(Kanske en 30-årskris?)

Fast många/de flesta är yngre i sitt eget huvud än vad det står på ID-kortet. Min mamma kom på förra sommaren att hon inte var 18 år längre, för kroppen hängde inte med riktigt i vad hjärnan ville göra. Då var hon 77 år  

Jag tror (efter vad jag hört och känt själv) att 30 är "värre" än både 40 och 50 år.

Är själva nu 52 (snart 53) och känner mig också i 20-årsåldern ibland . Tycker att barnen börjar komma ikapp mig, dom är 25, 29 och 31. Känns jäkligt skumt med så stora "barn" 

Hur som helst, så¨var det jobbigare att fylla 30 än 40 och 50 var rena "baggisen".

Jag har fyllt 50 i år och jag håller med om att det var jobbigast att fylla just 30. Däremot har jag aldrig spanat in yngre killar utan de har omedvetet blivit äldre som jag.

Jag har en son på 28.

Hade en liten 30-årskris när jag var 28-29 år och singel, men det handlade mycket om att jag var ensam

Tycker det är skönt att ha några år på nacken och ha gott om livserfarenhet Hände att väldigt unga killar,18-19 år, flörtade med mig, men jag spanade in både yngre och äldre själv Brukar få höra att jag ser yngre ut än vad jag är, så klart det var kul att få uppmärksamhet från yngre då

När jag sedan letade mer seriöst blev det en man i min egen ålder Så är det förstås inte för alla Passar man ihop spelar åldern ingen roll Handlar mer om vad man vill med sitt förhållande

Du kan acceptera din ålder och vara glad över den samtidigt som du fortsätter att bete dig ungt Speciellt om du trivs med det Onödigt att ändra på sitt beteende för att man "måste" det när man uppnått en viss ålder

Själv tänker jag aldrig bli 100% vuxen

#4 "Själv tänker jag aldrig bli 100% vuxen"

Det där tycker jag är sunt tänkt.

En del fattar inte den enorma skillnaden mellan

/barnslig

/och att ha barnasinnet kvar.

En undrade om jag aldrig tänkte bli vuxen bara för att jag sa att jag vill ha ett pingisbord hemma!!!

Och en del verkar tro att man måste bli tråkig med åren och för att man ska kunna vara ansvarsfull!!!  (Jag startade eget med ganska många anställda då jag var 25, men jag ändrar iofs still väldigt mycket mellan då jag jobbar koncentrerat och då jag skämtar.)

Jag har bytt ut ganska många (yngre) kompisar då de blir för tråkiga runt 30  fast jag har även kompisar som är äldre än mig och som behållit barnasinnet.

Min farfar blev bara 73, så han hann aldrig bli gammal i sinnet.

Hade ingen särskild 30-årskris, men däremot en 40-årskris .  Inte specifikt runt 40-årsdagen då utan mer diffust över några år.  Känns som en stor förändring i livet dethär att bestämma sig för att "skaffa barn" persioden är över - då är man ju "medelålders" (Herregud!). Då finns liksom mest en massa förfall kvar, åtminstone fysiskt.  Fast min kris handlade mer om ifall jag nu använder mitt liv som jag vill eftersom jag blev så smärtsam medveten om att livet inte är för alltid och att jag troligen passerat hälften i antal år samtidigt som att år går mycket snabbare nu…  Det gäller altså att ta vara på det - och inte ägna för mycket di o energi åt sånt man egentlgien inte tycker är viktigt…

När det gäller vänner så umgå¨s jag med bå¨de 22 åringar och 70-åringar och allt däremellan. intressen, väreringar mm är viktigare än ålder. Attraheras sällan av män som är yngre dock, så på den punkten liknar jag inte ts .

Tack för alla svaren. Vet inte om det är någon kris utan mer att jag satt och tänkte på detta. Det ar 4 år sedan jag fyllde 30 så det är inte så nyligen.

När hänger hjärnan med i dessa tankar? Ibland skäms jag att säga att jag är 34 år fast jag känner mig som 22. Många tror att jag är 20-22 år och blir häpna att jag har tre barn varav den äldsta är 10 år nu.

#7 Tror aldrig hjärnan hänger med i den kroppsliga åldringen! :)

Tror att "bli vuxen" är en myt. Vi går igenom olika erfarenheter och händelser, vilket gör oss mer mogna och får ett annat tänk på saker.
Men min mamma som är 53 år kan också vara otroligt omogen ibland. För hon är bara människa också.

Jag har vänner som är 18 år, som är mer "mogna" än vänner till min mamma som är i 50 års åldern. Dem bråkar om diverse larviga saker. Jag själv är 25 år och känner mig väldigt vuxen ibland, men otroligt barnslig ibland också. Och jag tror inte att jag någonsin kan "växa ifrån" det heller.

Sen tycker jag det är svårt att se åldern på folk mellan 20-30 år. Det är liksom ingen större skillnad. Så det spelar väl ingen roll vad man kollar på egentligen. Jag kollade säkert in 18 åringar när jag var singel också, utan att veta om det. Jag får visa leg när jag köper energidrink och det är 15 år. ^^

Jag kommer säkert känna något när jag blir 30 år. Men man får väl gå igenom sina små krisar på sitt egna sätt. Det är väl ingen fara.

#9 Min mamma är 62, och i vissa sammanhang är jag betydligt mer mogen än vad hon är.

Jag undrar också vad folk menar med att "bli vuxen"? Låter nästan som om vissa menar att man ska sluta ha roligt, och det är ju en väldigt tråkig inställning.

Håller med om att det inte är någon jätteskillnad på folk i 20 och folk i 30-års åldern. De flesta brukar uppnå en viss emotionell mognad i 20-års åldern som gör att de kan fungera som vuxna människor i praktiken, men det betyder naturligtvis inte att man inte har barnasinnet kvar.

Jag tror dock att de flesta i vår ålder (jag är 26, snart 27, och måste fortfarande visa leg på systemet och ibland även när jag köper cigg ) tycker att vi mognat mycket om vi jämför med hur vi var för 10 år sedan. Erfarenheter, både bra och dåliga, får ju oss att växa som personer.

#10 "Jag undrar också vad folk menar med att "bli vuxen"? Låter nästan som om vissa menar att man ska sluta ha roligt, och det är ju en väldigt tråkig inställning."

Ja, många tycker så. De har inte blivit särskilt kloka  

En bekant kallar mig "nöjesnarkoman" bara för att jag gör en del roligt också! Han är så "rolig" att han läser varenda rad t o m i annonser i flera år gamla tidningen, innan han slänger dem -Inte så troligt att de extraerbjudandena gäller fortfarande  

Tycker att livet blir bättre för varje år. Jag tycker om de insikter jag vunnit och jag tycker om att se mina vänner och mina relationer mogna. Det enda jobbiga med att bli äldre är att mina föräldrar blir äldre.

Just nu tycker jag livet är underbart. Åldern tänker jag inte alls på.

#13 Jag undrar hur gammal du är? Eller du kanske inte vill säga?

Något äldre än vad du är :) Hur så?

#14 Undrar bara, eftersom din ålder inte står på din profil.