Tror det kan vara väldigt olika faktiskt. För mig handlar det mest om dåligt självförtroende och rädsla att förlora honom. Jag vet dock inte om jag skulle kalla det en sund rädsla. Det finns egentligen inget positivt med att vara svartsjuk. Sen har jag även haft en period då jag inte litade på honom fullt ut, och då kunde svartsjukan kännas värre. Nä förhållandet blir bättre när man inte är svartsjuk. Eller åtminstone när det bara blir lite, men att man kan hantera det utan att låta det komma fram och förstöra.

Egen osäkerhet och inget annat. För mig ett oacceptabelt beteende som endast för negativt med sig.

Finns inget sunt med svartsjuka.

Svartsjuka som inte påverkar förhållandet på något vis ser jag inget fel med om man inte går runt och mår dåligt över den. Men så fort man mår dåligt eller låter den visa sig blir det problem.

Finns inget sunt eller hälsosamt med svartsjuka.

Det heter väl just svartsjuka av en orsak. Finns inget som helst sunt eller hälsosamt med det. Det är inte en kärleksförklaring, det är en "farsot" från dåligt förhållande, dåligt självförtroende/självkänsla och rädsla för att förlora sin partner.

Jag tror det beror mycket på att man är osäker i sig själv, vilket gör att man har svårt med tilliten.

Så länge man inte låter svartsjukan gå ut över sin partner och inser att problemet ligger hos en själv så är den på sätt och vis smickrande men definitivt inte sund eller positiv då den som upplever att vara svartsjuk inte mår bra utav det.. Definitivt något man behöver arbeta bort och styrka sin egen självkänsla.
Det enda som skulle kunna ses som positivt med den vore att den kan få en att vilja förbättra och utveckla sig själv.