Annons:
Etikettkänslor
Läst 6159 ggr
Honestyisdead
7/10/12, 1:04 PM

Måste man bråka?

Måste man bråka i ett förhållande för att rensa luften, eller finns det faktiskt dom som tycker så lika att det aldrig behövs?

Frågar eftersom mina vänner säger att jag och killen borde bråka, att man behöver det för att ett förhållande ska fungera. Men jag känner att det är konstigt att påstå det. Finns det inget att bråka om ska man väl inte framkalla bråk?

Annons:
CelsiusT
7/10/12, 1:07 PM
#1

Frågan är väl varför det inte finns något att rensa luften kring. Man ska väl inte framkalla bråk bara för att, men om det är så att det kanske egentligen finns något som ligger men som ingen tar upp, jo då tror ajg det är bättre att ta upp det och heldre bråka lite om det än att bara låta det gå förbi som vissa gör. Men det är väl upp till var och en.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Zabbio
7/10/12, 1:07 PM
#2

Njae.. ibland behöver man väl rensa luften, men finns det inget behov så ska man ju inte framkalla det heller.

Risken är  väl att någon av parterna (eller bägge) håller inne småsaker som till slut rinner över och att det då blir ett riktigt praktgräl.

Det låter lite trist att tycka helt lika i allt och aldrig vara oense om något :P

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

dejtbar
7/10/12, 1:15 PM
#3

Jag har aldrig varit med nån partner där vi aldrig nånsin bråkat. Förr eller senare åker man nog ihop om något.Min nuvarande sambo har det varit minst bråkigt med. Vi bråkade inte alls på hela första året tillsammans.

Att framkalla bråk tror jag inte alls är bra. Finns det något att ta upp så gör man det men inte annars bara för att bråka nej

Honestyisdead
7/10/12, 1:16 PM
#4

"frågan är väl varför det inte finns något att rensa luften kring"
Förstår inte riktigt frågan. Varför beror väl på att det inte kommit upp något som man behöver rensa luften kring?

Vi har ju varit oense, men vi skrattar bara åt det. Blir liksom ingen diskussion eller så, vi accepterar att vi inte tycker lika och försöker inte övertakla den andra att tycka annorlunda.

[Devya]
7/10/12, 1:17 PM
#5

Det är väl bara bra om ni inte bråkar. Om man inte behöver "rensa luften" så behöver man inte det.

Jag förstår inte varför dina vänner säger att ni borde bråka. Det låter ju väldigt konstigt i mina öron. Eller känner de er så pass bra att de vet lite mera om er? Typ att ni är rädda för konflikter? Konflikträdda människor försöker ju göra allt för att undvika att vara oense. Sådana förhållanden där båda är konflikträdda eller där den ena är konflikträdd, brukar inte sluta så bra.

Men om det inte alls handlar om något sådant så strunta i vad vännerna säger. Det viktigaste är väl hur ni känner och att ni mår bra, eller hur? :)

Honestyisdead
7/10/12, 1:17 PM
#6

#3 Vad skönt att det finns fler som haft ett bråkfritt förhållande lång tid.
Sjävklart kommer det komma bråk, men just nu träffas vi ju bara några gånger i veckan och sover ihop på helgerna. Då blir det inte så intensivt.

Flyttar vi sedan ihop kommer det säkert blir annorlunda.

Annons:
Honestyisdead
7/10/12, 1:19 PM
#7

#5 Jag är allt annat än konflikträdd, det kan mina ex tala om ;)
Men jag har förändrats i detta förhållandet och blivit mycket lugnare. Blivit en trevligare och mer harmonisk person.

Och jag antar att jag helt enkelt inte hittat något som jag stört mig på ännu. Vilket känns underbart, men jämfört med de andra förhållandena känns det overkligt :P

[Devya]
7/10/12, 1:22 PM
#8

#4 Jag tycker det där låter bara hälsosamt. Att inte tvinga på sin övertygelse på sin partner. Bättre att acceptera att man tycker olika och så var det med det.

Jag och min pojkvän hade några år där vi aldrig bråkade och sen något år där vi bråkade jämt och ständigt. Nu är det lugnt och bara småbråk dyker upp ibland men vi hanterar dem på bästa möjliga sätt. Vi är aldrig arga på varandra särskilt länge eftersom jag brukar glömma bort efter ett par minuter att det var "meningen" att jag skulle vara sur. Om vi är oense om en sak så accepterar vi det. Om den andra personen inte kan förstå vad man känner så kämpar vi igenom det tills allt är på det klara. Beror på situationen.

Bråk är bra så länge det leder till någon lösning. Om man kan komma till en lösning utan något bråk - ännu bättre.

CelsiusT
7/10/12, 1:23 PM
#9

#4 Om det inte finns något något att rensa luften kring pga att det helt enkelt går så smidigt till för er (tex för att ni kanske inte umgås så ofta och mkt och intenesivt), då är det ju inte så konstigt att man inte bråkar och inget fel i det. Men är det så att det inte finns något att rensa luften kring pga att man inte vill/vågar se/ta upp motgångarna, sopar dom under mattan eller på annat sätt undviker något som kanske egentligen finns. Jo då hade det nog varit bättre att faktiskt ta tjuren vid hornet och låta bråket bli, annars kan det bli för mkt till slut.

Medarbetare på westernridning.ifokus

dejtbar
7/10/12, 1:24 PM
#10

#6 Ja Oja, det är när man flyttar ihop man märker varandras brister och fel. När man ses några ggr i veckan är man ju så glad att äntligen få träffas så man svävar på rosa moln hela tiden

[Devya]
7/10/12, 1:26 PM
#11

#7 Njut så länge du kan bara och strunta i vännernas analyser. ;) Jag tycker att det låter helt normalt att ni inte bråkar då ni inte ens bor tillsammans.

Värre kan det bli då man flyttar ihop. Fast i mitt fall blev det bättre då vi flyttade ihop, i alla fall de första tre åren. Vi var bara så lyckliga och nöjda efter att haft ett långdistansförhållande.  :)

Jag tycker att jag jämt och ständigt säger det här, men vi alla är så individuella och därför ska man inte börja jämföra sig själv för mycket med hur det är i andra förhållanden.

Honestyisdead
7/10/12, 1:26 PM
#12

#9 Ja, jag hoppas ju att han inte stör sig på saker och sopar dom under mattan. :P

Ove-D
7/10/12, 1:36 PM
#13

Jag har haft liknande diskussion med en väninna. Hon gapar och skriker, kastar saker och slår i dörrarna… Sån är inte jag. Tycker det är ett dåligt beteende. Själv tycker jag det är bättre att diskutera saken där alla få säga sin mening oavsett om det handlar om ekonomi, städning eller hur man umgås. Jag ser varje relation som ett samspel där det gäller att samarbeta och kunna kompromissa.

Måste väl säga att det varit olika i olika relationer. Jag var i en relation där vi hade "försoningsex" efter ha bråkat och varit sura ett tag och det var underbart att försonas sen… Men det var en relation som var en del gräl och jag tycker nog att det är påfrestande för relationen även om det är skönt att försonas… Vi är vänner och kan umgås nu men vi har båda gått vidare och nu har jag sällan gröl och jag tycker det är jätteskönt!

Annons:
CelsiusT
7/10/12, 1:38 PM
#14

#8 Precis så är det för mig och min sambo. Vi är båda så glömska så vi kan ibland stå och bråka om något. Så mitt under bråket så kan någon av oss ställa frågan 'vad är det vi bråkar om?' och ingen av oss vet svaret. Ibland kan vi fortsätta att vara sura på varandra för att vi fortfarande minns att vi är oense, även om vi inte vet om vad. Men det brukar alltid försvinna inom några minuter. Oftast pga att vi kommer på andra tankar eller har något annat vi måste lösa eller ordna.

Medarbetare på westernridning.ifokus

malinmagnusson
7/10/12, 2:38 PM
#15

Jag säger som många andra. Njut av att ni har det så bra och inte bråkar

Jag och min kille bråkade tyvärr väldigt mycket i början. Tror vi var för snabba att flytta ihop. Nu gick det bra iofs men hade lika gärna kunna sluta på annat sätt. Det var väldrigt upp och ner ett tag men vi har lugnat ner oss båda nu som tur är

[Forest]
7/10/12, 6:30 PM
#16

ne man behöver inte bråka jag o min man kan tjavsa lite men fatkist har vi aldrig bråkat o munnuggit.

Fridaaaa
7/10/12, 7:42 PM
#17

Jag bråkade aldrig med mitt ex, men har gjort med min nuvarande, men tycker detta förhållandet är bättre :) Var mer som bara vänner annars kändes det som.

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Geru
7/10/12, 7:50 PM
#18

Nej, jag tror inte att man måste bråka. Ibland kommer man kanske göra det - men det är absolut inget måste.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

JossanH
7/10/12, 8:00 PM
#19

Nä, varför ska man bråka om man inte har något att bråka om!?
Jag och min sambo har varit tillsammans i drygt 4 år och bott ihop i drygt 3 år. Vi har haft en jobbig period för ett par år sedan då det var strul med min ekonomi och arbete mm, men var nog mera ledsen än att vi faktiskt bråkade.

Förutom den perioden så har vi nästan aldrig bråkat. Småsaker kan man prata om med varandra när det kommer upp och man kan förstås bli irriterad på varandra ibland men det måste inte betyda bråk.

Jag tycker det är jätteskönt att slippa bråka. Har aldrig haft bråkiga förhållanden men har nog aldrig tyckt så lika som med min sambo och jag tycker att det är fantastiskt skönt :) Vi vet hur vi vill leva vår framtid, hur vårat hem ska se ut och vad som är viktigt i livet! Och ingenstans där finns det plats för att ödsla en massa energi på bråk :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Honestyisdead
7/10/12, 8:04 PM
#20

Kul att läsa era svar :)

Annons:
PogoPedagog
7/10/12, 8:46 PM
#21

Min sambo var så nöjd i början av vårat förhållande att han faktiskt vågade bli arg på mig och bråka om saker. I tidgare förhållanden hade han hållt allt inom sig och varit missnöjd och lidit.

Själv gillar jag att bråka lite faktiskt, för det allra mesta får vi till bra avslut på bråken och relationen växer lite:)

Sweelin
7/10/12, 8:48 PM
#22

Har man inget att bråka om så är det ju onödigt att försöka dra igång nått Flört Att man kan sätta sig ner och prata om problemen istället och lösa dem på ett lugnt sätt.

Men om man däremot går runt och sopar alla problem under mattan och lådsas vara en lycklig familj där inga problem finns eftersom det är bekvämast, så är det nog bättre om man bråkar då och då.

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

ChristineL
7/11/12, 9:38 AM
#23

Jag och min fästman har varit tillsammans i snart fyra år. Inte ett enda gräl. Jag har bråkat som tusan med tidigare pojkvänner, men min nuvarande är så bra på att känna av om jag är på dåligt humör så han väljer att hålla sig undan. Sen har det också att göra med att jag mår bättre med mig själv och inte tycker det är värt att tjaffsa om småsaker.

Sen kan jag absolut tycka att det är skönt att rensa luften lite, men här hemma disskuterar vi saker tillsammans på ett sansat sätt helt enkelt :)

Ove-D
7/11/12, 10:31 AM
#24

Jag håller med #9 om att det är bättre att ta tjuren vid hornen! Om det är något man irriterar sig hos sin partner så är det bättre att ta upp det. Sedan om det blir ett gräl eller diskussion kan nog beror på hur man är som person… Men att gå och sopa saker under mattan och bygga upp något som blir en stor hög av irritation tror jag inte är bra. Antingen får man acceptera varandra eller så får man ta upp det! Oavsett om det handlar om varandras bordsskick, hur man städar, att flytta ihop eller inte, pengar och ekonomi, barnens uppfostran osv.

Honestyisdead
7/11/12, 11:17 AM
#25

#24 Men nu finns det inget som sopas under mattan, och ingen tjur att ta vid hornen :)

MarHai
7/11/12, 11:20 AM
#26

Jag och min pojkvän är väldigt öppna emot varandra och pratar om allt. Vi har aldrig bråkat, klart att man har blivit griniga på varandra men inget farligt. Vi är med varandra 24/7 då vi både jobbar och bor ihop, det går hur bra som helst, troligtvis för att vi är så lika till sättet, skojfriska och tokiga :)

/Martina, sajtvärd på kanin.ifokus
Solbackens kaniner
Uppfödning av Holländsk kanin

pyromanen
7/11/12, 11:47 AM
#27

Man måste inte bråka, men man måste ta upp även sånt som är mindra kul att ta upp. Bruker kanske inte vara så mycket sånt när man är nykära eller inte bor ihop, men våger nog påstå att det i alla relationer förr eller senare och ännu mer om man bor ihop, kommer finnas saker man stör sig på eller inte trivs med och som måste lösas. Men klarar man att kommunicera sig fram till sådan problemlösning lugnt o fint, och slipper bråka, då föredrar jag klart att låta bli bråka.  Tror det dels är en fråa om hur bra man är på att lösa saker på fredlig vis, dels en tempramentsfråga hur man löser saker.

Annons:
Uncle Thomas
7/11/12, 12:35 PM
#28

#27   Ja.

Om man är överens om de viktigaste sakerna, och båda har något logiskt tänkande, så löser det sig med kommunikation om viljan finns.

Såklart kan någon vara på dåligt humör någon dag, men det är något helt annat än allvarliga gräl.

--

F ö har jag en massa grejer och papper, men med ordning även om det kanske inte ser så ut  :)   Om någon skulle "städa" bland dem, skulle jag inte hitta ett dugg, så lösningen är liknande vad någon skrev tidigare =Jag har mina utrymmen där jag gör som jag vill, tjejen får bestämma ordningen överallt annars, utom att jag har ett par små depåer t ex vid sängen, så jag slipper gå upp för att skriva ner det då jag får någon snilleblixt  :)    En annan är vid utgången, så jag inte glömmer något, som ska med då jag ska iväg nästa gång.

[Mairah]
7/11/12, 2:02 PM
#29

Det är väl bra så länge man inte behöver bråka och tjafsa för att reda ut saker och ting. Tids nog kommer irritationen ändå, kanske, så varför skynda på något som inte finns ännu? (Inte säkert att det blir så just för er Hera, att ni kommer att bråka särsklit mycket Flört)

Nej, passa på och njut medan ni kan av den bråkfria tillvaron Glad

skotty
7/11/12, 8:43 PM
#30

Min mamma och hennes gubbe har varit tillsammans i 7 år och dom har aldrig bråkat. Tjafsat ett par gånger, men aldrig någonsin bråkat. Tufft tycker jag. Det funkar skit bra mellan dom.

Ove-D
7/11/12, 9:02 PM
#31

Min väninna hävdade att man mår bättre av att gräla… att hela kroppen påverkas… nästan som en "rening" av att gräla…

Honestyisdead
7/11/12, 9:07 PM
#32

#31 Och med det vill du ha sagt att man ska hitta på saker att gräla om, för det mår kroppen bra av?

teddybaby
7/11/12, 10:26 PM
#33

Det är bara rent påhitt att det är något positivt med att gräla! Konfliktföring utgör en del av livet, så är det bara. Visst tar man lärdom av det, men det är ingenting som ska uppmuntras eftersom att det innebär så mycket mer. Att ni inte grälar är ju inte det minsta konstigt utifrån att ni inte bor tillsammans. Det innebär att ni antagligen (?) inte umgås med varandra tillräcklgt mycket för att störa er på varandra. Ni verkar ha en god balans, och det kanske finns utrymme för att sakna varandra? 

Jag och min sambo har varit tillsammans några år och vi bråkar nästan aldrig. Men det beror på att
1. Vi är lugna och verbala människor som föredrar att diskutera med varadra på ett sansat sätt.
2. Ingen av oss är uppvuxna med föräldrar som bråkar eller skriker på varandra.
3. Vi är båda utbildade inom områden som handlar om beteende och hur människan fungerar, vilket ger oss en djupare förståelse för hur konflikter uppstår och hur man kan avvärja dem.
4. Vi har lika grundvärderingar och vi strävar åt samma håll vad avser målsättningar i livet.

Sådant ger i alla fall oss goda förutsättningar. Sedan tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att vi är två personer, inte en. Och att det är mer än okej att faktiskt hitta på saker på egen hand, ha egna intressen och så vidare… Kanske känner du igen dig i något utav detta? Kanske hjälper sådant att förhindra att konflikter uppstår…

Ove-D
7/11/12, 10:32 PM
#34

#32 nä JAG tycker inte det… Jag tycker mer som #33 (Föredrar att diskutera med varandra på ett sansat sätt) som jag skrev i #13.

Annons:
[Devya]
7/12/12, 12:07 PM
#35

Ibland får jag en känsla av att vissa av de människor som säger att det är bra att bråka, vill bara må bättre över sina egna förhållanden där de bråkar en hel del. Nästan som om de skulle bli avundsjuka då de får höra om ett hälsosamt förhållande.

pyromanen
7/12/12, 12:39 PM
#36

#35 jag tror man ska äkta sig för att lägga värderingar i om det ena eller andra sättet är bäst, för jag tror som jag skrev tidigare att det även finns stora skillnader beronde på temprament (och kultur). För en konflikträdd skandinav (ja ja, nu generaliserar jag) så är högljudd gräl lite läskigt medans det i t.ex. italien eller grekland är mer vardagsmat och inget att bli så förskräckt över.  Det viktiga är väl att man löser sina problem och helst på sätt som de inblandade trivs bäst med.

oh-la
7/12/12, 12:51 PM
#37

bråkar gör jag och sambon väldigt sällan, vilket egentligen är konstigt med tanke på att vi har helt olika åsikter om allt från religion och politik till inredning av lägenheten. vi löser det genom att diskutera, kompromissa och lyssna på varandra istället för att bråka. finns ingen anledning att bråka om man kan lösa ett problem genom att slå sina huvuden ihop istället för att stånga sig blodig mot en vägg. att bo ihop innebär kompromisser. ibland får jag som jag vill, och ibland får jag ge med mig och låta min sambo få som han vill.

jag vet heller inte exakt vad man menar med att bråka om saker, tjaffsa kan man väl göra… diskutera är inte att bårka, även om diskussionen blir eldig. det är inte att bråka. för mig är bråk inte längre konstruktivt. när man bråkar om något är det två personer med olika åsikter som inte kan acceptera att den andra är av en annan åsikt utan är helt inne p åatt man själv har rätt. de gånger jag och sambon har bråkat har ofast varit i samband med renoveringar av lägenheten, konstigt nog :P vet ett par gånger när vi har haft åsikter om hur saker ska göras och bråkat om det och snöat in oss så mycket på våra idéer att man missat en helt självklar lösning. vet till och med en gång när vi satt på golvet i ett helt utblåst rum och har bråkat i säkert någon timme om hur vi ska göra, och inser när vi lugnat ner oss att vi velat göra samma sak båda två under hela grälet, vi har bara inte lyssnat ordentligt på varandra :P

[Devya]
7/12/12, 1:00 PM
#38

#36 Därför skrev jag vissa samt att det är något som jag personligen ibland får konstiga vibbar av.

Jag är högst medveten om kulturella skillnader och det faktum att vi alla har olika bakgrunder. Jag studerar nämligen "Mångkulturellt arbete" samt "Interkulturellt ledarskap" så jag har fått en liten inblick om det ämnet.

Värderingar lyser igenom oberoende vad det handlar om. Det går inte att gömma eller lägga på hyllan för en tid så det är lika bra att ta fram dem och diskutera dem, om nödvändigt.

Sen anledningen till att jag har känt av att avundsjuka kan vara inblandad är på grund av vad jag har sett tidigare. Jag och min pojkvän hade några år då vi inte alls bråkade och det tyckte en vännina till honom att var väldigt konstigt, att det var ju något fel på oss. Då blev det att börja fundera på varför hon tyckte så eftersom jag tyckte det var jobbigt att ha en person som gick omkring och sa sånt till min pojkvän. Det visade ju sig att något var fel, men det går jag inte in på nu.

Ibland kan det vara bra att ifrågasätta och se varför en person säger som den gör och ibland är det bäst att låta bli och fortsätta på med sitt eget istället.

j0sssan
7/12/12, 4:20 PM
#39

Nej man måste inte bråka. Men jag måste nog det ändå, för när jag blir arg blir jag gaalen å det måste bara ut. Sen är allt bra igenGlad

Ove-D
7/12/12, 4:31 PM
#40

#39 det känns inte lika bra att diskutera fram en kompromiss istälelt för att gräla?

hus-musen
7/14/12, 12:03 AM
#41

Finns ingen anledning att bråka över huvud taget. Har aldrig förstått hur folk står ut med att vara i förhållanden där det tjaffsas om allt möjligt, jag hade gjort slut och gått.

Är det något problem så diskutera och lös det som vuxna människor.

Qui dormit, non peccat

 


Annons:
pinku
7/14/12, 3:56 AM
#42

Jag har flera vänner som erkänner att de är "beroende" av bråk. De vill ha det tjafsigt och bråkar ofta och gärna. Jag antar att det tillför ett visst mått av passion… eller nåt. Själv skulle jag aldrig kunna leva så, och min sambo skulle definitivt inte kunna det

KickanW
7/14/12, 9:13 PM
#43

Men handlar inte det här lite om vad man definierar som bråk? Jag har då aldrig kastat kastruller vare sig på mina föräldrar, syskon, partner eller vänner men bråkar gör jag rätt ofta.

Skiljer sig åsikterna i saker så ska man förstås ta det på en civiliserad nivå och försöka kompromissa, det försöker man väl alltid. Men med människor man delar liv med är det väl näst intill omöjligt att alltid vara rationell, civiliserad, kontrollerad och artig?

Om jag är väldigt trött, inte ätit, har mycket hormoner osv. så blir jag lättirriterad - Och så är de flesta jag känner också. Jag har då bråkat med mina syskon och föräldrar ett oräkneligt antal om just såna saker som egentligen inte är värda att bråka om… Och man vill väl ha en så "nära" relation även till sin partner?

Men självklart är det en personlig och kulturell grej också! Jag får t.ex. ofta höra att min relation till mina vänner är mer lik en syskonrelation än vänrelation just eftersom jag inte alltid måste vara jättetrevlig och kontrollerad utan även kan visa mina sämre sidor för dem. Men jag tycker nog att det är en bra sak, för jag tror att jag mår bättre av att få vara lite grinig och irriterad ibland. Det är ju en trygghet också, att veta att de man älskar sett ens dåliga sidor men ändå finns kvar där!

Men nej, kasta kastruller gör jag inte. Jag kallar heller inte folk för "idioter" eller andra otrevliga saker. Det är mer än att bara bråka för mig.

Honestyisdead
2/6/13, 10:58 AM
#44

Nu har det gått över ett år och vi har fortfrande inte bråkat eller käbblat eller blivit upphetsade i en diskussion.

Känns fortfarande lika skönt :D

ChristineL
2/6/13, 11:15 AM
#45

#44 - Det är samma för oss, däremot har jag stunder då jag är extra grinig sen jag blev gravid, men det är väl normalt ;) Men han känner av det och håller sig då på avstånd istället för att tränga in mig i ett hörn.

Honestyisdead
2/6/13, 11:19 AM
#46

#45 Ja, det är nog ganska normalt ;)

[Devya]
2/6/13, 11:20 AM
#47

#44 Det ska väl vara så i början också eller i alla fall så har jag för mig det. Det tog flera år innan jag och min kille började bråka. Vi har det problemet att det blir mest bråk då vi är isär och typ aldrig då vi är tillsammans. Vi är kanske lite bakåtvända.

Vi jobbar dock på det där med då vi är isär. Nu har vi blivit utsatta för det ultimata testet men eftersom vi vet hur det kan bli så har vi lyckats undvika onödiga bråk. Det fungerar mycket bättre än vad jag trodde och det är en så skön känsla. Skönt att kunna fungera bra ihop då man är tillsammans och då man är isär! :)

Maria
2/6/13, 11:54 AM
#48

Jag minns när min man oh jag flyttade ihop. Det var "krig" första året. Vi bodde alldeles vid Slottskogen och vid varje gräl gick jag ut och promenerade. Kan tillägga att jag var smal som en sticcka dåTungan ute

Förmodligen berodde det på att vi är så totalt olika oh det tog ett tag att vänja sig vid varandra.

Numera så grälar vi ganska sällan och det är aldrig några allvarliga saker.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
[Zorita]
2/6/13, 12:12 PM
#49

Just nu bråkar jag och min pojkvän ganska ofta, men eftersom det är pga andra faktorer än hur vi har det i förhållandet tycker jag inte det betyder att vårt förhållande är dåligt. Vi bråkar pga att båda har det väldigt stressigt med ekonomi, jobb och hela livssituationen, samt att jag är gravid (meh de här hormonerna gör mig till en riktig bråkstake!). Tidigare har bråk uppkommit pga att jag har mått väldigt dåligt osv.

Saken är den att vi reder ut bråken väldigt bra, de är korta och handlar om småsaker som huruvida hundarna ska få sitta i soffan just då eller inte. Sånt som annars bara skulle skrattas bort men blir större just för att båda har en massa annat som trycker på. Sen efteråt är allt som vanligt just för att det var bråket vi behövde.

Så, jag tycker det beror på. Om man lever tätt på någon och umgås hela tiden (i vårt fall verkligen hela tiden eftersom vi inte har vänner vid sidan om förhållandet) tycker jag det känns rätt naturligt att man blir lite putt på varann. Bråkar man däremot för att personligheterna inte fungerar eller att man tycker annorlunda i allt kanske det är en värre sak.

Vi bråkade nästan inte alls det första året, men sen kom vi in i ett svårt kapitel i bådas liv. Snart går vi över i ett annat kapitel då en hel del saker är utredda (förutom argbiggehormonerna!) och då kommer bråken reda ut sig själva.

Det vi har lärt oss är HUR man bråkar utan att det blir kaos i relationen, så på det sättet kan bråk vara hälsosamma. Däremot ska man förstås inte bråka om det inte finns anledning! Man ska njuta av relationen, med bråk eller utan, annars är det problem.

MatVeronica
2/6/13, 1:17 PM
#50

Nej jag tror inte alls att man måste bråka.

I tidigare relationer har det varit ganska bråkigt men så har ju de förhållandena inte hållit i längden heller. I nuvarande förhållande bråkar vi inte alls. Inte ens sen vi flyttade ihop. Alla varnade ju för det. "vänta tills ni flyttar ihop. då kommer du märka att det blir bråkigt titt som tätt"

Nej vi har aldrig bråkat, visst haft olika åsikter om saker å ting men alltid diskuterat oss fram till en lösning utan att åka ihop.

[Carolinia]
2/6/13, 5:06 PM
#51

Går man och bär på någonting emot sin partner så tycker jag att man ska få ur det från systemet och lösa det tillsammans. Att hålla saker inom sig är inte hälsosamt. Så finns det anledningar till bråk så ska man få ut det, istället för att som sagt gå och bära på det för det kan tära i förhållandet. Så på så sätt är det bra att "bråka ut"

Men om man inte har någonting att bråka om så varför ska man göra det då? Håller med dig Hera att det bara är konstigt att påstå att man ska framkalla det.

Honestyisdead
2/6/13, 5:08 PM
#52

#47 I mina andra förhållanden har bråken startat tidigt. Så detta är nytt för mig, och betyder förhoppningsvis att vi passar bra ihop :)

Jessicahagstrom94
2/6/13, 5:28 PM
#53

Jag tycker det vore väldigt skönt att slippa allt bråk med killen.

[Devya]
2/6/13, 6:00 PM
#54

#52 Ah, jag har förstås inte så mycket erfarenhet då jag har bara haft ett förhållande, även om det nu har hållt väldigt länge.

Men jag tror det låter som om ni fungerar riktigt bra tillsammans. Det finns fina förutsättninar för att det kommer att hålla mellan er två. Det måste ju vara en riktigt skön känsla! Var bara inte rädd sen om ni skulle råka bråka om några år. Kom alltid ihåg hur underbart ni har det så går det riktigt bra. :)

Honestyisdead
2/6/13, 6:20 PM
#55

#54 Nej, försöker intala mig att det KOMMER komma  bråk någon gång, och att jag då inte ska bli allt för ledsen :P Men tanken på att han ska vara sur på mig är inte alls trevlig.

Annons:
NinniH
2/6/13, 7:04 PM
#56

Jag kan inte minnas att jag och maken bråkat alls under dessa 6 år. Visst är vi självklart inte överens om allt, men det har aldrig blivit några bråk. Sen är vi båda sådana som gärna diskuterar allt mellan himmel och jord och är där några problem så tar vi upp det på en gång, vilket vi båda tycker är viktigt.


Zvintos
Uppfödning av Dvärgvädur Rex med stamtavla

Jenahbella
2/6/13, 8:23 PM
#57

jag och min kille bråkar inte men de betyder inte att vi tycker lika om allt :)

Gur4m1
2/7/13, 10:39 AM
#58

MAN måste inte bråka men JAG msåte få bråka ibland :) JAg är gärna med en man som inte vill skapa drama och bråka om minsta skitsak men samtidigt krävs det att min man inte lägger benen på ryggen den där dagen när jag måste "rensa luften". Jag är ju väldigt kommunikativ och vill ofta diskutera eller prata om saker, lösa dem. Bråk uppstår när den andre är ovillig till detta. Därför behövs bråk för min del. Folk som alltid, sanningesenliga mot sig själva, är överrens eller finner tillfredställande lösningar behöver inte bråka. Men jag tror alla relationer alltid kommer till en plats där man kanske msåte bråka och då är det ju lämpligt att man "vet hur man gör" och inte ränner iväg och tror att nu "nu, är relationen slut, nu hatar vi varandra!" :)

Man måste inte bråka, men alla de långa relationer jag själv avundas, förekommer det bråk. Sen är folk väldigt bra på att säga "vi bråkar aldrig" men det är inte riktigt sant, men man har olika syn på "vad är ett bråk". Jag skulle säga att för många är det en naturlig jargong som i ögonen från utomstående skulle beskrivas som "bråkigt/bråk" men för dme bara är "ett sätt att vara". 

"Finns det inget att bråka om ska man väl inte framkalla bråk?" Precis, delar din åsikt där. MAn bråkar inte för bråkandets skull, men jag tror att för en del är det just så. För en del är ju denna "passiopn" ;) Viktig ingrediens i relationen. Själv skulle jag uppleva det otroligt jobbigt att vara i en sådan relation där det behöver bråkas för att få fram känslor/åsikter/uppmärksamhet osv. 

#4 låter osm min och pojkvännens relation, han skrttar oftast åt det, nr jag försöker bråka (PMS again ;) men ibland så lyckas han inte :> Men oftast skrattar vi bort bråk, vi bråkade inte de första 1-2 åren. Det var mer jag som bråkade mot mig själv och han tittade snällt på tills jag fick nog :P Han eggar mig inte som tiidgare pojmkvänner gjort, de kastade brännbart material, olja och bensin på mina bråkiga perioder. Min nuvarande kväver dem oftast väldigt effektivt ( det är bra för när jag bråkar under PMS är det ju oftast SKITSAKER som jag mest får skämmas över efteråt när vettet är återställt).

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
2/7/13, 10:40 AM
#59

#58 Det är inget jag bara säger. Det är verkligen så.
Vi har inte ens haft hetsiga diskussioner. Så jo, det är riktigt sant.

Mona22
2/7/13, 5:58 PM
#60

Jag och min man har varit tillsammans i 10 år och vi har aldrig bråkat. Självklart har man olika åsikter ibland och man får kompromissa ibland men varför ska man bråka för det ? Det är bättre att prata med varandra.

LinaLj
2/8/13, 7:45 AM
#61

Jag har haft förhållande där vi bråkat och grälat men i mitt senaste så bråkade vi inte utan kunde diskutera saker lugnt och sansat över en kopp te. Jag föredrar det senare. 

Jag gillar att kunna prata om saker och känna att den andra lyssnar på en utan att bli upprörd eller arg. Tycker det är lättare att komma fram till lösningar och kompromisser på det sättet.

Gur4m1
2/8/13, 7:46 AM
#62

#59 jag säger inte att ni bråkat, att många säga så. Jag bråkade int eheller första åren med min pojkvän. Nu kan jag dock säga att vi haft några "bråk". Jag kommer från en väldigt bråkig familj där man skrek och man kan inte ens diskutera en vanlig sak utan att någon gapar och börjar välta stolar. Är som att kliva in i en ap-bur när man har en åsikt man vill vädra eller bara en enkel fråga ibland. Då jag tänker på bråk med killen så tänker jag på "oenigheter". Måste inte vara gap eller skrik, för i så fall kan jag fortf påstå att jag och min pojkvän aldrig bråkat på 5 år, för vi gapar och skriker ALDRIG åt varandra, däremot är vi oeniga, vi kan göra varandra ledsna och vi håller inte alltid med. Börjar jag höja rösten, så gör inte han det tillbaka så det planar alltid ut ändå. 

Tjura och surar gör vi inte heller. Men oeniga är vi och det kallar jag för "bråk", för vi måste lösa något. Men det blir aldrig  att en i ren skär ilska rusar ut ur hemmet och försvinner ut i vinternatten och den andre sitter ie tt hörn och skakar av gråt. ..det skulle jag kalla för praktgräl/oh the drama. Sånt gjorde jag med mina ex.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Honestyisdead
2/8/13, 8:25 AM
#63

#62 Att vara oenig är inte alls samma sak som bråk för mig.
Jag är oenig med folk varje dag i princip, inte bråkar vi för det. D¨pratar vi om det och antingen kommer överens eller enas om att vi bara tycker olika. Att ha olika åsikter tillhör livet och jag kan inte lls se hur det kan ses som bråk. Om man inte bråkar och försöker tinga den ndra att hålla med

att däremot göra varandra ledsna låter inte bra?

Gur4m1
2/8/13, 9:39 AM
#64

#63 ibland gör man avrandra ledsna. Med olika åsikter kna de tju vara större saker så som t.ex  "jag gillar porr/jag hatar porr" så får amn diskutera det men det är inte så enkelt i en relation "jahapp vi har olika åsikter!" :D Du och jag ha rju skilda åsikter och vi är ju inte ovänner för det- men vi lever ju inte heller ihop :> Kan säga att jag är ganska öppen men en del åsikter är en "deal breaker" för min del, jag umgås inte gärna med smygrasister eller mans/kvinnohatare osv, ännu mindre skulle jag dejta en nazist (gud ska veta att jag iallafall har försökt!).  

Men om bråk innebär höjda röster och gråt så bråkar jag och min kille inte heller speciellt mycket, har väl hänt en gång på 5 år i så fall och då var det mer ett sviket förtroende än egentligen ett bråk. Dvs han var ledsen, jag var väldigt ledsen :P Men fanns ju egentligen inget att bråka om. Jag är hetsig men han är som en stor, iskall vattenhink så det "barkar aldrig iväg" till bråk mellan oss. Upplever att det krävs två för att ett bråk ska bli ett bråk. Förstår du mig? :)

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Aniara4
2/15/13, 12:15 PM
#65

Förhoppningsvis finns det ett mellanting mellan att å ena sidan vara konflikträdd och gå och samla allt missnöje inom sig, eller att å andra sidan skrika, kasta saker och säga elaka saker till varann.

Dvs att på ett sansat sätt säga till varann att "det här tycker jag inte om", "jag blev sårad av det du just sa/gjorde" eller "Jag kan verkligen inte tänka mig gröna väggar, och jag uppskattar inte att du målade om dem utan att fråga mig. Jag kommer inte heller att vänja mig vid det, så nu är frågan hur vi ska gå tillväga för att måla om dem igen och i vilken färg." (Lättare sagt än gjort, ha ha.)

Vi bråkade aldrig innan vi flyttade ihop. Nu gör vi det fortfarande ganska sällan, men de gånger vi verkligen bråkar och inte längre håller på med någorlunda konstruktiv konfliktlösning beror det nästan alltid på att vi är trötta och/eller hungriga. Då klarar vi helt enkelt inte att hålla i våra affekter och se den andres perspektiv utan den andre blir bara "dum". Men vi är medvetna om det och försöker låta bli att avhandla meningsskiljaktigheter i såna lägen - ja, framför allt försöker vi se till att inte hamna där, t.ex. se till att äta någonting medan huvudet fortfarande sitter ordentligt fastskruvat.

Att bli arg och höja rösten är väl mänskligt för alla oss som inte lyckats meditera oss till ett fullständigt upphöjt lugn i alla situationer, men jag tycker man passerar en gräns om man börjar säga elaka saker till varandra. Att skrika "Du har förstört min favorittröja!" är en sak, att skrika "du är så jävla värdelös, jag ångrar att jag nånsin flyttade ihop med dig" en helt annan.

Man kanske inte kan kontrollera sina känslor, men man kan faktiskt kontrollera sitt beteende. Och vet man att man har en tendens att spåra ur går det att lära sig att bryta upptrappningen när den börjar så att man aldrig hamnar i hysteriläget där man säger saker man ångrar.

ramm5tein_
2/15/13, 2:56 PM
#66

Det värsta jag vet är då par "ljuger" för varandra genom att gå med på saker "bara för att slippa bråk", eller som viker sig för den andre partnern hela tiden, för att man är konflikträdd. Det har jag sett mycket hos par, att ena helt enkelt lyssnar på sin partner för jämnan och inte riktigt ids få sin egen åsikt hörd - det blir bra ändå. I sådana fall då man tycker olika och att det kanske kan tända till för att man tycker så pass olika - då är det definitivt bra att rensa luften med bråk.

Det betyder ju inte att man hotar med att göra slut eller rent utav gör slut i ilska, utan man låter helt enkelt allt man gått och burit på strömma ur en. Då kan det lätt bli den situationen då man säger lite för mycket, men då kommer ju förlåtelsen sedan.

Det kanske har mycket att göra med hur man är som person. Jag är inte världsbäst på att ta det lugnt och prata "väldigt lungt, sansat och förstående" om jag blivit riktigt arg på min partner över något. Samma som att jag kunde bli riktigt arg på mina föräldrar etc. Man har olika temperament och om man då har två väldigt lugna individer som aldrig brusar upp över något i ett förhållande, ja då blir det säkert inte så mycket bråk. Men bland mina erfarenheter har mina förhållanden där vi bråkat, VÅGAT brusa upp, VÅGAT gå lite "over the edge" varat längre. För att man helt enkelt är ärlig, med sig själv, sina känslor, sitt humör och självklart ärlig mot sin partner.

dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium Måne

[Loca Diaz]
2/15/13, 5:37 PM
#67

Håller med #1, inte läst så många inlägg. Men det är bra att rensa luften OM det finns något som bör tas upp som ena parter inte tycker om. Bättre det än att man håller tyst och samlar på sig sånt inom sig. Jag rensa ofta luften men det innebar inte att vi bråka, jag ville bara häva ut mig och kanske få respons från vad han tycker kring det. Men är båda nöjd kring allt - behöver man väl inte bråka ;P jag tycker dock inte om konflikträdda personer. Mitt ex (vän) är det och det gjorde att jag var den som jämt rensa luften och tog upp saker jag inte gillade medan han alltid höll tyst, visste inte vad han skulle säga eller rädd för att säga "fel" saker. Men jag gillade det inte, alla här en åsikt och man ska kunna diskutera.

Bananbullar
2/16/13, 9:29 AM
#68

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i två år och vi har aldrig bråkat! Visst har vi satt och ner och pratat "allvar" när det är något som inte funkar. Men vi har aldrig bråkat. 
Sedan får väl tiden utvisa om det är något bra eller om det blir något dåligt i längden :)


Upp till toppen
Annons: