Annons:
Etikettförhållande
Läst 7640 ggr
reggaestina
2012-10-13 18:04

hur ofta träffa föräldrar?

Jag måste fråga ni som flyttat hemifrån och bor själv eller med en partner, hur ofta träffar ni era föräldrar?

Jag träffar mina max en gång i veckan men ofta inte alls varje vecka fast vi bor i samma stad (5 km avstånd) Ringa gör vi väl varannan dag.

Men min pojkväns mamma träffar vi varje dag. Ja jag är inte med jämt men dom träffas varje dag. Visst jättebra att ha bra kontakt med sin mamma men jag tycker det är för mycket.

Det är mig han lever ihop med, vi jobbar båda 8 tim/dag och ses nästan aldrig känns det som. Mamma upptar så stor plats på nåt sätt. Han har ofta dåligt samvete (han har inga syskon, mamman lever ensam)

"Bäst att åka till mamma nu sitter hon ju ensam och har tråkigt" är en stående replik.

Och visst jag förstår, jag har ju själv syskon som kan hälsa på mina föräldrar och mina föräldrar lever också ihop. Så visst förstår jag att hans mamma är ensam osv, men jag sakner ett eget familjeliv.

Är jag egoistisk?

Annons:
Fridaaaa
2012-10-13 18:05
#1

Ca 1 gång/vecka. Pluggar heltid plus att det kostar att köra med. Har ca 6 mil emella.

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Åsa S
2012-10-13 18:48
#2

Träffas kanske nån gång i månaden och ringer nån gång i veckan och de bor ca 2mil bort.

Liss
2012-10-13 19:11
#3

Min mamma bor väldigt nära, i samma område. Men jag har studier och hon har jobb. Så vi ses väl minst en gång i veckan. Kan bli tre gånger i veckan ibland. Och andra gånger ses vi inte på några veckor, men hörs i telefon i stället. Jag har dock en väldigt bra relation med min mamma, som bästa vänner. Går oftast och shoppar/fikar tillsammans.

Min pappa träffar jag kanske tre ggr om året. Hörs lika sällan. Han bor i en annan stad också.

Min pojkvän åker till sina föräldrar då och då. De bor också i olika städer, men han försöker nog träffa dem så ofta han kan i alla fall.

Så normalt sätt tycker jag väl 3-4 ggr i veckan är normalt. Behöver ju inte vara långa stunder heller. Bara att man hörs och ses lite. Varenda dag vore för mycket för mig, just för att jag har ett eget liv utanför föräldrar också. När min pojkvän är här till exempel, ägnar jag mer tid åt honom.

Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆

[Devya]
2012-10-13 19:56
#4

Jag träffar min mamma 1-2 ggr om året sedan jag flyttade hemifrån. Vi talar dock i telefon med varandra en gång i veckan eller varannan vecka.

isafisa
2012-10-13 20:43
#5

Jag träffar mina 2-4 gånger per år ungefär. Ringer väl 1 gång i månaden i genomsnitt, ibland oftare och ibland mer sällan. Tycker att jag får nog med kontakt med dem på så sätt, men när jag välö träffar dem är det nån vecka åt gången så vi hinner umgås å prata :) 

Men båda mina föräldrar har väldigt fullt upp i sina liv så jag känner inte att jag behöver träffa dem så ofta för att dem sitter ensamma annars. Snarare känner jag mig lite ivägen när jag väl är där :P

Åsa S
2012-10-13 20:53
#6

Tycker faktiskt det låter som rätt mycket med 3-4ggr i veckan som en del här träffar sina föräldrar, iallafall om man är vuxen. Föräldrar måste lära sig skaffa ett eget liv när barnen flyttat, träffa vänner, gå på kurs, resa och ha det kul med andra jämnåriga. Man gör inte sina föräldrar nån tjänst ifall man åker hem till dem ofta för att de annars är ensamma, föräldrar har ansvar för sin egna fritid och det måste de lära sig annars kommer man få jäkligt jobbigt när man får egen familj och ens föräldrar vill att man kommer på besök en massa gånger i veckan så de slipper sitta ensam. Ingen orkar ha egen familj och samtidigt vara nån slags sällskapsmänniska åt sina föräldrar + sköta ett jobb mm.

Annons:
Liss
2012-10-13 21:19
#7

#6 För min del handlar det inte alls om att fylla min mammas liv, för att hon är ensam. Hon har sitt jobb som är hennes hobby. Hon åker iväg till andra städer oftare än mig och umgås med sina vänner inom den hobbyn. Hon har nog ganska fullt upp. Och det har jag med, me mina studier, mina vänner, min pojkvän och allt annat runt omkring. Snart kommer jag även flytta till en annan stad. Och naturligtvis kommer våra träffar minska i antal, för att vi inte kommer ha råd att ses så ofta. Blir väl högst en gång i månaden, och det verkligen högst. Men då lär vi väl höras mer i telefon också.

För min del är det som sagt att vi bor nära, är nära vänner och gillar att hitta på saker tillsammans som de vänner vi är. Shoppa, fika, handla, åka på marknader etc. Det är väldigt sällan, om ens aldrig, jag går dit för att äta middag eller liknande. Utan vi umgås bara. Så hon har sitt liv och jag har mitt. Hon kommer säkert sakna mig mer när jag flyttar. Men sånt är livet ^^

Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆

Namiko
2012-10-14 09:09
#8

Jag träffar mina föräldrar ungefär varannan månad, ibland lite oftare. Ibland blir det bara över dagen och då är ena systern med. Åker jag dit ensam brukar jag stanna 2-3 dagar. Pratar med mamma i telefon ungefär varannan vecka. Dom bor ungefär 5 mil bort.

När jag just flyttat hemifrån så ringde mamma varje vecka men jag tyckte att det blev alldeles för mycket och sa åt henne att varannan vecka räckte. Vår relation har blivit mycket bättre sen dess och istället för att jag blir irriterad över att hon ringer och avsluta samtalet efter 5 minuter så kan vi nu prata uppemot en timme när hon väl ringer om jag inte har annat för mig.

Jag är yngst av syskonen och därför blev det störst skillnad för mina föräldrar när jag flyttade men det är ju inte min uppgift att få dom att inte känna sig ensamma. Dom har det riktigt bra utan mig i huset hela tiden och träffar vänner mycket oftare nu än när jag bodde hemma.

Det fanns ju en tid för alla föräldrar innan dom hade barn då dom var ensamma, så jag ser inte varför dom helt plötsligt inte ska klara av att vara utan sina barn 1-2 veckor åt gången.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

ChristineL
2012-10-14 09:52
#9

När vi bodde i samma stad träffade jag nog mamma varje vecka, nu bor jag 25 mil bort så blir med lite ojämna mellanrum kan man säga. Pratar i telefonen gör vi nästan varje dag.

Pappa träffar jag aldrig, och då menar jag aldrig. Har inte träffat honom på fyra år, och det är helt och hållet hans val.

Honestyisdead
2012-10-14 11:51
#10

Jag träffar mina föräldrar ungefär varje dag, eller i alla fall 5 gånger i veckan. Bor 100 meter från dom så jag är där och dricker kaffe eller äter middag ;)

Jag ser inget fel med det, utan tycker det är skönt att ha en så bra relation med dom, speciellt mamma. Hon är inte bara mamma utan bästa vän också.

Jag förstår att din kille känner att han inte vill att hans mamma ska sitta ensam. Men han behöver ju inte sitta hos henne all sin lediga tid, han måste ju spendera tid med dig också.

reggaestina
2012-10-14 13:00
#11

Ja det var ju väldigt varierande svar.

Det blir ju ofta inte snabbvisiter heller för hon vill ju bjuda på middag och sen prata ett bra tag innan hon dukar fram fika senare på kvällen.

Jag känner iaf att sålänge det är såhär varje dag så kommer jag inte vilja skaffa barn med honom

pyromanen
2012-10-14 13:34
#12

Bor 12 timmars resa från mina föräldrar, så vi ses numera 1 gång om året. Då blir det desto mer intensivt under 2 veckors tid.  Resten av året kommunicerar vi mest via mail pluss att jag har en lite privat blogg enbart för dom där jag berättar och visar bilder så de kan hänga med i vad barnbarnen har för sig.

drika
2012-10-14 15:30
#13

du kan ju säga att du gärna vill ha ensamtid med honom och inte hans mamma lika mycket, borde inte va för mycket begärt, det är honom du valt att leva med och inte hans mor:) Klart man kan träffa henne också, men kanske, halvera de så du med får tid med han:)

Hälsningar

Fredrika

Annons:
citytjejen
2012-10-14 17:37
#14

Träffar mina rätt sällan, sist vi sågs var i juni. De bor bara fyra mil härifrån men det blir inte att vi ses så ofta eftersom det alltid är jag som måste höra av mig till dem, de tar aldrig kontakt med mig/oss. Men jag lider inte av det, är van.

/Christina

[Emma--]
2012-10-14 18:41
#15

Träffar väl mina varannan månad i snitt. Ibland mer, ibland mindre. Bor ca 16 mil bort. När det var 6 mil mellan oss blev det ofta varje vecka. Jag skulle gärna träffa min familj varje vecka. Varje dag kanske det inte skulle finnas tid till för någon av oss, eftersom man ändå har annat att göra. Men ser inget fel med det så länge det inte påverkar livet negativt annars.

Sweelin
2012-10-15 01:51
#16

Jan u har jag ju nyss flyttat. Men pratar via tel kanske 1 gång i månaden och nu lär det bli att träffa familjen 2 gånger per år typ.

Hade det varit ofta så hade både hon och jag fått spader.

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

hemmafru
2012-10-15 11:18
#17

1-2 dagar i v träffar jag mina föräldrar. Och mannens föräldrar träffar jag en dag i veckan på söndagsmiddag. Varje dag skulle kännas lite för mycket för mig.

hus-musen
2012-10-15 11:24
#18

Träffar mina föräldrar kanske en gång i månaden max, men det är 35 mil emellan oxå så inte grannars direkt så man kan bara springa över för en kopp kaffe. Men vi pratar i telefon i genomsnitt kanske en gång i veckan, beror på hur de ser ut med jobb och annat.

Qui dormit, non peccat

 


MegN
2012-10-15 11:43
#19

Jag har en timmes bilresa till min dotter (20 år) som har en sambo. Vi träffas väl ungefär en gång i månaden. Hade vi bott närmare skulle jag gärna ha träffat henne oftare, men vi har båda mycket på gång i livet.

När jag var nybliven sambo med min nuvarande man brukade han åka varje helg till sin mamma (2 timmar bort) och hjälpa henne med matinköp, betala räkningar osv. Han var yngst av sina syskon (bara bröder) och bodde dessutom närmast, plus att hon var nästan blind. Det kunde jag tycka blev lite nötigt ibland, särskilt som vi själva hade småbarn att sköta, fast jag klagade inte. En gång i veckan kunde jag väl stå ut med (även om det gick åt en hel lördag/söndag). Hade det varit tätare än så skulle jag nog ha protesterat.

Vidgar
2012-10-15 13:09
#20

Ca 1-3ggr/år. Pratar kanske max en gång i månaden.

Annons:
fridaas
2012-10-15 13:47
#21

Min pappa och hans familj träffar vi kanske 1gång varannan vecka, ibland mer ibland mindre, beror lite på. Pratar med honom minst 1gång/vecka dock.

Mamma, ja henne ser man knappt aldrig röken av eller pratar med. På torsdag ska jag träffa henne och det blir första gången på en månad ungefär, ibland blir det 4-5mån mellan gångerna, likaså telefonsamtal.

Sambon pratar med sina föräldrar i telefon minst 1gång om dagen, vi bor hos dem 1-3helger i månaden beroende på årstid, nu i jakttider är vi där varje helg känns det som, då sambon och hans pappa jagar ihop. De bor 14mil ifrån oss.

Med Vänliga Hälsningar Frida

Kolla gärna in Finntrolls Hembränneri på facebook och instagram.

LinaLj
2012-10-15 15:11
#22

Jag har ju bara min mamma. Vi träffas en gång i veckan eftersom vi på onsdagar har stående lunchdejt. Hon lagar något gott och så kommer jag över och äter. Ibland träffas vi på helgen om vi vill hitta på något men det händer kanske 1 gång i månaden. Men vi pratas vid minst en gång om dagen i telefon. Bara för att höra hur det är.

Jag kan känna igen mig i att din pojkvän har dåligt samvete. Jag är också ensambarn och min mamma är ensam och börjar bli gammal (73 år). Så ibland får jag lite dåligt samvete men min mamma brukar säga att hon inte vill att jag ska ägna mitt liv att ta hand om henne så jag brukar tänka på det.

Sedan hjälpte det enormt mycke när hon flyttade in till stan. På landet var hon mer ensam och isolerad. Men nu bor hon i ett sk +55 hus med bara pensionärer och dricker kaffe, spelar kort och bingo och går på stan och på teater så ibland så hinner hon knappt med sin dotter Skrattande

Jag tycker du ska prata med din sambo och se om ni inte kan göra så att han/ni kanske äter middag hos henne en dag i veckan och sedan kanske det räcker att de pratar via telefon. Prata med hans mamma och se om hon är så ensam som din sambo tror. Hon kanske inte alls vill att han ska komma så ofta.

Zofia89
2012-10-15 17:35
#23

Jag träffar min mamma typ 4-6ggr i veckan och vi pratar varje dag åtminstone en gång =) Vi har alltid varit lite som bästa vänner och umgås gärna, hon bor ca. 1km från oss =)

Sambons föräldrar träffar vi nästan varje dag, de bor granne med oss och sambons pappa och sambon jobbar mycket ihop med renovering av bl.a. en gammal lada =) Dessutom prenumererar vi inte på nåra dagstidningar så hans föräldrar (oftast mamman) hämtar dem till oss när de har läst dem =)

Så ja, man kan väl säga att vi träffar bådas föräldrar väldigt ofta =)

Men det stör inte mig, bara när man har det "lite mysigt" och hans föräldrar stegar in i huset tillika dom knackar =D Men så är det på landet… man klampar in i varandras hus utan att fråga nåt destomer =P

OttoIsTheShit
2012-10-15 19:31
#24

jag pratar varje dag med mina föräldrar, ibland flera gånger (ringer gratis till dom XD). har väldigt bra kontakt med mina föräldrar och bor man själv kan det bli lite tyst här. Men visst finns det dagar jag inte hinner lr orkar, samma för dom.
Men träffar dom kanske varannan helg (3-4 mil bort). Mamma är sjuk på lite olika sätt också så man vill ju kolla exakt hur hon mår mm.

You know you're not the way you seem
You're not a puppet on a string
Maybe it's not too late
You could still feel the hand of fate
Just close your eyes and play the game <3

Aniara4
2012-10-15 19:47
#25

Några gånger om året. Och vi träffar hans föräldrar ungefär lika ofta. Pratar i telefon någon gång i månaden, någon kommentar på Facebook ibland (fast mamma är inte där så mycket).

Jag tycker det låter väldigt mycket att hälsa på mamma varje dag och dessutom stanna på middag osv. Det får mig att tänka på en riktigt jobbig tant som bodde i samma hus en gång. Hon var en sån där som la sig i överallt och ringde till hyresvärden och klagade på olika saker så gott som varje dag. Hon hade en son i 40-årsåldern som kom dit varje dag. De hade tidigare bott i samma trappuppgång, men nu bodde de några hundra meter ifrån varann. Han var en mycket timid och hunsad liten man som alltså tillbringade större delen av sin fritid hos mamma. Mig veterligen hade han aldrig haft någon kvinna i sitt liv. Ja, utom  mamma då.

När man blir vuxen och bildar en egen familj (som först består av en själv och ens partner) vill man normalt sett leva i den familjen i första hand och låta ursprungsfamiljen inta en mer perifer roll. Jag skulle inte i längden vilja leva med någon som jag inte var den viktigaste personen för.

Om föräldern är gammal och sjuk och har svårt att klara sig ensam är det en sak, men tristess är det faktiskt ens eget förbannade ansvar att göra något åt!

viktoria91
2012-10-16 10:30
#26

1-2 gånger i månaden, jag jobbar helger och vi träffas inte så ofta. Ringer/smsar varje dag. Min smabos mamma bor ca 1 km härifrån, ska dit och äta middag ikväll.=)

Upp till toppen
Annons: