Allmänt

Har jag blivit blind?

2012-09-19 12:39 #0 av: LitenPyssling

Kom hem ifrån Italien för några dagar sedan, satte mig direkt och började söka jobb, fin slipa CV och kolla efter ställen jag ska åka och söka på personligen inne i stan.
Hittade bland annat ett på "bara" 50% och tänkte att det är fortfarande bättre än inget och det jag tidigare hade var på knappt 40% och det gick bra med lönen samt boendet även med det.
Bodde med en kompis då som gladeligen låter mig bo hos honom mer, han är jätte positiv till det och vi har bott tillsammans i 2år ungefär tidigare i och med gymnasium. Eftersom jag tog studenten i våras så flyttade jag också hem i och med att jag inte hade jobb att betala hyran med.
När jag gick i gymnasiet så betalade jag halva hyran, halva elen, egen mat och hade även djur att betala för - detta klarade jag utan problem med endast 3.300kr som jag fick varje månad (studiebidrag, bostadsbidrag samt underhåll).
Fick senare en provanställning på knappt 40%, klarade det dock inte på grund av ryggen (pappa var inte sen med att klaga där heller). 
På två veckor fick jag ut ungefär 4.000kr med ett knappt 40% jobb.

Nu hittade jag som sagt ett 50% och jag är som sagt varmt välkommen tillbaka att bo med kompisen, när pappa fick veta om att det bara var på 50% så sa han att jag måste söka heltid för jag kommer ingenstans på bara 50%. Kan inte flytta hemifrån, kan inte bo hemma - ingenting.
Jag sa det där med gymnasiet och att jag får bo med kompisen så i alla fall ett år framåt är det löst och mycket kan hända på ett år och det är mycket lättare att gå från ett jobb till ett annat än att gå ifrån 0 till ett jobb - dessutom heltid.
Pappa erkände dessutom att han knappast trodde jag skulle få heltid heller men var fortfarande nerslående på att det bara var 50% och jag inte kommer kunna göra någonting.
Jag sa att jag söker allt jag kan, del som heltid, allt som inte kräver leg/körkort. Det gick inte in, 50% var fortfarande lika med noll för han. För mig är det något även om jag i alla fall vill ha minst 70%.
Det gick inte in att detta bara var ett av alla jobb jag sökt och alla varierar från del till heltid men inget har varit under 50% om man bortser från det förra på 40%.

Vad sjutton ska jag göra då? 
Så länge jag får mer än 3500kr/månaden så klarar jag mig om jag bor hos kompisen och det får jag gladeligen.
Bor jag hemma så klarar jag mig med på det även om pappa tar ut betydligt mer i hyra än vad det kostar hos kompisen.
50% är bra mycket bättre än inget, har jag inget så får jag ut 3.000kr ifrån jobbgarantin per månad.
Det är inte mycket jobb men det är fortfarande bättre än inget och jag ser ändå positivt på det.

Återigen verkar jag aldrig göra pappa nöjd på något sätt och vis, jag söker jobb varje dag i den mån jag kan. Jag har inget körkort vilket sållar ut en mängd med jobb, nybliven student som gör det svårt och inga tidigare erfarenheter. Men jag söker allt jag kan som inte kräver körkort/leg och detta både personligen och via dator/tidning/kontakter. Men detta är inte nog trots att han erkände att jag säkerligen inte kommer få ett heltidsjobb nu först, men han nöjde sig då jag hade knappt 40% - detta skyllde han ifrån sig och sa att han trodde jag skulle få heltid när det blev fast, detta trots att jag sagt flera gånger att jag bara skulle få jobba 15h/v i minst 6 mån framåt.

Vad ska jag göra?
Allt jag gör är fel, jag gjorde fel att komma hem ifrån Italien där jag mådde skit av privata anledningar, jag gör fel i att se i alla fall en liten möjlighet i en 50% anställning - enligt honom ser jag ingenting. Ser inte verkligheten eller något, tänker aldrig något utan gör bara fel...
50% är inget jag vill ha, men det drar oavsett in mer än inget, jag får in en fot, får större möjlighet till andra jobb, kontakter och referens.

Är jag blind eller vad tusan gör jag för fel? 
Något fel gör jag ju! Hjälp mig att finna det så jag kan ändra på det, från pappa får jag bara att jag inte tänker ett smack, det hjälper mig inget att göra saker rätt...

 

Anmäl
2012-09-19 12:44 #1 av: Hera

Självklart ska du söka även jobb på 50% om du vet att du klarar boende och leverne med den lönen.

Du måste nog acceptera att din pappa är den som är blind och som bara ser problem i allt. Sluta ta åt dig!

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2012-09-19 15:02 #2 av: LitenPyssling

#1 Ja, jag känner ju så jag med. Vet jag att jag fixar det så ser jag inga problem direkt.

Jo, har insett det sedan länge men ibland ifrågasätter man sig själv när man i princip bara får höra negativa ting. Vet att han är som han är men vissa gånger måste jag ifrågasätta och försäkra mig om hur läget är. Är lyckligtvis inte ofta jag ifrågasätter men som sagt, de gångerna kommer de också.
Jag sökte i varje fall jobbet och hoppas på det bästa, dels för att jag vill dra in egna pengar, ut och jobba och dels för att jag måste verkligen ur hemmet nu. Jag blir bara sämre och sämre ju längre jag tvingas bo hemma, vilket jag är så länge jag inte har jobb. Självklart är det inte bara hemmet som är bidragande faktor utan det är flera faktorer som spelar in i mitt mående.

Anmäl
2012-09-19 16:11 #3 av: drika

Plugga kan du ju göra med:)

Anmäl
2012-09-19 16:33 #4 av: Viccan92

Du gör absolut inget fel. Jag har samma problem med att hitta jobb. Är bara att söka allt man kan oavsett om det bara är deltid. Bara man får inte lite är det ju någonting. Som min fästman säger har man bara ett jobb så kan man leta bättre senare.

Anmäl
2012-09-19 16:58 #5 av: Devya

Jag tycker att du har ofta skrivit om dina problem med din pappa och det verkar som om det är där största problemet ligger. Flytta hemifrån så snabbt som möjligt om det börjar bli för jobbigt.

Jag tycker att du ska lyssna på dig själv. Det är inte meningen att du ska anstränga dig för att göra din pappa glad utan det är väl dig själv som du ska försöka göra glad, eller hur? Så vad vill DU göra?

Jag tycker det är bra om du tar jobbet. Det är alltid bra med arbetserfarenhet istället för att gå hemma som inte ser lika bra ut på ens cv.

Anmäl
2012-09-19 17:41 #6 av: LitenPyssling

#3 Har funderat på det trots att jag blev sjukskriven 50% sista året i gymnasiet på grund av mitt psykiska tillstånd som är långt ifrån över. Men har velat plugga vidare, till vad vet jag dock inte förutom djursjuksköterska.

#4 Precis, är ju dessutom mycket lättare att "söka upp sig" om man redan har ett jobb, att gå ifrån ett till ett annat.
Bara att fortsätta leta och hålla tummarna och göra sitt bästa när man väl får tag i något.

#5 Stämmer ganska bra att pappa och jag har väldigt stora problem, har sedan jag var 12-13år bara velat flytta hemifrån och få rå om mig själv och djuren då det är då som jag mår bäst även om det är långt från bra.

Jo, självklart ska jag lyssna på mig själv och försöker så gott det går. Min uppfostran sätter väldigt mycket stopp där, pappa blev uppfostrad på samma sätt fast snäppet värre så han är väl medveten om hur jag fungerar men eftersom vi är så lika så krockar vi enormt också. Men jag lyssnar på mig själv så gott det går, har dock alltid tagit alla andra framför mig själv - något jag jobbar väldigt mycket på och gjort i flera år.

Precis så jag tänkte, det är mycket bättre än ingenting!
Har, som sagt, sökt det och hoppas verkligen på det bästa nu. Ska även springa ut med lite CV personligen inom kort också.

Anmäl
2012-09-19 22:47 #7 av: [WickedAlly]

Jag tycker att du borde vara stolt över dig själv som verkligen tar tag i jobbsökandet och allt omkring. Det är starkt att försöka ändra något som tär på en, som i ditt fall din boendesituation. Speciellt när det handlar om något så känsligt som familjen.

Ta halvtidsjobbet om du blir erbjuden det, du får ju inte bara möjligheten att flytta in hos din kompis, du får ju även något bra att skriva i ditt cv och dessutom något att göra om dagarna vilket jag själv märkt är otroligt viktigt om man inte mår så himla bra.

Många deltidsjobb leder ju dessutom till heltids om man visar framfötterna och att man är villig att jobba för sin lön :)

Anmäl
2012-09-20 22:41 #8 av: Sarah

Efter att ha läst många av dina trådar tycker jag att du lägger allt för stor vikt vid vad din pappa säger. De flesta trådarna handlar om hur din pappa är besviken på dig. Det måste trycka ner dig så otroligt mycket. Jag har inga tips, men det känns ohälsosamt att lägga så enormt mycket energi på att göra en förälder nöjd när det går emot vad du själv vill. Du är ju, som jag förstått det hela, en vuxen människa.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.