Annons:
Etikettkänslor
Läst 9999 ggr
mammaru
2011-12-07 20:24

Älska två?

Jag har läst lite här på forumet om otrohet och många av er är tuffa och säger att ni har nolltolerans för otrohet och anser att man "först ska reda upp son relation" och liknande. Det kunde ha varit jag som tyckte så för två år sedan.

Andra har dåligt samvete därför att ni ”strulat” med någon fast ni har en partner. Kanske bara en engångsgrej.

Det som har hänt mig passar dock inte riktigt in i de här enkla schablonerna. Jag lever i en lycklig relation med en man men fick via jobbet mailkontakt med en man ”på andra sidan jordklotet". Jag nätverkar mycket i mitt jobb, så det är inte konstigt alls att jag har mailkontakt med en man. Jag har alla möjliga jobbkontakter både IRL och virtuellt med både män och Kvinnor. Skillnaden med den här mannen var att vi snabbt blev vänner och vi började skriva mer och mer till varandra. Vi berättade båda om våra respektive partners och vaggade in varandra i trygghet om att vi levde lyckligt – för min del fanns inga tankar om flirt eller förälskelse och särskilt inte eftersom vi ju levde i varsin bra relation.

Just därför märkte vi inte när vänskap övergick till förälskelse. Det fanns inte med på kartan över det vi trodde var möjligt och när det väl händer… Ja, som ni vet är förälskelse som att dränka hjärnan i kemikalier så den fungerar inte riktigt som vanligt. Man kan nog säga att vi rasade ner i en förälskelse utan att fatta vad som hände förrän det var för sent.

Det tog åtta månader av daglig mailkontakt innan vi fattade att vi faktiskt var förälskade… Efter cirka två månader kom min sambo på oss och jag försökte avbryta. Men, allt var så kaotiskt, jag hade själv inte koll på känslorna, jag var livrädd för att min cyber-relation skulle förstöra min IRL-relation och jag är uppfostrad i tänkesättet att man älskar EN. Enligt det tänket innebär en ny förälskelse att man bryter med den första kärleken ELLER att man avbryter den nya förälskelsen. Det känns alldeles för begränsat för mig. Jag tror att jag älskar två.

Grejen är att min relation med min sambo blev mycket bättre pga min cyber-relation. Även om jag i princip har en lycklig relation, så har vi också haft vissa problem, som jag med hjälp av min cyber-vän kunnat lösa. Vi hjälper varandra just så genom att ge stöd och råd för den andres IRL-relation. Ibland har vi skojat om att alla borde ha en sådan här cyber-vän för att kunna förbättra sina IRL-relationer. Vi har haft stor hjälp av varandra.

I och med att det har fungerat så, kunde jag inte riktigt få in i min förälskade hjärna att jag verkligen måste bryta kontakten. Det var som att det mer handlade om att vara tillräckligt smart och sköta den snyggt och superhemligt, så skulle min sambo inte märka något utan bara kunna dra nytta av fördelarna i form av en bättre relation.

Fast, haken var ju att jag gjorde detta i smyg. Jag hade hellre gjort det öppet – men så fritänkande är inte min sambo. Jag och min cyber-vän var överens om att prioritera våra IRL-relationer och inte satsa på att någon av oss skulle göra slut/skiljas. Om vi någon gång i framtiden skulle bli ensamma av olika skäl, okej, då skulle vi kunna ta kontakt och kunna ses, men inte annars. Inte mycket till plan, men det enda vi kunde komma på. Det viktigaste för oss var att kunna fortsätta vår kontakt i cyberspace. Och vi hittade sätt att kunna göra det.

Sen kom min sambo på oss IGEN! Den här gången skämdes jag dubbelt värre och har en mycket tydligare avsikt att verkligen inte ta någon mer kontakt med min cybervän. Min sambo har varit helt fantastisk i detta och varit så förlåtande och kärleksfull att jag nästan inte tror det är sant. Jag vill verkligen inte såra honom mer. Jag har aldrig gjort något liknande i hela mitt liv - det här är verkligen den första gången som jag verkligen gjort något riktigt dumt och sårat en människa som jag bryr mig om.

Det är nu tre veckor sedan jag bröt med min cybervän. Jag har varit duktig och avhållit mig från att kontakta honom. Under hösten har min sambo fått problem med hälsan som gör att han vissa dagar är mer påfrestande - även om han alltid kommer på sig själv och fattar när han betett sig dumt mot mig och gottgör, han är en fantastisk man. Men, om jag kunnat ha kvar kontakten med min cybervän hade jag kunnat ha ett starkt stöd i detta att ha en vän som alltid lyssnar och bryr sig - ett stöd som skulle göra det enklare för mig att bemöta min sambo. Men, jag fattar att det inte går, även om jag tycker det är dumt.

Så, nu lever jag mitt liv utan min cybervän, fokuserar på min sambo och hans hälsa, älskar honom - men fortsätter att tänka på min cybervän. Jag vill mest bara att det vore okej att få älska två och jag önskar att jag hade varit smartare som ung och redan då bestämt mig för att diskutera sådant här med min partner, så att vi varit öppna för att det någon gång under livet kan få finnas plats för någon mer att älska. I mitt fall tog det över 20 år.

Jag har aldrig varit fysiskt otrogen, aldrig strulat på en fest och liknande, men den här mannen på andra sidan jordklotet ”drabbade mig”. Min sambo är som min andra halva, min cybervän är som min tvilling eller min Soulmate.

Den här erfarenheten gör mig mycket ödmjuk inför vad begreppet "otrohet" rymmer och om det någon gång är min sambo som får känslor för en annan kvinna hoppas jag att jag klarar att hålla en mer öppen och tillåtande attityd. Kärlek är kärlek. Man kan älska flera barn. Jag tror att man också kan älska flera män eller Kvinnor. Fast till dess min sambo når samma insikt måste jag leva enligt hans villkor, eftersom jag älskar honom och inte vill såra honom.

Min cybervän förstår och jag tror att jag kommer att fortsätta att älska honom livet ut oavsett vad - för mellan oss finns inga dåliga känslor.

Älska två? Ja, så är det, i mitt hjärta, men i mitt verkliga liv finns bara plats att älska en.

Annons:
hus-musen
2011-12-07 20:39
#1

Självklart kan man älska flera anser jag! 
Man är inte låst i sina känslor bara för att man älskar en person, utan det finns utrymme för andra med, stora kärlekar och små kärlekar.
Skillnaden är väl hur folk ser på saken, och hur man själv hanterar det som du verkar ha fått uppleva.

Qui dormit, non peccat

 


Namiko
2011-12-08 01:51
#2

Det är helt klart att man kan älska flera samtidigt. Inga kärlekar är likadana och vissa dyker upp samtidigt. Polyamori blir ett mer och mer välkänt ord och jag hoppas att din sambo blir mer öppen för att se och uppskatta vad din cybervän betyder för dig.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

mammaru
2011-12-08 09:05
#3

Tack för svar.

Just nu känner jag mig så väldigt deppig och ledsen. Det är flera halvjobbiga saker som hänt under hösten och jag har tappat sugen på flera fronter, vilket gör behovet av att kunna ventilera med min cybervän än större. Jag saknar vår dagliga kontakt.

Min sambo vet att jag är ledsen, men jag säger att det beror på allt möjligt som vi tampas med just nu, vilket förstås också är sant, men jag tror att "sorgen" över min avbrutna kontakt med min cybervän är en viktig del. Det säger jag inte till min sambo, för han mår dåligt av minsta antydan om min cybervän.

Det kan också vara en hormondipp eftersom jag är i övergångsåldern. Det är hopplöst svårt att bedöma vad som sker i mig just nu.

Igår var jag så ytterligt nära att ta kontakt med min cybervän, men jag lyckades ”prata förstånd” med mig själv. Det är som att jag tror att jag ”bara kan skicka en liten hälsning” och så ska det kunna stanna vid det. Men det kan det ju inte. För minsta lilla grej jag skickar så skulle allt rusa iväg igen, även om vi kanske skulle låtsas som att vi bara svarade med ett par meningar till att börja med. Det var så det gick till när vi försökte låta bli att ha kontakt förra gången… Helt fel bedömning av läget och det egna beteendet.

Maria
2011-12-08 11:58
#4

Jag kan i och för sig förstå din sambo. Att inte få vara den som man i första hand vänder sig till med sina tankar och funderingar när man är ledsen måste kännas frustrerande.

Jag hade nog känt mig ganska sviken och kännt att jag hamnat på "andra plats"

Visst kan man älska fler men då gäller det ju att ha ett förhållande med en likasinnad annars är det nog ganska svårt för båda parter.

Sedan kan jag heller inte förstå hur man kan blir kär/älska någon som man aldrig har träffat???Obestämd

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Honestyisdead
2011-12-08 13:06
#5

Jag tänker som du bumbleboo.

Pytteliten
2011-12-08 14:02
#6

Svår situation du har hamnat i. Jobbig men samtidigt lite "lyxig" för en som inte har någon speciell… Min spontana tanke är att kan du inte visa vad du har skrivit här för din sambo? För jag tycker att du har beskrivit relationen till honom och känslorna för honom på ett fint sätt.

Jag har ändrat mitt sätt att se på relationer under de sista åren. Fått en mer ödmjuk inställning till olika sätt att se på det än vad jag hade förut. Men vår tradition av monogami är djupt rotad, både hos individen och i samhället.

Annons:
[swiss]
2011-12-09 13:43
#7

Jag tänker likadant som inlägg #4.

Miiiz
2011-12-09 15:41
#8

Klart jag skulle kunna känna mig sviken om min partner skulle prata med en annan om våra problem för att han inte kan dela dem med mig men sen igen måste man inse fakta. Varför har vi vänner och familj om vi skall dela allting med våra män ??

Ja menar nu är jag i en fri realation alltså där vi delar allt så vi kan fast säga rakt ut om sexet varit dåligt eller liknande. Men vi har ändå de där sakerna som vi inte kan prata med varandra om Först! Utan vi måste fråga mamma eller bästa vänninan om hjäl eller råd innan vi tar steget att prata om det.

Har en vännina som bor i England, har aldrig träffats. Men vi träffades på en Blimamma sida. Vi fick super kontakt medasamma och började prata privat(messenger) Sedan visade sig att hon spelade samma spel som mig och vi började spela tsm. Sedan så är det massa med födelsedagar osv mellan oss (som kanske andra tycker är tönttigt) men vi värderar som viktigt och unikt mellan oss. Därför kallar vi oss tvilling själar, en syster vi aldrig fick.

Och jag älskar henne, så mycket man kan älska en människa man aldrig träffat.

Jag har träffat 2 människor via nätet som på nätet har varit underbara men sedan i verkliga livet så är deras personlighet inte lika. Kanske man hade samma åsikter osv men det där som fanns där när man prata på internett bara *poff* försvann.

äh sitter säkert och bara babblar för er just nu. Kommentera gärna svaret ifall det är något missförstånd, orkar inte just nu läsa igenom svaret.

kram

< you gotta hold on, no matter what they say.>

<If you fail to be strong, their gonna have it just their way.>

mammaru
2012-01-22 18:30
#9

#4 Bumbleboo

Hur man kan älska någon man inte träffat? Ja, det kan man undra. Eller hur man kan älska någon man inte kan träffa rent fysiskt.

Men, faktum är att vi HAR träffats en gång för sisådär 15 år sedan. Vi hade ett intensivt samtal under en knapp halvtimme om "jobbgrejor" och så var det inget mer med det - jag hade inte en tanke på något annat än jobb den gången. Jag trodde inte att han rimligen kunde minnas det, eftersom han var den "inresta, kända experten" som träffade massor av människor jorden runt hela tiden. Jag fick en chock när det visade sig att han visst mindes mig.

Det är bara en av alla saker som gör att jag ibland ryser när jag tänker på honom. Via chatten har vi haft flera tillfällen då vi båda skrivit samma repliker samtidigt och så Tjoff har de landat där på skärmen framför en… den där grejen att man tänker lika när man är förälskad, jag trodde inte innan att det kunde märkas över chatten.

En annan grej är att vi ALDRIG haft minsta irritation mellan oss. Inga misstänksamheter, inga jobbiga feltolkningar - vi har kunnat prata om allt helt öppet och känt att allt har varit okej. Jag har tänkt att det måste komma, att det är så att det ALLTID kommer till sist, men nej, vi har bara fortsatt att komma överens hela tiden.

Mitt liv med min sambo är fortsatt bra. Vi kommer bra överens, är synkade i våra liv, sammansvetsade och har roligt. Fast om jag jämför så har jag många fler intressen gemensamt med min cybervän - jag tror att om vi levde tillsammans så finns det många saker vi skulle vilja göra tillsammans som jag inte kan göra med min sambo. Det kan kännas lite surt att tänka på, men samtidigt så kan jag göra de sakerna själv.

För övrigt så kan man ju också använda Skype till samtal eller videochat och det gör ju också att man känner sig närmare varandra - dock är det inte så lätt att få till sånt i hemlighet.

Hur som helst, jag tror att jag börjar acceptera min situation. Jag kan inte ha någon kontakt med min cybervän. Jag skriver i en lösenordsskyddad dagbok istället, fast jag skriver allt som att jag skrev det till honom.

miranda0
2012-01-22 21:09
#10

Jag tycker såhär:

Även om man har en monogam relation måste man ju få ha riktigt nära vänner. Som du beskriver din relation med mannen på andra sidan jorden så är han din tvillingsjäl, ni kan prata om allt osv. Jag tycker inte det är fel att chatta maila osv och ha en riktigt nära vän.

För du har väl inte sexuella känslor för honom?

Om ni bara pratar via mail och chat om allt mellan himmel och jord (som nära vänner gör) så kan du gott ta kontakt med honom igen.

Men gör klart för din sambo/man att du måste få ha en nära vän att ventilera olika saker med. Felet du gjort är att du smusslat.

Du skulle ju inte ha något emot ifall din sambo hade daglig cyberkontakt med en mycket nära tjejkompis heller. Eller hur?

mammaru
2012-03-15 15:56
#11

miranda0:

Jo, jag har sexuella känslor för honom. Att ha vänskapliga relationer med Kvinnor och män har inte varit något problem i min samborelation. Om det vore så skulle dessutom mitt jobb försvåras då jag har ett ständigt växande nätverk med både Kvinnor och män. Faktum är att jag nog har fler kontakter med män än Kvinnor i mitt jobb.

Även privat har jag manliga vänner. Min sambo har aldrig varit svartsjuk.

Relationen med min cyber-förälskelse började just som vänskap och under säg åtta månader var jag öppen med den relationen gentemot min sambo. Men sen började det att kännas som något annat. Jag kunde inte längre vara öppen, för jag och min cyber-man kom varandra alltför nära. Det fanns inga gränser.

Jag tror att det är lättare att prata "om allt" med min cybervän än vad det är med min sambo. Plus att vi båda är kreativa och har väl utvecklad fantasi, vi drogs mot att också prata om sex och ha en slags sexuell kommunikation. Det gjorde att jag kände mig väldigt åtrådd som kvinna, vilket i sin tur har satt fart på mitt IRL sexliv…

Min sambo har många fler gränser när jag pratar med honom. Dels rent intellektuellt, han är inte lika intresserad och nyfiken som jag är, han hänger inte med i mina tankegångar om de inte handlar om de ämnen som han är specifikt intresserad av – då är han hur smart som helst. Dels är han mer hämmad sexuellt. Jag kan prata och fantisera mycket mer, men det fungerar inte om jag säger allt till honom, då blir han alldeles ställd och tror att jag vill realisera allt jag råkar tänka på när vi har sex. Vilket jag förstås inte alls vill.

Min cyber-kärlek och jag har också många fler kreativa intressen gemensamt. Om vi levde ihop skulle vi antagligen både skapa musik och bilder tillsammans.

Jag grunnar fortfarande på det här. Jag vill verkligen vara lojal med min sambo som verkligen förtjänar kärlek. Jag har inga direkta klagomål på honom, innan känslorna för min cyber-kärlek dök upp var jag helt säker på att att min sambo var mannen i mit liv. Han är helt toppen. Och just därför trodde jag också att jag var vaccinerad mot att bli förälskad i en till!!!

Jag ser ingen utväg. Det verkar dumt att hoppas på att min sambo blir kär i en annan kvinna, för jag vet inte ens om jag vill vara utan honom. Samtidigt längtar en del av mig ihjäl sig efter att få testa fullt ut med min cyberkärlek. Om inte annat för att kunna avgöra om han verkligen är något för mig - det vore ju skönt att träffa honom och känna att Nej, vi funkar inte alls ihop IRL. Då kanske jag skulle kunna släppa honom.

För som det är nu återkommer han ständigt i mina tankar.

hus-musen
2012-03-15 16:09
#12

Kom ihåg bara att det är en enorm skillnad att chatta och lufta tankarna med en vän, och det är lätt att bygga upp känslor. Vi människor är ju naturligt nyfikna oxå, och han får dig att känna dig åtråvärd, vilket automatiskt leder till att han är ny och "mer spännande" än din sambo som du haft ett tag och vet vart du har inom alla plan.
Man kan faktiskt bli kär i kärleken och i positiv uppmärksamhet och förväxla det med kärlek för personen som ger uppmärksamhet.

Antingen träffar du honom för en fika tex, känner av hela situationen. Hur mycket är äkta, är det något ni/du vill satsa på osv. Kanske är han helt fel, kanske är han helt rätt.

Eller så bryter du kontakten och släpper din internetförälskelse helt och satsar fullhjärtat på dig och din sambo.

Qui dormit, non peccat

 


mammaru
2012-08-17 13:50
#13

Är inte på iFokus så ofta, men fick för mig att kolla den här gamla tråden. Vad gäller min "internetförälskelse" så har jag honom kvar. Nu har vi haft vår internetrealtion i över två år. Samtidigt lever jag ett bra liv med min sambo, ja, det blir till och med bättre hela tiden. En del av den förbättringen har att göra med att jag känner att det är två män som älskar mig.

Jag och min internetman hjälper varandra hela tiden. Bland annat stöttar jag honom vad gäller relationerna inom hans familj och framför allt med hans fru. Han har å sin sida varit både en klippa och ett andrum under perioder då tillvaron varit ganska upp och ned pga sjukdom hos min sambo.

Vi vet förstås att det enligt gängse normer inte ska gå till så här. Att vi gör fel. Men det är svårt att fatta eftersom vi båda blir glada av relationen. Jag vill att alla ska vara glada och jag vill särskilt inte såra min sambo, eftersom han är "oskyldigt drabbad" av detta. Jag riktar in mig på att fortsätta att göra min IRL relation bättre och att hålla kvar min internetman. Troligen kommer jag att leva livet ut tillsammans med min sambo, men OM han av någon anledning skulle vilja lämna mig, så finns det en man till. Om det nu är om 5, 10 eller 20 år? Eller inte alls.

Om min sambo skulle bli kär i en annan kvinna (vilket är mycket osannolikt) så skulle jag önska att han kunde förstå att det är okej. Att det går att älska två. Att han inte måste bryta helt med mig bara därför att han vill utforska en annan kvinna. Jag skulle önska att vårt kärleksband fanns kvar, även om han för en tid blev mer intensiv med en annan kvinna.

För det är sådant jag "lärt mig" av min situation. Idén om att vi ska leva med exakt bara en person hela livet haltar. Idén om tvåsamhet haltar också. Det är hemskt att parförhållandet bryts sönder därför att en part får känslor för en annan person. Det är kärlek. Det är inget ont. Särskilt när barnen blivit stora och flyttat hemifrån borde det vara acceptert att man får känslor för en person till, utan att det innebär relationskatastrof med skilsmässa osv.

Jag är inte någon förespråkare för att man ske ge sig ut på raggning, det är inte det som är poängen. Poängen är att det ibland uppstår möten med personer som vi fungerar väldigt bra med. Jag tror inte att vi har så många sådana möten i ett liv, kanske 1-4? I mitt liv är det nog 3. Min första sambo är jag fortfarande kompis med. Sen är det min nuvarande sambo och så min internetman. Vi kan för all del tvinga oss att låtsas att vi inte känner något, men om vi nu ändå gör det?

Kärlek är kärlek.

Annons:
Honestyisdead
2012-08-17 13:56
#14

"Vi kan för all del tvinga oss att låtsas att vi inte känner något, men om vi nu ändå gör det?" Ja då får man ta det med sin partner och se var den ställer sig i frågan. Vill denne inte dela sin partner med en annan man, så får man snällt göra slut.

Man måste vara två i att ha de där tankarna om relationen ska vara ärlig.

Henrika85
2012-08-17 14:16
#15

TS Jag tycker absolut inte att polyamori är fel eller att man bör hålla sig till gängse normer om tvåsamhet. Dock bör både (alla?) parter vara med på detta, och det framstår ju helt klart att din sambo inte delar den uppfattningen. Han delar uppenbarligen inte dina värderingar angående det här, vilket gör det knepigt. Har ni pratat om det och försökt komma fram till någon slags kompromiss?

Du har sagt att du vill satsa på din sambo; vet han om att du fortfarande har kvar din "internetman"?

MVH Henrika

Sajtvärd på HBT iFokus

sosanna
2012-08-17 15:29
#16

Jag mår illa när jag läser den här tråden.

Som sagts så kan man älska fler än en, men man kan inte ha ett samboförhållande samtidigt med en som inte är med på den grejen.

Jag tycker du ska visa din sambo den här tråden.  Låt honom få veta om dina starka känslor för din sk. "internetman"

Det är ju otrohet det du håller på med

[Emma--]
2012-08-17 16:26
#17

Så äta kakan men ha den kvar alltså? Om du älskar din man så bryt helt med din internetman. Eller var ärlig med att du inte kan bryta kontakten så får åtminstone din sambo chansen att välja. Det är ju den viktiga grunden i en relation, ärlighet. Du har "fel" känslor för han på internet och du vet att din sambo inte tycker om det. Visst kan man ha känslor för mer än en, men väljer man att vara i en monogam relation kan man inte bara välja att smyga med en bakom ryggen för att man mår bra av att prata och behöver stödet. Blir väldigt fel mot personen man säger sig älska. Man sviker den personen varje dag. Du tvingar din sambo att leva i en lögn helt enkelt. Det är inte rätt. Är du i behov av en vän som finns där och stödjer i det jobbiga, så leta efter en vän istället.

Amorell
2012-08-17 16:34
#18

Jag blir väldigt förvirrad av den här tråden, kanske är det jag som är trångsynt men du skriver upprepade gånger i trådens inledning om att din sambo "kom på" er, har du fortfarande denna relation bakom din sambo? Jag för min del hade blivit så otroligt kränkt om min partner förbättrade vårt sexliv genom kontakt med en annan kvinna, via nätet eller vilket som. Eftersom du då din sambo ertappade dig med din cybervän avslutade kontakten för en tid, måste din sambo uttryckt en önskan om att kontakten inte skulle fortsätta? Så du döljer den för honom? Men du älskar honom? Det är för mig specifikt, väldigt förvirrande. Du skriver i inledningen att du helst inte haft kontakten i smyg men din sambo är inte så fritänkande, borde du då inte respektera honom i den åsikten och berätta för honom och låta honom besluta hur han vill ha det och om han vill dela sitt liv med en partner som ger en bit av sitt hjärta till någon annan? Menar inte att låta dömande, jag tycker att alla ska forma sina egna relationer men jag tycker inte din sambo riktigt fått säga sitt om det är som jag uppfattat det.

~ Ysmn

pyromanen
2012-08-17 16:36
#19

Är övertygad om att man kan älska flera. Är övertygad om jag skulle kunna göra det. Det som hindrar är normerna som alla härikring (jag inklusive) fått inpräntade i sig hela livet. Den jättestarka monogami-normen gör att det känns som ett jättehot om den man älskar även älskar nån mer (utom då sin mamma eller barnen - för då är det ok). - därför att man då blir rädd för att man då ska bli övergiven (fast om man faktiskt kan älska två då blir man ju inte övergiven för att det finns en till) Det är som att man är mindre värt då och som att relationen skulle vara mindre värt då- vilket jag tycker är orimligt. Varför skulle én kärleksrelation vara sämre för att den ena parten eller båda älskar fler människor?

Magrat
2012-08-18 00:59
#20

Jag kan inte tillföra något givande till din situation, och jag är osäker på om det ens är råd du är ute efter, verkar snarare vara någon form av ventilation. Men för att svara på frågan, visst tusan kan man älska flera personer än en enda.
Den monogama tillvaron vi lever i är ju snarare en nedärvd tradition om hur det ska vara, men den finns såpass djupt rotad att det för de flesta blir en självklarhet. Jag tror att man förlorar mer på att förneka att man kan förälska sig i flera personer samtidigt, det är ju en naturlig process som man inte styr över.
Jag är polyamorös men är ändå i en monogam relation just för att min man inte är det. Han förstår ju principen av det hela, och har inga problem med att förstå att man kan älska flera, han kan ju tillochmed själv erkänna attraktion och förälskelser i andra personer, just för att det händer ibland. Han är däremot inte beredd att leva i ett öppet förhållande så därför har jag valt bort att ha flera relationer samtidigt. Däremot styr man inte över sina känslor, det är valet att handla efter sina känslor som man styr. Jag skulle inte kunna leva med någon som inte skulle acceptera att man kan känna både psykisk och fysisk attraktion för andra människor bara för att man har ett förhållande, men jag kan samtidigt förstå att de flesta dra en gräns vid att faktiskt inleda ett förhållande jämfört med att bara ha känslorna. Som sagt, älska flera är inget konstigt, men har man valt en monogam relation så får man gott hålla sig till det eller avsluta förhållandet även om det bitvis kan kännas surt. En av de bästa förutstättningar man kan få är ju att göra upp dem reglerna innan man går in i ett förhållande, min man vet att jag är polyamorös och tar inte illa upp om jag patar om känslor för någon annan, samtidigt som jag får respektera att han vill ha ett monogamt förhållande.

Jag skulle i alla fall inte våga mig in i en relation utan att ha förutsättningarna uppgjorda sedan innan (även om jag skulle bli glad om min man en dag skulle kunna tänka sig ett öppet förhållande :))

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

Annons:
mammaru
2013-03-23 13:56
#21

#20 Magrat

Det är lätt att vara efterklok. Idag finns åtminstone en diskussion om detta med polyamorösa förhållanden. När jag var ung fanns den inte alls och jag är helt formad efter att kärlek = monogam relation. Jag har inte heller haft anledning att ifrågasätta detta personligen. När jag och min sambo träffades för mer än tjugo år sedan fanns det inte på kartan att sätta upp några regler om att ha ett öppet förhållande och jag hade inte den blekaste aning om att jag en dag skulle ha önskat att vi gjort upp det så. Så, hur i all fridens dar skulle jag ha kunnat gjort upp förutsättningarna på det viset när jag inte ens hade en aning om hur det kan bli?

Fram till min egen erfarenhet så har jag tänkt på öppna förhållanden eller polyamorösa relationer nästan som en uppmaning att "gå ut och ragga för att piffa till sexlivet". Till och med nu när jag tänker på det, kan jag inte helt förlika mig med tanken att generellt bestämma att ”nu ska vi ha en öppen, polyamorisk relation” för jag vill inte generellt sett vara fri att träffa andra män, jag är inte ute efter känslan att bli mer tillgänglig för andra män så som man kanske känner sig när man är singel. Jag vill leva livet ut med min sambo, men jag råkade överraskas av känslor för en annan man som också fick känslor för mig. Det är första gången det har hänt i min över tjugo år långa relation med min sambo.

När jag träffade min sambo visste jag direkt att "det här är mannen i mitt liv, honom ska jag ha barn med" och den känslan är kvar. Var i den känslan skulle jag kunna räkna ut att det ändå var möjligt för en annan man att hitta en väg till mitt hjärta?

Så, det jag skulle ha velat haft om jag fått börja om är kanske inte direkt en "öppen, polyamorisk relation" utan mer en gemensam insikt om att oavsett hur mycket vi älskar varandra, oavsett hur mycket det känns som att just vi två är ämnade för varandra så kan det fortfarande finnas ytterligare någon/några personer på jorden som kan väcka känslor hos oss båda och det är inte farligt. Det är skönt. Det ger mer kärlek. "Du kan fortfarande vara trygg hos mig även om en sådan person kommer in i mitt liv och då vill jag vara öppen och ärlig med det och få acceptens för att jag älskar en person till". Något i den stilen. Men jag fattar inte hur det skulle ha gått till att nå den insikten, för det var i inledningen av min relation med min sambo exakt helt osannolikt. Hade han föreslagit någon i den stilen hade jag bergis fått panik, blivit förtvivlad och inte förstått vad han menade.

Jag har aldrig varit typen som gått runt och flirtat med andra män för att göra min sambo svartsjuk och jag har inte heller haft någon önskan om att "ha en affär". Jag och min sambo pratar nog öppnare och ärligare än genomsnittet än de flesta – trots att jag haft min cyberrelation hemlig. Vi har arbetat oss igenom flera svårigheter och jag tycker att vår relation utvecklas och blir bättre hela tiden. Ändå kunde jag få känslor för en annan man.

Just nu är det hans fru som upptäckte vår relation och vi avbröt allt. Jag har ingen önskan om att förstöra deras relation, tvärtom har jag envist jobbat för att hitta sätt att få dem att bli bättre på att kommunicera. Jag vet att jag hjälpt min cyberman att komma på nya sätt att prata med sin fru som faktiskt fungerat.

Det vore ganska skönt om vi klarar att aldrig mer återuppta vår relation för själv smygandet är inte min grej och jag har ingen tidigare erfarenhet av att ljuga och ha hemligheter. Det är inte vad jag gör normalt sett. Men det innebär att jag förlorat möjligheten att ha kontakt med en helt fantastisk man som delar många av mina intressen och som jag hittills aldrig haft några problem att kommunicera med. Vi har alltid förstått varandra under 2,5 år. Alltid.

sosanna
2013-03-23 15:07
#22

Usch och fy! Så du håller på och smusslar fortfarande!?

Visst tusan kan förhållanden förändras. Men om du i början ville leva monogamt och 20 år senare vill leva ut din kärlek med en annan man så får du ju för tusan komma överens med din sambo först. Och vill din sambo inte acceptera ett sådant förhållande så får du välja antingen internetmannen eller din sambo.

Jag blir riktigt upprörd!

pyromanen
2013-03-23 15:27
#23

#22 Hon skrev ju just att dom inte längre har kontakt!

#21. Bra skrivet. Jag tror det är viktigt att formulera detdär med hur man kan få känslor för andra efter lång tid. När jag pratar med kompisar som har långa relationer bakom sig så har mer eller mindre alla upplevt det med att bli förälskade i andra trots att de har det bra i sin relation. Att veta att det är så tror jag kan hjälpa folk till bättre att hantera sånt när det händer.  Denhär bilden som många ffa yngre som inte provat mer än 5-10 år med samma partner,  har att har man bara hittat "den rätta" och man har en bra relation då blir man inte förälskat i andra, den stämmer helt enkelt inte.

sosanna
2013-03-23 15:43
#24

#23 Ja dom har inte längre kontakt pga att hans fru upptäckt dom inte för att dom ville avbryta

Och jag säger inte att det är fel att älska fler men man måste vara överens med sin partner om vilka regler som gäller i förhållandet. Och ändrar man sin inställning så måste man genast ta upp det med sin partner och är man inte överens om förändring så får man separera.

mammaru
2013-03-23 16:31
#25

#24 sosanna det du skriver låter mycket bra i teorin och hade vi diskuterat det här för fem år sedan hade jag antagligen stöttat din åsikt till 120%. Med kraft och ilska.

Men sen hände livet på ett annat sätt. T.ex. fanns det perioder då min sambos hälsa var dålig och jag måste vara stark, stå pall och inte oroa honom ytterligare genom att själv visa oro. Skulle jag just då bryta med min cyberman när det var just han som gav mig det bästa stödet för att kunna vara ett bra stöd åt min sambo? Min cyberman har exempelvis försett mig med information om min sambos sjukdom när jag själv inte orkat.

Visst, jag kunde få visst stöd från andra personer också, men jag har exempelvis inga föräldrar och bara ett syskon som jag har nära kontakt med. Jag är i övrigt en sådan person som många gärna vänder sig till med problem, men jag har inte själv lika många som jag vänder mig till. Så jag har tyvärr inte så många att prata med och det kommer att bli ett problem nu.

Jag säger inte att detta i sig är nog för att man ska gå bakom ryggen på en partner och ha en hemlig relation, men det gör totalbilden mer komplicerad.

Jag försökte ta upp det här med min sambo för knappt två år sedan men insåg att vi aldrig skulle kunna tänka lika om detta. Därför bröt jag med min cyberman och trodde att det var så jag skulle göra. Men på något sätt började kontakten igen. Jag har inte kunnat motstå min cyberman och jag har inte kunnat avstå min sambo. Möjligen lyckas vi den här gången. 

Men, jag förstår inte för vem det skulle bli bättre om jag separerade från min sambo?

Gur4m1
2013-03-24 01:15
#26

inte orkat läsa alla inlägg, kan giss avad som står i många av dem, men jag förstår din käsnla TS och det är synd att i ditt första inlägg, att din sambo inte kan tillåta dig fortsätta med sin "soulfriend", dvs dela dig- speciellt om du ebhöver den typen av stöd som du inte verkar kunna finnas hos din sambo. Även om det kan såra din sambo att du känner så, så är det ju så DU känner. Ibland handlar det mer om stolthet. Att "komma på andra plats" måste det ju inte vara, kan ju vara "Delad första plats men med olika funktioner".

Hoppas det reder ut sig på ett sätt som du kan leva och må bra med.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

annikanyfiken
2013-03-24 14:09
#27

Man kan älska 2 samtidigt men är inte alla inblandade okej med det så är det inte heller okej. Och att smussla bakom ryggen på din sambo och hans fru är helt fel

Annons:
Gur4m1
2013-03-24 14:59
#28

Jo smusslande är ju inte okej, samtidigt är nog TS mycket ävl medveten om det. Handlar mer om stigman i samhället runt att man KAN svika sin partner på det viset- vilket upenbart går, även om man älskar EN person så kan man alltså hamna i en sits där det blir såhär, sen är det ju absolut inte okej mot sin partner. Samtidigt är jag frågande till avrför det är okej för en aprtner att ställa sådana kvar på sin partner om denne blir föräldkad i en till? :) Men här kna ju TS välja att lämna, i det ljuset kanske smabon även accepterar Ts relation, eller absolut inte.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

eliisabettan
2013-03-24 16:19
#29

Jag kan inte älska 2 samtidigt men finns ju dom som kan det så då får man göra upp med sin partner om hur förhållandet ska se ut

Upp till toppen
Annons: