Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 3882 ggr
eva44
2012-06-02 16:18

är inte så social

Jag träffade en kille för ett år sen. Allt har funkat bra. Vi har träffats 2-3 gånger i veckan. Bott drygt 2 mil från varann.

Men jag har ju saknat honom jättemycket de dagar vi inte träffats och längtat jättemycket efter att bli sambo.

Så för 3 månader sen har vi skaffat en gemensam lägenhet. Nu är mitt "problem" att jag tycker det är för mycket folk man "måste" umgås med hela tiden. Och observera jag menar INTE pojkvännen. Jag vill mer än gärna umgås med honom varje dag. Men han är så fruktansvärt social och har massor av vänner som springer här i vårt hem varje dag. Och visst dom är ju jättetrevliga men jag tycker att det är jobbigt, jobba heltid, komma hem och full rulle jämt.

Jag vill bara slappa med pojkvännen, se tv äta nåt gott som vi hade det innan vi flyttade ihop.  Jag har inte märkt av hans stora umgänge förut, han kom oftast hem till mig då.  Själv har jag alltid varit lite av en ensamvarg på min fritid. Jag har ett fåtal vänner men vi umgås långt ifrån varje dag.

Jag har ett socialt arbete träffar många kunder, blir lite mättad

Jag har såklart pratat med honom, men han har svårt att förstå. Han tycker att man ju är lika avslappnad med  vännerna runt omkring sig. Och han tycker vi har tid för varann en stund på kvällen ändå innan läggdags.. och visst det har vi väl också, men det hjälps inte, jag tycker det är jobbigt att umgås med folk varje dag efter jobbet.

Och ibland har han då ringt och sagt att ingen får komma hit. Vilket ju inte känns bra för det är ju inga planerade besök utan de bara står i dörren när som helst. Och det gör ju ingen skillnad heller just en dag, för sen fortsätter det som innan. Det är ju hans liv.

Jag vet inte hur annat folk har det men jag tycker det är lagomt att umgås med vänner 1-2 dagar i veckan. Max

Enda lösningen jag ser är att bli särbos igen vilket jag inte heller trivdes med då jag vill vara med honom varje dag.

Annons:
wolfgrin
2012-06-02 19:50
#1

Har du sagt till honom att du känner så starkt att du vill flytta isär om ni inte kommer till en gemensam kompromiss?

Alla har olika behov av umgänge men förhoppningsvis kan ni bo ihop om ni tex sätter ut kanske ?två? fridagar, var ni bara är med varandra och kanske att han kan dra över till sina vänner oftare istället.

Betona verkligen hur du känner så han förstår vidden av dina känslor, det är ju uppenbarligen viktigt för dig, innan ni disskuterar en lösning.

Glöm inte poängtera att du gärna umgås med hans vänner, bara inte varje dag då du behöver egentid efter allt på jobbet så han inte tror att du aldrig vill träffa dem och ogillar dem.
Vem vet kanske räcker med att ni är utan gäster ett par timmar direkt efter jobbet?

Hoppas ni kommer på en fungerande mellanväg!

Ge mer än du förväntar dig att få.

pyromanen
2012-06-02 20:28
#2

Det är jätteskillnad på människors sociala behov. Tror det är jätteviktigt att få vara just så social man är eller inte. Alltså lika viktigt för er båda att få vara som ni är.  Skulle ni kunna bo grannar och ha gemensamt sovrum? eller bo så stort så du kan vara själv även om han har besök?

JossanH
2012-06-02 22:23
#3

Jag förstår vad du menar. Jag kan vara precis dödstrött när jag kommer hem från jobbet och har haft människor omkring mig i över 8 timmar. Jag behöver andas helt enkelt. Tur att jag har en pojkvän som är väldigt lik mig på den punkten.

Visst kan man vara avslappnad bland sina vänner men det är ändå jobbigt att vara social och behöva lyssna, ta in och prata med människor när man helst av allt vill vara totalt avslappnad och slippa prata med andra än sin sambo.

Jag tror också att det är jätteviktigt att poängtera att du gillar hans vänner men att du helt enkelt är för trött för att ha en massa människor runt omkring dig hela dagarna från morgon till läggdags. Ibland krävs det några timmar att varva ned och det går inte om det är fullt med vänner i lägenheten.

Kanske kan ni komma överrens om att ni endast har folk hemma 1-2 kvällar under vardagarna, och om han vill umgås mer med sina vänner så får han gå till dem? Då hinner du varva ned i lugn och ro och så har ni ett par timmar tillsamans innan ni går och lägger er fast att du slipper vara med och umgås hela tiden.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Geru
2012-06-03 02:22
#4

Om ni nu ska komma fram till en deal i hur många dagar i veckan som hans kompisar ska vara där, så tror jag att både du och han måste offra.

Vad är det dom säger? Bra diplomater gör ingen nöjd, tror jag det är.

Jag säger typ 2-4 dagar med kompisar, men det varierar ju med.

Saken är ju den att relationer är kompromisser och ännu fler kompromisser:p

Hoppas det löser sig :)

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

PogoPedagog
2012-06-03 11:58
#5

Jag förstår dig precis. Jag kan verkligen inte slappna av när det är folk här hemma. Mitt hem är mitt och det enda stället jag kan känna mig helt lugn i, haha. Du måste få honom att verkligen förstå hur du känner, om han bryr sig om dig försöker han nog lösa det. Han kan väl för fanken åka till folk om han vill träffa dom.

När det är folk här jag inte bjudit in går jag ofta över till mor och far som bor granne eller sitter själv i ett annat rum och det känns inte rätt att inte kunna gå som man vill i sitt eget hus.

Men som sagt var, förlklara mycket tydligt hur jobbigt du tycker det är. Och kan han inte förstå måste ni sätta upp regler. Han får helt enkelt ringa sina vänner och säga att det inte är ok med spontanbesök hos er. Ibland måste man få vara lite besvärlig och konstig, du måste ju må bra också!

[deen]
2012-06-03 14:22
#6

Jag blev så berörd när jag hittade den här tråden! Känner igen mig väldigt mycket fast min situation är lite annorlunda. Förstår precis när du säger att du vill vara med pojkvännen varje dag, men inte få en massa andra "på köpet".

#5 Jag hade inte kunnat säga det bättre själv!

Håller tummarna för att det ordnar sig!

Kram

Annons:
eva44
2012-06-03 20:21
#7

Usch vad jobbigt det blev. Jag trodde allt skulle vara bättre med att bo ihop men det känns inte så.

Hmm.. vet inte var jag ska börja.

Det är folk hos oss nu också. Precis som hela helgen. Jag har låst in mig i sovrummet med laptopen. Enda chansen att få lugnt.

Vi har bråkat inatt om det. Han säger att jag skämmer ut mig. Dom undrar om det är dåligt mellan oss eller om jag inte gillar dom. Men jag har sagt att det inte har med personerna i sig att göra utan om mitt behov av lugn och ro.

Han slår bakut när jag talar om att införa 2 dagar i veckan när bara vi 2 ska rå om varann och ingen ska komma på besök dessa dagar.  Jag kan förstå på ett sätt att det verkar konstigt. Förbjuda folk att hälsa på tisdagar och fredagar ungefär. Det vägrar han. Är ju inte 4 st han ska ringa till och säga detta utan 20-30 typ…

Nä han far nästan aldrig iväg till dom utan det är hos oss vi träffas, och vi hade fest här i fredags (han är utbildad kock) och älskar att ha hejdundrande bjudningar och jag är sällskapsdamen som ska underhålla alla.

Jag blev lite sårad när han frågade inatt om jag hade någon bokstavsdiagnos eftersom jag inte orkar med socialt liv. Jag har inte alls några problem med mitt sociala liv. Jag jobbar i en butik som säljer kläder och möter hundratals kunder.

Men jag kanske vill ta på mig mysbyxor å slappa i soffan sen bara.

#2 Ja bo grannar med gemensamt sovrum låter underbart

PogoPedagog
2012-06-03 22:30
#8

Men så oförskämt av honom! Kan du inte skriva via facebook tills hans vänner eller något om han nu vägrar:P Du bor ju där oxå, två ensamma dagar i veckan är det minsta du kan kräva, stå på dig!

Jag tror inte alls att hans vänner kommer tycka du är konstig om dom fick veta att ni har folk där i princip hela tiden och du bara vill ha lite egentid.

Grr, jag känner att jag vill skälla ut din pojkvän nu, haha.

Sarah
2012-06-03 22:37
#9

Men gud så oförskämt av honom! Ett hem är ju en plats för avslappning, inte en fritidsgård för vuxna. Han måste respektera att det är ditt hem med och att ni måste kompromissa. Jag skulle bli galen om jag hade folk här jämt. Jag är en social person, men har ett enormt egentidsbehov ändå.

hus-musen
2012-06-03 23:23
#10

Alla är vi ju olika, du kanske helt enkelt får acceptera att din sambo är en social människa som vill ha folk runt sig. För en socialt utåtriktad människa så är det rätt oförståeligt hur man inte kan ha folk runt sig jämt. Och säga det öppet till hans vänner om de kommer att du är ledsen men du har jobbat 8 timmar idag och är trött så du känner inte riktigt för att vara social. Och kanske säga att men på lördag så kan vi väl dra ut allihop och göra något. Då framstår du som en trevlig person ändå, du har bjudit in till något samtidigt som du med lite tur blir av med folk fram till lördagen.

Att träffa andra folk 1-2 gånger i veckan max är inte något som ligger inom normalt, det tyder snarare på att man har ett litet socialt behov om det alltid är så. Självklart man kan ha nergångar i hur man orkar vara social beroende på jobb, barn eller andra omständigheter. 
Det är tydligen fullt normalt att träffa minst tre olika vänner och umgås med tre olika perioder varje vecka. Det är från en psykolog som utreder beteende jag hört detta.
Att du jobbar i butik och träffar folk är inte samma sak som att umgås med vänner, det kräver två helt olika sorts sociala kompetenser. Man kan vara bra på ena och dålig på den andra. 
Slappa i soffan i mysbyxor kan man göra ändå, så länge man inte aktivt bjudit in till middag eller nått.. Om folk ramlar in oinbjudna så får de ta det som det är.

Jag personligen hade blivit knäpp om folk alltid sprungit in och ut hemma stup i kvarten, jag orkar inte med folk alls längre stunder och ju fler desto sämre. Tack och lov är väl sambon lika, annars hade jag aldrig flyttat ihop med honom. 
Så om ni inte kan komma på en lösning så kan det vara bäst att antingen skaffa större bostad så du kan få lugn och ro eller flytta isär. Du kan inte ändra på honom om han är social, det är bara elakt. Precis som att han inte kan tvinga dig att vara social och umgås.

Qui dormit, non peccat

 


PogoPedagog
2012-06-04 07:53
#11

#10 Men nu var det ju 2 dagar utan folk hemma hon önskade. Det gör 5 dagar med sällskap. Dessutom var det ju inte hennes val och hennes vänner. Att tvingas umgås med folk är inte samma sak som att bjuda in sina egna vänner 3 ggr i veckan.

Sen kan jag säga att jag hardå aldrig umgåtts med folk så mycket som 3 ggr i veckan inte ens under skoltiden, ja utom i skolan då såklart. Jag tycker det är lagom att träffa folk 1 gång i veckan haha. Men så har jag ju sambo samt en stor familj att prata med i telefon ofta så jag tycker definitivt inte att jag är en enstöring. Jag känner faktikst ingen som träffar folk så ofta som 3 ggr i veckan, tycker det låter hemskt mycket och omöjligt att hinna med!!! Undrar verkligen vart denna psykolog fått den siffran ifrån.

Aniara4
2012-06-04 21:19
#12

Att man har olika behov av socialt umgänge är en sak, och något att diskutera i sig.

Men att han inte kan respektera ditt behov av lugn och ro utan tycker att det är du som är problemet är illavarslande. Ska man leva tillsammans med någon måste man vara lyhörd för varandras behov och kunna kompromissa. Det verkar han inte vara intresserad av att göra.

Ta ett allvarligt snack med honom och förklara lugnt att du har det här behovet, det har ingenting med någon diagnos att göra utan en tämligen vanlig egenskap som du är långt ifrån ensam om, och hursomhelst så är det så du är och du kan inte ändra på det bara för att det är opraktiskt för honom, så om ni inte kan komma fram till en kompromiss får ni återgå till att bo var och en för sig.

Är han mer bekymrad över vad hans vänner ska tycka om att du vill vara ensam (med honom) än vad du ska tycka om att han inte låter dig vara det så vet jag inte om han är så mycket att hänga i julgranen.

wolfgrin
2012-06-05 00:48
#13

Du får ursäkta men vilken typ! Ingen förståelse för att man kan ha andra behov än vad han har. Han måste också kunna kompromissa i förhållandet och att påstå att du skulle skämma ut dig för att du går ifrån och vill ha lite andrum för dig själv låter inte klokt.

Ni har tydligt helt olika behov och vill inte mötas halvvägs eller ens tycker det är okej att du inte är med hela tiden när han har sina vänner över bör du inte tollerera.

Det skulle inte vara bra för dig, ändring eller bo grannar vore bästa lösningen verkar det som.Frågan är hur han skulle ta det sistnämda om han tycker det är skamligt att du går ifrån när ni har besök, hur ska han då ta att du vill vara särbo istället.

Hoppas det går att lösa och att han inte är så oresonlig som han verkar.

Ge mer än du förväntar dig att få.

Annons:
JossanH
2012-06-05 15:53
#14

Du får vara stark och säga ifrån! Antingen får han acceptera dina känslor och ditt sätt att vara eller så får han helt enkelt ta att du vill flytta. Har det varit mycket på mitt jobb, med arbetskollegor, kunder etc så är jag precis färdig när jag kommer hem och orkar inte hålla uppe ett speciellt socialt liv utanför arbetet. Du är knappast ensam om att känna så. Många har inget övrigt socialt liv under arbetsdagarna mer än på helgerna.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Honestyisdead
2012-06-07 01:23
#15

Har inte läst alla svar. Men varför måste folk tvunget vara hos er? Kan inte han gå till dom?

[Ninjakossan]
2012-06-07 07:45
#16

Tycker du borde fråga honom om det inte är han som har en bokstavsdiagnos (om ni nu ändå ska använda det som skällsord) som brister i sin mentaliseringsförmåga och alltså in kan tänka sig in i dina behov och ditt sätt att fungera.

Kan det vara ett alternativ att visa honom denna tråd? Kanske har du uttryckt dig på ett annorlunda sätt här som gör det lättare för honom att förstå vad problemet är. Eller så kanske han vaknar av andras åsikter och tankar kring ert problem.

Lite krasst så är det ju faktistk ert gemensamma hem, det är lika mycket ditt som hans och inte alls hans vänners. Du måste kunna sätta ner foten och få be dem gå hem igen. Om han vill umgås kan han följa med dem någon annanstans, men din hemmiljö måste vara så som du vill ha den.

Någon föreslog att dela upp dagarna, det tycker jag är en bra idé. Om han tycker det är jobbigt att ringa runt så kan han kanske bara ta det allt eftersom de dyker upp? Det kanske blir lite mer naturligt så?

Han måste ju kunna kompromissa och hitta andra alternativ, och inse att han inte längre kan leva på samma sätt som han gjorde då han bodde själv. Det är ohållbart, ert samboförhållande kommer ju inte kunna fungera om ni inte visar förståelse och hänsyn till varann. Ni är två nu, två individer med olika behov och olika intressen, det måste han förstå.

Niklas
2012-06-07 08:35
#17

#0: Jag känner igen en del av det du skriver. Mitt råd är att du bestämmer dig för vad du kan gå med på när det gäller ert förhållande. När du vet det kan du prata med din sambo och säga att du förstår att det är viktigt för honom att vara social i mycket större utsträckning än du. Berätta sen hur du känner och vad som är en acceptabel nivå och att det inte handlar om vilja från din sida utan att du har ett större behov av egen tid och lugn och ro. Förklara att om ni inte kommer till någon kompromiss måste du hitta någon annanstans att bo.

Var noga med att berätta för honom att det inte har med honom att göra och hur mycket du tycker om att vara tillsammans med honom så att han förstår det.

Lycka till!


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

sannaanna
2012-06-08 18:14
#18

Jag tror inte det funkar att leva ihop och vara så väldigt olika socialt. Inte att bo ihop iallafall. Jag är som TS sambo. Jag vill ha liv och rörelse omkring mig helst varje dag.

Ikväll är jag ofrivilligt ensam då alla andra är upptagna och jag försöker stå ut. Imorgon får jag ju träffa alla igen :)

Nej mitt råd är att bli särbos

JossanH
2012-06-09 09:20
#19

#18 har du sambo? Ts kräver ju inte av sin sambo att han och hon ska vara helt ensamma utan att de ska umgås med varandra, bara de 2. Det tycker jag är stor skillnad mot att vara helt ensam.

Sajtvärd på Iller.ifokus

sannaanna
2012-06-09 15:20
#20

#19 Ja jag har sambo men vill umgås med annat folk också helst varje dag. Han känner lika annars hade jag inte velat bo ihop om vi varit väldigt olika

Annons:
eva44
2012-09-14 12:49
#21

Nu har allt äntligen löst sig till det bästa. Vi är särbos och grannar! Äntligen har jag fått mig en egen vrå och den egen tid jag behöver. Det här var absolut den bästa lösningen. Nu får han vara precis så social han vill - alla dagar. Och jag behöver inte sitta och le och se fin ut när jag helst bara tar det lugnt vissa dagar.

Han knorrade lite över att behöva förklara för vännerna varför jag flyttat till eget men det struntar jag i. Det är väl många som är särbos och inget konstigt med det alls.

Honestyisdead
2012-09-14 12:50
#22

#21 Vad bra att du känner att det är en bra lösning :)

Niklas
2012-09-14 13:48
#23

#21: Det låter som en bra lösning som borde gynna er båda. Glad Kul att du berättade.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

drika
2012-09-15 11:14
#24

Skönt för dig, jag skulle bli galen om det var folk här hela tiden. Egentiden är viktig hemma:)

Hälsningar

Fredrika

Upp till toppen
Annons: