Om jag var som dej så skulle nog jag prata med nån utomstående vuxen.
Ser att du snart är 20 år… Kanske du skulle flytta hemifrån och pröva mina egna vingar.
Förstår att du blir förbannad, lessen och arg, det skulle jag också bli.
Du har rätt att vara det!

Eskilstuna är en mycket märklig stad..
Men iallafall, bor du kvar hemma?

Jag tycker att du ska sätta dig ner och prata med dina föräldrar på ett neutralt ställe och säga precis hur det känns, och ge dem en chans att få förklara sig också. Jag kan förstå situationen när det kommer nya ungar som kräver uppmärksamhet hela tiden, att man känner sig lite åsidosatt. Ni kanske kan göra något tillsammans för att förbättra familjerelationen?

håller med oma tt det är fel att ni blir olika behandlade. men inte fel av era föräldrar att ta fosterbarn anser jag.

prata med dina föräldrar och sen så kanske det är dags att flytta hemifrån?

Jag tycker det är helt fel gjort av dem att behandla er olika. Både för eran och fosterbarnens skull.

Tyvärr har jag inget jobb så kan inte flytta hemifrån, vill verkligen flytta från skiten, Socialen får jag ingen hjälp ifrån, tidigaste jag kan få hjälp det är när jag är 23år,

Jo eskilstuna är en konstig stad, Även om jag sakt det till mina föräldrar att vi blir behandlade olika och att dte är jobbigt så skiter dom i det fullständingt, när jag sa det sist fick jag som svar av min mamma" var glad att du har ett hem och mat och att vi inte har kastat ut dig" Hur jävla kul är det att få ett sånt svar av sin morsa, så mycket tycker hon om mig :(

Okej att dom tar in fosterbarn är inget fel anser jag men att inte behandla oss lika är väldigt fel, alla min min familj har reagerat på hur det är och det är än då bara jag och min lillebror som bor hemma, Blir bara så jävla arg,

Hade jag haft pengar så hade jag flyttat för länge sen.

Jag tror din mor drog en paralell men fosterbarnen i sitt uttalande där. Att det faktiskt är så att innan er familj hade tagit sig ann dem så hade de blivit utkastade, utan mat och husrum. Jag tror inte det var menat som ett hot, att de lika gärna kunde kastat ut dig och att du ska känna dig tacksam - utan att du kanske skulle försöka sätta dig in i deras situation och inte ta allting för givet?

Bara en tanke jag fick.

Hur kan du hata dina föräldar för att de vill hjälpa andra?

Jag har själv varit "en fosterunge" som du så fint benämner det. Tyvärr är det väldigt vanligt att de biologiska barnen känner svartsjuka, och att alla blir behandlade olika pga de olika förutsättningarna. Dina föräldrar känner förmodligen att de inte kan vara lika hårda mot de andra då de inte är deras biologiska föräldrar vilket kan hållas emot dem i konflikter. Att ni är less på situationen är väl för att ni känner er orättvist behandlade, men orka bry sig om ifall ni inte fick äta godis innan maten när ni var mindre i nuläget och liknande? Man kan inte förändra det som varit, och det tar onödigt mycket energi att hata..Bara ett råd från mig.

Hoppas det löser sig med jobb för dig så du kan flytta hemifrån.

dom fosterbarn vi har haft här har aldrig hamnat i den sistuationen att bli utkasstade, han vi har nu hans föräldrar tycker bara att det är lite jobbigt att ha honom hemma då han har adhd,

Jo jag hatar mina föräldrar för att allt är mitt fel i vårat hem, även fast jag inte har gjort något så är det mitt fel, det är jag som får utskällning. inte konstigt att jag hatar mina föräldrar, Mina föräldrar har vårat fosterbarn varannan helg som tur är, dom helgerna dom inte har honom super dom sig fulla och skäller, under deras semester har dom haft vårat fosterbarn 2 helger på 6veckor resten har dom supit sig fulla varje dag, Jävla alkisar, liksom dricker varje dag utom 4dagar på 6veckor är det normalt??

Låter som mycket drickande… och låter som att det varit lite jobbigt för er barn med fosterbarn.  Sen tänker jag att de allra flesta har saker de är missnöjda med i sin uppväxt, större eller mindre saker… och om man fortfarande bor hemma vid 20 då är man kanske ömsesidigt ganska less… det är liksom inte meningen man ska vara kvar då.  Själv höll jag på att explodera redan vid 17 (och nog min pappa också he he) och flyttade då.  Tror det allra bästa för dig är att lämna dina föräldrar och få det lite på avstånd!  Det är inte så att enda möjligheten att flytta är att få ett jobb, så att du måste sitta passivt hemma tills soc kan hjälpa dig vid 23!  Du kan flytta till annan ort där det är jobb, du kan gå på folkhögskola med boende i en annan del av landet, du kan hitta jobb utomlands… jobbluffa…..

#9 jo vet, men nu när det är lågkunjukter är det inte lätt med dåliga betyg och inget ork att plugga upp dom, jo jag är jävligt less jag och morsan bråkar i stort sätt varje dag det är jobbigt, Söka jobb på annan ort kan jag inte fören om 1år då killen gå i skolan och vill inte göra slut med honom för ett jobb längre bort då ajg inte klarar av att ha ett distansförhållande

Hej Becka!!   Ser att de var ett tag sedan som du skrev detta.

Jag har vart fosterbarn själv då jag var 13 tills jag flyttade hemifrån..

Där jag bodde var de helt tvärtom, när de gäller hur man blev behandlad. Man fick städa och jobba typ hela tiden…De biologiska barnen gjorde precis vad dem ville!!

HOn skrek och sa att man var lat om man typ då låg i sängen och läste en bok…Nä, fy fan.

Nu är de många år sedan :)

Jag förstår att de måste vara jätte jobbigt att få all utskällning..Och inte känna sig sedd av sina föräldrar..Lider med dig!!!!!

Tycker att du borde gå och prata med någon som Psykolog elr någon som du känner att starkt förtroende för…..  De är viktigt att DU mår bra!!!!

Du kan ju till och med få hjälp med att få en lägenhet om du berättar för soc,,,,ex..hur du har de i din familj.

Ingen lätt matsch men du fixar de….

Du har hela livet framför dig….

Finns här för dig…  kramar om

Jag har också haft (och har jobbigt fortfarande) med mina föräldrar. Flyttade hemifrån när jag var 16 (är 24 nu) och har alltid blivit/blir behandlad annorlunda än mina 5 (biologiska) syskon.

Det bästa du kan göra, tror jag, är att prata med dina syskon och att ni tillsamans kan ta en lugn och sansad diskussion med era föräldrar. Börjar diskussionen att hetta så är det lönlöst. Ta då upp dikussionen en annan gång. Fortsätt tills dess att det känns som att du/ni har fått föräldrarna att lyssna och förstå.

Tyvärr kan det ta lång tid, men det är klart värt det när det väl löser sig.

Lycka till!
Mvh/Bunn

hejsan!

jag bodde själv i eskilstuna i 3 år och förtår att du har det jobbigt med att många fosterbarn har bott hos er, som alla andra sagt tidigare det kna hjälpa om du flyttar, men man behöver inte ha super betyg för att gå på högskolan, du kan läsa en enstaka kurs eller något så länge, göra din egen utbildning, de är så jag gör. jag är oxå 19 år och har precis flyttat till örebro bor i egen lägenhet och läser på örebro universitet. för nuvarande läser jag turismprogramemt men vill komma in på socionom och eftersom mina betyg inte räcker så tänker jag läsa dessa kurser man läser för att få den utblinding. ett råd bara, men jag tror även att det inte löser alla problem med dina föräldrar du kommer alltid att ha den känslan kvar och borde prata med någon speciallist på de här och få ut alla dina känslor ordentligt, och även få dina föräldrar på något sätt att förstå att du inte mår bra av det här.

hoppas att allt löser sig :)

Hm du är vuxen nu så börja plugga ta studielån och flytta hemifrån. Dina föräldrar har sina liv och du har ditt, dags att dela på er. Du är ändå på väg ut så eventuella fosterbarn som kommer in nu i detta läge skall inte påverka dig egentligen. Visst du kanske är besviken mm på dina föräldrar nu men egentligen när du blir äldre så kanske ni kan ta en annan diskussion och mognare samtal. Problemet är antagligen att dina föräldrar ser antagligen inte dig som en vuxen person med egna intressen och ett eget liv att styra. Så jag tror att ta diskussionen nu är lönlöst och skulle inte ge dig särskilt mycket, möjligen få en person utan hem men det kan inte kännas helt rätt det heller eller?

Så flytta bli vuxen och starta upp  ditt eget liv utan dina föräldrar dax att ändra på er relation.