Artiklar

Otrohet- Var går gränsen?

2008-08-29 20:18 #0 av: Tinnie

Otrohet är än idag ett ämne som är lite tabubelagt. Man pratar ogärna om det, eftersom det många gånger väcker olustiga känslor, speciellt kanske om man själv har blivit utsatt för det. Man vill ju ogärna tro att ens partner kommer att svika och bedra en på ett av det värsta sätten man kan tänka sig.

Många gånger så tänker man sig att otrohet som enbart en fysisk handling, men behöver det verkligen vara det? Jag svarar Nej på den frågan, efter som det även finns en känslomässig otrohet. Den känslomässiga otroheten, är när man utvecklar starkare känslor för en person än vad man egentligen tänkt sig; när det inte går en dag då man tänker på den här individen. Vad han/hon gör just nu. Helt enkelt när man är hemligt förälskad. Det är också en form av otrohet. Eller när ens partner sätter en porrfilm i dvd:n utan att fråga om man själv vill vara med och titta. Hur skulle ni reagera om er partner satte in en p-film i dvd:n och sedan började leka med sig själv? Jag skulle känna mig kränkt, otillräcklig och bedragen.

Jag tror att man många gånger är "rädd" för att ta upp diskussionen med sin partner om vart man drar gränsen. Jag anser att det är viktigt att även våga diskutera känslomässiga saker i relation. Alla relationer vi har handlar ju om uppriktighet och ärlighet. Vågar jag inte berätta om vad jag tycker är otrohet, hur ska då min partner veta var jag drar gränsen? Gränsen dras på olika ställen beroende på individens egna tankar om otrohet. Vissa drar gränsen vid en kram andra vid "när man väl hamnat i lopplådan". Själv har jag nog en ganska hög tolerans nivå när det gäller otrohet. Jag skulle själv aldrig vara otrogen, varför skulle jag vilja såra min partner så djup eller sänka mig till den låga nivån för att hämnas på en partner som varit otrogen? Riskera att förstöra ett förtroende och en tillit.

Låt säga så här om jag ska försöka dra min egen gräns för vad jag anser vara otrohet. Inte helt lätt, men jag skulle nog anse att jag var otrogen om jag bakom min partners rygg började träffa en annan man, även om det är helt oskyldigt. Jag menar man utesluter all fysisk kontakt, men att det senare framkommer att man faktiskt har gått och blivit hemligt förälskad i den här personen. Där skulle det mycket väl kunna handla om en känslomässig otrohet. Självklart, så måste man få träffa andra människor, men jag tycker inte att man gör det bakom ryggen på sin partner. Ska man nu träffa någon som man tidigare inte har träffat, man kanske har chattat med personen på typ ICQ, MSN eller Facebook,  och blivit nyfiken på vem som döljer sig bakom fasaden. Nyfikenhet är något som de flesta av oss besitter. Då kanske man ska vara ärlig mot sig själv och framför allt mot sin partner. Våga fråga din partner vad han/hon tycker "Hur skulle du uppleva det om jag träffade den här personen som jag har chattat med ganska mycket på det och det forumet"? Jag är övertygad att de flesta skulle säga att det är ok, samtidigt som man kanske skulle be sin partner vara försiktig. Det här gäller såvida man inte är enormt svartsjuk.
Jag har själv träffat en person från ett forum, men jag talade om det för min partner innan och för hans del var det ok, han uppmanade mig bara att vara försiktig. Jag och den här personen träffades på ett fik och där satt vi i ett antal timmar och idag är även min partner involverad i den vänskapsrelationen. Alltså ingen svartsjuka ingen otrohet!

Jag har varit med om att bli bedragen både på ett fysiskt och ett mentalt plan. Jag kom på min partner med en annan kvinna och där handlade det om att det om en renodlad otrohet, där känslor och sex var involverat. Jag blev enormt sårad, eftersom det var ett sätt för min partner att avsluta vårt äktenskap. Vilket han egentligen inte ville, visade det sig efteråt; han hade inte tänkt igenom konsekvenserna som en ev. skilsmässa skulle kunna få. Vi lever ihop än idag. Dessvärre har både tillit och förtroende fått sig en rejäl törn. Det finns dagar då jag fortfarande kan ana ugglor i mossen!

Säger han att han ska gå ut med någon av sina vänner en kväll efter jobbet, så mailar jag och kollar med den kompisen. Ja, jag vet att det är ett avskyvärt medel att ta till, det har blivit ett kontrollbehov från min sida. Tyvärr!

Jag är konservativ och vill kämpa för det jag har. Det handlade inte bara om oss två, vi har barn och vi har hus. Man kastar inte bara bort det som man byggt upp under flera års tid utan att kämpa först. Skulle det nu inte fungera, så kan ingen komma och säga att man bara gav upp. Hade det bara varit oss det handlade om så kanske jag hade agerat annorlunda, det kan jag inte svara på .

Nu efter att själv analyserat händelsen, så kan jag säga att jag kanske inte heller var helt oskyldig till det som hände. Troligen någonstans på vägen började jag ta min partner för given, vilket är livsfarligt för en relation. En annan aspekt är att min partner har svårt att få fram sina känslor. Han är inte så talför så att säga. Många gånger tror han att har sagt saker och ting till mig, men som jag över huvudtaget inte kan minnas. Jag tror att han för sin egen konversation i sitt huvud och sedan blir det som verkligt för honom att han har diskuterat det med mig, vilket han tror att han har gjort. Det här är ett problem, som jag har tagit upp med honom flertalet gånger. Vilket gör att det är ännu viktigare att ta tag i "problematiken" av att diskuterat känslor, händelser och tala om vad man känner och vad man tycker.

Jag tror inte att det finns någon egentlig orsak till varför vissa är otrogna, jag tror det många gånger handlar om hemmasituationer; man tar varandra för givna eller man kanske saknar något i den egna relationen som man inte vågar ta upp med sin partner. Jag kan inte tänka mig att någon som lever i en relation går ut med tanken "i kväll ska jag minsann ut och rumla runt". Det är tillfället  som styr. Därför är kommunikation A-O i alla relationer.

 

Anmäl
2008-08-30 01:49 #1 av: SweGizmo

Jag måste först säga att jag inte läsa hela inlägget, men svarar ändå.

 

otrohet är svårt... jag litar på min partner, han skulle aldrig vara otrogen mot mej... men jag litar inte på andra... någon annan skulle ju kunna flörta eller bete sej "otroget" mot min partner, min partner skulle säga ifrån, det vet jag, men jag skulle ändå bli arg på den som ger sej på min partner.

otrogenet kan lika gärna vara en flört eller en puss på kinden, men lite beror det på vem det är...

Anmäl
2008-08-30 02:19 #2 av: Fnuha

väldigt intressant text! jaa vart går gränsen för otrohet?
måste erkänna att jag kände igen mig i den första delen av texten du skrev, den känslomässiga delen..
det var när ja var tillsammans med mitt ex, i slutet hade vi inte någon bra relation men jag ville verkligen att de skulle funka så jag stannade.. vi umgicks mycket med hans vänner och en av dom kom jag mycket bra överens med, lite för bra kanske.. jag såg hans bra sidor och fokuserade omedvetet på min dåvarande partners dåliga sidor.. jag kände att allt va fel efter en tid så jag gjorde slut..
jag var inte ärlig och berättade inte att jag var mer intresserad av någon annan.. jag sa att de helt enkelt inte bara funkade mellan oss.. vilket inte va osanning de heller.. så fort ja gjort slut försvann mina känslor för den andra killen och jag tror bara jag kände mig kär för att jag ville hitta en väg ut..

men va jag otrogen bara för att jag blev förälskad i min partners kompis?
ne de tycker inte jag, visst de va väl inte mitt smartaste drag men man väljer ju inte alltid sina känslor för andra..

jag tror även de e lätt att bli kär/förälskad i någon annan när man har de svårt i sin relation, mest just för att de ser grönare ut på andra sidan..

sen de här med att inte berätta vem man umgås med.. tycker ja inte heller e otrohet, men de betyder inte att de e okej, att ljuga är riktigt fult, något jag verkligen ogillar..

och så den fysiska biten, att kyssa eller ha sex med nån annan... det är för mig otrohet..
när de inträffar då e de upp till en själv att bestämma sig för att börja om eller göra slut..

Anmäl
2008-08-30 09:44 #3 av: JossanH

Jag hller med om endel- men långt ifrån allt.

Porrfilmer och onani ser jag aldrig som någon form av otrohet tex. jag skulle inte heller känna mig speciellt kränkt eller otillräcklig...

Håller med Fnuha- tycker inte heller du var otrogen. Tror att jag själv hamnat i den situationen i ett par förhållanden men då har jag avslutat förhållandet.

Något jag anser att alla har rätt till så är det ens egna tankar! När jag var ung o tänkte på den ena eller andra så undrade jag ofta- Shit, är jag otrogen i tankarna nu? Nej, har jag kommit fram till. Man får tänka precis vad man vill när man vill. Så länge det inte blir till handling så får man tänka vad man vill. Gör det mig till en mördare för att jag tänker på att vilja mörda någon men aldrig i livet skulle göra det?

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl
2008-08-30 14:49 #4 av: Sarah

Alla kommer nog under en lång relation få känslor för en annan person. Det handlar väl mest om hur man väljer att hantera det. De känslorna kommer dessutom med största sannolikhet gå över ganska fort. Inte otrohet för mig, utan helt naturligt.

Porr är en svår fråga. Jag anser det vara kvinnorförnedrande men inte otrohet. Vill min kille kolla på porr så vill jag inte veta det eftersom min respekt för honom kommer att dala. Sen handlar det väl om utsträckning om det känns kränkande gentemot en själv.

Väljer man att stanna efter otrohet så måste man ju även göra ett val att lita på den personen igen. Annars går det inte. Man kan inte leva på ett bra sätt i ett förhållande om man måste kontrollera den andra hela tiden. Du kan aldrig förbjuda din partner till något, du kan bara hoppas att han inte vill göra dig illa. Maila kompisa och kontrollera. Du förstör bara er relation som ni lyckats bygga upp igen.

Anmäl
2008-08-30 15:00 #5 av: Tinnie

#1. Härligt med den inställningen du har om att din partner aldrig skulle vara otrogen och att du litar på honom. Själv så skulle jag aldrig vara så säker, dels för att jag själv har varit utsatt för att min partner varit otrogen, dels för att jag tror att det många gånger beror på hur förhållandet är i grund och botten. Jag håller med dig om att otrohet kan vara flirt eller en puss på kinden, det är lite det jag menar.

#2: Jag kan hålla med dig i viss utsträckning, vad gäller att man umgås med en person, som ens partner inte ens är medveten om. Om jag undanhåller den relationen och det sedan kommer fram att jag har träffat någon bakom ryggen på min partner, så är risken ganska övervägande att misstankar uppstår. För att undvika missförstånd så är ju kommunikation alltid oavsett vilken relation det gäller A och O. Bor man dessutom i en mindre stad, så ökar ju risken att folk börjar prata, eftersom det är svårare att vara anonym i en mindre stad, jämfört med en storstad.
Visst är det så att det är upp till var och en om man väljer att stanna kvar i en relation där fysisk otrohet har förekommit, det är ett val man gör. Men det valet är inte helt enkelt. Det gäller ju att båda parter faktiskt anstränger sig för att bygga upp en ny tillit och ett nytt förtroende, vilket tar tid.

#3. Om du själv inte är intresserad av att se en porrfilm, vid ett specifikt tillfälle. Men din partner sätter sig och gör det. Jag kände mig väldigt kränkt och otillräcklig.
Självklart, precis som jag också nämner i artilkeln så har man rätt till sina tankar, frågan är mer var man drar gränsen för otrohet. Drar man den vid en smekning? En hemlig förälskelse där tanken blir så att säga ohanterlig, därför att man tänker på personen man är förälskad i konstant?
Självklart gör det dig inte till mördare bara för att du tänker tanken att du skulle vilja mörda någon.

Jag försöker att se problematiken från båda aspekterna, "busen och offret"Glad

Anmäl
2008-08-30 15:21 #6 av: Fnuha

#5 självklart e de ett riktigt svårt beslut att ta! själv har ja tagit ett liknande beslut med min nuvarande partner, att antingen lämna honom och börja ett nytt kapitel av mitt egna liv eller att stanna och lägga allt dåligt som hänt oss bakom oss.. jag gjorde de sistnämnda och nu har vi de riktigt bra, men jag e så som person oxå jag ger gärna de flesta en andra och en tredje chans.. ibland är de dålig och jag har blivit utnyttjad av de, både av partners och vänner.. men ibland kan ja inte vara lyckligare över att jag gett någon en andra chans, de e vad jag själv skulle vilja ha om jag råkat svika någon..
och de e väl trots allt mänskligt att fela (nu menar ja inte att gå å ragga upp nån annan på krogen medvetet e okej bara för att "alla" gör vi misstag)

Anmäl
2008-08-30 15:51 #7 av: ElinKee

Om en kompis partner skulle maila mig för att dubbelkolla ang en utgång till krogen, så skulle jag inte besvara det mailet. Jag vill själv välja vad jag vill involvera mig i, och andras förhållande är inte något sådant. Om då kompisens partner skulle ta det som att jag inte svarar, för att det finns något att dölja, har jag ändå mot min vilja blivit inblandad. Det tycker jag är en taskig sak, att försätta mig i en situation som för mig blir fel hur jag än vrider och vänder på det. 

Anmäl
2008-08-30 19:57 #8 av: JossanH

#7 precis! Jag skulle inte heller vilja bli involverad i andras förhållandet på det sättet..

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.