Sorg

Döden

2012-04-19 21:23 #0 av: [SweetRose]

Hur hanterar ni det när någon ni älskar dör?

Anmäl
2012-04-19 21:34 #1 av: [manda34]

Har bara varit med om när morfar dog. Var så liten så hanterade inte på annat sätt än som mindre barn gör.

Anmäl
2012-04-19 22:07 #2 av: dextrosol

Har lärt mig hantera det bättre nu.

Kommer fortfarande ihåg när min första favoritkatt dog 2005-2006, jag låg uppe hela natten i tårar och kunde inte gå till skolan på en vecka.

Har som sagt är lärt mig att hantera det bättre nu, förra månaden dog två bekanta (en dog i cancer, den andras död får vara anonymt), man gråter inombords men jag klarar av att höra händelsen bättre nu, kanske för att jag blivit äldre?

Anmäl
2012-04-19 23:25 #3 av: hus-musen

Accepterar och går vidare.
Är någon död så är den död, finns inte särskilt mycket man kan göra åt saken.

Anmäl
2012-04-19 23:29 #4 av: [manda34]

Säger som föregående ilägg. Dock kan det vara skönt att en sådan sakfår vara anonymt. :)

Anmäl
2012-04-20 01:11 #5 av: cosmonita

Jag personligen är en människa med båda fötterna på jorden dvs jag är nog en tråkig realist som inte tror på varken himlen, liv efter döden eller annat som inte går att bevisa med papper och penna.

Så för mig är döden bara en del av livet. Visst är det svårt att mista någon nära, min pappa dog relativt ung för snart fyra år sen och det var jättejobbigt. Men jag hanterade det som ett ofrånkomligt faktum. Det är bara att acceptera och gå vidare. Det finns liksom inget annat. Sörja kan man göra ändå och det har jag gjort och gör fortfarande.

Jag har också viss erfarenhet av döendet genom mitt yrke som sjuksköterska där jag ofta ansvarar för döende människor. Det kanske hjälper mig att acceptera lättare än dem som är i kontakt med döden för första gången med en anhörig.

Anmäl
2012-04-20 09:16 #6 av: ettlitetalias

Jag är inte bra på att hantera dödsfall, trots att jag är realist och känner rent allmänt att är någon död, så är den död helt enkelt. Men jag är alltid jätteledsen i en vecka efteråt ungefär. Gråter mycket och funderar mycket över saker som borde ha sagts, gjorts och som personen kanske såg fram emot som nu inte kommer hända osv. När min iller dog var jag helt förstörd, trots att jag visste att hon var tvungen att somna in och hon (hur illa det än låter) inte var min favorit.

Anmäl
2012-04-20 09:24 #7 av: Fridaaaa

Inte varit med om det så mycket som tur är. Men blir knäckt.
Depp flera dagar osv. Tur att jag har djuren.
Blir knäckt även när ett djur går bort likamycket som en människa nästan. (dem är mina familjemedlemmar djuren).

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2012-04-20 13:01 #8 av: [zorry36]

Blir helt förstörd om någon dör, speciellt djur.

Anmäl
2012-05-16 11:55 #9 av: MouIIyo

Första gången jag upplevde död var när min mormor gick bort. Hon fick 2 hjärnblödningar och en hjärtinfarkt.
Under tiden som hon var dålig så planerade jag och mamma att hälsa på henne. Så vi tog flygplanet till Estland.
Men när vi anlände var det försent.
Istället för att hälsa på mormor, fick vi gå på hennes begravning. Jag var då 10 år gammal.
I Estland har man även öppna kistor. Därav tror jag att jag fick den chocken som jag fick. Jag grät hysteriskt.
Pappa tog ut mig från kyrkan och gick en promenad med mig.

Efter denna händelse har jag inte gråtit igen. Jag blir tyst, och försvinner i mig själv.
Min farfar gick bort för några månader sedan, jag såg honom innan han dog. Det var nog enda gången jag fällde en tår.
Min sambo försökte uppmuntra mig till att prata om allt. Men jag ville inte. Vill det fortfarande inte.

Anmäl
2012-05-16 16:52 #10 av: Nattuggla

Jag stänger mig inne med mina känslor, pratar inte så mycket. Försöker hantera det på mitt sätt. Skriver, gråter, tänker tillbaka på fina minnen, bilder, känslor.

Den första som dog för mig va min mormor (cancer, helvetes skitcancer) då jag va 12 år. Hon va som min bästa vän. Så det va jobbigt. Samtidigt låg min kusin som jag också stod vädligt nära i koma.

Tror man reagerar olika varje gång någon försvinner ifrån en. Första dödsfallet är det svåraste, även om alla är lika jobbiga.

 

 

Anmäl
2012-05-16 18:53 #11 av: pyromanen

Gråter. Lyssner på musik som får mig gråta ännu mer... bearbetar genom att arbeta kreativt/ med skapande. men lever vidare på ytan i princip som vanligt och gör allt jag brukar göra. Pratar lite om det.  Sen har jag märkt att "bära sorg" kan man göra länge - utan att gå o vara ledsen hela tiden.  Lever o gör allt som vanligt och plötsligt så påminns jag av t.ex. en doft eller någon låt och så kommer det lite tårar och sen efter en liten stund - åter till vardagen och nueet.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.