Nej, aldrig! Tycker de är det värsta en människa kan råka ut för känslomässigt! Att bli sviken och bedragen av den man älskar! I stället kan man ju faktist vara rätt fram och berätta "neeh jag känner inte att det funkar, så vi bör göra slut" INNAN man hittar något substitut.

Jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. eftersom jag känner som jag känner. Jag önskar inte den känslan till min egen fiende ens.

Japp jag har varit otrogen blandannat mot mitt ex Otrogen var jag med min nuvarande man..Som det kunde gå;)

Ja, i tidigare relation

Håller med LisetteS i #1.

Nej.

Nej

ja. men det beror på vart man sträcker tråden för otrohet. men det var inte frivilligt.

Har man blivit utsatt för övergrepp eller tvingad till något, så kan man väl aldrig få det till otrohet? Då anser i vart fall jag att man är fel på det…

Otrohet är för mig att gå bakomryggen.

Handlar det om ofrivilliga saker så är det inte otrohet för mig.

Neh, en kille tvinga sig på mig när jag var 16 år (medans min kille och jag var tillsammans) på en super stor fest. Jag fick slita mig ifrån honom. Alltså bara en "puss" .. men det ser jag verkligen inte som otrogenhet. Min pojkvän vart inte ens arg liksom..

I tidigare förhållande, ja.

Aldrig varit och kommer aldrig vara. Jag och min kille har kommit överens om att en puss på mun inte är okey. Tror de är viktigt att man har en gräns.
Måste säja att ja tycker de va mycket folk som vart de.. :(

nej vill inte bli behandlad så så varför skulle jag behandla någon annan så?

Usch nej! Hemskt att göra så mot en människa. verkligen hemskt

#14 Det ÄR hemskt, riktigt j*vla hemskt faktiskt.. Men ändå händer det sånt. Jag sa precis som många här inne, att "jag kommer aldrig göra så" Men ändå hände det.. Det är snart ett år sen hände, och det går knappt en dag utan att jag mår dåligt och känner skuldkänslor för det, och tänker på hur mycket jag förstörde för mitt ex :(

Jag har aldrig varit otrogen (varit tillsammans i snart 28 år)

Nej, aldrig.

i min tidiagre relation, men aldrig mot Daniel o kommer aldrig att vara heller…

Hur kan en som vart otrogen säja att man aldrig mer ska vara de? Man skulle kanske aldrig vart de från första början då.

ne, det skulle man kanske inte varit… men jag vet varför jag var otrogen mot min gamla kille… o eftersom min nya kille är allt han inte var o jag även blivit liite äldre så vet jag att jag inte kommer att vara otrogen i detta förhållandet.
Jag har lärt mej hur det sårar…. o jag har även själv blivit utsatt för otrohet…

Alla kan ju göra "misstag"… ävn fast dom inte är okej

o jag tror inte på att "en gång otrogen, alltid otrogen", i samma förhållande kanske, men inte i ett nytt, inte om man verkligen älskar den man är med

nej. skulle aldrig vara.
Shit, tänk att nästan hälften varit otrogna..

#21 Tyvärr är verkligheten så. Mååånga har varit otrogna. Fler än man vill tro.

Fan va många de har blivit nu!
Hm, undra hur många de då är som har vart otrogna och fortfarnde lever kvar i relationen utan den andra personens vetskap.

#23 finns säkert en hel del

Jag har ett roligt samvete som skulle begå självmord om jag ens provade:p

Aldrig! Skulle jag bli sugen på en annan, gör jag slut innan jag gör något med den.

jag vet inte om jag va otrogen eller inte….men jag va ihop medmin dåvarande kille i 4 år ungefär och träffade en annan kille när de va dåligt mellan mig och honom.Men jag berättade fr dena nya killen att ja hade pojkvänn men att ja skullegra slut….så jag gjorde slut med mitt ex för den nya killen.Frst då brjade vi ha sex och så… vi hade bara g¨tt promenader innan…

Nej aldrig varit otrogen,, och om jag känner mig själv rätt,, så skulle jag ALDRIG vara de heller,,

nepp.

ja, de har jag. det var något av det värsta jag gjort och att det skulle vara mot just den personen förstår jag inte. hade det varit mot någon av pojkvännerna som var dumma så hade det inte gjort lika mycket. men mot honom… jag är en sån idiot!

berättade för honom efter nån månad, och så var vi tillsammans ett tag till, men så tog det slut, för det var aldrig riktigt bra efter det. det är typ ett år sedan nu.

en av sakerna som är bra med att vara singel… man kan inte vara otrogen.

Ja, i en tidigare relation. Han förlät mig gång på gång. Men sen gjorde jag slut.

Nej fy.. Det är det värsta man kan göra mot någon.. Är man otrogen är det brist på något i förhållandet, enligt mig. Skulle ALDRIG få för mej att vara otrogen!

Jepp det har jag. men de var läänge sedan. Det var emot min första kärlek, inget jag har dåligt samvete över precis. Varför?? stundens hetta. Pojlvännen gjortde slut med mig efter 3 månader, med orden, du jag tror inte detta funkar längr, btw jag har varit otrogen oxså. så, speciellt seriöst förhållande var det inte lixsom.

Nepp har aldrig varit otrogen i den bemärkelsen att jag har haft sex med nånannan när jag har varit i ett förh. Men däremot har jag haft ett hångel en gång i mitt förra förh. Berättade rätt så omg. Hade dåligt samvete trots att mitt x hade gjort samma sak mot mej långt tidigare med en lumparpolare till mej.

Nej, skulle aldrig kunna vara det!

Jag har ALDRIG varit otrogen.

Däremot så har jag blivit bedragen 2 gånger och det är verkligen inte något jag vill utstätta vare sig mig själv eller min pojkvän för.

Ja, i en tidigare relation. Men jag berättade då för min dåvarande pojkvän vad jag gjort samma kväll som det hände, och vi gjorde slut. Värre var att jag något senare fick reda på att denne pojkvän jag varit otrogen mot bedragit mig flera månader tidigare, men inte sagt något. Bättre att vara ärlig och stå sitt kast direkt tycker jag..

Nä, inte så bra att vara det, för att det slutar nästan alltid dåligt..

jo det har jag men inget jag är stolt över,,, har varit utsatt själv men jag överlevde det med.

Nej aldrig..

Jag var det när jag gick i åttan och det kommer jag ångra för resten av mitt liv. Det absolut hemskaste jag någonsin gjort och skulle aldrig kunna göra om det.

jupp, inget jag är stolt över…..

Jag har varit "otrogen" men jag har aldrig ångrat det. Jag är av den åsikten att man faktiskt kan älska mer än en person. Jag har aldrig haft ett förhållande där allt har varit bra. Jag älskar min sambo och anser att hon är en underbar människa men hon har inte samma sexuella behov som jag. Tur i oturen har jag träffat en person som har samma problem hemma. Jag kan prata om det hemma i dag men inte hon. MEn jag vet att hon skulle aldrig lämna sin man. Aldrig.

Aldrig med min man som jag är gift med nu, skulle aldrig falla mig in, finns lixom ingen anledning!

Men visst jag var det med en tidigare pojkvän, förhållandet var kasst redan ifrån början!

Jag berättade då jag anser att man ska vara ärlig o stå för vad man gjort, med anledningen av att det var en tjej jag var med så tyckte inte han att det var så farligt, men som jag ser det så kvittar det av viljet kön du lattjar med så é du otrogen!

Förhållandet höll inte o det berodde absolut inte på vad jag gjort!

Men som sagt så var det ett antal år sedan o nu é jag lyckligt gift o skulle inte falla mig in att göra något sådant igen, finns som sagt ingen anledning!

Jag har varit otrogen, men inte emot killen jag är med nu. Har även blivit bedragen o fått hjärtat krossat..

Nepp

Jag kom på att jag inte har svarat. Japp, jag har varit otrogen. Varför? Vete fan.

Kommer jag att vara det igen? Som det känns idag, glöm det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Men det är inget som jag planerat in, om det skulle hända så ska nog mitt liv ha förändrats ganska mycket.

Otrogen? Inte från början,Jag var otrloligt trogen, jag tittade inte äns på andra, men efter att han bedrog mig så,, Japp!

Varför? För att han var det,Kännde att han gav mig grönt ljus, fritt fram,, jag kännde liksom att jag hade rätt att vara det efter att han svek mig, så där rökte troheten.. lite synd nu när man tänker efter men sånt är livet..

 Kommer det att upprepa sig? Vete fan,, hahhaha

jag har varit otrogen. fel, jag vet samtidigt det bästa jag gjort. hade jag inte gjort det hade jag fortfarande varit kvar i mitt andra förhållande o mått dåligt. han jag var otrogen med är numera en av mina bästa vänner, han har hjälpt o stöttat mig.

tack vare min otrohet är jag på väg mot lyckan!

#49 Det låter väldigt fel för mig. Det finns många andra sätt att avsluta ett förhållande på än att vara otrogen.

#50 jag håller med dig. faktiskt. MEN hade jag inte gjort det hade jag fortfarande suttit här med en röd soffa, ett akvarium.. jag vet att det är så, jag tycker inte om att såra (dubbelmoral i viss grad, jag vet) o jag hade inte gjort slut med honom om det inte hade varit för han andra.

fö tror jag aldrig att jag kommer göra om det då jag nu jagar kärleken o inte behovet att få ta om hand. nu ser jag till mig själv, det gjorde jag inte då.. (äh, nu rör jag bara in mig men aja..)

Nej jag har aldrig varit otrogen.

 Nej otrogen !!då får man byta religon eller leva skälv..Otrogen Nej…

Nej, otrohetsgräsen är när man har sex med någon på krogen, elelr hånglar med någon som man inte känner. Är hård, men sådan är jag.

Har varit otrogen, ja.

Mja… minst i 3 förhållanden har jag det…det var inget vi bråkade över heller. :-)   Visst, tog slut, men inte av att jag var otrogen.

Visst är väl "grymt elakt" när man får sitt hjärta krossat, men dom som faktiskt varit otrogna för mig, får leva med det, jag skulle inte bli sårad…

Nej det har jag inte.
Men för några år sen, alltså i ett annat förhållande än det jag har nu, var jag på en kryssning med tjej kompisar. Träffade en söt grabb som bjöd ner mig till sin hytt. Jag ville inte göra nåt så jag lämnade honom vid hyttdörren och gick. Sen ångrade jag mig efter 10 min och gick tillbaka. Han öppnade inte, eller var inte där. Tur för mig!!! Mitt samvete skulle inte tyckt om det!!

Aldrig!

Nej, det har jag inte. Sen tycker jag inte man kan säga att man aldrig kommer vara det heller för man vet aldrig vad som händer i framtiden.

men jag har ju aldrig vart det, då är det självklart jag kan skriva aldrig!

nej.

men de senaste månaderna har jag lyckats med att bli 'objekt' för otrohet ett par gånger, och jag har ett rent helvete nu kan jag säga

Nej. Har aldrig varit och tror inte jag nånsin kommer vara heller.

Nej

aldrig. Och jag hoppas att jag aldrig kommer vara det heller.

Jag har både varit otrogen och haft partner som varit otrogen i tidigare förhållanden. Förhoppningsvis är detta något som jag har "vuxit ifrån" nu, känns inte som om jag skulle kunna/vilja vara det igen men man ska ju aldrig säga aldrig… Om jag ska försvara otrohet så kan jag väl säga att i ett av mina förhållanden så var det tack vare att jag var otrogen som jag lyckades skrapa ihop tillräckligt mycket självförtroende för att äntligen ta mig ur h-vetet.

nej- aldrig. Men jag har velat ha andra killar samtidigt som jag varit tillsammans med gamla pojkvänner, men har alltid avslutat min relation innan jag gjort någon med någon annan. lite respekt tack! Man får tänka vad man vill för ingen annan behöver få veta det……..

Never ever!

Nej, o skulle aldrig få för mig o va det heller! Tycker det e så fruktansvärst respektlöst mot partnern.. Om man nu vill nånting med en annan så får man se till att avsluta det man har först..!

Ja det har jag och det finns ingen ursäkt till det. Oförlåtligt. Jag gjorde slut med min partner dagen efter, för jag insåg att jag inte var lycklig med honom. Om jag hade älskat honom så borde de känslorna hindrat mig.

Skulle aldrig någonsin utsätta min partner för den smärtan som det innebär.

Nix, har aldrig varit otrogen. Men när jag var tillsammans med mitt ex träffade jag min nuvarande sambo och insåg då att det var honom jag ville leva med. Gjorde slut innan jag visste hur Han kände för mig, men de visade sig att känslorna var ömsesidiga :) Är så himla glad att jag vågade lämna ett hyfsat förhållande mot något som hela mitt hjärta kände var rätt!

Jag har varit otrogen men aldrig gått så långt att jag hoppat i fel säng. Visst det ursäktar ju deffinitivt ingenting det är kanske till o med än värre??

Nu vill jag försvara mig med att mitt äktenskap var ett helvete och vid ett tillfälle danshånglade jag medvetet med en annan mitt framför ögonen på min ex.

Troligtvis var det väl ett desperat sätt att såra o straffa honom så djupt jag kunde. 

Men aldrig att jag skulle kunna vara otrogen mot någon som behandlar mig väl.

Nej, och jag skulle aldrig kunna vara det heller.

Gransen for otrohet tycker jag nastan gar vid kroppskontakt. Da menar jag inte normal kompiskroppskontakt utan smekningar, halla handen och liknande. Kroppskontakt dar "gnistan" finns liksom.

nej, eftersom jag själv inte accepterar otrohet så varför skulle jag sjuka så lågt att jag gjorde det själv? får inte han får inte jag. punkt.

i övrigt skulle jag aldrig ens tänka tanken på att vara otrogen.

Min gräns för otrohet går när man gör något bakom ryggen på sin partner. Alltså något som man inte skulle kunna göra öppen inför sin partner. Hård gräns, men så är det. Det jag själv inte tolererar utsätter jag inte heller någon annan för.

Ja, jag har varit otrogen mot mit ex med min nuvarande. Ingenting jag är stolt över och mår fortfarande dåligt att jag gjorde det, att vara otrogen är ingenting jag skulle klara av att vara igen. Men mitt dårvarande förhållande var helt ärligt dött, dock är det inte någon ursäkt. Det är väldigt svårt att förklara för folk som aldrig varit i den sitsen jag var i då.

Nope never. Tycker det är bland det taskigaste man kan göra mot en annan människa.. verkligen ruttet.

Det är inte alltid en brist i förhållandet. Det kan vara en brist hos en själv.

Jag hamnade där på grund av att jag mådde så fruktansvärt dåligt. En typ av självskadebeteende.

Det är inget som förlåter vad jag gjorde överhuvudtaget. Vi lever dock ihop fortfarande, han fick reda på det och vi har pratat igenom det och faktiskt, trots att det tog närmare ett år, verkligen kunnat gå vidare.

I övrigt har jag samma åsikt som alla andra, det är något av det vidrigaste man kan göra mot någon.

Ja, för många herrans år sedan, då man var "ung och dum".

Men aldrig nånsin att jag skulle vara det mot min sambo.

Trodde aldrig att jag skulle vara det, men JA jag har varit otrogen.
Ska inte skylla ifrån mig på något eller någon annan, men jag gjorde det pga svartsjuka.

Näpp

Man kan inte förvänta sig trohet om man inte ger den själv. Å jag vill inte att min kvinna ska smaka nån annan då man lajjar till det. Fan, hon skulle aldrig bli ren helt enkelt.

Skillnad e ju om det varit slut å båda varit ifrån varann en tid å man sedan blir ihop igen. Men på nåt konstigt sätt så är det tabu så länge man lever som partners.

Otrohet är brist på respekt för den andra, om den andra inte godkänner det förstås.

Det finns folk till allt, men personligen vill jag ha min kvinna för mig själv och är min kvinnas man till 100%

SEV

"Otrohet är brist på respekt för den andra, om den andra inte godkänner det förstås."

för mig är det ju inte otrohet om den andra godkänner det. Otrohet för mig är när man gör något bakom ryggen på sin partner.

#82

Det har du rätt i, men jag hoppas folk förstår vad jag menar utan att ta orden så bokstavligt. Om det är någon som inte förstår så förklarar jag gärna.

SEV

Jag har aldrig varit otrogen o det finns inte ens på min världskarta att utsätta en annan människa för något sådant. Däremot så har jag blivit bedragen av min f.d. man, som satte på min allra bästa vän, o jag anade direkt ugglor i mossen, åkte dit, o tog dom på bar gärning!!!

YNKLIGT!!

Nej. Tveklöst nej. Och det är något jag aldrig kommer göra heller. Jag är nog mer trogen än ett berg.

Nej, aldrig! Tycker det är hemskt med otrohet och bland det värsta man kan göra mot någon. Vill man vara med någon annan är det bättre att göra slut på förhållandet, för går man så långt som till otrohet (tycker jag) kan man omöjligt älska den personen som man bedrar.

Nej, men mitt ex var det flera gånger

Nej, jag har inte varit otrogen

Nej och det skulle aldrig falla mig in att vara otrogen!

Nej aldrig, jag tycker det är fegt, och även äckligt hur man kan njuta samtidigt som man går bakom ryggen på sin partner - utan att först göra slut.

Jag svarade faktiskt ja men jag vet inte hur jag ska se på det. Jag hade ett kort förhållande med en kille som försvann hela tiden, över en helg, över en vecka och slog av telefonen och sen kom hem och sa att han varit i nån stuga med kompisar. Så försvann han en gång och var borta i över en vecka utan att höra av sig. Då träffade jag en annan som jag föll för men hade ingen möjlighet att få tag i den andra killen eftersom han stängt av sin telefon.. så då orkade jag inte, brydde inte han sig orkade inte jag bry mig heller. Jag visste ju inte precis vad han hade för sig när han var borta.

Ja jag har varit otrogen. Mot mitt ex. Och han var även otrogen mot mig (det var inte därför jag var otrogen). Men jag såg hur mycket det sårade mitt ex när jag berättade för honom, så jag skulle aldrig kunna göra det igen mot någon jag älskar. Vill varken se någon må så dåligt eller må så dåligt själv.

Ja jag har vart otrogen.. Mot min nu varande kille.. Skulle alldrig göar om de.

Jag träfade mitt ex.. han skulle ge min en laddare jag hade kvar hos han.. han är så fruktansvärt charmig så man blir som i trams

Igentligen så är de dumt att säja någon förklaring.. tycker inte de fins någon tillräkligt bra andledning för att va otrogen och jag är fruktansvärt besviken på mig själv för att jag föl för han igen..

Det gjorde att jag fick reda på hur lite man käner sig själv.. Jag var instäld på att jag alldrig skulle va otrogen att de är de värsta man kan göra mot någon och ändå gjorde jag de.. man käner inte sig själv så bra som man tror

Ja, tyvärr. Upprepade gånger i mitt förra förhållande. Ingen ursäkt, men hade jag vart den stabila(-re) människan jag är idag då, så hade det aldrig hänt. Självskadebeteende rakt igenom.

Jag 'fyllekysste' en kille under ett förhållande. Vi båda visste i och för sig att det var slut, vi hade bara inte haft 'snacket' än.
Men jag skäms, för jag vet att jag gjorde fel.

Jag har blivit bedragen av 2 stycken, varav en inte bara hade sex med en annan utan även inledde ett förhållande med henne. Det sved mer.

Okej, slutbabblat. Jag ogillar otrohet, men jag dömer ingen som varit otrogen. Jag är säker på att allt har sina förklaringar.

Nej. Kommer aldrig att vara heller. Vet hur j*vla ont det gör när man får reda på det. Så nope.

Jag har aldrig varit otrogen men jag får erkänna att jag funderat på det då min man och jag haft en riktig svacka som gjort att vi inte haft sex på ca 4 månader.

Otrohet är för mig det ultimata sveket!

#98 jag håller med dig fult. Tråts att jag slagit dit själv.. Ångesten siter i än tråts att de var ett halv år ett år sen de hände!

Men efter de så har jag aldrig kållat åt en annan kille

Är starkt emot otrohet, men jag hånglade med en kille medans jag hade en annan kille, och det anser jag som otrohet. Jag skäms för det, något så enormt. Jag va på fyllan (det är ingen undanflykt) och killen jag var tillsammans med rörde mig endast vid sex, och jag ville ha närhet.

Nu såhär i efterhand ångrar jag att jag inte gick längre, då han låg med hans brors flickvän och massa brudar som han alltid drog hem ifrån krogen osv.

Jag var otrogen flera gånger mot mitt ex, och jag kan inte säga att jag ångrar det - det fanns mycket saker som spelade in.

Så, jag har väl ganska lätt att vara otrogen, men jag vet själv att jag aldrig skulle kunna bilda familj, flytta ihop osv med någon jag varit otrogen mot, för då är det inte äkta enligt mig, det är som att leva i en lögn, då man vet att om partnern visste skulle detta förmodligen inte vara.

Jag har värre samvete inför frun och barnet till den man jag hade sex med för ett tag sedan, än för mina egna otrohetsaffärer mot mitt ex. Beror förmodligen på att jag vet att deras "äkthet" för alltid är förstörd, och deras band är så mycket starkade, juridiskt och förmodligen känslomässigt, än banden mellan mig och mitt ex.

ja, när jag var 15, och det är sista gången i mitt liv som jag bedrar någon på det viset. nu är jag snart 23.

Problemet ar ju just alla logner..

Forst den stora hemligheten om den andra parten, sedan alla sma-logner for att fa schemat att ga ihop om overtid, gymbesok etc, alla raderade e-mail och text, alla slangda kvitton, alla duschar nar man kommer hem, allt avfardande av vanner och bekanta som kan ha kommit pa dem, alla "jag alskar dig" som sagts under perioden detta pagar och som inte betyder nagot…

Den som bedrar och ljuger for en person de sager sig alska om nagot sa viktigt - vad ljuger han/hon for om annars och hur behandlar man kollegor,grannar och mindre viktiga bekanta? Allt fortroende bortblast.

Att jag namner detta med fortroende i allmanhet och integritet beror pa att jag tidigare arbetade pa ett kontor dar i stort sett alla seniorer hade alskarinnor som de umgicks med helt oppet fast alla visste att fru och barn vantade hemma. Vissa "kontorspar" kunde oppet sta och hangla pa personalfesten. Nu till moralfragan - jag tappade fortroendet for deras professionella integritet for jag kunde inte lita pa att de inte sma-ljog om andra saker. Om nagot inte lat ratt sa tvivlade jag.

Nej. Skulle aldrig kunna göra så mot någon jag älskar. Skulle heller aldrig förlåta min partner om han var otrogen, det skulle göra för ont.

nej, jag har aldrig varit otrogen och tror inte att jag någonson kommer vara det (jag skulle vilja säga aldrig och det känns så, men jag antar att ingen planerar att vara det). Pojkvännen var otrogen mot en tidigare flickvän, dock så litar jag stark på honom.

I vår relation så är det dock okej att hångla med en person av samma kön. Egentligen känns det lite fel att han inte tycker det är otrogenhet om jag hånglar med en tjej, särskilt då jag har övervägt att jag kanske är bi, men å andra sidan måste jag erkänna att jag inte bryr mig särskilt om han hånglar med en killkompis på en fest eller så(vilket jag vet att han gjort innan vi blev ihop då han förlorat ett vad eller liknande).

Ja en gång, pågrund av allt ont han gjorde mig. Jag visste det bet hårt och jag tyckte han "skulle ha det".

japp och jag skäms över det. 
gjorde slut med killen dagen efter, men berättade aldrig vad som hade hänt.

Till de som varit otrogna i denna trad:

Hade ni pratat om otrohet med er partner innan det hande dvs hade ni bada sagt var ni stod pa den punkten?

#108 vi hade väl inte direkt pratat om de men vi visste ju båda två vart vi stod, de va därför jag gjorde slut.
jag berättade inte för att jag inte ville krossa honom mer än va han blev när jag gjorde slut.

nej och ja. En kyss, inget mer. För jag kunde inte vara otrogen trots att jag inte var kär i min kille och det förhållandet var skit.

Vi gjorde slut efter att jag kom hem ändå.
Det här var massvis med år sen nu. Och jag skulle aldrig kunna vara otrogen.

För många år sen "träffade" jag en kille. Vi var ganska unga och blyga båda två. Dom enda gångerna vi hånglade (hade aldrig sex) var de helger vi var ute och dansade och var fulla. Vi träffades nyktra men då rörde vi inte ens varandra. Kollade film och var med gemensamma kompisar. Vi pratade aldrig om seriösa saker (typ förhållande). I efterhand känns det inte som vi var ihop, kändes inte som det då heller men jag vet inte. På nyårsafton var vi på olika fester och jag låg med en annan kille som jag aldrig träffat innan. Jag hade dåligt samvete dagen efter men berättade inte för "min kille". Jag hade ingen mer kontakt med mitt one night stand och efter ett tag tog "förhållandet" med killen slut, bara så där. Vi pratade inte om det bara slutade träffas. Ett litet tag därefter omkom han i en bilolycka.

Kände mig skitdålig för jag funderade på om jag var otrogen mot honom. På ett sätt känns det inte så eftersom jag inte tycker att vi var tillsammans. Men kanske känner jag så för att lindra mitt dåliga samvete. Kan fortfarade tänka rätt mycket på detta.. :(

Otrohet är väldigt vanligt nuförtiden… Det känns nästan som en trend!

Jag känner ingen kille som har varit otrogen, men jag känner många som har varit villiga.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om otrohet för jag har aldrig varit i en seriös relation eller gillat någon så mycket.

line84; usch vad jobbigt för dig, men du ska nog förlåta dig själv :)

#113 Tack Hera. Känns bara så jobbigt när jag tänker på det. Men jag försöker förlåta mig själv.. :)

line84; det förstår jag. Men det finns tillfällen då man inte ska vara så hård mot sig själv! Detta är ett sådant tillfälle!!

Jag kunde aldrig ens gissa på att så många vart otrogna! Usch, vad hemskt.

Jag avskyr verkligen otrohet. Det känns som alla tar så lätt på det. Fick reda på i somras att en killkompis vart otrogen. Han har nyss gift sig och har tre barn. Det gör att jag kokar av ilska.

Hade min sambo hittat en annan hade jag velat ha ärlighet. Inte att han går bakom ryggen. Då skulle han flyga med huvudet före från balkongen. Det värsta som finns måste vara när det kommer fram att ens partner vart otrogen. Man måste ju känna sig så lurad på något sätt när man gått och trott att allt är så bra.

Nej, jag trodde verkligen inte på dessa siffror..

det var jag med den kille jag var förlåvad med för första gången. då var jag väl 16-17 år…då var jag otrogen. han jobbade till sjöss. så det var flera månader då vi inte träffades. och jag kunde då inte hålla mig på rätt sifda. utan hade en annan. men så hade jag nog inte dom rätta känslorna egentligen heller. men det är ju nu länge sedan. sedan dess har jag inte varit otrogen mot den jag levt med!! hur illa det än varit mellan oss!!

Jag har aldrig vart otrogen och kommer aldrig vara de heller!!

Blir äcklad av tanken…..om min nuvarande kille skulle vara de skulle han förlora mig omedelbart!!!!

Skulle aldrig ge igen och skulle bara dra mig undan från hans ev närhet. Fy fan!!

Jag är speciell och är inte vem som helst!!!

De är upp till honom…

hehe   ;)

Är man otrogen, ska man nog ta och fundera över vad som är fel i förhållandet. Den som är otrogen, har nog inte de rätta känslorna för den andre.

Jag håller med Tatsja.
Man är inte otrogen om allt är bra och om man älskar sin partner högt. Jag skulle aldrig vilja sätta min sambo i den situationen. Aldrig. Jag älskar honom för mycket.

Hade man av någon anledning känt att man ville prova sig fram med andra eller "ligga runt" får man väl göra upp med sin sambo/pojkvän/flickvän.. Kanske ta en paus, komma överrens om vad man får göra och inte eller göra slut om man inte är nöjd.

Precis, sofieen. Skulle aldrig kunna vara otrogen i ett förhållande, även om jag varit i ett där min dåvarande make var det. Något är ju fel när man är otrogen. Sen är inte gräset alltid grönare på andra sidan staket.

Man saknar inte kon, förrän båset är tomt

#119 och #120

Vanlig fördom. Man kan ha det bästa förhållandet, älska sin partner och få uppmärksamhet av denne men ha egna personliga problem som leder till idiotiska tilltag. Det kan vara ett av många sätt att skada sig själv. Det är inget försvar, man ska inte vara otrogen, punkt. Men det är en annan anledning än att man har ett dåligt förhållande.

Håller med dig Tatsja…..nått är ju fel helt klart…

HannaM  JO, de där har man hört….men de finns ju hjälp att få om man känner att man verkligen älskar och vill leva med sin älskade!!!

ÅÅÅåå vill satsa allt…..:)

Man ska inte ha fördomar…kolla upp innan

#123 Jo, man kan få hjälp med det, men den hjälpen tar lång tid, och det är ibland svårt att få hjälpen med. Det har jag egen erfarenhet av.

# 122

Så kan det mycket väl vara, att man har personlig problem.. Man även om man har personliga problem borde man väl inse när man ligger där och dunkar på någon annan att man gör så galet fel..
Jag personligen kan inte förstå i min vildaste fantasi hur man kan såra sin partner på det sättet. Hade min sambo gjort så mot mig hade han åkt ut ur lägenheten med huvudet före. Det kan jag garantera =) Haha. Han kommer inte våga peta på någon. Men han är lika emot otrohet som jag.
Ingen av oss har vart utsatta för det, men jag kan bara tänka mig hur lurad och besviken man skulle känna sig.

#125 Jag svarar, även om det var HannaM du adresserade ;) Jo, nog vet man så väl att man gjort något fruktansvärt (även om det finns de som även kopplar bort den biten). Det är inte en lätt sak att förklara.

#125 Du anar inte hur människan kan fungera när saker och ting inte står rätt till. Jag tror inte någon som inte hamnat i den situationen och mår på det viset kan förstå och det begär jag inte heller. Jag är bara så trött på att det ALLTID ska vara relationen det är fel på när någon är otrogen. Ibland är det inte så, även omd et som sagt INTE är ett försvar, bara en annan orsak.

# 127

Jag förstår vad du menar. Det är bara så oerhört svårt att förstå när man själv inte mått så dåligt att man gjort såna snesteg.

#128 Nej, det är inte lätt när man inte varit där och som sagt, att man ska kunna förstå det är inget jag begär, bara att man kan acceptera att det finns mer än en orsak till otrohet. Och det verkar du ju göra=)

Ja,det finns många möjliga orsaker!

Nu har många svarat och det är nu 37% som varit otrogna. Vid något tillfälle har jag sett en mer officiell statistik, och har för mig att är var det drygt 50% som varit otrogna. Kanske är medelåldern här något lägre än befolkningen i snitt så att många inte hunnit vara otrogna än :-)

Att det är så vanligt trots att vi har sociala o moraliska regler i vårt samhälle att det är nånting fult och oacceptabelt viser väl med all tydlighet att människan inte är trogen av natur!  - om man var trogen av natur hade väl naturen varit så finurligt inrättat att man inte kunde bli attraherad av någon annan om man väl hittat sin partner?

När jag tänker igenom min egen otrohet hitter jag 4 helt olika anledningar varför.  Min första pojkvän som jag var med i 5 år… jag var ung och full av nyfikenhet och ville utforska världen, prova saker… vi hade ingen dålig relation, vi hade det bra på många sätt..  så varför göra slut?det ville jag ju inte, ville ha både och… omoget? javisst, jag var 18 -då är man inte nödvändigtvis så mogen.

En annan "otrohet"… min dåvarande partner hade varit otrogen och jag hade en jättedrivkraft att "smutsa ner mig", ingen riktig hämnd, för då skulle jag väl velat att han fick reda på, men det fick han inte.

En tredje… var en kille jag varit otroligt förälskat i och attraherad av men det alldrig blev nåt med,  men något år eller två senare så plötsligt dyker han upp o "serverar sig" vid ett trevligt tillfälle på en trevlig plats… o tjaa man lever ju bara en gång… inte tusan tackade jag nej till ett sånt erbjudande… (ok fortfarande omogen,  inte ännu egentligen motiverad att vara monogam skulle jag säga i efterhand)

Den fjerde o troligen sista: Efter flera års celibat, där jag stannat kvar för att vi hade gemensamma barn…höll på att gå sönder av längtan. Den älskaren blev samtidigt en hjälp att ta mig ur en destruktiv relation.

Numera monogam. På 10 året med mannen jag är gift med. och viljan att vara monogam/trogen är numera ärlig och kommer från min egen maggrop- inte nånting "hur man bör göra" enligt samhällets normer.

Såg att jag tidigare skrivit ett inlägg om att jag aldrig skulle kunna vara otrogen.. (#32) Saker och ting kan verkligen ändras.. Som jag skrev i mitt inlägg tror jag att otrohet orsakas av brister i förhållandet vilket jag själv fått erfarenhet av. När jag skrev det inlägget var jag tillsammans med en kille som bodde hos mig. 4 månader senare flyttade han tillbaka till Gbg och allt var knackigt i vårt förhållande. Tog en paus på 5 veckor och blev sedan tillsammans igen. Jag kände nog innerst inne inte samma för honom som innan. Men han var min trygghet (trodde jag) och jag höll kvar vid honom. Jag kände mig inte direkt älskad av honom, han gav mig bara några få komplimanger som fick mig att skina. Mitt självförtroende var jättedåligt och kände mig inte direkt önskvärd. Jag kom till ett tillfälle under pausen då en kille berättade att han gillade mig. Jag hade sex med honom (fortf.under pausen) men det kändes verkligen inte bra. Senare under tiden jag var tillsammans med min pojkvän från Gbg blev det att jag hade sex med den andra killen. Jag var alltså otrogen, och vet att det var enbart för att få en bekräftelse på att jag kunde få någon annan. Det upprepades någon gång och jag berättade det aldrig. Jag var rädd för min pojkvän. Detta var ett tag sen. Killen jag var otrogen med har jag ingen kontakt med. Jag gjorde slut med pojkvännen för 1 ½ månad sen, vilket var blan det bästa jag gjort. Han hade inte mkt alls av det jag behövde. Nu har jag träffat en ny kille som har tryggheten och förmågan att få mig att känna mig älskad. Så jag står fast vid mina ord att otrohet orsakas av brist i förhållandet.

Otrohet sker av en mängd orsaker. Brist på bekräftelse i förhållandet, spänning, nyfikenhet, vilja att testa nya upplevelser, "för att nån fanns i närheten", en attraktion som inte gick att stå emot, etc etc. Jag anser att trohet ska gälla i en fast relation, är man kära i varandra / tycker om varandra och vill vara tillsammans, har man ju valt den andre och då ska man hålla sig till varandra.

MEN: otrohet är såpass vanligt att jag inte kan förmå mig att döma någon som varit det, iaf inte om det är att rubricera som en engångshändelse. Den slags otrohet jag verkligen tycker är förkastlig, det är den systematiska otroheten. Den har jag sett många exempel på. Mest karlar, men även fruntimmer också. När man t ex är gift men man bedrar sin partner hela tiden, hela tiden. Då är det något fel. Då bör man ju uppenbarligen inte leva med sin partner.

Själv har jag varit otrogen. Det skedde i slutet av mitt äktenskap, då det var på väg mot skilsmässa. Jag både tyckte det var bra, för det fick mig att inse att min dåvarande relation var åt skogen, och samtidigt var det dåligt, för trots allt anser jag att man inte ska bryta sina löften. Och jag är inte sorten som klarar av dubbelliv. Men jag var utsvulten på bekräftelse och hade haft ett närmast vitt äktenskap i åratal, så jag stod inte ut längre, utan när det råkade komma förbi en yngre man som lockade och frestade och som givit sig 17 på att få mig, ja då orkade jag inte stå emot..

3 månader senare begärde jag skilsmässa.

Nu lever jag i en ganska ny relation där jag verkligen älskar honom, och inte vill ha någon annan.

Så här i min ålder och ganska livserfaren så är människor som de är. Inte särskilt perfekta. Man gör så gott man kan. Jag har mer överseende med mänskliga svagheter idag. Och vet bättre hur man undviker att försätta sig i alltför frestande situationer, ha ha

Ja, i tidigare relation när jag var i yngre och mellersta tonåren, då gjorde jag ett par misstag som jag ångrar djupt idag.

Skulle aldrig göra det idag som 20 åring, om jag känner mig själv rätt!

Tycker för övrigt #132 skrev ett väldigt bra inlägg!

4 år gammal tråd :P

Nej aldrig varit otrogen, hatar otrohet.

#134 Har ingen som helst betydelse när ämnet fortfarande är aktuellt och förmodligen alltid kommer vara.

#135 Ja jag vet att det är aktuellt men såg en nyare tråd ang detta för några dagar sedan :)

Många åsikter, hit och dit.

Jag var otrogen mot min pojkvän, min gymnasiekärlek. Några år senare satt jag och prata med en vän som sa "Och du då, kommer du någonsin vara trogen igen? En gång otrogen, alltid otrogen…" Då blev jag skitledsen. Där satt hon och utdömde resten av mitt livs relationer och menade att de aldrig kommer fungera därför att jag kommer att vara otrogen igen, bara för att jag har varit det förut. Här vill jag att ni ska fråga er själva, när ni har gjort någonting dumt, tycker ni inte att ni förtjänar en andra chans? Och då menar jag inte med den personen ni var otrogna mot, utan i nästa relation? Oftast tycker man att man själv förtjänar en andra chans, ofta även en tredje… Och det tycker jag gäller alla personer som har varit otrogna eller gjort någonting annat dumt. Sedan beror det ju självklart på den unika situationen, men jag pratar generellt nu. Resten av ens relationer kan inte vara dödsdömda för att man har varit otrogen innan, det fungerar inte så.

Någon som tidigare svarat nej som nu testat på att vara otrogen?

Nope, har fortfarande inte testat på att vara otrogen.

Har dock varit i ett förhållande som var riktigt, riktigt kasst. Vi mådde båda riktigt dåligt men ingen hade ork att ta sig ur det så det bara fortsatte traggla framåt.

Jag var ute med kompisar (något jag inte kunnat göra på nästan tre år då han var extremt svartsjuk av sig och inte ville att jag skulle träffa för mycket folk) och jag träffade bland andra en gammal, mycket nära vän som jag inte sett alls under de här åren. Vi pratade gamla minnen och hade allmänt trevlig, då insåg jag hur jag hade blivit, hur mycket jag hade förändrats av den här dåliga relationen.

Jag funderade i några dagar och fattade sen beslutet att lämna min relation. Det var tufft men det kändes som en enorm befrielse när det väl var gjort.

Jag fortsatte hålla kontakten med min vän som jag hade saknat så mycket och det ena ledde till det andra, vi har nu ett förhållande, ett friskt förhållande där båda mår väldigt bra.

Det jag försöker säga är att trots att jag var i ett dåligt förhållande och träffade någon jag hade känslor för (starka känslor) var jag inte otrogen. Jag fattade mitt beslut, avslutade mitt förhållande och ingenting hände förrän långt efter mitt dåliga förhållande var avslutat.

Usch, nu sitter jag och låter osm en moraltant, det är verkligen inte min mening. Jag ville bara tala om att jag nu faktiskt befunnit mig i en liknande situation många beskriver när de varit otroga och ändå valde att göra så som jag själv alltid har tyckt är det rätta; jag avslutade mitt förhållande innan jag gav mig in i något annat. Jag vill inte döma någon och inte säga att jag på något sätt är bättre än någon som är otrogen.

Det här är det som fungerade för mig, jag skulle aldrig kunna vara otrogen. Kanske fungerar det inte för andra, alla är ju inte lika. :)

#138 Nix, otogenhet är bland det värsta jag vet, så kommer aldrig utsätta min sambo för det.

"Någon som tidigare svarat nej som nu testat på att vara otrogen?"

Ser man otrohet som något man testar ska man nog inte ha ett monogamt förhållande.

"Testa" är ett mycket märkligt ord i sammanhanget.

#141 #142 Jag håller med! vilken konstig fråga.

ALDRIG!

Blir lite rädd av hur många som har svarat ja…

Aldrig varit otrogen och kommer aldrig att vara. Det är viktigt att man är ärliga i ett förhållande. Funkar det inte av någon anledning så anser jag att man försöker lösa det eller gör slut.

Varför skall man "testa" att vara otrogen? Ett förhållande är ingen lek. Det är en annan persons känslor vi pratar om, det är aldrig något man bör leka med.

Nej, har aldrig vart otrogen, kommer aldrig heller vara. Det är så fel. Älskar man varann varför ska man gå till någon annan :S

Var kanske dåligt ordval, men många som avrit otrogna har säkert också sagt någon gång/trott någon gång att de aldrig skulle vara det.

Förstår inte rädlsan för andras misstag? :)

JAg är itne RÄDD för att övriga svernska folket är otrogna, jag bryr mig om min pojkvän och jag är trogna.

Tekniskt sett kan det jag gjorde vara otrohet, beroende på hur man räknar det.

Jag var med en kille jag inte mådde bra med. Jag kände mig fångad i relationen och klarade inte av att göra slut eftersom han hade övertalat mig att utan mig var han ensammast i världen och att han behövde mig. (Jag hade varit frestad flera gånger att vara otrogen, men hållt mig.)

Jag tog bit för bit avstånd från honom. Först bara flytta isär, sen bli KK.

Det var under kk-tiden jag låg med en annan. Jag hade varit full som ett ägg, och när jag mindes vad jag gjort så sa jag till mitt ex att det var över, helt. Jag berättade inte att jag legat med någon annan, för jag tyckte det skulle göra tillräckligt ont bara att bli bortstött.

#148 Om ni var kk:s när du var "otrogen" var det väl inte otrohet. Eller hade du lovat din kk att vara trogen?

#149

Jag hade inte lovat att vara trogen.
Däremot skulle vissa räkna det som otrohet eftersom han och jag dessutom varit förlovade och bott ihop i 2 år.

Enligt mitt ex så har jag varit otrogen när jag låg med en annan kille, enligt mig har jag inte varit det. JAg gjorde ju slut innan (1-2 veckor innan). Så jag skulle inte bry mig om vad "vissa" tycker och tror om mitt förhållande (eller avsaknaden av det). ^_^ När är det okej att ha sex med någon efter man gjort slut- innan "folk" skulle acceptera det som "Tillåtet och ärligt" och heligt? 2 års förlovning kräver 2 månaders celìbat? :D

#151 Ah, du har så rätt så att "vissa" personers åsikter är att ignorera. Mina egna är precis som du och amandanill säger att jag inte var otrogen för fem öre! I mitt hjärta var det hela över redan innan jag flyttat ut.

Jadå. Min förklaring (inte nån ursäkt om det finns nån här som inte kan skilja på de två orden) var att jag precis lämnat ett väldigt destruktivt förhållande och gått in i ett nytt alldeles för snabbt. Jag var inte redo att binda mig till en än. Vid den tiden hade jag haft förhållande på förhållande och aldrig riktigt fått vara singel och prova mig fram. Sen var jag utomlands och träffade en urcharmig kille. Egentligen ville jag bara ha kul och jag var beredd att avsluta förhållandet där hemma för att få ha det, alt att inte berätta nåt. Dagen efter mådde jag skit, för då kom jag ju på att killen där hemma egentligen var fin och att jag inte kunde leva med att inte säga nåt. Sen ville jag inte riktigt göra slut heller, vi jobbade ihop och bodde också tillfälligt ihop. Jag trodde nog att jag var kär också, men i efterhand vet jag att jag inte var det, utan var med den här killen för tryggheten som jag ju var otrogen för att jag inte ville ha. Iaf förlät han mig rätt fort. Han tyckte inte det var så farligt. Själv gick jag in i en depression och mådde otroligt dåligt i nästan ett år. Jag var ju en sån som inte var otrogen, jag avskydde ju otrohet! Nu ångrar jag mig inte längre. Otroheten gav mig enorm självinsikt och jag har lärt mig så otroligt mycket. Dessutom borde jag sett otroheten som ett tecken på att jag inte brydde mig tillräckligt om förhållandet. Det tog mig ett och ett halvt år att avsluta, ett och ett halvt bortkastade år med en kille som jag inte ens tyckte om. "En gång otrogen, alltid otrogen." Jag tror det är tvärtom. De som varit otrogne vet hur mycket det kostar, och vi håller oss borta i framtiden. De lever inte i illusionen om att otrohet är pga dålig karaktär, utan vet att vem som helst kan trilla dit. Så ni behöver inte vara rädda för oss otrogna. Vi är bara helt vanliga människor med en erfarenhet extra i bagaget.

Eftersom jag aldrig haft ett förhållande blir svaret nej ;)

Jag är regelbundet otrogen mot min kille. Inget jag är är speciellt stolt över.

155 varför är du det?

Jag är seriemonogam.

#157 ja de tär väl så…det borde kallas om man inte haft samma partner hela livet, eller? :) Vi kallar oss monogama men vi är inte det egentligen, vi har ofta flera relationer under vår livstid och få lever med en och samma partner exakt hela sitt liv. Eller tänker jag galet nu?

#157 och #158

Ha, seriemonogam var ett bra ord😉

Min mormor sa: Kärleken består, det är bara föremålen som växlar.

Jag får däremot kalla mig monogam som firar 30-årig bröllopsdag i år.

Vi har varit tillsammans i 33 år nu och säger som alla "gamlingar" att tiden har gått så fort.

#158 Nej du tänker rätt.

kl

Jag har haft flera KK förhållanden genom livet. En del med väldigt nära vänner där vi sökt tröst o stöd hos varandra när vi inte haft partners, o andra med män som varit upptagna, perfekt när man vill ha bra säker sex med personer som inte vill bilda familj med någon ny.

Nej jag har verkligen inte varit otrogen. Men 2 av mina kompisar har varit otrogna mot sina partners och berättat i förtroende för mig och det är riktigt vidrigt att stå där och hålla masken när jag träffar deras respektive. Vill man inte att ens partner ska få reda på om otroheten så kan man ge fan i att berätta det för annat folk runt omkring också.

Jag har svarat på trådfrågan. ☺️

Nej, jag har bättre saker för mig än svika dem jag älskar.

*#161 där håller jag med dig. Även om jag står fast vid min åsikt att det alltid är parens ensak så är det skitjobbigt i relationer där man även är bekant/vän med deras partners. Men jag blir inte ovän med en i övrigt bra vän bara för att de inte följer MITT moraliska kompass till punkt och pricka. Jag har bättre för mig än att döma ut andra människor, speciellt de jag kallar för vänner. Men det är en vidrig känsla :(

#164 Ja precis. Det är parens ensak så varför blanda in mig genom att berätta om sina snedsteg så att det blir en knepig situation för mig som vill vara lojal mot båda i parrelationen även om jag står personen som berättat en aning närmare. Bara dumt.

Nej.

Sen kan jag inte förstå folk som säger ''Han var otrogen så jag var det tillbaka, hahaha!'' …. vill man verkligen sjunka så lågt och vara lika dålig som sin partner? Om det handlar om hämnd så sårar man mer om man bara packar och drar och gör slut och därefter ligger runt som en dåre. Det sårar betydligt mycket mer än att ge tillbaka med precis samma kaka. För jag menar.. ens partner älskar nog en dagen efter man gjort slut också? Men då kan man ligga runt utan att vara otrogen.

Japp, det har jag. Under mitt förstaste första förhållande, som var jätteoseriöst, hånglade jag med en kille på bussen till Liseberg.

I mitt nuvarand förhållande har jag varit otrogen tre gånger, dock aldrig  haft sex med någon. Min kille vet om två av dom, och den tredje hände inatt. Men jag ska göra slut med honom på torsdag, för jag får verkligen inte ut det jag behöver av förhållandet…

I kommentar nr. 162, kan man se följande smiley: ☺️

Undra hur många som utgår från att jag har varit otrogen jämfört med de som uppfattar det som att jag skäms för att jag inte har varit otrogen…
 (Fördomsfunderingar.)

#168 Jag utgick nog ifrån att du varit otrogen😉

#169 - Jag gissar att majoriteten uppfattar texten på samma sätt som du. 🙂

Jag tyckte att det var ett litet kul fördomsexperiment. 😈
🙂

#170 Alltid lika kul och nyttigt när ens fördomar får sig en törn.😛

Fast här hadnlar det väl mer om uteslutnsingsöfrmåga och sunt förnuft? :P Vem skulle skämmas för att INTE ha varit otrogen?  Känns som en ganska väl befogad fördom att dra…att man känner skam för att man varit otrogen (Vore helt enkelt mest troligt).

#172 - Det låter som att någon spatserar ut på fördomsplankan med bindel för ögona. 😎

Så de som vill vara otrogna, men av olika anledningar har svårt för det, skall minimaliseras. 😡
Det är möjligt att jag just nu känner mig lite 😈 😇 🙂

#173 Varför vill man vara otrogen?

#174 Vissa får t.ex en extra kick av det, och finns säkert många fler anledningar. Men tycker ingen anledning är vettig :/

#175 Nej, håller med. Det finns säkerligen andra saker man kan få kickar av än såra sin partner som ska stå en riktigt nära.

#174 - Jag har inte någonstans påstått att man bör vara otrogen.
Du läser nog in mer än vad jag faktiskt skriver!? 🙂
Jag puschar bara några tankar… Thats it. 🙂

De som medvetet sårar sin partner behöver hjälp!

#177 Hahahaha nej, jag reagerade på detta: ''Så de som vill vara otrogna, men av olika anledningar har svårt för det, skall minimaliseras.'' Och därav att jag frågade ''Varför vill man vara otrogen?'' Jag frågade ingenstans varför man bör vara otrogen
😉
Och ja, det var en allmän fråga 🙂

#173 känns mest som du vill röra om i myrstacken 😃

Jag har fördomar men som Jesus säger- (eller vem det nu var); den utan fördom kasta första stenen 🎈

Jag minimaliserar inte, men det är naturligt att tänka sig att en människa skäms för otrohet, snarare än att de vill men int evarit otrogna i en sån här tråd- när de gör en "skämsgubbe" och inte skriver vad de menade med den :) Fördomsfritt vore ju att inta tänka något om det, vilket jag inte gjorde tills du tog upp det. Då tyckte jag bara att det var märkligt hela grejen med att man skulle ha fördomar om man trodde att skämsgubben betydde att man varit otrogen.

Folk som vill vara otrogna och gör det med mening (planerat och återkommande) skäms sällan över det :P Är min erfarenhet (och fördom).

För att svara på #156 Egentligen är det en dålig vana om man säger så. När jag träffade min nuvarande kille som jag vart ihop med i 2 ½ år mådde jag väldigt psykiskt dåligt. Hade precis slutat gå hos psykolog som jag innan hade träffat en gång i veckan under ca 1 års tid och hade även legat inne en period pga ätstörningar mm. Jag kastades in i vårat förhållande lite för fort har jag insett i efterhand, jag kände knappt honom då. Det visade sig att han själv mår mycket sämre än jag gjorde, han har legat inne flera gånger pga av självmordsförsök, han missbrukade alkohol och spel och hade även 2 år innan vi träffades slutat med heroin och andra droger. Oftast märker jag inte av något av detta. Men att leva med någon som ständigt har ångest, får panikattacker och hatar sig själv så mycket att han inte tycker han förtjänar att leva eller må bra tar på krafterna när man själv fortfarande mår dåligt över tidigare händelser i ens liv. Jag älskar min kille över allt annat och att se han må som han gör får mig att må skit också. Detta var kanske inte det mest optimala förhållandet för mig som precis tagit mig ur en kris och fortfarande var skör. Tror inte det hjälpt någon av oss. Men iaf, innan vi träffades använde jag sex när jag mådde som sämst. Om det var för att fly för ett tag eller få bekräftelse kan jag inte svara på. Och tyvärr har jag gått tillbaka till det trots att jag är i ett förhållande och alltid vart väldigt emot otrohet.  Och nej efteråt mår jag inte bättre, snarare tvärtom. Mitt samvete gnager hela tiden samtidigt som jag måste vara stark för honom. Han började med heroin igen för ca ett halvår sedan, det är hans sätt att fly för ett tag, medans mitt sätt tyvärr är att söka tröst hos andra. Jag sa redan när vi träffades att börjar han med droger igen så drar jag, det är ingen värld jag vill veta av. Det är konstigt hur svårt det är att göra det när man väl är där. 

Självklart är detta inget hälsosamt förhållande för någon av oss, och min sambo går och får hjälp för sitt mående.

Nu blev det lite väl långt men detta är anledningen till att jag är otrogen.

#181 ingen bra relation med andra ord :(( Mår dåligt när jag läser det du skriver, tycker synd om er båda över situationerna ni hamnar i. Funderar du på att göra slut? Jag tycker det låter som att de tär vad du borde göra, stå vid ditt ord och beslut (rätt sunda sådant) som du tänkte när du gick in i relationen. Du skadar dig själv och honom och han gör heroin rots vad du sagt. Ni verkar inte kunna hjälpa varandra. Kanske acceptera det och gå vidare och iallafall hjälpa dig själv? Det är du värd. OT, men jag behövde skriva det.

Så, nu har jag ingen pojkvän längre, så nu kan jag ligga med vem jag vill :)

#180 - Jag har en liten rädsla för att "cementera fast" mina åsikter.
Därför uppskattar jag de tillfällen då någon kan få mig att ifrågasätta mig själv, och få mig att fundera på om jag verkligen tycker det jag tycker. Är jAg fördomsfull?.. typ.
Mitt motiv var mer åt detta håll, än att "bara" röra om i myrstacken. 🙂
(Psst: "Den som är utan synd kasta första stenen". Och eftersom ingen var(/är) utan synd, blev det ingen stenkastning.) 🤓

Det finns så många som känner alldeles för mycket synd (dåligt samvete) helt i onödan. Och så finns det de som inte skäms för någonting… 

I det här sällskapet på forumet så skulle nog ingen behöva skämmas för att de inte vågat vara otrogna- däremot om de vill vara otrogna/varit otrogna (eftersom många här dömer sådana känslor/beteenden väldigt hårt).

Skam är ju något jag upplever att vi känner utifrån omgivningens föväntningar/att man inte kan leva upp till bilden som andra har av en (eller man själv har av att man borde vara). Men jag har massor med fördomar, men än lever jag och lär 🥳 …hoppas jag iallafall.

Fördomars ursprung har ju med människans (människosläktets) överlevnad att göra, så… 😉

Jag har då inte varit otrogen och förstår ärligt inte heller varför man skulle vara otrogen? kanske låter lätt att säga, men de är så mycket bättre att bryta relationen istället för att hitta på andra saker. Jag skulle iaf vilja att min partner snackade med mig först, och är de något problem så löser man de eller så stoppar man där. Men de kanske bara är jag :P

#187 - Det låter bra och förnuftigt, rent teoretiskt…

#187 Sen är det kanske inte så lätt att göra slut efter många år tillsammans. I mitt senaste förhållande så klängde min kille fast vid mig så mycket att det blev jobbigt. Så ibland är det nog lättare sagt än gjort kan jag tro.

Aldrig någonsin! 
Gränsen för otrohet är så olika…För mig är intresset för någon annan otrohet. Skulle aldrig få för mig att ens se efter någon annan eller skriva med någon över internet. Jag hade blivit djupt sårad om min kille hade flirtat bakom min rygg.

#189 Jo de förstår jag absolut men om man vänder på steken, hade de inte känts bättre om killen sa något direkt? :/ att göra slut är såklart jobbigt men de kan bli så mycket värre om man låter de fortsätta… :(

Kanske starta en tråd förslagsvis med titeln "Otrogen. Varför?"

Mest tänkt som en hjälp för de som i nuläget är otroga.
Att få dem att bena ut orsaken till att det blivit som det blivit.
Fast det kräver nog modiga människor…

#191 Jag sa åt honom att jag hade fallit för någon annan men han gjorde allt för att hålla mig kvar. Jag vet att om jag skulle hållits kvar hos honom så skulle jag inte i längden kunnat vara trogen. Jag var också "lite" otrogen då jag lät den andra killen kyssa mig även om jag senare drog mig bort, men mitt ex ville ändå att vi skulle arbeta på vårt förhållande trots att han fick den här infon.

Ibland undrar jag om jag bara borde ha gjort slut utan att ha sagt något om den andra killen som jag föll för. Han får nuförtiden en massa "triggers" då han ser på filmer där någon är otrogen osv. Jag har skadat honom för livet. Han säger också att han vet inte om han någonsin kommer att kunna lita på någon igen. Den där kyssen förstörde allt för honom. 

Nej, bäst att bara göra slut om man känner att känslorna har tagit slut, även om det är svårt. Om man hinner vara otrogen så borde man göra slut direkt och inte berätta om det… Det tycks bara vara för jävligt och göra mer skada än nytta annars.

Mitt ex önskade också att jag aldrig skulle ha nämnt den kyssen. I början va han glad att jag berättade och nu hatar han mig för att jag berättade om det för nu kan han inte leva utan att få triggers. 

Inte nog med att jag aldrig kommer att förlåta mig själv för att jag lät killen kyssa mig, jag kommer aldrig heller att förlåta mig själv för att jag berättade om det och lät honom lida.. Men jag trodde ju att man skulle vara ärlig och att det var det enda rätta. Jag hade så fel.

#193 Väldigt tråkig historia måste jag säga :/ men jag tror fortfarande du gjorde det rätta. Jag hade iaf velat veta, även om de hade varit otroligt smärtsamt. Men jag tror de kan vara behövligt och kanske "nyttigt" i framtiden. Man lär sig av alla erfarenheter man får, och han kanske har de fruktansvärt nu, eller hade. Tror dock att han kommer vara glad för att han fick reda på de senare

Det behöver såklart inte vara så, vissa vill verkligen inte veta så det varierar nog väldigt mycket från person till person. Får bara hoppas att han lyckas och tar sig igenom de!

Va inte för hård mot dig själv, de mår du inget bra av heller. Lätt att säga, men nu har de skett. Det du kan göra nu är se över dina val bättre om de skulle hända något liknande :/ sen hoppas jag såklart inte de men ja. Shit happens so to speak. Ärlighet är det bästa ändå tycker jag, så du gjorde verkligen inte fel i att berätta tycker jag. Snarare bra gjort! Men som jag skrev tidigare, vissa personer kanske verkligen inte vill veta :/ får hoppas han ta sig igenom de snart!

#194 Det är verkligen hemskt. Jag kommer som sagt alltid att ångra det jag gjorde för jag sårade en jättefin människa. Han förtjänade inte det här.

Jag vet inte om jag gjorde rätt i att berätta åt honom. Han tyckte i några månader att jag gjorde rätt men sen nu har han ändrat sig och avskyr att jag berättade. Han tyckte det var själviskt av mig, att jag bara behövde lätta på mitt samvete vilket inte alls var orsaken till att jag berättade. Jag ville inte få honom att tro att det var något fel på honom, det var ju mig det var fel på. Jag som gjorde fel. 

Jag tänker inte hoppa in i ett nytt förhållande i första taget. Jag känner att jag behöver arbeta på mig själv en hel del och försöka analysera varför jag gjorde som jag gjorde. Jag vill bli en bättre människa, så innerligt så. Jag vill inte göra fel beslut igen.

Men jag antar att vissa vill veta och andra inte. Svårt att säga vad man har att göra med för människa då. Jag tänker dock se till att något sådant här inte händer igen. Det är så hemskt att såra en annan människa på det här sättet. Det sätter så djupa spår att jag kan bara inte tillåta att såra någon annan på det här sättet igen. Hellre är jag då bara ensam.

Jag måste vara hård mot mig själv. Det är inte meningen att det ska vara lätt för mig medans han mår så pass dåligt. Det är rätt åt mig om jag får lida och jag vill lida. Lida så pass mycket att jag aldrig någonsin kommer att göra något sådant här igen. Jag måste komma ihåg smärtan. Aldrig glömma bort.

#192 och människor som inte bara dömer ut och anklagar folk. En del på detta forum likställer ju detta med pedofili, mord och andra brottsliga saker (framstår det som utifrån reaktionerna).  Själv tycker jag att de som ÄR otrogna får hålla det för sig själva, eller ge sig till känna, men förvänta inte enbart förståelse eller nyfikenhet eller en vilja att "hjälpa".

#190 Jag är precis som du! Många anser att det inte är otrohet förrän man kysser/har sex, men för mig finns också emotionell otrohet - det behöver absolut inte vara fysiskt för att räknas.

Jag har varit otrogen.. och det är det hemskaste jag gjort i hela mitt liv, måste jag säga. Jag mår fortfarande dåligt över det, för att jag själv tycker jag är emotionellt otrogen när jag träffar den här personen jag NÄSTAN låg med för 2 år sen. Han och jag har en speciell kemi, och vi kommer nog alltid att ha det. Men jag har hittat den rätta kvinnan för mig och därför vill jag inte veta vad som skulle kunna bli av kemin mellan honom och mig..

Nej!!! tanken skulle inte falla mig in, vet själv hur tungt det tar..mitt ex var otrogen mot mig med min dåvarande " bästa vän " usch vad jag hatar otrohet..