ibland jag också.
Trivs man då inte som särbos kan man ju bara flytta ihop igen =)

Anledningen till att jag funkar bra som särbo är helt enkelt att jag inte har några som helst problem att bo ensam. Det har jag gjort bra många år. Först 10 år innan jag flyttade ihop med exmaken, och nu 3,5 år. Trivs ypperligt med mitt eget sällskap, har inga problem att sysselsätta mig och har stort behov av egentid och få vara ifred.

Alla kan ju inte vara lika. Så var och en måste ju söka den lösningen som passar just den personen bäst.

I framtiden kanske jag vill bo ihop med min särbo, vi har ju inte varit ihop så jättelänge än, men eftersom jag bor i Uppsala, jobbar i Enköping och han bor i Norrtälje så är det en smula geografiskt komplicerat… men jag tror vi hittar en lösning framöver. Att vara särbo i veckorna och sambo över helgerna och storhelger är f ö inte en dålig lösning!

jag har vart sambo med min pojkvän, vi gjorde iofs slut å blev ihop igen, men nu när vi e särbo funkar de skitbra! :) skönt att ha sitt eget när man känner att man vill va lite ensam :)

dom som tycker att det är tråkigast är min familj..dom frågar hela tiden varför och fattar inte riktigt varför..

men alla kan inte vara lika.. vi "dödar" varandras spontana kreativitet genom att bo tillsammans..

jag trivs bra ihop med mig själv..och jag har många fina vänner som kommer och hälsar på mig..jag kommer ju inte att bli ensam:)

jo de e någ många ser de som nåt dåligt att flytta isär, men som du säger kan de va svårt att bo ihop med, man känner sig kvävd. 
själv tycker jag att de e jätteskönt att bo ensam nu! :)
han vill flytta ihop men jag känner att de e bättre såhär ett tag till iaf :)
man kan ha saker på sitt egna sätt och som sagt få sin egentid när man vill :)

Det konstigaste, skulle jag tycka, skulle vara när man kommer och hälsar på varandra och säger "nu ska jag gå hem". Det skulle kännas konstigt, i alla fall ibörjan =)

Här har du en lycklig särbo till. I början trodde jag inte att det skulle funka, eftersom jag alltid i mitt liv bott med andra människor (först föräldrar, sen sambo, sen vän, sen sambo). Men nu 2½ år senare kan jag konstatera att särbo är PERFEKT för mig! Helt underbart att kunna välja om jag vill vara ensam eller tillsammans, bestämma själv var skåpet ska stå (bokstavligen talat), och faktiskt känna pirrig nyförälskelse när vi träffas efter ett par dagar isär.

I fantasin har jag en bild av att idealet för mig skulle vara att dela ett hus i två lägenheter o ha var sin och sen gemensamt sovrum i mitten:-)  Då skulle båda bestämma vart skåpet ska stå i sin egen lägenhet och man skulle slippa vardags slitet med vem som ska diska, va mycket prylar det är rimligt att få ha liggande på matbordet… eller att radion är på när man hälst vill ha tyst… ni vet dethär obetydliga vardags-tråk-slitet  och ändå finnas nära…

#13 Jag har tänkt samma sak - skulle vi nån gång flytta ihop så blir det i ett hus där jag tar övervåningen, han källaren och tillsammans delar vi på nedervåningen *s*

#9 Precis, folk är ju olika så är ni båda med på det funkar det nog finfint.

Trots att jag och maken bor i en liten etta känner jag att de gånger man vill ha egentid så kan man få det. Jag känner mig inte kvävd eller begränsad, utan får och gör det jag vill. Det finns inget vardagsslit mer än det man ändå skulle haft om man bodde ensam. Men visst detta är bara vad jag känner.. 

Maken är mycket möjligt kvävd på sin "spontana" kreativitet på grund att jag distraherar honom från sitt musicerande eller att han tycker att lägenheten blir obeboelig då jag stökar till det. Men han har trots allt bott särbo innan och verkar gilla att bo sambo med mig nu så.. 

I framtiden blir det nog snarare att vi skaffar större bostad än att vi skaffar varsin bostad, även om jag faktiskt sa under en panikattack för inte så länge sedan att jag ville bo själv. Kan tillägga att maken då vart rätt så överraskad men han tog inte illa upp utan började istället funderade ut tänkbara lösningar, hur vi skulle göra det bästa av situationen ifall om jag menat allvar.

Asså.. Vette sjutton hur det skulle gå om vi var särbo, vi är båda väldigt fysiska när det gäller att visa kärlek och gillar att göra saker tillsammans om det så bara är att njuta av varandras närvaro..

Är särbo nu och de funkar bra :) Om inte annat får man mer tid för egna saker :) En tid att utveckla dig själv!

Har varit särbo tidigare och det ledde till att förhållandet tog slut. Eller om det var annat som ledde till det, svårt att säga. Men det var med en person. Min fru är inte samma person och om det skulle fungera med henne vet man ju inte förrän man provat, men jag tror inte någon av oss har något som helst seriöst behov av att prova det.