Annons:
Etikettförhållande
Läst 5280 ggr
SHV-Pysen
10/21/12, 4:08 PM

Hur lika kan man vara?

Hur olika eller lika kan man vara i ett förhållande?

Hittade en liknande tråd, men fick inte riktigt den typ av svar jag sökte, så skriver en ny.

"Olikheterna dras mot varandra" brukar man ju kunna höra, men stämmer det också åt andra hållet, att likheter dras mot varandra? Är någon av dem mer positiv än den andra?

Tex.

Funkar ett förhållande fast den ena personen är riktigt pedantisk, medan den andra är riktigt slarvig?

Kan man vara på helt olika nivåer intellektuellt och ändå hålla ihop?

Om den ena satsar mycket på jobb och karriär, kanske är en aktiv person överlag, medan den andra kanske trivs bäst med att jobba så lite som möjligt, och spenderar gärna mycket av sin fritid med soffan, funkar det?

Om man har exakt samma intressen, kanske jobb tom., är det idealiskt, eller är man på varandra alldeles för mycket då?

Det är givetvis väldigt individuellt detta, men jag vill gärna höra hur du ser på det, samt om du tror att det finns några allmänna riktlinjer för ett lyckat och långvarigt förhållande baserat på hur lika/olika man är?

Annons:
pannika000
10/21/12, 4:19 PM
#1

Vi är nog lika på många sätt min sambo och jag. Men sen är han mer slarvig och jag mer pedantisk. Men jag är inte överdrivet pedantisk och han är absolut inte överdrivet slarvig så det funkar bra.

Det är nog väldigt olika. En del är väldigt olika och det funkar utmärkt ändå. Medan andra vill ha en som är mera lik sig själv.

Honestyisdead
10/21/12, 7:03 PM
#2

Jag tror man måste vara lika på vissa plan, och att man kan vara olika på andra. Men jag tror inte man måste vara olika för att det ska fungera.

Tex värderingar och sådant tror är bra att man har gemensamt. Och hur man sköter hemmet.

oh-la
10/21/12, 7:29 PM
#3

jag tror ändå att man imånga fall, inte alla, måste vara ganska lika. jag och in sambo har många gånger sagt det att det är tur att vi är så lika i hur vi spenderar vår tid. vi har en hel del kompisar som är väldigt party, men bde jag och min sambo trivs bäst med en hemmakväll på soffan, eller att åka hem och träffa de släkt och vänner som man kan ta en kopp kaffe med och spela lite sällskapsspel. vi tror aldrig att det hade funkat om en av oss var som vi är, och den andra ville ut och festa. vi har också mycket liknande värderingar. politik och religion går dock isär en del, min sambo är mer kontroversiell än mig när det kommer till politik, och jag är mycket mer religiös än honom. men i de frågorna har vi helt enkelt landat i att inte diskutera politik och religion med varandra.vi har båda behov av "space". inte så att vi behöver vara ifrån varandra, men vill han sitta vid datorn i sovrummet en hel dag och spela dataspel så ligger jag gärna på soffan med en bok. vi han gå en hel helg utan att prata med varandra mer än när vi äter middag, och det är helt okej.

ingen av oss är speciellt pedantiska. visst, vårt hem är städat, vi plockar bort och det är snyggt omkring oss, men ingen av oss får panik om sängen inte är bäddad, om det ligger kläder på golvet i sovrummet eller om det är lite katthår nånstans. över lag är vi alltså ganska lika, lika flummiga, lika knäppa, har ungefär samma intressen och har ungefär samma syn på vad en relation ska gå ut på. och det funkar ju :) 6,5 år har vi hängt ihop nu.

hus-musen
10/22/12, 4:16 PM
#4

Man måste komplettera varandra på en del sätt tror jag, ha likheter.
Samtidigt kan man nog inte vara en kopia av den andra, då blir det för tråkigt och enahanda.

Är man för olika kommer nog kärleken svalna förr eller senare pga att man prioriterar saker olika och har olika mål i livet. 
Är man för lika så lessnar man kanske just för att man är så lika att inget är spännande längre.

Qui dormit, non peccat

 


Upp till toppen
Annons: