Annons:
Etikettförhållande
Läst 2092 ggr
[Ai-chan]
2012-09-09 14:32

Singel till förhållande

Jag har varit singel i flera år (sen 2004 då jag flyttade ifrån min dåvarande sambo), dock har det vart några små flirtar och romance me åren med - men inte allt för många. Men inga som har varit speciellt seriösa.

Nu känns det som att jag är påväg in i ett förhållande allt mera. Jag har varit med många många många svin och idioter. Inte alls snälla killar. Och väldigt destruktiva förhållande eller vad man ska säga. Jag har kämpat länge och hårt för att hämna där jag är idag och må som jag gör. Då jag har skadad mig själv en massa och gjort självmordsförsök. Så jag har inte alls mått nå bra. 

Jag har även trivts med singel livet väldigt bra. Bara rå om mig själv som jag även har behövt. Jag har kunnat leka runt och kännt mig fri. Jag hade även planerat att leva resten utav mitt liv som singel. Men ja, lättare sagt än gjort…

Nu har jag ju träffat en kille - som jag tror att jag har fått en hel del känslor för. Samma för han för mig. Han känns annorlunda mot för de andra killar jag har träffats på något vis. Vi är helt och hållet olika. Jag är lång, överviktig, tyst och tillbaka dragen. Han är kort, smal och mycket mindre (han är asiat), frammåt och väldigt pratig och allt. Det känns bra ändå mellan oss. Men skrämmande. Jag är rent ut sagt riktigt skraj, och jag vet inte varför. Känner mig nästan gråtfärdig. Och jag vet inte varför jag är så skraj…. Nervöst och skrämmande med känslor, kärlek och förhållande. Extremt skrämmande.

Eftersom jag har varit singel i flera år, och jag hade planerat att leva resten av mitt liv så med. Hade planerat en hel del utav mitt liv hur livet skulle se ut, fånigt värre - men men. Så det känns som en stor omställning från att eventuellt gå ifrån singel till förhållande. Plus att jag är osäker på om mina känslor är kärlek eller ej. Hur känns det när man är kär? Hur känns kärleken? Hur ska det kännas när man ska gå in i ett förhållande lixom? Känns som att jag har glömt… 

Det känns väldigt bra och sånt. Men han är mycket mycket mindre än mig, och jag har aldrig varit med en kortare kille (det känns obekvämt till o med tanken att krama och pussa en kortare kille än mig - och bilderna ser roliga ut i huvudet - och jag vet att andra kommer att peka och skulle ha det roligt över oss (jag vet att man inte ska tänka på vad andra tycker, men svårt att låta bli ibland)). Men jag börjar dock vänja in mig tanken mer och mera. Därför jag ställde den frågan i en annan tråd. Då man har den där sago-förhållande-bilder i huvudet.  Jag vet det där, i kärlek så spelar längd och blabla ingen roll. Men nu är det som det är… Det är en hel del förändringar.

Men vilket fall. Jag känner att vi kommer varann allt närmare. Jag har haft min mur där jag inte har släppt in någon, men han kommer allt närmare. Jag kan inte heller lita på människor. Jag är en rätt så skadad människa.

Nog att vi har skrivit/smsat varann inte allt för länge. Över en månad. Men vi har då skrivit med varann VARJE dag med flera sms. Även skype mm. Vi har även träffats en gång, o ska träffas igen. Jag vet, vi inte har kännt varann allt för länge och så. Men ändå, på något vis så känns det väldigt bra. Men ändå, skrämmande som fan! All denna eventuella omställning. Och mina känslor… Jag vet inte vad dom är… Men det känns bra och han känns annorlunda.

Ni som har varit singel i flera år och sedan gått in i ett förhållande. Var ni skraj? Hur gjorde ni då?

Jag kände att jag behövde skriva av mig lite.

Annons:
Destany
2012-09-09 14:49
#1

Jag var jätte skraj när jag gick in i ett förhållande. Hade oxå som du fastnat för " bad boys" innan o ville inte ha det igen. Trotsade min rädsla o e nu sambo med världens snällaste:) Folk har väl inte med o göra om han e kortare än dig? Skit i vad andra tycker det e ju du som ska känna nåt för honom o känslorna sitter ju inte i längden. Så mitt råd är våga satsa :)

Alibi
2012-09-09 15:58
#2

Jag blir alltid skitskraj när jag närmar mig ett förhållande, men vet aldrig vad som väntar och hur man kommer känna efter ett tag. Jag får alltid för mig att jag begår ett misstag och så blåser jag av det hela innan det "gått för långt".

Jag MÅSTE ha LÅNG tid på mig, det får absolut inte gå för fort, jag kan inte träffa en kille/tjej och sedan två månader sedan bli tillsammans men hen.

Jag skulle råda dig till att också ta det lite lugnt, umgås och så med honom för att känna efter.

Vad gäller de med längd och utseende eller vad man ska säga så tycker jag att du ska skita totalt i det. Jag känner flera par där tjejer/kvinnan både är längre och större än mannen och jag har aldrig upplevt att folk har pekat eller kollat på dem. Det är nog sådana saker man själv överanalyserar. Man sitter hemma och sjunker in i tankarna och man tar upp oändligt många saker med sig själv osv. Tänk inte så mycket på hur det kommer se ut när ni står/går där bredvid varandra. Sätt känslorna i första hand. :)

I'm gonna let my little light shine

Upp till toppen
Annons: