Tycker hans kommentar till dig då du tagit upp hur du känner, var väldigt omogen. Man är två i ett förhållande och måste lyssna på varandra. Man måste antränga sig för att hålla lågan vid liv, och det får jag intrycket av att han inte verkar göra.

Alla är inte romantiskt lagda, men ibland får man lägga manken till om man vet att det glädjer ens partner. Så jag tror att ni får sätta er ner och ha ett snack igen, och säg till honom att du inte vill ha fler sådana kommentarer, utan att du verkligen ser det som ett problem.

Angående förlovning så känner jag som du, jag är av gamla skolan och är en obotlig romantiker. Då min dröm är ju att han ska fråga :)

Jag har själv haft ett förhållande med en kille som inte var ett dugg romantisk. Medan jag gärna skrev små gulliga lappar, skickade sms och gav honom röda rosor, ett smycke eller en parfym så överraskade han hellre med en ny stekpanna, en mikrovågsugn eller ett nytt universalmedel att tvätta fönstren med.

Han förstod aldrig att de saker jag gjorde kunde betyda mycket för mig att nån gång få tillbaka.

Men visst hade vi det bra ändå. Han sa ofta att han älskade mig. Han tyckte bara att "sånt där romantiskt trams var onödigt" som han uttryckte sig.

Din sambos kommentar var onödig

Jag kan i och för sig förstå hans kommentar för det är väldigt svårt att göra om en annan människa. Alla är inte romantiska på samma sätt.

Det gäller att prata med varandra. Du får försöka ta uppp det här fler gånger om det är ett stort problem för dig.

Sedan är det ju inte lika trevligt att få en blomma eller annat när man påpekat att man saknar romantik och små presenter. Då blir det ju bara påtvingat.

Ta upp det här med honom igen. Prata om förlovning också. Gå inte bara och vänta. Kommunikation är A och O i ett förhållande.

Angående förlovning så tycker jag inte att det är bara killen som kan föreslå det. Jag tycker att känner man  spontant att man vill förlova sig kan man ta upp det som tjej lika gärna.

Det var jag som föreslog för min nuvarande att vi skulle förlova oss :)

I och för sig har väl killen rätt i det han säger

"du kan alltid välja en annan pojkvän".

Alla kan inte ändra sig till att bli den där romantikern som skriver lappar, ger blommor och små presenter och skickar gulliga sms.

Jag tycker ni verkar ha ett bra förhållande: Ni bråkar knappt, ni funkar bra när ni gör saker, kommer bra överens, han säger att han älskar dig och du märker det även på hans pussar och kramar säger du.

Så vill du ha en kille som faktiskt gör mer romantiska saker så kanske du måste skaffa en annan.

#5 För mig är det bara löjligt att säga att man kan skaffa en annan. Man dör inte av att någon gång om året anstränga sig och göra något man vet att ens älskling blir jätteglad över. Att köpa en blomma klarar även den som inte är romantiskd lagd av att göra.

Ja alla är vi olika. Det jag tycker är viktigt är att man har det bra , kan skratta ihop, hitta på saker att göra tillsammans och att vardagen fungerar. Inte huruvida man skriver lappar smsar  eller ger varann blommor.

#7 Men om din partner verkligen ville få en lapp eller en blomma någon gång, skulle du då neka denne det för att DU inte  tycker det är viktigt?

Jag tror de flesta anser att alla de saker du raddar upp är viktiga i ett förhållande, men det utesluter inte att man kan uppskatta en blomma någon gång.

Bäst är väl att ni pratar med varann om vad som ni tycker är viktigt i förhållandet. Såklart inte kul att få till svar att man kan välja en ny partner…

Förlovning är jag lite så också att jag vill att killen ska fråga, men vill du inte vänta så är det inte fel att du tar upp det heller tycker jag

Om ngn känner sig pressad att köpa blommor eller skriva lappar blir det krystat och jag skulle tycka att det kändes jättekonstigt att få saker så. Är saker inte frivilliga kan de vara. Håller med killen i sin kommentar, vill man göra om folk kanske man ska hitta ngn som passar in i mallen istället.

Nu vet du ju att din kille älskar dig, du älskar honom, ni har det bra tillsammans, varför leta fel i form av blommor och liknande? Jag förstår problemet med bristande kommunikation i fråga om känsloprat och det håller jag med om är viktigt, men det andra ser jag som totalt onödigt.

Vår förlovning var ngt vi bestämde oss om tillsammans, kommer inte ihåg hur det kom upp från början ens. Jag tycker att det är förlegat att killen ska fria.

Enda vägen är förmodligen att sätta er ner och prata, lägg fram det på ett lugnt och bra sätt, så han inte kan komma med sånna kommentarer lika enkelt. Någongång borde han ju kunna anstränga sig lite för att göra dig glad och ge förhållandet en kick.

Jag brukar vilja ha mycket fysisk kontakt och min kille kan vara lite sämre med det, men man får försöka kompromissa och ta upp sånt och andra saker emellanåt. Likaväl som min kille tar upp vissa saker som jag är kass på ibland.

Ang förlovning så är jag också lite inne på att jag vill ha frågan från killen, men för oss tror jag det kommer dröja ett antal år till innan han frågar, så i så fall tänkte jag föra det på tal, men inte ställa frågan. Jag vill inte vara sambos i en massa år om vi ändå är säkra på att vi vill leva med varann.

Dom gånger jag har nämnt små uppvaktanden så har det varit att vi sett en film eller läst nått på Facebook som handlat om det eller att man hört nått och sedan slängt in en kommentar. Men när det gäller att bara sätta sig och prata så är jag jätte dålig på det. Är nog rädd för negativa svar tror jag. Sedan har jag jätte svårt för att sätta ord på mina känslor och är inte den som ber om något, stålthet?? Men att visa kan jag men när han visar ytterst lite så blir det att jag visar mindre än vad jag känner, om ni förstår. Och då bär jag på massa känslor som inte kommer ut. Önskar jag hade mage att säga mina tankar och inte hålla dem inne. Någon som känner sig träffad och har tips att dela med sig?

Att sätta sig ner och prata tror jag nog är ganska viktigt. Inte bara säga nånting i förbigående när ni läser eller ser något på tv/datorn.

Om du vill ha honom som din livskamrat så måste ni kunna prata med varann om hur ni känner. Har du så väldigt svårt med det att det bara inte går så sök hjälp! Hur ska det annars funka alla år framöver?

Det finns ju orsaker till att jag känner som jag gör och jag vet att det bästa är att sitta ner och prata. Hade jag inte behövt hjälp hade jag nog inte vänt mig hit!? det är stöttande att höra andras åsikter och tänk. /Jag